Nekromanti The Women of Mankind

[Simon]

Jag skulle vilja veta vad ni tänker om följande text står i den översiktliga beskrivning av en spelvärld (det gäller "The Kingdom of Man", ett jättestort imperium av mänskliga stater under en symbolisk härskare):

The Kingdom is a clearly patriarchal society. Even if there are nuances between different states within the empire, there is usually an overwhelming majority of men in most ruling circles, both in the political and the financial sphere. Because of the ever-present war for domination of the planet, the military has a central role in society, and there the male dominance is even greater than in politics or finance. There are some armies or regiments that have more women soldiers than others, but they still make an extreme exception.

The Church, however, is quite the opposite. The highest religious offices are only open to ”Brides of the King”, and many Orders Militant belonging to the church are all female.

In private life there is a widespread view that relations should be monogamous and that the husband has the responsibility to provide for the family while the wife cares for the household and the children. There is also a greater acceptance for violence from men and for passivity in women.

This order of things is in no way given by nature nor exactly the same in every human society, but it appears to have taken root quite thoroughly in most of the lands of Man. In many academic circles there exists an ideology of equality, but it is extremely different from country to country how well spread and well accepted this is.

Några av er kopplar det säkert till en del gamla samtalsämnen, men jag skulle vilja att ni glömmer bort det till att börja med, och bara berättar hur ni skulle reagera på den här texten, mitt i en ganska arketypisk krigisk värld med svulstigt språk och hjältar med stora axelskydd.

Några tankar?

 

[DeBracy]

Det som slår mig först är väl att "Jo - det är ju som vi (IRL) har det. Typ."

Annars var det raderna om kyrkan som jag reagerade på:
»...many Orders Militant belonging to the church are all female.«

Wohoo! Tempelriddartjejer! Jag tyckte det var en rätt kul öppning: vill jag lira militärkvinna så är jag mest troligt inte nåt random våp utan ett proffs knuten till en mäktig organisation. För mig som spelar tjejer lite nu och då, diggar riddare och tycker det är intressant och roligt att få med religion i rollspel så gav det trevliga krokar.

Hur det relaterar till just stora axelskydd vet jag inte. Det går nog väldigt bra ihop med svulstigt språk i alla fall.

 

[Wilmer]

En jävligt otäck text eftersom den är så verklighetsnära, bortsett från att Män dominerar kyrkan också. Det sätter en väldigt seriös ton men jag kan tänka mig folk som skulle gnälla över att det "begränsar" dem eller känna att någon försökte smyga på dem feminism.

 

[Flurtis]

Well, klockan börjar närma sig två, och jag har tagit mig en whiskey, men för vad det är värt:

1. Jag gillar mansdominerande världar. Det bäddar för coola undantag iform av häftiga tjejer som spöjar skiten ur män. Ger väldigt många uppslag till både SLP och RP.

2. Well, nu vet jag inte vad kyrkoordrarna har för funktion eller vilken religon det är i spelet, men det enda jag kommer att tänka på när man läser:

The highest religious offices are only open to ”Brides of the King”, and many Orders Militant belonging to the church are all female.

är sex. Dte kan vara jag som tänker för mycket på sex, fast jag tror inte det är så i det här fallet. En mans dominerad religon med sex är bara vidrig, en kvinnodominerad religon med sex är coolt. Mitt tips är att du untyttjar temat.

Några av er kopplar det säkert till en del gamla samtalsämnen, men jag skulle vilja att ni glömmer bort det till att börja med, och bara berättar hur ni skulle reagera på den här texten, mitt i en ganska arketypisk krigisk värld med svulstigt språk och hjältar med stora axelskydd.

Well, konservativ kvinnlig syn är väl ganska arektypiskt i arketypiska krigiska världar. Däremot tycker jag att kvinno kyrkan ger det en liten twist som jag gillar. Och som Debby skriver så är det ju rätt så tydliga parareller med den verkliga världen, eller i alla fall som feministerna vill se den.

