RECENSION The Sorcerer's Soul

[entomophobiac]

Så är det dags för Supplement 2 till Sorcerer! Har tidigare tyckt saker om Supplement 1 och givetvis grundspelet.

Preface
Bara ett par sidor, som upprepar saker som sagts tidigare, och som även breder på med lite "varför pratar vi aldrig om det här?"-snack jag inte riktigt känner igen mig i. Ingen stark inledning, tyvärr.

Chapter One: Humanity Considered
"'Meaning' in a role-playing game? What kind of pretentious crap is this?"

Oh, Edwards... Kommentarer som denna gör att det återigen märks att en stor del av målet med Edwards verk är att predika. I övrigt innehåller det här kapitlet en del matnyttiga tips kring hur Humanity kan användas i Sorcerer; när du kan slå, varför du bör slå, och även lite kommentarer om att målet i slutänden är att skapa en intressant berättelse. Att spelare skall bry sig om sina rollpersoner.

 

[entomophobiac]

Chapter Two: Inner Demons
Nu blir det weird. Samtalsämnet hoppar mellan demonisk filosofi, demoner som har sex, att spela demonbarn, och flera andra saker. Mycket av samtalet känns intressant, men kompositionen är en blandning av citat från rollspelets mailing-lista och Edwards egna kåserier. Det blandas friskt konkreta tips och lösryckta konversationer. Här finns en röd tråd, om inre demoner och den sorts konflikter de kan ge upphov till. Här finns en hel del matnyttig inspiration jämte konkreta regler, som för att själv bli en demon eller att en demon blir människa. Att läsa kapitlet är lite som att studsa runt på några halvt relaterade WikiPedia-sidor i jakt på idéer.

 

[entomophobiac]

Chapter Three: Rebellion and Redemption
Själen då? Det här kapitlet talar om själen, men låter eventuella religiösa spörsmål vara gruppens egna diskussion. Det går också in på änglar och regler för änglar. Själslig renlighet och kanske en kamp mellan änglar och demoner. Mer konkreta regler, men även här lite citat från mailing-listan. Mindre rörigt kapitel. Känns mer som lite tips för om du vill hantera den själsliga konflikten och representera den med änglar.

 

[entomophobiac]

Chapter Four: Creating Humanity-Relevant Scenarios
Supplement och publicerade äventyr är dåliga, därför kommer inte Edwards skriva några. Sådetså. Edwards är själv med på att det här kapitlets koppling till bokens faktiska tema (själen) är rättså vagt, och ägnar en rad åt att säga att det faktiskt visst är relaterat till temat. Efter den initiala förvirringen är det här kapitlet faktiskt rätt bra. Edwards har en metod för att skapa relationskartor som är att rakt av läsa en detektivroman, skriva upp relationerna mellan individerna och eventuella MacGuffins, och sedan sno den kartan för att skapa ramverket för en Sorcerer-berättelse. Det här kapitlet visar hur han går tillväga, med ett exempel.

 

[entomophobiac]

Chapter Five: Scenarios
Det här kapitlet innehåller tre stycken färdigskrivna scenarier som modellerats med Edwards tekniker från det föregående kapitlet. Ett är ett klassiskt TV-drama med massor av intriger; ett är ett musketörinspirerat drama i 1600-talets Frankrike; sista är inspirerat av Supplement 1 (Sorcerer & Sword) och utspelar sig i mörka dystra Grimm-inspirerade skogar. Alla tre illustrerar olika sätt att använda Humanity och fokuserar på det Edwards tycker är viktigt i ett skrivet scenario: relationskartan och bakgrunden. Det finns inga färdigskrivna slut, även om det finns flera idéer kring hur saker kan sluta. Intressant kapitel som hjälper att visa hur Edwards tycker att rollspel skall gå till, men känns inte egentligen som något som står eller faller som specifikt Sorcerer-scenarier.

 

[entomophobiac]

Appendixes
Innehåller en konversation från The Forge, mellan en spelare som undrar lite över hur Kickers fungerar med en relationskarta och Ron Edwards. Det är märkligt att återge forumkonversationer i tryck tycker jag, särskilt som denna återger diverse hissande av Sorcerer som känns lite väl självupptaget kan jag tycka, men den här konversationen hjälper temat i supplementet överlag. Sen listas några mini-supplement och deras olika tolkningar av Humanity. Rätt menlös appendix överlag.

På det stora hela tycker jag Supplement 2 är ganska svagt, faktiskt. Det har inte alls samma fokus som Supplement 1 och känns inte som att det egentligen rätar ut några frågetecken. Det är som sagt mer som att läsa lite halvrelaterade WikiPedia-sidor.