Nekromanti The scope of the game

[TomasHVM]

Jeg har laget forskjellige rollespill.

Noen rollespill er ment å vare en kveld, og består bare av det ene eventyret.

Noen er lagd for å spille én eneste kampanje, der metoden og miljøet er lagd for denne kampanjen.

Noen er lagd for å brukes med mange kampanjer, med roller og en verden som utvikler seg i takt med spillet. Vi kan kalle det "XP-scopet".

Dette er tre forskjellige "scope" for rollespill. For meg virker det som om de fleste tror at det siste scopet jeg beskriver her, er det eneste som gjelder. Det er liksom bare skikkelig rollespill dersom man kan spille "alt", ha en stor verden å bevege seg i, "utvikle karakteren" underveis og spille i årevis.

Eventyr-scope
Å lage et skikkelig godt, grundig og enestående rollespill for én kveld er en spesiell utfordring. Den burde flere spillskapere ta. Om ikke annet; så fordi det gjør det lettere for dem å fullføre et spillprosjekt, og et fullført prosjekt er en verdifull erfaring. Dessuten har et slikt begrenset scope spesielle muligheter du ikke finner ellers i rollespill.

Kampanje-scope
Å lage en skikkelig god og grundig kampanje, formet som et eget rollespill, er også en utfordring som byr på egne muligheter. Du kan fokusere på temaer i et slikt spill, som ellers ville være vanskelige å behandle. Du kan lage en konsistent ramme, stemning, historie for spillet, og slik formidle et innhold du ellers må gi opp å få frem.

En øvelse for spillskapere
Du får bare bruke blyant, blyantspisser, viskelær, en vanlig terning og ett eneste A4-ark. Med dette skal du lage et fullstendig rollespill. Du må bruke minst en hel kveld på å lage spillet. Arket og terningen skal du gi til en gruppe spillere (en annen kveld), uten noen forklaring av hvordan det brukes. Spillet skal være selvforklarende. Du skal ikke delta, men sitte ved siden av og se dem more seg med spillet ditt.
- Hvilket scope har spillet?
- Lag et nytt spill på samme måte, men denne gangen skal du prøve å få det utgitt (f.eks. i et rollespillblad).
- Husk at du kan bruke datamaskin i stedet for blyant.

 

[Krille]

"Dette er tre forskjellige "scope" for rollespill. For meg virker det som om de fleste tror at det siste scopet jeg beskriver her, er det eneste som gjelder."

Jupp. Äventyr och kampanjer placerar jag nämligen i ett rollspel. Ett rollspel som endast kan användas för en enda spelkväll med ett enda givet äventyr kan lika gärna skippa rollspelsbiten och fortsätta att vara äventyr. Även om till exempel ett konventsäventyr har ett helt eget regelsystem och därmed kvalificerar sig till att vara ett rollspel så är det enligt mig ett äventyr med bifogat regelsystem.

Kampanjer är lite lättare att acceptera, men fortfarande gäller samma sak där: kan man göra en maffekampanj så kan man väl spela något annat i världen? Varför bara begränsa sig till vad den där korkade spelskaparen har hittat på?

Jag ser heller inte de begränsningar som du för fram som särskilt problematiska. Visst, det är svårt att ge ut ett äventyr med ett specifikt innehåll, men å andra sidan, det blir precis lika svårt att ge ut ett rollspel med samma specifika innehåll. Det är en marknadsteknisk begränsning, inte en spelteknisk.

Jag ser inte heller skillnaderna mellan att ge ut en kampanj till ett rollspel eller att ge ut ett kampanjrollspel. Det finns inga som helst problem med att få in konsistent ram, stämning och historia för kampanjen, oavsett om den hänger på ett visst rollspel eller om den är ett eget rollspel. Efter en tid är rollpersonerna ändå invävda i kampanjen och då är det längre inga problem.

 

[TomasHVM]

Ett rollspel som endast kan användas för en enda spelkväll med ett enda givet äventyr kan lika gärna skippa rollspelsbiten och fortsätta att vara äventyr.

Vet ikke om jeg forstår deg riktig her. Mener du at et enkeltstående eventyr er uinteressant å rollespille, og bare bør fortelles? Hjelper det hvis jeg sier at det går an å lage et rollespill med ett enkelt scenario, eller én konflikt. Det må ikke nødvendigvis spilles på én kveld, men gjerne det. Poenget er at det er mulig å lage rollespill som har et smalere fokus enn det vi tradisjonelt forestiller oss, og at dette gir egne muligheter.
--- Så lenge vi har en konflikt å behandle, og spillerne deltar i konflikten med sine roller, og tar valg, og opplever konsekvensene av valgene sine, og blir engasjert...
- så er det vel bra rollespill?

