Nekromanti The seven satans and the throne of Hell

[God45]

En av hemligheterna med multiversum är att det inte finns någon balans mellan gott och ont. Ondskan vinner. Det enda som håller något annat levande är Blodskriget, kriget mellan djävlarna och demonerna med daemonerna fångade i mitten. Om någon sida skulle lyckas krossa den andra eller om ondskans krafter skulle kunna enas för bara en enda dag, skulle de erövra multiversum och förinta allt som är gott.

En gång i tiden, fanns det bara ett efter liv ditt syndare skickades. Perdition. Men Perdition var designat som en plats av evigt lidande. Det var inte den perfekta feodalstaten som helvetet var, det var inte den pseudo intelligenta hungrande verkligheten som abyssen är och det var inte det förkroppsligade slutet av energi som Abaddon är. Perdition var inte militariserat, det var bara lidande vilket gjorde att det kunde hackas upp av ambitiösa onda varelser från utifrån planet för att bilda deras egna dimensioner att härska över. Nu är resterna av Perdition övergivna, själar från dödliga hamnar i de nio helvetena eller de 666 planen i avgrunden eller i de oändliga tomheterna där daemonerna äter deras själar. Men vad som drev Perdition finns kvar och Perdition, ofokuserat och därför svagt som det var, var oändligt. Om någon skulle klara av att finna, och inta, Perditions tron skulle den varelsen bli Satan. Den sanna Satan, fienden till allt gott, skulle sedan kunna ena universums ondska och erövra multiversum från topp till botten på en chokande kort tid.

Detta gör att när Perditions tron stiger upp från underverkligheterna som separerar de onda planen från varandra lägger de sju största arméerna i undervärlden den under belägring. Nej, belägring är fel ord. En enorm massaker som pågår ständigt och där miljoner dör varje dag utbryter när de sju största arméerna försöker ta tronen åt sin ledare.

De sju mäktigaste varelserna i undervärlden har lagt anspråk på titeln och nu försöker Lucifer, Iblis, Asmodeus, Ahriman, Mephistopheles, Lilith och Hel alla erövra tronen. Oavsett vem av dem som vinner kommer ondskan att äntligen välta bordet det kosmiska schackbrädet står på. Något måste göras.

Men vem har möjligheterna att göra något? Ingen grupp från de övre planen kan lyckas infiltrera de undre planen och en grupp bestående av de övre planens vanliga springpojkar, människor, dvärgar, alver och så vidare, kommer inte precis smälta in. Så vem kommer kunna göra något? Monster.

Perditions son är trött på den här skiten. Han har samlat ihop en grupp monster villiga att ta jobbet att rädda multiversum. Hur? Genom att medan de är distraherade stjäla tillbaks delarna av Perdition som de sju aspiranterna till Satans tron har använt för att skapa sina dimensionella plan och kollapsa de undra planen tillbaks in i Perdition så att undervärlden kan gå tillbaks till att straffa de fördömda istället för att försöka förstöra allt för alla andra.

 

[Jimmy]

????

 

[God45]

The Seven Satans

Lucifer - Morgonstjärnan
Alignment: LE
Race: Fallen Angel

There is but one good; that is God. Everything else is good when it looks to Him and bad when it turns from Him. And the higher and mightier it is in the natural order, the more demoniac it will be if it rebels. It is not out of bad mice or bad fleas you make demons, but out of bad archangels.
-C.S. Lewis

Lucifer är skapelsens första ängel och det var hans fall ner i Perdition på brinnande vingar som antände delen som karvades ut till att bli helvetet.

Lucifer föll på grund av sin stolthet. Det är helt enkelt så det är. Han ansåg att på grund av sin perfektion, sin makt och allt det han hade gjort för himmelen så förtjänade han att bli krönt till kung över himmelrikena. Som kung skulle han ju kunna ta en mer direkt hand och se till att multiversum blev perfekt.