//Flurtis

 

[Flurtis]

För övrigt ballt att du skriver på engelska. Jag tror att man får tio gånger mer tillbaka ifall man lyckas skriva ihop sitt spel på bra engelska och publicerar det. Så tummen upp för det!

//Flurti, lägger till lite

 

[Guest]

Jag gillar det, dels så verkar det vara en cool spelvärld som dels ger utrymme för lite spelande av förtryckta kvinnor samtidigt som det låter en spela tempelriddarninjabrud. Utan att det känns särskilt krystat. Jag hoppas bara inte kyrkotjejerna är superkyska, obotligt lojala soldater i guds tjänst, utan människor med fel och brister som vem som helst (alltså inte Sisters of battle utan mer riktiga tempelriddare (inte för att jag vet särskilt mycket om dem men jag antar att de var människor de med)).

Men det jag verkligen gillar i texten är att det tar upp ämnet trots att det du beskriver ganska mycket stämmer överens med vår värld. Jag stör mig som fan på rollspel där konstruktörerna verka tro att en strikt patriarkal värld är underförstådd och bara undantagen behöver nämnas.
Jag tycker man kan få skriva hur kvinnoförtyckande, jämställda eller matriarkala världar som helst. Men man är dum i huvudet när man inte ens reflekterar över de här sakerna utan bara håller sig till hur det brukar vara. Alltså inte nämner det överhuvudtaget, vilket innebär (som jag uppfattar det) att man ser ett patriarkalt samhälle som lika självklart som tyngdlagen eller att man inte kan andas under vatten (vilket alla människor som inte är dumma huvudet förstår är knasigt). Eller att man (i hopp om att slippa kritik) skriver två rader om att det är precis jämlikt och det finns inga skillnader mellan kvinnor och män, utan att ens fundera över vad detta innebär i praktiken och hur det påverkar samhället.

Jajja, det blev lite raljerande det här, vet inte riktigt om det var det här du frågade om men jag gillade texten i varje fall. Verkar vara en schysst spelvärld.

 

[wilper]

Du triggade på samma som jag. Bara på den meningen så skulle jag göra ett försök att ta mig igenom resten av boken.

 

[Sodivra]

Några av er kopplar det säkert till en del gamla samtalsämnen, men jag skulle vilja att ni glömmer bort det till att börja med, och bara berättar hur ni skulle reagera på den här texten, mitt i en ganska arketypisk krigisk värld med svulstigt språk och hjältar med stora axelskydd.

Några tankar?

Jag skulle reagera med en positiv överraskning!

En krigisk värld med svulstigt språk och hjältar med stora axelskydd antyder för mig konservativa värderingar och auktoritism, och med detta följer rigida könsroller. Axelskyddsspelen har inte gått in på detta ordentligt, så när jag läser detta känns det plötsligt mycket mera "på riktigt". Asbra. Speciellt gillar jag den här biten:

In private life there is a widespread view that relations should be monogamous and that the husband has the responsibility to provide for the family while the wife cares for the household and the children. There is also a greater acceptance for violence from men and for passivity in women.

Eftersom den går in på männens könsrollar, och synen på hushåll och relationer, och inte bara maktfördelning.

 

[Simon]

En jävligt otäck text eftersom den är så verklighetsnära, bortsett från att Män dominerar kyrkan också. Det sätter en väldigt seriös ton men jag kan tänka mig folk som skulle gnälla över att det "begränsar" dem eller känna att någon försökte smyga på dem feminism.

Intressant att du tycker att det verklighetsnära gör texten otäck.

Tycker du att en sån här text är begränsande för en rollspelsvärld eller att den "försöker smyga på" en något? Hur tänker du att den som upplever det så skulle resonera?

 

[Simon]

Det som slår mig först är väl att "Jo - det är ju som vi (IRL) har det. Typ."