--- Dersom spillet er unikt, og utfordrer en gammel rollespillgjøk, og gir ham en ny opplevelse, med den "gamle" formen han liker (verbale rollespill), og han syns det er bra...
- så er det vel verdt det?

--- Og om det koster 10.000 kroner å produsere spillet (ikke 100.000), bare en måneds arbeid for spillskaperen (ikke 3 år), og bare 100 kroner å kjøpe (ikke 500), og spillskaperen får mye skryt, spillerne får mye moro, og alle er fornøyde...
- så er vel det bra?

Hvor er problemet?

Forskjellen på et lite rollespill, skapt for å spille ut en enkelt konflikt, og et tradisjonelt rollespill med en "hel" verden...

- blir omtrent som forskjellen på noveller og romaner. Ingen sier at noveller er bortkastet fordi det går an å skrive romaner...

Novellen er en egen form med egne muligheter. Les Roald Dahl så skjønner du hva jeg mener.

Även om till exempel ett konventsäventyr har ett helt eget regelsystem och därmed kvalificerar sig till att vara ett rollspel så ...

- så er det altså nettopp det: et eget rollespill. Det er ikke problematisk å oppfatte det som et eget, unikt rollespill. Det er smart å innse at det er slik: rollespill er forskjellige! De har forskjellig sjanger, fokus, scope.

"Krille" insisterer på å ikke ta dette seriøst som rollespill. Jeg mener spillskapere skal og må ta det seriøst, og utforske mulighetene det gir. Ikke minst er dette en bra ting å gjøre for unge og umodne spillskapere. Gjennom å utforske en type rollespill som krever mindre arbeidsmengde og kunstnerisk disiplin, kan unge spillskapere lære mer, skape mer, og skjerpe sine kunnskaper om rollespill. De kan gjøre store oppdagelser om rollespill som form på denne måten, fremfor å tvinge kreativiteten sin inn i den tradisjonelle tvangstrøyen for tidlig, og før de er erfarne nok til å fylle den.

Jag ser inte heller skillnaderna mellan att ge ut en kampanj till ett rollspel eller att ge ut ett kampanjrollspel.

"Krille" er en spillskaper, så det burde være klart for ham at måten man tenker på når man skriver et spill er viktig. Innstillingen preger teksten, gir løsninger, og former prosjektet. Det er stor forskjell på å lage en kampanje med en unik spillmetode, skreddersydd for kampanjen, og på å lage en kampanje til et spill som allerede er lagd, muligens skreddersydd til spillmetoden i dette spillet. Resultatet kan selvsagt bli noe som ligner, men det kan også bli svært forskjellig. Jeg tør si at oftest vil resultatet bli to svært forskjellige kampanjer, med forskjellige muligheter til samspill og opplevelse av den samme konflikten, fordi skaperprosessen ikke er den samme.

Rollespill er en ung form. Den er ikke ferdig utforsket. Det ligger en del overraskende muligheter i denne formen, og de venter bare på de rette spillskaperne. Metodisk er det mye igjen å finne. Den unike blandingen av fortellerkunst og naturlover som skaper en spillmetode er et spennende felt å utforske. Og det er lettere å gjøre slikt i små spill. Det er viktig å ekseperimentere, men ikke bare derfor skal man lage små spill; også fordi små spill kan være fordømt BRA rollespill!

Jeg mener det er viktig å ta vare på de unge spillskaperne. Å gi dem muligheter til å skjerpe ferdighetene uten å brekke nakken på de STORE prosjektene er sunt. Jeg har sett alt for mange unge spillskapere med gode tanker og ideer brekke nakken, fordi de tror at det eneste som gjelder er "Det Store Rollespillet". Mange av disse ville være gode bidragsytere til rollespill som form, og spennende skapere av nye rollespill, om vi bare tok vare på talentene deres.

"Krille" ser ikke ut til å oppfatte dette problemet, men han er også en av de få som har lykkes i dagens kreative miljø. Han har lagt problematikken bak seg.

