Nekromanti Therne bastardry

[Tachim]

I den här tråden kommer vi att löpande posta sammanfattningar av vår alternativa eonkampanj (crossover - element av panty explosion och en garde). Hemsidan för kampanjen är http://thernebastardry.wikispaces.com/


Spelsession 1
Spelandet börjar in medias res med att rollpersonerna, den soldiske prinsen Johan Trollhufwud, parlamentarikern och gigolon Tachim Rozhaan, den lubriska prinsessan Lyshana Velzic och hennes ambassadörssekreterare Valentin Caros Ortell, till häst är på väg till huvudstaden Thernes stadsport för ett möte med ambassadören från Arkabal, Athis Colas Remlin. De lämnar av hästarna vid stadsporten och tar sista biten av resan med en slup, på en av stadens många kanaler. Mötet hålls i stadens sädesmagasin, tillhörande parlamentarikern Jehan, som är en av Athis underordnade, och frukost erbjuds. Athis försöker att föra ett privat samtal med följet, genom att skicka iväg Jehan, vilket denne undviker elegant tills Tachim beslutar att personligen dra honom åt sidan och distrahera honom med samtal kring möjliga hustrur åt honom.

Under tiden fortsätter samtalet mellan Athis och resten av följet kring de kommande omröstningarna kring tullar, legaliserandet av personliga regimenten och hur det vore bra för alla om den senare gick igenom. Johan visar mycket intresse och går med på att bli indragen i en konspiration att utpressa en av Therns drottnings bröder, Famir Padirir Nicad, som är medlem av en olaglig kult, för att genom hans inflytande stärka möjligheten att få igenom privat-regementeslagen. Dock betyder det att Johan måste samla tillräkligt med bevis om detta, och drottningbröderna är farliga. Plötsligt faller en av slavarna ihop och hostar blod, Johan, Lyshana och Valentin höjer på ögonbrynen, och tittar på Athis som svarar att det inte var han som förgiftade honom, varefter samtalet återgår.

I rummet bredvid fortsätter Jehan och Tachim sitt samtal men blir avbrutna av oljud nedanifrån. De undersöker situationen och finner en storväxt man strypandes en slav, med en till död vid hans fötter, skränandes högljut på ett främmande språk, verkandes full. Tachim känner igen mannen som Johans vapenmästare Zeke Gracc; denne tilltalar honom vid namn och informerar om att han har ett meddelande till Johan, vilket Tachim tar. Tydligen skall hovceremonimästaren Geordin Tricce gästa dem vid 4 slaget för att diskutera Lyshanas introduktion till hovet. Tachim ler stelt och tackar, och ber Zeke att informera Johans majordomo Hans Trollhufwud så att han kan förbereda. Zeke lämnar. Jehan är vid det här laget mycket upprörd och Tachim ursäktar sig djupt och försäkrar honom att slavarna kommer att ersättas. Tachim och Jehan tar sig till övervåningen för att informera Johan om både mötet med Tricce och gällande slavarna. Denne mottager informationen behärskat men med synbar irritation. Tachim tittar misstänksamt på den sjuke slaven men hinner inte kommentera det innan kanoner hörs ljuda och mötet bryts av i all hast.

Följet tar sig ut i staden och diskuterar bitskt vad som skall göras tills Valentin börjar hosta. Alarmerade tar de honom till det närmaste hospitalet; dessa kan dock inte göra något för honom om de inte vet vilket gift det är frågan om. Tachim råder att de går till en alkemist vid värdshuset Körsbärsträdet. Lyckligtvis gynnade detta möte mer och Valentin får ett dyrt motgift, mumiepulver, som räddar hans liv.

I värdshuset möter de parlamentarikern och gladiatorn Dasin, vän och kollega till Tachim, och dessa diskuterar det politiska läget och anfallet som tydligen var av cirfalier mot ön Elo, något som hotar att tvinga in Therne i krig mot Melorion, cirefaliernas örike. Efter en kort lunch hämtar följet upp sina hästar och rider hem till Johans befästning utanför staden. De möts av hushållet och förbereder sig för sin gäst. Tricce tar sig till befästningen via slup, går igenom vänligheterna och informerar sedan Lyshana om att hennes introduktion kommer att ske om en vecka vid en maskerad. Även att konungen kommer att besöka dem eventuellt och vad som behöver förberedas. Tricce blir vänligt bemöt och trivs hos Trollhufwud, speciellt imponerad blir han av Johans trollhundar och de diskuterar entusiastiskt jakt och vapen. Sällskapet bestämmer sig för att följa Tricce till Hovet.