Annars var det raderna om kyrkan som jag reagerade på:
»...many Orders Militant belonging to the church are all female.«

Wohoo! Tempelriddartjejer! Jag tyckte det var en rätt kul öppning: vill jag lira militärkvinna så är jag mest troligt inte nåt random våp utan ett proffs knuten till en mäktig organisation. För mig som spelar tjejer lite nu och då, diggar riddare och tycker det är intressant och roligt att få med religion i rollspel så gav det trevliga krokar.

Hur det relaterar till just stora axelskydd vet jag inte. Det går nog väldigt bra ihop med svulstigt språk i alla fall.

Du triggade på samma som jag. Bara på den meningen så skulle jag göra ett försök att ta mig igenom resten av boken.

Haha, skoj att ni gick loss på det, för jag som utvecklare hade inte direkt bestämt att det skulle vara ett centralt inslag, utan det kom mer som en konsekvens av andra grundpremisser i spelvärlden, som det att guden är the King of Mankind och att det då verkade rimligt utifrån det heteronormativa samhället att man såg det betydelsefullt att kvinnor kan "vigas" vid honom och därmed stå honom närmare.

 

[Wilmer]

En jävligt otäck text eftersom den är så verklighetsnära, bortsett från att Män dominerar kyrkan också. Det sätter en väldigt seriös ton men jag kan tänka mig folk som skulle gnälla över att det "begränsar" dem eller känna att någon försökte smyga på dem feminism.

Intressant att du tycker att det verklighetsnära gör texten otäck.

Tycker du att en sån här text är begränsande för en rollspelsvärld eller att den "försöker smyga på" en något? Hur tänker du att den som upplever det så skulle resonera?

Nej, jag tycker det är lättare och framför allt roligare att försöka skapa något när man har en ram. Säger något "spela vad som helst!" blir jag lat och faller tillbaks på Rollperson1A. Jag tror att de som ser det som ett hinder skulle resonera "jag vill ju vara en kvinna som respekteras av omgivningen lika mycket som en man" utan att inse att just det rollkonceptet blir mycket ballare eftersom det bryter mot normen.

För att ta en exempel från verkligheten så berättade en vän om ett lajv där en av faktionerna var ett patriarkalt land och att en tjej som spelade en kvinna därifrån surat ihop och varit helt "jag tänker inte acceptera det här!" istället för att bara välja en annan nation eller göra någon sorts feministrebellroll. Min vän spelade en adelskvinna från landet och hade hur kul som helst i att spela passiv och lydig fru så länge som hennes man var i närheten men var manipulativ och extrovert så fort han inte var det.

Ang. att försöka smyga in ideologi så kan jag känna mig lite trött när det görs på ett taffligt sätt, typ när magiker är onda eftersom de är miljöbovar och där en regelbok som är torr och 'objektiv' överallt annars plötsligt tar en sida och hintar om att man ska ta 'det godas' parti. Hade du till exempelt pitchat din setting med att det mest givande vore att spela könskämpar och att jämställdhet är det goda så hade jag blivit trött, att leka ideologisk kamp ger inte mig något så gör jag hellre ett plakat och ställer mig på barrikaderna. Det blir inte tröttsamt om det görs med glimten i ögat, typ D&D där man ska vara god och att vara god betyder att man dödar onda varelser.

 

[Simon]

Nej, jag tycker det är lättare och framför allt roligare att försöka skapa något när man har en ram. Säger något "spela vad som helst!" blir jag lat och faller tillbaks på Rollperson1A. Jag tror att de som ser det som ett hinder skulle resonera "jag vill ju vara en kvinna som respekteras av omgivningen lika mycket som en man" utan att inse att just det rollkonceptet blir mycket ballare eftersom det bryter mot normen.

För att ta en exempel från verkligheten så berättade en vän om ett lajv där en av faktionerna var ett patriarkalt land och att en tjej som spelade en kvinna därifrån surat ihop och varit helt "jag tänker inte acceptera det här!" istället för att bara välja en annan nation eller göra någon sorts feministrebellroll. Min vän spelade en adelskvinna från landet och hade hur kul som helst i att spela passiv och lydig fru så länge som hennes man var i närheten men var manipulativ och extrovert så fort han inte var det.