"Krille" ser heller ikke ut til å bry seg med at rollespill er en ung form. Hans holdning synes å være at det tradisjonelle funker, så hvorfor tenke nytt? Og det er en fordømt konservativ holdning, i et kreativt miljø som er så ungt at ordet "tradisjonell" i beste fall er en tilsnikelse. Det er definitivt ikke i ånden til Dave Arneson, som utforsket mulighetene til å gjøre noe anderledes, overså spillgruppen sine sukk over alt det nye, og skapte det første rollespillet.

Vet ikke helt hvorfor "Krille" argumenterer som han gjør i denne saken. Hvorfor argumentere mot at unge spillskapere skal få ta vare på talentene sine? Hvorfor argumentere mot at et rollespill er et rollespill, selv om det er et lite spill? Hvorfor skal en spillskaper argumentere mot eksperimentering? Det virker ikke fornuftig.

Kanskje jeg har misforstått "Krille"? Eller vil han gjerne være en spillskaper med "populære" holdninger?

 

[Krille]

Saken är den att jag har en bakgrund som dataprogrammerare. Jag är naturvetare i själen, så det finns lite saker inrotade i mig.

Bland dessa är inkapsling och avgränsning. Jag ser ingen anledning att stoppa in typiska rollspelssaker (regler och värld) i ett äventyr. Det är bara en massa extra information som man behöver lära sig och sedan glömma bort. Bättre då att lyfta ut det. Dels kan man utnyttja platsen till att göra äventyret bättre, och dels kan man återanvända värld och regler till något annat tillfälle.

En annan sak är återanvändning. Äventyr är typiska saker som sällan eller aldrig återanvänds. Regler och världar som annars kanske skulle komma att återanvändas tenderar att försvinna om de bakas ihop med äventyren. Ett typexempel på det är "Vägen", en kombination av ett enkelt regelsystem och tre äventyr, avsedda för konfirmationsundervisning. Trots att spelet i sig är förbaskat bra (Sveriges enda nybörjarrollspel värt namnet sedan 1986 eller så) och värt att spela vidare på så har jag till dags dato aldrig träffat en enda person som har gjort det. Efter de där tre äventyrena förpassas Vägen till kuriosahyllan. Varför?

Slutligen har vi KISS-regeln ("Keep it simple, stupid!"). Personligen tycker jag att man kan låta äventyr vara äventyr, kampanjer vara kampanjer, och rollspel vara rollspel. Varför röra till det mer än så?

Så "problemet" är att man lika gärna kan skapa ett äventyr som kostar 8000 att producera, tar tre veckor att skapa, kostar 80 kronor att tillverka, ger lika mycket skryt, lika mycket kul och dessutom lyckas sälja den där 500-kronorsboken, eller för den delen den där 200-kronorsboken. Jag ser heller ingen anledning att lägga ner tre år på en regelbok som kostar 100 000 att producera och kostar 500 kronor ut i handeln, när man lika gärna kan lägga ner ett år på en regelbok som kostar 30 000 att producera och 200 kronor ut till kund.

"Kanskje jeg har misforstått "Krille"?"

Med mycket stor sannolikhet. Det är ett rätt populärt tidsfördriv på det här forumet, har jag märkt.

Tro inte att jag kräver stora rollspel. Jag tycker tvärtom att det är jefligt synd att folk (inklusive mig själv) måste ge ut sådana mastodonter till rollspel som ges ut idag. Jag ser bara inte kundnyttan eller nöjet i ett rollspel som tar slut efter fem timmar. Då går jag förmodligen hellre på bio.

Jag ser heller inte nöjet eller glädjen av att betala för att utsättas för någon galen rollspelskonstruktörs formexperiment. Ska jag utsättas för psykologiska experiment så vill jag ha betalt.

 

[Magnus Seter]

Puppetland

Jag å andra sidan har inga problem att betala en liten summa för att vara med i galna spelskapares experiment. Till exempel som med Puppetland, eller som med Baron Munchhausen. Kul rollspel, som tar slut efter en kort stund, och som visserligen KAN spelas igen, men som troligen inte spelas nånsin mer, för man har gjort grejen, så att säga.

Om inte spelen experimenterar med formen, så utvecklas inte spelformen heller inte. Och det är nog lite mycket att hoppas på att speldesigners ska betala folk för att de ska speltesta de nya skapelserna.

M.

 

[Troberg]

Bland dessa är inkapsling och avgränsning. Jag ser ingen anledning att stoppa in typiska rollspelssaker (regler och värld) i ett äventyr. Det är bara en massa extra information som man behöver lära sig och sedan glömma bort. Bättre då att lyfta ut det. Dels kan man utnyttja platsen till att göra äventyret bättre, och dels kan man återanvända värld och regler till något annat tillfälle.