Lucifer förnekades och bestämde sig för att ta saken i egna händer genom att erövra himmeln. Detta var början på den största kosmiska konflikten sedan Gryningskriget mellan gudarna och titanerna. Det som de övre planen försöker dölja från dödliga är att fem sjättedelar av de himmelska arméerna följde Lucifer i upproret och att när han besegrades föll de med honom. Det här är ett numerärt underläge som himmeln aldrig lyckats jämna ut.

Lucifer är utan tvekan den mest karismatiska av de som vill erövra positionen som Satan och den med störst armé och flest undersåtar. Han är också den svagaste. Fallet krossade honom, reducerade honom till en skugga av sig själv. Han brukade vara den mäktigaste varelsen i multiversum men nu kan han inte ens ta över hela undervärlden. Lucifer har dock behållit sin kunskap, all sin kunskap, och medan hans kropp har reducerats till att vara nästan mänsklig så är han den obestridde mästaren av all magi.

Precis som hans kropp har Lucifers moral krossats han har insett att himmelen är kärlek och han älskar inte längre multiversum. Han vill härska. Inte längre för att han är den bästa härskaren men för att han vill det. Altruism har ersatts av själviskhet.

 

[Cybot]

Så vilket system kör man för det här? Man behöver något som kan ge biffiga och episka fajter, men som ändå inte devolverar i tennismatch ELLER att en hyperbroken build mosar allt motstånd på två rundor eller dör.
Finns det ens något sådant system som är bra?

 

[God45]

Så vilket system kör man för det här? Man behöver något som kan ge biffiga och episka fajter, men som ändå inte devolverar i tennismatch ELLER att en hyperbroken build mosar allt motstånd på två rundor eller dör.
Finns det ens något sådant system som är bra?

Så länge jag inte behöver designa fighterna eller spelleda tror jag att 4ed med en bra spelledare hade gjort ett bra jobb. Det gör precis det du ber om. Episka fighter, ingen tennis, mycket taktik, inga brutna builds som krossar allt eller dör i rocket tag. Det är alldeles för jobbigt att spelleda bara och man behöver kartor och grejer som är nya för varje session... Men jag spelar gärna 4ed och jag målar figurer till gruppen om folk vill de

Om jag skulle spelleda det här? Vet inte på rak arm.

 

[God45]

Iblis -Den första djävulen, Viskningarna
Alignment: LE
Race: Fallen Djinn/Devil

A man who won't die for something is not fit to live.
-Martin Luther King, Jr.

När gudarna skapade den första dödliga var de extatiska. De hade skapat en varelse i sin egen avbild som hade en helt fri vilja och förmågan att tro. De beordrade alla sina tjänare att knäböja inför den första dödliga och lova att älska honom som de älskade gudarna. Och alla änglarna, djinnerna, och alla de andra av gudarnas tjänare gjorde det. Alla utom Iblis. Iblis frågade till gudarna, "Jag skapade av eld och han av lera. Jag är bättre än honom, varför skall jag knäböja framför honom?". Gudarna vredgades av hans hybris och hans olydnad och fördrev honom.

Men Iblis försvann inte länge. Han karvade sig en domän ur delen av Perditon som hade tagit eld efter Lucifers fall och började skaffa barn med allsköns monster och varelser av mörkret. Iblis är fadern till hela den djävulskarasen. Medan några av de änglar som föll med Lucifer har tagit till att kalla sig djävlar är detta mer ideologiskt än faktiskt. Om Lucifer skapade helvetet och Asmodeus organiserade det så befolkade Iblis helvetet.

Men vad gör Iblis med sina arméer av monstruösa barn, sitt rike av eld och sin egna inte oansenliga makt att driva alla varelser han kontaktar till synd? Han söker hämnd och att visa att han hade rätt. Hämnd på de dödliga som fick honom utdriven. Hämnd på gudarna genom att förgöra barnen de älskade mer än honom och genom detta att visa att han hade rätt. De dödliga är inte värda att knäböja inför, inte om de faller till synd och bort från gudarna så lätt.