 

[Tachim]

Spelsession 2.1

Slupen med Tricce och följet närmar sig staden och stranden är kantad av höga och tjocka tuja- och björnbärssnår. Plötsligt och utan varning, slår en pil in i slupen och följs av en som träffar Lyshanas mage. Johan drar ned henne i båten och tar skydd, men hon förlorar omedelbart medvetandet. Johan spanar ilsket efter skytten men ser inget. Erik, Johans bäste vän, andreman och falkenerare, anklagar Tricce; det var hans slup, hans ansvar.
Tricce frågar om han vill ta det till en duell. Tachim ber dem att lugna sig, Valentin instämmer och påpekar att de måste söka skydd. Tachim undersöker Lyshana. Hon blöder internt, pilen har gått rakt igenom henne, och han råder därför att de omedelbart tar henne till vård. Johan skriker till roddarna att öka.

Tachim föreslår att de tar henne till Garac Xantravius palats, vilket fungerar som landet Sarticas Ambassad. Han är en god vän till Tachim, som förmodligen inte skulle ha någonting emot att låna dem sitt laboratorium, vilket vore en bra plats att operera henne på. Han ber åter alla att lugna sig, och ber Tricce om att hålla tyst om detta och hotar med att avslöja honom som pirat, Tricce signalerar sitt medgivande.

Nervöst letar Tachim i sin turban, tar fram penna och papper och skriver brev till beelprästen Hamac Tar, samt ett till daakprästen Quino Caldun. Slupen har just närmat sig stadsporten och tar sig förbi hamnvakten, vilka respekterar hovceremonimästarens färger. De tar sig in i staden. En kvinna börjar skrika från ett fönster när hon ser den skadade Lyshana och drar till sig uppmärksamhet.

Det är sen eftermiddag och staden är i kaos, Quino Iunius Caldun är vid hovet för att samla information åt ambassadören från Melorion, Azit, om vad som pågår. Quino befinner sig i rådsalen, som är fullpackad, där finns även Elos guvernör, Sinno Cevelori, som orerar om hur ondskefulla cirfalierna är och om hur de bör bli utrotade (vilket ingen säger emot i hans omedelbara omgivning, eftersom hans territorium trots allt var det som skändades av sagda falier). En ambassadör från den mäktiga släkten Abixia erbjuder honom sitt stöd och föreslår att dessas trupper skall sändas. Andra protesterar högljut emot detta, eftersom det effektiv sätt innebar att man skulle ställa sig på släktens sida i det latatenta inbördeskriget i thernes norra grannstat. Quino håller en låg profil och erbjuder sina tjänster, att ge information om läget, till Arog Wexi, en representant av ett traxiskt handelshus. De bestämmer sig för att diskutera detta vidare senare. Vissa i salen diskuterar den misslyckade stormningen den cirfaliska stadsdelen som skedde tidigare, Quino besväras personligen av detta, eftersom han har ett flertal cirefaliska vänner, men gör ingenting.

Tillbaka vid slupen, observeras följet av Quinos slav och folkmassan är orolig runt dem. De närmar sig ambassadbyggnaden och en vakt ställer sig i givakt vid åsynen av Tricces blå slup. Tachim har under tiden skrivit klart breven, vilka han ger till Johan med order att leverera dem till Hamac Tar och Quino Caldun, vilka förmodligen befinner sig vid hovet. Johan faller i soldatmanér tar an sig uppdraget. Tricce ger Johan lift dit eftersom överfallet på Lyshana är nyheter som måste komma till hovets kännedom.

Tachim, Valentin och Lyshana i Eriks armar hoppar av slupen, Tachim drar Valentin snabbt åt sidan och ber honom att lita på honom och göra som han säger. Vakten vid ambassaden märker att de är viktiga personer eftersom de var med Tricce och undrar vad saken gäller. Tachim säger att det är en fråga om liv och död och att han känner både Garac Xantravius, och hans unga kusin Saldin Xantravius, och att han önskar att den senare kommer och möter dem.

Under tiden har Johan tjuvläst breven som ber Hamac att ogiltig förklara Lyshanas tidigare äktenskap och Quino att gifta Lyshana till hennes okände älskare eftersom hon är gravid med hans barn. Johan överväger om hans skall lämna in breven eller inte, han väljer att göra det eftersom han har lovat att göra det.

Saldin Xantravius kommer ned och möter följet, undrande vad det är frågan om. Tachim informerar honom om att han behöver Saldins hjälp, hans labb och några löpare. Saldin går med på det. De tar sig in i den välsmyckade ambassaden och tar sig via en spiraltrappa i det ena hörnet av en inre hall ned i källarna, vilka ser minst sagt oroväckande ut. En traxisk soldat i huset Xantravius livré levererar Tachims brev till Eusebia och hushållet. Valentin tittar nyfiket runt sig, Tachim väser åt honom att se oroad ut över Lyshana. Valentin lyckas med detta trots sin förvirrning gällande vad saken rör sig om, och sin likgiltighet inför sin arbetsgivares öde.