Varför tar du då inte steget fullt ut och separerar värld från spelsystem?

 

[Krille]

Re: Puppetland

"Och det är nog lite mycket att hoppas på att speldesigners ska betala folk för att de ska speltesta de nya skapelserna."

Men det är helt OK att kräva pengar av folk för att de ska speltesta speldesignerns galna experiment? Personligen tycker jag faktiskt att det är lite skevt, men å andra sidan så brukar jag ju klaga på att White Wolf tar betalt för att få sina grunks speltestade innan de rättar buggarna i nästa utgåva.

Nä, jag deltar gärna i galna formexperiment, men jag har ingen större lust att betala för att vara med.

 

[Krille]

"Varför tar du då inte steget fullt ut och separerar värld från spelsystem?"

För det första anser jag att det inte är möjligt annat än att man separerar naturlagarna från universum. För det andra så vill jag ju inte att Evil Stevie ska bli arbetslös.

 

[Magnus Seter]

Visst är det okej att kräva betalt

Om sen folk verkligen betalar är en annan sak. Det är upp till de galna speldesignerserna att övertyga sin publik om att de har nått coolt på gång. Och till och med då kommer de flesta att tacka nej, och endast ett fåtal hoppa på det galna experimentet.

Men det funkar ju för alla onlinespel med oändliga betor och ofärdiga spelmotorer, så varför skulle det inte funka för vanliga rollspel också?

Men okej, det skulle mycket till innan jag la 50 spänn på att få speltesta ett nytt rollspel, om inte det vore av någon av mina favoritförfattare. Och de är typ tre, och två har lagt av (Grame Davis, John Tynes och James Wallis, om nu någon undrar).

M.

 

[TomasHVM]

"Krille" kommer med en del saklige elementer som jeg har forståelse for, selv om jeg ikke er enig.

Det er ikke veldig komplisert å tenke seg at rollespill kan lages i forskjellige formater. "Keep it stupid, simpleton" er ikke nødvendigvis noe godt prinsipp å leve etter. La oss anta at folk allerede i dag vet at det er forskjell på et rollespill og et rollespill, selv om begge har egen verden, egen metode og er veldig tradisjonelle. Noen er enkle, noen kompliserte, og noen kan godt ha et annet scope enn andre også.

Saklige elementer som sagt, men så tar "Krille" av i en annen retning. Kanskje fordi han er lei av å diskutere, eller har gått tom for gode argumenter? Han vil heller gå på kino, sier han.

Jag ser bara inte kundnyttan eller nöjet i ett rollspel som tar slut efter fem timmar. Då går jag förmodligen hellre på bio.

Først og fremst er dette en simpel argumentasjon. For det første finnes det et publikum for små rollespill. For det andre er det mulig både å gi ut og å spille små og store rollespill. Vi kan gjøre begge deler, uten at det blir veldig "komplisert". Det ville sannsynligvis øke publikummet for store rollespill også, om vi ga ut noen flere lette og tilgjengelige spill, eller noen flere "anderledes" rollespill. Det kan også øke rekrutteringen av spillskapere, noe som skjerper konkurransen og kvaliteten, og det er bra for "kundene".

Men "Krille" må gjerne gå på kino for min del, om han ikke syns et nytt rollespill som lover stor moro hele kvelden, er verdt brøkdelen av prisen han og hans venner må betale for å se en god film sammen. Jeg tror rett og slett ikke på ham når han sier dette! Han ville blitt hjemme og spilt det nye rollespillet, og han ville bannet etterpå, fordi han ville innsett at jeg hadde rett hele tiden: et slikt spill er bra for deg og meg og alle! Fin avveksling! Stor moro! Lett å bruke! Billig! Tjo!

Jag ser heller inte nöjet eller glädjen av att betala för att utsättas för någon galen rollspelskonstruktörs formexperiment.

"Krille" snakker som en sur gammel gubbe! Er det nytt, er det farlig! Dette har jeg ikke spist før, så dette vil jeg slett ikke smake på! Fysjom! Er det noen som har ideer om å gjøre noe annet i rollespill... det må være psykologiske eksperimenter!!! (løp og gjem dere)

Jeg syns bare det er dumt å argumentere slik. Det er bakstreversk og lite konstruktivt. "Krille" kan gjerne møte mine innspill med saklige argumenter, uten å henfalle til for mye raljering om han er uenig.