 

[.113]

massa like's n shit

 

[Mundo]

Helvete vad coola dessa är.

Påminner mig om välgjorda ondingar från Mutant Chronicles, som hade samma koncept, typ. Ondskan skulle vinna lätt som en plätt, om de inte spenderade så mycket tid med att krigas med varandra.

 

[God45]

Helvete vad coola dessa är.

Påminner mig om välgjorda ondingar från Mutant Chronicles, som hade samma koncept, typ. Ondskan skulle vinna lätt som en plätt, om de inte spenderade så mycket tid med att krigas med varandra.

Tack

Jag är kanske lite cynisk men grejen där ondskan hade vunnit om de bara kunde komma överens har alltid känts rätt för mig.

 

[Cybot]

Tänker mig att Lucifers fallna änglar, i alla fall de mer lagda åt fysisk konflikt, sveeper igenom rum med tysta graciösa rörelser så att det nästan ser ut som om de inte så mycket rör sig som helt enkelt flyter fram. De använder graciösa vapen, som långa svärd eller spjut.
I strid använder de föremål som pelare, gravstenar eller träd för bryta visuell kontakt och försvinna, för att senare attackera igen ifrån en oväntad riktning.

Okänt om Lucifers änglar och valkyrior är olika eller samma varelser. Det skulle definitivt vara i deras karaktär att döda mäktiga varelser för att vara säkra på att själarna tillkommer Lucifer och ingen annan. Eller till och med odla fram mäktiga själar åt Lucifer och sedan förråda dem.

Lucifer som Oden? De skulle ge en helt ny dynamik till berättelser om Oden, Loke och Tor. Är Tor den naiva guden som luras av både Oden och Loke? Hur långt går förräderiet, dödade han Mimer och tog mimers plats för att lura Oden till hans död för att sedan ta Odens plats som Vishetens gud och mästaren över runor och magi?
Var gör det för dynamiken mellan Lucifer och Hel?

 

[God45]

Mephistopheles – The little lord. Old crossroads.

Alignment: LE

Race: Devil

The point is, ladies and gentleman, that greed, for lack of a better word, is good. Greed is right, greed works. Greed clarifies, cuts through, and captures the essence of the evolutionary spirit. Greed, in all of its forms; greed for life, for money, for love, knowledge has marked the upward surge of mankind.
-Gordon Gekko

Mephistopheles är inte som de två andra tronaspiranterna från Helvetet, Iblis och Lucifer. Han var inte den första någonting. Han var inte skapad för något speciellt syfte och ärligt talat är han inte ens särskilt gammal. Vad Mephistopheles är ambitiös och smart. Han förstod snabbt att den enklaste källan till makt var själar som både har en inneboende kraft som kan absorberas, kan förvandlas till lägre helvetiska varelser och används som valuta i helvetet. Men alla de större inflödena av själar var redan kontrollerade av någon annan. Det enda alternativet var att försöka få dödliga att ge en sina själar när de fortfarande är levande, men hur får man dem att göra det på ett sätt som inte kostar mer än det ger? Belial, Molock och några andra av höjdarna i helvetet satte upp egna religioner eller frestade mäktiga hjältar med magiska gåvor för att få deras kraftiga själar. Inget som en vanlig djävul som Mephistopheles hade råd med.

Men Mephistopheles såg hur småaktig, girig och svag den mänskliga själen är och reste till jorden i form av en enkel svart pudel. Där frestade han konstnärer med lite mer talang, akademiker med lite kunskap, slagna fruar med att mörda deras män, svältande med ett mål mat, sjuka med medisin och vid ett tillfälle ett barn med godis. Själarna strömmade in! Visst, det var svaga själar men han fick dem så billigt att det inte spelade någon roll. Han byggde ut sin operation, anställde andra djävlar till att jobba för honom mot en del av vinsten och hade på mindre än två årtionden skapat multiversums största företag. Han till och med slöt avtal med neutrala handelsgudar för att kunna utöka snabbare och innom kort var han en av de sju mäktigaste varelserna i undervärlden med en egen arme, ett eget rike och ingenstans att gå förtuom uppåt.