Ang. att försöka smyga in ideologi så kan jag känna mig lite trött när det görs på ett taffligt sätt, typ när magiker är onda eftersom de är miljöbovar och där en regelbok som är torr och 'objektiv' överallt annars plötsligt tar en sida och hintar om att man ska ta 'det godas' parti. Hade du till exempelt pitchat din setting med att det mest givande vore att spela könskämpar och att jämställdhet är det goda så hade jag blivit trött, att leka ideologisk kamp ger inte mig något så gör jag hellre ett plakat och ställer mig på barrikaderna. Det blir inte tröttsamt om det görs med glimten i ögat, typ D&D där man ska vara god och att vara god betyder att man dödar onda varelser.

Det låter ungefär som jag resonerar. Spelvärldens koncept är egentligen inte alls kopplat till någon genusideologi utan är framför allt en ripoff på det jag gillar i 40k-universat, men jag tycker det är så urbota tråkigt när så centrala strukturer i ett samhälle som genussystemet lämnas osynligt och okommenterat.

Precis som du säger så tänker jag också att synliggörandet av sådana strukturer på ett bra sätt kan föda idéer för både rollpersoner och storyinslag. Om det sen råkar provocera en eller annan att man beskriver ett uttalat patriarkat som väldigt likt vår egen värld så är väl det en bieffekt som man kan leva med.

För övrigt blir det nog inte mycket av ideologiska plakat i den här spelvärlden, annat än i så fall för den stora cynismen.

 

[Simon]

• Upplever du den kvinnosyn som jag beskriver här som tydligt konservativ?
• Upplever
• I så fall, betraktar du vårt samhälles genussystem som att det innehåller en tydligt konservativ kvinnosyn?
• Menar du att eventuella paralleller mellan vad jag beskriver och hur vår värld ser ut är något som man bara ser utifrån ett uttalat "feministiskt" perspektiv?

 

[Ymir]

Min primära tanke här var att eftersom gudomen som dyrkas, the God-King of Mankind, har manligt kön så ser man det som att kvinnor som "prästvigs" kommer närmare honom eftersom de uppfyller den heteronormativa parformen. Därför är nunnor lite heligare än munkar. Helt enkelt. Och kyrkan liknar den katolska i det att celibatet är givet för prästvigda, annars är de ju otrogna mot Gudakonungen, juh.

Det du gör här är i princip att dra nunnekonceptet ett steg längre; kvinnorna betraktas -i praktiken- som att de har nån slags äktenskapligt förhållande till guden, rätta mig om jag har fel?

That's cool, men...hade det inte mäjkat mera sense i en värld som i största allmänhet tillåter/uppmuntrar polygyni? Inte i några polygyna samhällen i vår värld (vad jag vet, iaf) har härskaren haft monopol på flera fruar/konkubiner/etc - även om han i regel haft många fler än alla vanliga dödliga, förstås.

Jag upplever en viss diskrepans mellan monogama kulturer och den syn på Gudakungens äktenskap som du presenterat här.

- Ymir, upplever

 

[Gurgeh]

Gudomlig rättvisa

Jag upplever en viss diskrepans mellan monogama kulturer och den syn på Gudakungens äktenskap som du presenterat här.

Det hade varit ett bra argument om religioner varit kända för att vara konsekventa. Nu är det sällan ett utmärkande drag för religiösa traditioner och religiösa texter att de är lika för alla. Guds (och somliga av hans företrädares) första budord är "Gör som jag säger, inte som jag gör."

Så med de fördomarna vädrade tycker jag att det känns helt rimligt att guden får ha flera brudar medan vanliga dödliga får vara glada om de hittar en.