 

[TomasHVM]

Re: Visst är det okej att kräva betalt

Dersom jeg fant et rollepsill til "50 spänn" ville jeg kjøpt det umiddelbart, uansett (jeg er nordmann, det tyter olje ut av øra mine).

Så ville jeg sikkert finne tid til å spille det en eller annen gang i løpet av det neste halve året, og kanskje more meg med det.

Og om det ikke funket særlig bra, hadde jeg i hvertfall gjort noe annet den kvelden, enn å leie en dårlig amerikansk b-film der det "psykologiske" aspektet begrenser seg til å telle hvor mange menn helten kan drepe, og likevel smile som en glad gutt...

 

[Krille]

"For det andre er det mulig både å gi ut og å spille små og store rollespill."

Det är inte små eller stora rollspel jag raljerar om. Det är "bäst före"-datumet.

Ett rollspel får gärna vara på en halv A4 om det vill. Det har jag ingenting emot. Jag tyckte att Risings tvåsidorsspel Pookafiktum är mer eller mindre lysande (även om det är rätt opedagogiskt upplagt) och trots att en omgång tar två eller tre timmar så går det att spela det gång på gång.

Däremot så är jag inte ett dugg förtjust i rollspel som efter en spelkväll bara fungerar som hyllvärmare, dammsamlare eller utfyllnad i det lodräta arkivet. Ett sådant spel verkar mer vara till för konstruktörens välbefinnande och experimenterande och möjligen plånbok, än för spelarens nöje.

Men visst, jag erkänner att jag är sur, gnällig och läbbans subjektiv på den punkten.

 

[Sting]

Re: Visst är det okej att kräva betalt

Jag skulle gladeligen betala för att testa ett nytt och intressant rollspel, även om det bara skulle spelas under några spelkvällar. De flesta spel jag har köpt har om de alls spelats i min spelgrupp, inte tagit upp mer än några få spelkvällar. Jag köper visserligen för många rollspel i förhållande till hur mycket jag spelar men det är ju så förbannat kul att läsa bra rollspel...

 

[TomasHVM]

Da er det kanskje avklart da, siden jeg ikke har ment at et rollespill med mindre "scope" nødvendigvis bare kan brukes én gang. Jeg ser ingen problemer med å lage rollespill som er spillbare og morsomme gang etter gang etter gang. Dette er altså ingen vesentlig innvending mot det jeg sier om rollespill og "scope".

Jeg ser likevel heller ingen problemer med å lage rollespill som er spillbare kun én gang (i hvert fall så lenge man er veldig opptatt av at scenariet skal være ukjent og nytt for spillerne), eller å lage et spill som fokuserer på én enkelt konflikt, eller ett konfliktområde. Så lenge spillskaperen vil lage et bra spill, er det teit av "Krille" å definere "slike spill" som "lommebokfyll for spillskapere". Om spillet er bra og folk vil kjøpe det, får spillskaperen betalt for den jobben han gjør.

Om folk ikke kjøper spillet har ikke spillskaperen lagd et spill folk vil ha. Da får han ingen penger, uansett om spillet er på 50 eller 500 sider. Så enkelt er det, når det gjelder penger.

Når det gjelder originalitet, spillbarhet, underholdningsverdi og andre kvaliteter ved spillet, må vi nesten vurdere det for hvert enkelt spill. Ta det som det kommer, men ikke vær så gjerrig på rosen at du kjefter ut folk bare fordi de lager andre spill enn de du er vant til. Dersom et bra rollespill blir møtt med kritikk fordi det er laget på "feil" måte, fordi det ikke er tradisjonelt nok... da er noe veldig, veldig feil. Et bra rollespill fortjener ros og gode kritikker! Vi trenger at bra rollespill blir tatt godt imot! Rollespillet som form trenger det!

La verden gå videre. La rollespillene utvikle seg. Ikke overlat all nyskaping til laiv og datarollespill. Vi har fremdeles mye igjen å lære om verbale rollespill, og vi trenger å lære hele tiden. Vi må hele tiden oppdage formen på nytt, for å sikre oss talenter og for å sikre oss at vi kan fortsette å lage verbale rollespill som topper alt dataindustrien kan finne på!