Mephistopheles är fortfarande underdogen i den här striden. Ja, han är en brutal och listig sociopat men i jämförelse med de andra är han ung och oerfaren. Hans krafter har svällt upp av själarna han har slukat och fortsätter sluka men utan en stadig ström kommer han inte ha en chans. Mephistopheles styrka är kopplad till hans ekonomiska framgångar och medan det gör att han nu i en högkonjuktur är mäktig nog för att kunna vinna den här striden så är han bara en börscrash från att förlora allt.

 

[God45]

Hel – De dödas drottning
Alignment: NE
Race: Nephilim demi-god of the Norse pantheon

The realm. Do you know what the realm is? It's the thousand blades of Aegon's enemies, a story we agree to tell each other over and over, until we forget that it's a lie.
-Petyr 'Littlefinger' Baelish

Halva Hels kropp existerar i formen av svartnade ben, rök och förruttnelse, den andra halvan ser ut som en ofattbart hälsosam ung kvinna. Hels vänstra halva av kroppen är ständigt nedbruten av negativ energi som kommer rakt från planet av negativ energi, hennes högra halva av kroppen stärks ständigt av energi rakt från planet av positiv energi. Hels sinne är, bestrålat som det är lika mycket av liv och ordning och chaos och död vilket lämnat henne i ett stadie av perfekt insikt och balans. Hon har förstått att det bästa för alla fångade i fängelset som är multiversum är att sluta existera för att ge henne energin att segla sitt skepp byggt av naglarna från oräkneliga dimensioner ut ur verkligheten.

Hels arméer kommer från de onda och svaga döda. Krigare och andra som dör i strid, fysisk eller metaforisk, hamnar på andra platser. Så Hels arme består av barn, kvinnor, gamla och sjuka. Eller snarare daemoniska versioner av deras själar som växt sig starkare genom att sluka själarna från de med svagare viljor än sig själva.

Historien som alla känner till om Hel är enkel. Hon är dotter till Loke, en jätte som är blodsbroder med guden Oden, och en jättinna. Men det här är inte egentligen sant. Ingenting jag har skrivit här är sant. Vill du veta den riktigt historien?

Det fanns en gång en gud över barbarfolk i flera olika dimensioner, en gud av krig och blod som kallades Oden eller ett av flera andra namn. Hans dyrkare trodde att Oden utvecklades till en gud över magi, öde och visdom när han lade sitt öga i en magisk brunn men detta är en lögn.

Oden, den riktiga Oden, gick till varelsen som han kände som Mimer för att få visdom. Men Mimer var inte den Oden trodde han var, Mimer var en form tagen av Lucifer för att lura guda konungen. Så när Oden blickade ner i visdomens brun mördade Lucier honom och kastade kroppen ner i brunnen innan han tog över Oden och hans Pantheon.

Den enda av gudarna som listade ut någonting av Loke, jätten av trick och lögner, som blev blodsbroder med den falska Oden och belönades med att göras till en gud av honom. Men Loke tröttnade på tricket och försökte förråda prinsen av lögner genom att varna de andra gudarna. När Lucifer fick reda på detta satte han dit Loke för mordet på Balder och fick honom inspärrad i rummet utan dörrar där han torteras för evigt för brottet att veta sanningen. En sanning ingen av de andra gudarna tror på.

Hel har alltså inget egentligt släktskap med asagudarna. Hon är dottern till två jättar, en som blivit upphöjd till en gudomlig post med hjälp av en blandning av helvetisk och gudomlig magi och som bär Luciers blod i sina ådror. Hon är en unik varelse utan någon av en guds svagheter. Hon behöver inte tro från dödliga eller själar och inget vapen smitt för att döda gudarna kan skada henne. Och den enda fria personen som vet något och kan berätta det är Lucifer.