/tobias

 

[Simon]

• 1 xp – Mention Templars' superiority to mortals
• 2 xp – Endure rigors that would break a normal human
• 5 xp – Break down in a very human way
• BO – Bend knee to a normal human

 

[Simon]

Det du gör här är i princip att dra nunnekonceptet ett steg längre; kvinnorna betraktas -i praktiken- som att de har nån slags äktenskapligt förhållande till guden, rätta mig om jag har fel?

That's cool, men...hade det inte mäjkat mera sense i en värld som i största allmänhet tillåter/uppmuntrar polygyni? Inte i några polygyna samhällen i vår värld (vad jag vet, iaf) har härskaren haft monopol på flera fruar/konkubiner/etc - även om han i regel haft många fler än alla vanliga dödliga, förstås.

Jag upplever en viss diskrepans mellan monogama kulturer och den syn på Gudakungens äktenskap som du presenterat här.

Det är en klok invändning, såklart, som jag tror hänger ihop med det jag ännu inte berättat om spelvärlden. Så här kommer lite till:

The Kingdom of Man
Forty thousand years ago, when Man was little more than an ape in a valley, a God-King rose and proclaimed that Mankind's rightful place was as rulers over all of Arcadia. Since then the Kingdom of Man has conquered many lands and annihilated countless peoples - but over time lost almost as much as it gained in a waxing and waning over the millennia.

As Man's power grew, so did the Corruption that threatens from within, and as the greatest of men have to fight Corruption the hardest, ten thousand years ago the King sat down on his throne and turned his attention inwards, to engage the Corruption in his heart in an eternal struggle. Since then the King has not moved or spoken, and the Church and the Administration have run the Kingdom of Man in the King's stead.

Gudakungen här är alltså en gestalt som lånar drag från de faraoniska "gudakungarna", som lever och äter och dricker som människor och kan ses av sina undersåtar vid publika framträdanden, och Jesus sedd från kyrkans perspektiv, som har gått på jorden och utfört underverk in the flesh men som nu har lämnat det kroppsliga livet för att vara en helt andlig figur. Släng in lite Muhammed i rollen som krigsherre som enar hela den civiliserade världen, eller rätt mycket i alla fall, från slagfältet.

Alltså, kan det vara så att din invändning hänger ihop med att du uppfattade gudakungen som en levande person av kött och blod, som lever polygamt? Nunnornas "äktenskap" med gudakungen är alltså här ett rent andligt och symboliskt band, som jag tänker liknar det som kristna munkar, nunnor och kanske präster har till sin gud (om jag inte tar fel bär väl i alla fall prästvigda munkar någon form av vigselring?), och kristendomen är ju tämligen monogam trots detta. Tycker du ändå att det är problematiskt, eftersom gudakungen här ändå är mer av konkret person, även om man aldrig ser honom in the flesh sedan tiotusen år tillbaka?

 

[Ymir]

Alltså, kan det vara så att din invändning hänger ihop med att du uppfattade gudakungen som en levande person av kött och blod, som lever polygamt?

Nej, jag uppfattade det som ett andligt och symboliskt band, precis som du säger. Jag uppfattade det också, dock, som att man gjorde en mycket större grej av detta andliga och symboliska band än vad man gör i kristendomen, och det tycker jag inte rimmar helt väl med en absolut monogam kultur. Gurgehs argument är förvisso bra; religioner är inte kända för att vara konsekventa, men polygami och monogami tenderar också att vara totala antiteser - there is no middle ground.

Fast nu slår det mig att jag inte känner till några exempel på polygami från antika Egypten...utom just faraonerna. Alla gravstatyer 'n' shit jag sett som inte avbildar konungar är alltid en man och en hustru. Det här måste jag researcha.

In short; din idé funkar säkert

- Ymir, ska forska

 

[Simon]

Puh! Olika respons får man på olika ställen. Här grillas formuleringar på Forge, om nån är nyfiken.

Tack för inputen förresten, everyone, om jag inte har sagt det innan.

 

[wilper]

Eero är en cool snubbe. Men han har uppenbart missat det viktiga i sammanhanget: Krigarnunnorna!