Nekromanti THE ONE RING kan nu förbokas

[Botulf]

Coolt
Hade inte även orcherna/goblinerna i den animerade Bilbo filmen grisliknande ansikten? Minns inte.

Edit: Nepp de verkade vara mer grodlika

 

[Arfert]

I filmen är de nån hybrid mellan gris/apa/statist med mask. Olika. Men grisbetar har många.

 

[Arfert]

Mer 70-tal:

 

[Botulf]

Japp. Fast det är väl den animerade LotR? Jag tänkte mer på den teckande(använde fel ord där sry) Bilbo
http://www.youtube.com/watch?v=zPkqjc23yqs&feature=related
Intressant är att skogsalverna också verkar ha grodlikande drag i den.

 

[Arfert]

Japp, i Bilbo påminner de om den från Törnrosa. Och en padda.

 

[Andy]

Jag håller med. Det där spelet är ett MÅSTE köp.

Efter att ha läst igenom hur spelsystemet fungerar blir jag bara än mer övertygad.

 

[Andy]

Ett rollspel måste ha ett snyggt rollformulär. Måste är här ett lite för starkt ord. Vi kan ju knappast tvinga förläggare att satsa på snygga rollformulär. Ej heller kan vi öppna för avdrag i deklarationen. Men detta rollformulär är nog bland det snyggaste jag sett. Om vi inte räknar Dragon's Dens gamla rollformulär till AD&D (det som flankeras av en enhörning och en grip.)

Jag håller med dig. Rollformuläret är topp 3. Jag blir sugen på att göra en gubbe bara på se fommot.

 

[Beastslayer]

Vättar kallde de dem för i den svenska översättningen om jag inte minns fel. Men det är nog som någon annan sa här i tråden små orcher.

 

[Beastslayer]

Jag har alltid gillat den här bilden av Alan Lee

 

[Beastslayer]

Spelet kan vara hur bra som helst, men jag har av någon anledning aldrig gillat att rollspela i världar som bygger på redan utgivna verk (böcker, filmer, teveserier). Jag tror att det beror på att jag känner mig hämmad av att en historia redan berättats i den världen, och att jag antingen är rädd för att plagiera den redan berättade storyn, eller att min egen story inte blir lika bra.

Sedan känner jag också att Midgård, t.ex. är skapad i syfte att utgöra en scen för ett litterärt verk, medan rena rollspelsvärldar är skapade för att just spela rollspel i. Världarna är bra på olika saker, helt enkelt.

Vet vad du menar, och jag är ibland likadan, men inte särskilt ofta längre.
Sätter man standarden utefter vad en författare eller regissör skapat så får man en rätt hård match att gå när man ska försöka matcha det. Men måste man matcha det? Måste det vara lika bra? Jag har som jag skrev varit på samma sätt, men har insett att man får göra sin egen grej av spel baserade på liscenser, annars kommer det inte att bli speciellt coolt att spela dem.
Jag tänker nu för tiden mer att ingen kommer någonsin att göra en film/tv-serie om den kampanj jag spelleder, men den var/är ändå otroligt ball och det tyker mina spelare också!

Men jag förstår din ståndpunkt.

 

[Poseur]

Två nya intervjuer på http://www.cubicle7.co.uk/ som är riktigt intressanta

 

[Beastslayer]

Yepp, två intressanta videos! Nu blev jag ännu mer sugen på spelet.

 

[Necross]

Nu finns en Hodgson-goblin-tutorial uppe på http://www.cubicle7.co.uk/2011/08/

Trolleri IRL för mig det där

Och det verkar som att iaf goblins inte har gristryne.

 

[Storuggla]

Jag delar Vitulvs åsikter om licenssettings. Jag har svårt att riktigt gå igång på en setting där författarens gullegrisar redan har, eller kommer att, rädda världen. Trots att aldrig har egna äventyr där man räddar världen, konstigt nog.

Men samtidigt ser det ju snyggt ut och Mörkmården är ju ett tufft namn! Jag är tveksam och avvaktar tills jag läst recensioner eller hört mer om reglerna och settingen och spelets fokus. Sen får vi se.