 

[God45]

Ahriman – Idén om Ondskan. Den Svarta Sanden
Alignment: NE
Race: ?

The And the LORD God commanded the man, saying: 'Of every tree of the garden thou mayest freely eat; but of the tree of the knowledge of good and evil, thou shalt not eat of it; for in the day that thou eatest thereof thou shalt surely die.

Ahriman föddes när den första tänkande varelsen fick den första onda idén. Han är knivarnas fader, mordets arkitekt och den svarta sanden. Ahriman har inte en kropp men han har många. Han är en ide. Kunskapen om honom gör honom starkare. Desto mer man vet desto större del av honom finns i en. Så allt vi gör för att bekämpa ondska i ett modern demokratiskt samhälle bara matar honom. Det är som när man ska lära folk om härskartekniker. Det går inte att göra utan att lära dem att använda härskartekniker. Utan kunskap om ondska är man dock maktlös inför även en mycket svag gud. Men för mycket korrumperar personen till en Avatar av Ahriman, en häxmästare. Ahriman är avgrunden. Hans mål är att alla vet allt om honom, barn växer upp och lär sig om honom i skolan och blir en del av honom. Han vill bli skapelsen.

Ahrimans mäktigaste präster skapas genom en smärtsam ritual utförd av en högt uppsatt präst till honom. Först tränar prästen extremt hårt medan han bara äter ett enda ekollon per dag i tusen dagar för att eliminera kroppsfett och minimera vätskor. Sedan dricker prästen gift menat att hindra förrutning och döda parasiter som skulle kunna äta kroppen i tusen dagar. Efter cirka sex år av dessa smärtsamma förberedelser begravs prästen levande i en sten grav med ett snöre kopplat till en klocka som han ringer varje dag och ett rör som han andas genom. När prästen inte har ringt i klockan på tre dagar så förseglas graven i ytterligare 1000 dagar. Efter detta bör prästen, om allting har gått rätt och han har en tillräckligt stor kunskap om Ahrimans, ha mumifierats. Mumien förs sedan till ett tempel dedikerat till Ahriman och när den dyrkats i 1000 dagar fylls den av Ahrimans ande och är en perfekt avatar för honom. Bara cirka en av tusen präster som genomför ritualen är framgångsrika. Ahriman har i dagsläget 666 avatarer och han använder varenda en av dem för att försöka erövra Perditions tron.

Det som gör Ahriman farligast är att han är fullständigt odödlig. Så länge ondska finns kvar i någon dödligs hjärta finns han. Så länge en bok beskriver ondska finns han. Han är oändlig som sandkorn på en strand. Hur dödar du en ide?

 

[God45]

Lilith – Slukaren av barn och förföraren av män
Alignment: CE
Race: The first mortal

Faust: Who's that there?
Mephisto: Take a good look.
Lilith.
Faust: Lilith? Who is that?
Mephisto: Adam's wife, his
first.
Beware of her.
Her beauty's one boast is her dangerous hair.
Then Lilith winds it tight around young men
She doesn't soon let go of them again.
-Johann Wolfgang von Goethe

Har du hört om de första dödliga? Nej, inte alverna eller drakarna eller alla de andra som hävdar att de är det första folkslaget. Jag menar de första två dödliga? Inte? Låt mig upplysa dig.

De första dödliga skapades av de goda gudarna. Alla senare folkslag är antingen väldigt begränsade skapelser av en enda gud eller så är de samarbeten mellan de goda, neutrala och onda gudarna. Men inte de första två som skapades av den första rasen som aldrig blev en ras. Lilith, den första kvinnan och hennes make de första mannen. Du förstår, de goda gudarna ville skapa perfekta varelser. Varelser av enormt intellekt och styrka. Med visdom nog att förstå världsalltet, silvertungorna att lära andra om det med och kroppar som skulle stå emot våld , sjukdom och kunna leva för evigt. Sedan gav de två första dödliga fri vilja och ett paradis att leva och frodas i. De goda gudarna hade inte en chans att förutse vad som skulle hända, de förstod ännu inte ondska.