 

[Krille]

"Jeg ser likevel heller ingen problemer med å lage rollespill som er spillbare kun én gang (i hvert fall så lenge man er veldig opptatt av at scenariet skal være ukjent og nytt for spillerne), eller å lage et spill som fokuserer på én enkelt konflikt, eller ett konfliktområde."

Jag tror att problemet för min del är definitionsmässigt. Något som består av en enda konflikt är i mina ögon ett äventyr. Det kan gott få fortsätta att vara ett äventyr. Ett rollspel har för min del något bra mycket vidare, nämligen konfliktpotential.

För att ta några exempel: "Paranoia" är ett rollspel. Även om man inte spelar det mer än en gång åt gången (ens rollpersoner överlever sällan längre än så) så är det inte en konflikt, utan nya konflikter. Man kan spela "Paranoia" gång på gång och ständigt förnya det.

"Baron Münchhausen" är ett rollspel. Visserligen är det ett väldigt egensinnigt sådant, och ett väldigt litet sådant (32 sidor, vill jag minnas), men definitivt ett rollspel. Återigen kan man spela det gång på gång och ständigt förnya det.

"Pookafiktum" är ett rollspel. Samma motivation som för "Baron Münchhausen", fast spelet är faktiskt ännu mindre.

"Må keiseren falle" ligger enligt mig på gränsen. Det finns ett begränsat antal permutationer som spelets konflikter kan anta. Visserligen är antalet tämligen stort tack vare kombinatoriken, men det är verkligen ett begränsat antal. Vi har inte provspelat det så många gånger än, men det känns som att spelet börjar upprepa sig, och att det är samma ståry som spelas om och om igen.

"Vår man i Barbia" är ett äventyr. Trots att det är tjockare än "Baron Münchhausen" och "Pookafiktum" ihop, och tämligen fritt att göra vad man vill inom, och dessutom innehåller ett regelsystem, så är det ett äventyr, punkt. Det finns en konflikt, knappt någon potential för mer än så, och äventyret är klart efter fem timmar.

 

[TomasHVM]

Re: Eventyr eller rollespill?

Det har ikke noe for seg å henge seg så mye opp i definisjoner at det setter bom for forståelsen av hva et rollespill er. Alle rollespill har et konfliktpotensiale, av den enkle grunn at de er interaktive dramaer, men det betyr ikke at man kan definere rollespill utfra dette. Det er en blindgate.

Om et rollespill lages med én konflikt som tema er irrelevant i forhold til om det er et rollespill eller ikke. Om et rollespill lages for ett enkelt scenario er likeledes irrelevant i denne sammenhengen. Har spillet roller, kreativ interaksjon og en konflikt som skal spilles ut (fremfor et drama som skal følges slavisk)... da er det et rollespill (ta høyde for at dette ikke var noen endelig definisjon, men dere forstår hva jeg mener).

"Krille" skriver:
Något som består av en enda konflikt är i mina ögon ett äventyr.

- og det kan samtidig være et komplett rollespill. Et eventyr og samtidig et rollespill. Så lett er det!

Nok en gang:

Jeg oppfordrer spillskapere til å lage noen små rollespill innimellom, fordi det er mye å lære på å gjøre det. Du kan teste ut ideer, teste ut dine evner som spillskaper, og ikke minst gi masse spenning og glede til dine venner (og til eventuelle kjøpere av de billige og enkle spillene dine).

 

[Krille]

Re: Eventyr eller rollespill?

"Om et rollespill lages for ett enkelt scenario er likeledes irrelevant i denne sammenhengen. Har spillet roller, kreativ interaksjon og en konflikt som skal spilles ut (fremfor et drama som skal følges slavisk)..."

Håller inte med. Jag hävdar att ett rollspel bygger på en del roll och en del spel. En mycket viktig del av spelbiten i rollspelet är just variationen: ett spel ska gå att spela mer än en gång på flera olika sätt. Ett engångsscenario diskvalificerar sig på den punkten, enligt min åsikt.

Visst, det är en subjektiv åsikt och det är en definitionsfråga, men någonstans måste man sätta en gräns, annars vet man inte vad man pratar om. Således drar jag gränsen så här: är det ett scenario som kan spelas en gång så anser jag att det är ett äventyr eller scenario. Måhända att jag är gubbig, konservativ, inskränkt, gammal et cetera, men hellre det än förvirrad.

"og det kan samtidig være et komplett rollespill. Et eventyr og samtidig et rollespill. Så lett er det!"

...och det är där jag inte håller med. Så enkelt är det.