Jag tycker att den är ganska obehaglig i sitt sätt att skildra comancherna som stridslystna vildar och hämnsynslösa människoslaktare. Den känns väldigt partisk (eller kanske mer onyanserad). Vidare anser jag att tiden hoppar framåt fem år, utan att det på något sätt beskrivs enligt traditionella Hollywoodnormer. Man får reda på att tiden gått, tack vare att karaktärerna säger det, inte på något annat sätt. En intressant grej är dock Fords stilgrepp som han inleder och avslutar med. Filmat från mörkret inifrån ut mot den ljusa omgivande naturen. Det slutar på samma sätt, där Ethan Edwards väljer friheten ute på prärien framför att låsa sig vid det trånga hemmet. En liknande bildkomposition förekommer också ett par gånger i filmen också, t.ex. när Edwards kommer tillbaka till den utbrända gården och när han och Martin Pawley söker skydd i en grotta. Den är ingen film som jag känner att jag behöver se igen, på ett bra tag åtminstone...