Lilith dräpte sin make och åt hans kött, hon brände ner paradiset och med magi och vilja vred hon varelserna i trädgården till monster, en arme hon marscherade mot de goda gudarna. Gudarna kunde inte tvinga sig själva att förgöra henne, hon var deras perfekta skapelse trots allt, så de kastade ut henne ur trädgården och ner till de materiella planen. Där ägnade hon årtusenden åt att skapa de monster som hemsöker de många världarna i multiversum innan hon nersteg i Avgrunden och erövrade 200 av de 666 planen medan hon för varje plan hon erövrar skapar nya, värre och mäktigare monster. Dock kommer inget monster mäta sig med hennes förstfödde, Tarasquen.

Så varför blev Lilith mordisk och galen? Vad är det som driver henne? Vissa hävdar att hon faktiskt var mer intelligent och visare än gudarna och att hon såg världen för vad den egentligen är. Andra hävdar att hon i att inte ha något att sträva efter blev mordiskt uttråkad. Ingen vet.

Lilith har två vanor som gjort henne känd och fruktad av dödliga överallt. Hon är ätaren av barn som lämnar monster i barnets plats och i barnets form som växer upp och dräper sina mödrar. Hon är också förföraren av män som föder barn som är sina fäders mörka sida tagen till en monstruös extrem. På detta sätt är hon moder till raser så som trollen, hydrorna och orcherna.

 

[God45]

Asmodeus – The thrice damned
Alignment: CE
Race: Demon lord

Can postmodernism hold the perpetrators of genocide accountable?
-Catharine MacKinnon

Nej, du fattar inte. Ondska är inte något som du är. Det är något du gör. Det är inte en sak du är i din själ, det är inte något som du väljer, det är något du gör. Det är ett beteende. Ondska är performativt. Det är att upprepa ett mönster tills det blir en socialkonstruktion. Och det är exakt vad Asmodeus gör, han är inte egentligen en person. Påståendet han gör är att ingen är en person. Folk är bara vad de gör inget annat. Det finns ingen själ, det finns ingen mening, ingenting betyder någonting. Allt är bara ett narrativ. Vi är bara masker med inget under dem.

Asmodeus var först en ängel som föll med Lucifer och blev en djävul och som sedan drevs ut ur helvetet för att han förtog meningen ur upproret och som då blev en demon herre. Som en demon herre är han perfekt. Han ondska är tom, han gör den för att den ger honom fördelar. Han står inte för något, han bara tycker att han har rätt rätt till allt han gör. Han är bara tomhet.

Så hur lyckas en varelse som bara bryr sig om sin egen bekvämhet och som spelar ut ondska för att håna idén att det finns mening i universum få följeslagare? Eftersom han inte står för något, du vet var du har honom. Han bryr sig inte om din grej är att äta barns hjärnor eller att flå de svagas själar. Det är bra, det hjälper honom spela ut ondska. Du vet att han kommer förråda dig. Men att du vet alla de sakerna gör att du tror att du kan överlista honom... Men det kan du inte. För även med handikappen han ger sig själv är Asmodeus bättre än du är.

Inte för att det betyder något.

 

[God45]

Over the centuries, mankind has tried many ways of combating the forces of evil... prayer, fasting, good works and so on. Up until Doom, no one seemed to have thought about the double-barrel shotgun. Eat leaden death, demon.
-Terry Pratchett

Så vad fan gör en spelar grupp åt det här? Och varför? Vi har redan etablerat att det här är en kampanj där man spelar monster som jobbar för den laglösa manen, The Son of Perdition, och försöker återställa undervärlden till en plats där de onda straffas och inget annat. Men utöver det?


