Det är okej, jag finner det orimligt att man inte kan tycka det här är bra
Berättelsen är så full av ologiska skeenden. Varför inte försvara tornet utan försvara tavernan - och hur kunde tornet rasa så där enkelt? Varför anföll orcherna i två omgångar - vem gör det? Hur kan någon överleva att hamna i ett vulkanutbrott sådär? Vad var det explosiv vätska på båtarna i Numenor? Vad är det för "kung" som är kung över en utplånad by i Southlands och hur hittade Numenorerna dit? Osv?
Sedan har vi karaktärer som motsäger sig själva och därmed blir obegripliga. Varför tjatar harfootsen om att alla ska med och sedan lämnar de varandra bakom? Varför vill Galadriel spara Adar, för att några scener senare vilja döda honom? Osv.
Sedan har vi avsaknaden av respekt för tid och rum. Hur kunde stenar från mount doom ramla ner i (det som ska bli) mörkmården? När Elrond och Celimbrior går till Moria är det som att de beger sig ut på eftermiddagspromenad, ingen packning, inga hästar, inga följeslagare. Sedan har dvärgarna plötsligt accepterat att bygga en smedja som är jättestor och nästan klar. På samma tid som inget alls hinner hända i de andra trådarna. På samma tid som Numenorerna seglade från Numenor, landsteg, och hittade byn i Southlands passerade några få dagar i Southlands. När Numenorerna galloperade i all has mot byn gjorde de det med en soluppgång (i väster) i ryggen, samtidigt som det redan var natt i Southlands och orcherna var på väg in i byn. Osv.
Sedan har vi att det är långtråkigt och pinsamt att titta på. Efter ett tag önskar man att alla viktiga karaktärer bara ska dö. Det här bottnar såklart i dålig dialog, dåligt manus, och dåligt skådespeleri.
Sedan har vi alla pseudomysterier. Vem är Halbrand och var är Sauron - så uppenbart så länge - inte spännande, inte överraskande, bara pretensiöst och långtråkigt. Vem är den hemlöse mannen från rymden? Vem är de tre sektmedlemmarna? Svärdet som visade sig bara var en nyckel, som efter att ha varit historiens centerpunkt i flera avsnitt, bara stjäls och används i ett stort antiklimax och överspelat på 5 minuter (ungefär som det var enda sättet att riva dammen på). Osv.
Emellan åt ser det bra ut, men emellanåt ser det uselt ut (wargen). Rent cineastist är serien bara dåligt hantverk:
Att fejda ut Southlands och fejda in Mordor visar att ribban är extremt låg.
Utöver det tror jag att den totala avsaknaden av humor bidrar till en så låg tittarupplevelse.
Så som ren fantasyserie är det riktigt dåligt, och då har jag inte ens gått in på hur serien förhåller sig till Tolkiens verk och värld, och Peter Jacksons filmer.
RoP är full av små "plagiat" av scener och repliker från Peter Jacksons filmer, på ett sätt som blir billigt och löjligt efter ett tag.
Sedan har vi då det uppenbara att man visat originaltexterna väldigt lite respekt, det här med Mithril, Galadriels karaktär är kanske två av de största problemen, men långt ifrån de enda. Balrogen, Istaris ankomst, hur ringarna smiddes (det är ändå seriens huvudtema), osv.
Det här med att Isildur och Celeborn är döda... är bara dumt dumt dumt.
Det här är ren renomesnyltning på Peter Jackson och Tolkien - utan att visa Tolkien någon respekt.
Och slutligen har vi då att detta verk inte kan ses på något annat vis än ett (identitets-)politiskt och ideologist verk, syftande till att skapa en ny progressiv och woke version av Tolkiens verk, som bättre avspeglar vår politiska samtid. Och för att åstadkomma detta har man infört moderna anspelningar på ett sätt som Tolkien när han levde uttryckligen ogillade.
Skaparna har ljugit när de säger "tillbaka till källan, tillbaka till källan". Man har (som så vanligt i vår tid) avfärdat saklig kritik som rasism. Man har uttryckt att Tolkien attraherar fascistiska fans och att de är de som nu är kritiska. Man har kallat kritiken "patently evil". Det fuskas med tittarsiffror och recensioner raderas, tusentals och tusentals. Istället för att bara acceptera och ta ansvar för att man med oerhört mycket pengar har skapat ett monster till dålig underhållning.