Storuggla, autokorrektar på tåg

 

[Necross]

Särskilt den här grejen tycker jag låter intressant. Lite Mouse Guard-aktigt om jag minns rätt.

Fellowship Phase. Between adventures, characters rest and recuperate, regaining their strength and reflecting on what has happened to them. During a Fellowship phase, characters can stick together or return to their homelands. There are a number of actions that can be taken during a Fellowship phase, for example spending Experience and Advancement points to improve abilities, healing corruption and raising their standing in society. Finally, the Loremaster brings everyone up to date on new s of events happening in the wider world – events the characters can intervene in if they are nearby and have the social standing to be taken seriously.
Från http://www.cubicle7.co.uk/our-games/the-one-ring/the-one-ring-game-system/

Har meddlat med nåt liknande "organiserad downtime"-system i mitt eget spel.

 

[Necross]

Jag delar Vitulvs åsikter om licenssettings. Jag har svårt att riktigt gå igång på en setting där författarens gullegrisar redan har, eller kommer att, rädda världen.

Ta det här på rätt sätt nu, men är det inte lite fantasilöst att tänka så där? Såsom varandes rollspelare alltså? Blir ni inte triggade att hitta på egna historier i samma värld, just för att världen är så häftig? (Förtydligande: Vill bara höra hur ni tänker)

Jag tycker det skulle vara coolt om flera fellowships träffades i Rivendell för att få uppdrag samtidigt etc. Massor behöver göras! Sauron är ond så det räcker åt alla!! Eller är det Sauron som är värst? Är det inte Radagast som gått och blitt korrupt och behöver tuktas? Etc etc etc

Äh, ni fattar vad jag menar. Antar att det är såna här tankar som spelet ska väcka. Också kanske lite trevlig grisodling i början

 

[Storuggla]

"Ta det här på rätt sätt nu, men är det inte lite fantasilöst att tänka så där? Såsom varandes rollspelare alltså? Blir ni inte triggade att hitta på egna historier i samma värld, just för att världen är så häftig? (Förtydligande: Vill bara höra hur ni tänker)"

Nu kan jag inte svara för Vitulv, men ska jag vara ärligt är det väldigt få settings som bygger på böcker som jag tycker är häftiga. Tolkiens värld tycker jag till exempel är rentav trist. Storyn är bra, spelvärlden... nja.

"Jag tycker det skulle vara coolt om flera fellowships träffades i Rivendell för att få uppdrag samtidigt etc. Massor behöver göras! Sauron är ond så det räcker åt alla!"

Det tycker jag personligen vore lite... nedvärderande. "Okej, fellowship A med spelledarepersonerna får ta och rädda världen. Ni i Fellowship B får hitta en bortsprungen gris." eftersom man börjar på level 1 eller mesnivå. Jag vet inte, jag hade en relativt dålig upplevelse med Sagan om Ringen-spelet när jag spelade det första eller femte gången där en spelare relativt argsint påpekade att det minsann inte GICK att gå österut från plats A, för det stod i en av böckerna att där fanns det ingen bro. Typ. Det kan vara det som spökar, eller att jag i fallet Tolkien anser settingen lika rolig som knäckebröd. Nej, hellre en setting jag hittat på själv eller som inte har en massa bagage som jag måste ta hänsyn till och kan leva rövare med.


Storuggla, andra saker jag inte tycker om - 3dbilder

 

[Necross]

Det tycker jag personligen vore lite... nedvärderande. "Okej, fellowship A med spelledarepersonerna får ta och rädda världen. Ni i Fellowship B får hitta en bortsprungen gris." eftersom man börjar på level 1 eller mesnivå.

Eh... Fattar för det första inte vad Sauron har med bortsprungna grisar att göra, men ok. Det är iaf inte riktigt så jag skulle hantera det. För vad är det som säger att inte Fellowship B får rädda världen istället?