Jag hade valt en filosofisk eller ideologisk anledning men det är för att det är sådant jag gillar att göra i rollspel. Det finns en hel del ideologiska konflikter i helvetet och att ha en stake i dem kastar en direkt in i kampanjen. Men man kan också ha en personlig eller praktisk anledning. Kanske måste du kunna tro på en kosmisk rättvisa där folk får vad de förtjänar för att kunna kravla ur den krypta på morgonen eller så vill du inte att helvetet tar över allting. Alla de här anledningarna fungerar.


Så det är varför, men hur ska man stoppa någon från att ta positionen som Satan? Inte genom direkt konfrontation om man kan undvika det. Var och en av de sju är utan tvekan kapabel att krossa spelar gruppen som om de var typen av insekter andra insekter trampar till döds. Men varje potentiell Satan har en del av Perditions essence undangömd någonstans och det är delen som håller ihop deras del av undervärlden, håller den som deras. Var och en av de sju är iväg vid krigets front och försöker erövra tronen. De är upptagna i ett fullskaligt krig på en skala multiversum inte har sett förr. De är med andra ord distraherade och någon galen nog skulle kunna stjäla deras del av Perdition rakt ut från under deras näsor. Ni är galna nog.


Kampanjen består av sju miniatyr sandlådor, en relativt öppen miljö, med ett fast mål. Att få tag på den lokala härskarens del av Perditon. Ibland innebär det att ta sig in i deras högkvarter, ibland måste man ta det från deras person och ibland måste man göra någonting märkligare. Men hur spelarna väljer att göra för att få delen, strid, list, planering eller något annat är upp till dem. Detta ger kampanjen struktur utan att rälsa spelarna.


Efter de sju delarna är insamlade kommer Perdition återigen att bli den enda undervärlden under den laglösa mannens styre. Den övergången kommer inte vara enkel och det är här spelarkaraktärerna kommer få chansen att forma multiversums framtid genom att avgöra hur perdition kommer se ut.

 

[God45]

I know what's going on. We got a bunch of fucking vampires out there, trying to get in here and suck our fucking blood. And that's it. Plain and simple. I don't want to hear anything about "I don't believe in vampires," because I don't fucking believe in vampires, but I believe in my own two eyes, and what I saw, is fucking vampires. Now, do we all agree that what we are dealing with is vampires?
-From Dusk Till Dawn, Seth Gecko

Det här är en kampanj där man spelar monster så någon kommer nästan garanterat vilja spela en vampyr. Du kan intala dig att vampyrvågen är över eller att spela vampyrer var en 90tals grej men du har fel. Vampyren är det coolaste monstret och har varit det sedan Dracula. Vampyrer är mäktiga, sexiga och har pondus nog att nedstiga i undervärlden och slåss mot helvetet. Så att en av dina spelare tänker "Jag tänker spela motherfucking Dracula" är nästan oundvikligt.

Det finns dessutom en rad fördelar med att vara i undervärlden om man är en vampyr. För det första, inget solljus. Även om helvetet har sina fruktansvärda gröna flammor och falska solgudar så är det inte "äkta" solljus och gör alltså inte ingenting mot en vampyr. Det finns gott om varelser gjorda av personifierad ondska eller de fördömdas själar som fortfarande har blod och som man kan sluka utan samvetskval. Sedan är det ganska gott om negativ energi vilket läker vampyrer vars odöda kroppar animeras av mörk energi och en brist på goda clerics

Rollspelsmässigt kan det finnas många anledningar till att ge sig in i kriget i efterlivet. Det kanske mest altruistiska är att man har insett hur orättvist systemet är nu, det var inte som om du valde fördömelse trots allt. Du har också sett andra vampyrer undslippa döden och straffen som skulle komma efter den och i och med att efterlivet inte är rättvist är det inte som om du kan beskylla dem för det. Men du kan också vara där av mer själviska anledningar, en icke-ambitiöst undervärld kommer inte vara i vägen för dina planer och kommer inte kunna kräva in skulder du idag är skyldig avgrundens eller helvetets herrar.


Sedan finns alltid förklaringen att du är odödlig och dödligt uttråkad.