Jag vet inte, jag hade en relativt dålig upplevelse med Sagan om Ringen-spelet när jag spelade det första eller femte gången där en spelare relativt argsint påpekade att det minsann inte GICK att gå österut från plats A, för det stod i en av böckerna att där fanns det ingen bro. Typ.

Han var alltså endera en idiot eller så ville han rälsa er. Ingen större anledning till varaktigt trauma i min bok.

Det kan vara det som spökar, eller att jag i fallet Tolkien anser settingen lika rolig som knäckebröd. Nej, hellre en setting jag hittat på själv eller som inte har en massa bagage som jag måste ta hänsyn till och kan leva rövare med.

Absolut, du har en poäng där. Eget är fint. Det kan man ju skräddarsy för ett system och efter SLs och spelarnas smak. Märkligt nog har ju aldrig Middle-Earth fått nåt passande system. Men asså Tolkien knäckebröd? Det tycker inte jag. Jag åt förresten just en knäckemacka med kaviar. Passar bra ihop

 

[krank]

Ta det här på rätt sätt nu, men är det inte lite fantasilöst att tänka så där? Såsom varandes rollspelare alltså? Blir ni inte triggade att hitta på egna historier i samma värld, just för att världen är så häftig? (Förtydligande: Vill bara höra hur ni tänker)

Som icke-Tolkienfantast får jag ta och svara mer allmänt. Näåra noter:

- Väldigt många licensspel skulle jag aldrig köpa - de har för fula illustrationer. jag klarar inte av screencaps som illustrationer.

- Lite samma grej är det med världar som plockats från ett annat medium. De har konstruerats för att passa det mediet. Inte rollspel. Ofta märks det; saker som funkar precis sådär vilket fick det att funka i den... "officiella kampanjen", eller hur man nu ser på originalet. Det kan handla om hur kartor är uppbyggda, vilka de viktiga aktörerna är, etc.

- Och på tal om det, ja. Det där officiella. Det är anledningen till att jag inte fixar tanken på att spela DC Heroes eller Marvels superhjältespel - det finns för mycket officiellt material. Och allt coolt man vill göra har redan gjorts av nån annan. Så jag kan välja mellan att göra något annat, eller känna mig som en billig kina-knockoff om jag bygger mitt eget fellowship och tågar mot Sauron.

Överlag känns det där "waaaao, det här måste jag göra äventyr av" som nåt jag pusslade på 90-talet. Det var då jag gjorde varenda halvtafflig SF-rulle jag kom över till ett uruselt äventyr antingen till hemmapul eller till Mutant Chronicles.

Jag får helt enkelt inte den känslan av filmer eller böcker. Jag får "hm, den där grejen vill nog jag sno/låna", men jag får aldrig "WAOOOOOOO COOL VÄÄÄÄRLD! HÄR MÅSTE JAG ROLLSPELA!".

Det finns undntag, såklart, men i största allmänhet känner jag det bara som fantasilöst att försöka sno en värld från nån film man såg eller nån bok man läste. Det var ju ändå oftast plotten jag gillade, och den har ju nån annan redan gjort.

 

[Necross]

Det finns undntag, såklart, men i största allmänhet känner jag det bara som fantasilöst att försöka sno en värld från nån film man såg eller nån bok man läste. Det var ju ändå oftast plotten jag gillade, och den har ju nån annan redan gjort.

Lustigt att man kan vara fantasilös = inte orka hitta på egna settings/scenarion, men också fantasilös = inte klara av att frikoppla en setting från dess "originalverk"

Ja jag är ju lite mer prestigelös. Eller rätt och slätt lat De dagar är förbi när jag kunde sitta och skriva egna grejer i timtal. Urk, jag mår illa då jag tänker på hur mycket research jag gjorde när jag spelledde Vampire Dark Ages och liknande - säkert 3 timmar+ per spelad timma.

Kanske därför jag gillar Paizos grejer så mycket - och jag får inte ont i huvet av att en massa andra grupper spelar exakt samma äventyr samtidigt, eller att nån skrivit en bok/filmat en version av äventyret