Vid detta lag är slupen vid Kardinalspalatset och rör sig mot det egentliga palatsområdet som vaktas av rauniskt klädda soldater. Johan och Tricce hoppar av slupen vid palatsens innergård. Stämningen är upprörd vid rådsalen, längst fram vid den tomma tronen står guvernören Sinno i sin pråliga dressjacka och vrålar om att man borde lära cirfalierna en läxa, och verkar ha börjat få hovet med sig. Tricce tränger sig fram till chefseunucken Amac Cyar, Johan följer med. Quino ser dem inträda och han känner igen Tricce på hans stolpiga sätt att gå. Han går fram till dem med avsikt att få fram information, men lyckas inte närma sig mer eftersom andra har fått samma ide och bildat en klunga runt Tricce och Johan. Tricce säger något ohörbart till Cyar som bleknar under sin vita sminkning och brister ut i falsett att cirfalierna har anfallit vår ambassadör från Lubros. Stämningen är upprörd.

Folk knuffas runt Johan, en av dem mycket påstirig man i en brun houppelande som frågar vad har hänt. Johan frågar vem han är och mannen introducerar sig som viconte Quino Caldun, och tillägger att han har fått i uppgift av flera representanter i hovet att anskaffa information för att få förståelse för situationen. Johan frågar abrupt om han är präst. Quino svarar stött att det är han. Johan säger att han har ett meddelande till honom och att de får talas vid senare, han trycker brevet från Tachim i näve på Quino som börjar säga något men blir avbruten när Johan lämnar honom. Quino tar sig irriterat och skyndsamt därifrån, bort från den nyfikna och upprörda folkmassam.

Johan vänder sig till Tricce och frågar om de kan tala privat och blänger på folkmassan. Tricce samtycker och rycker Cyar i armen, Cyar rycker på axlarna och nickar mot en bakdörr som leder ut till trädgården. Tricce hade skickat löpare efter Hamac Tar som väntar dem i trädgården. Johan överlämnar det andra brevet till honom och säger åt honom att agera på det snarast. Tricce undrar om Lyshana hade några fiender, Johan svara att man får utgå från det eftersom hon var endast fem led avlägsen från en tron. Tricce säger att konungen och ambassadörerna måste informeras om läget och att han önskar att Johan återkommer till hovet imorgon. Johan samtycker och de tar sina farväl, Hamac Tar följer med Johan. Vid detta lag har Quino läst sitt brev och funderar kring innehållet. Just då möter han Johan igen, denna gång med en till honom okänd man. Johan tilltalar Quino lika bryskt som innan och frågar om han har läst brevet, Quino svarar jakande och Johan ber honom att följa honom och Hamac Tar. De tar sig ut och tar en slup tillbaka till ambassaden.

 

[Tachim]

Spelsession 2.2.

Vid Sarticas ambassad, anländer Eusebia, Tachims kammarjungfru och assistent, vilket förbryllar Saldin Xantravius eftersom han inte hade fått meddelande från vakterna om hennes ankomst. Tachim springer nervöst fram till henne om hon har med allt han bad om i brevet, vilket hon säger att hon har. Tachim gömmer med nöd och näppe det breda leende som sprider sig över hans ansikte.

Saldin går fram till honom och frågar vad det är som egentligen pågår. Tachim svarar beklagande att det gäller Lyshanas liv och beordrar Eusebia att hämta Garon Akala, Lyshanas livvakt, som fortfarande sitter i karantän. Saldin undrar hur Eusebia kom in. Tachim undviker frågan och säger att de får tala om det senare eftersom han är upptagen med Lyshana. Saldin påpekar att Tachim inte har rört henne sedan de kom. Tachim är besvärad och medger att Lyshanas tillstånd är dödligt, men eftersom hon är en schaman finns det alternativa lösningar. Saldin skrockar och säger att vad Tachim tänker sig är tämligen olagligt. Tachim medger detta men det är en prinsessas, en god väns, liv som är på spel. Saldin tittar skeptiskt på Tachim och säger att det inte ligger för honom att vara emotionell. Tachim fnissar nervöst och svarar undvikande igen, men med ett löfte om att han kommer vara skyldig Saldin och hans vänskap en stor tjänst. Valentin observerar samtalet nyfiket och undrar hur Tachim kunde vara så välförbered på allt, varvid han frågar om Tachim behöver hjälp. Tachim väser åt honom att ta hand om Lyshana, Valentin gör som han säger.

Erik har under tiden tagit hand om Lyshana och tryckt ut pilen ur henne. Tachim frågar åter Saldin om han hjälper honom eller inte, och Saldin säger att de kommer att ha ett långt samtal senare. Tachim nickar, olycklig vid blotta tanken på det. Tachim tar emot en medicinflaska från Eusebia, går med den till Lyshana och får henne varsamt att dricka den. Smärtstillande, kommenterar han och säger att han inte har mycket annat att ge för stunden.

Johan, Quino och Hamac har vid detta lag tagit sig tillbaka till Sartica-ambassaden där vakterna nu har en mycket mer bister åsyn på grund av den upprörda folkmassan. Nyheterna om ett cirfalisk överfall på en ambassadör har börjat sprida sig i staden. Porten till ambassaden är stängd och förbommad. Folkmassan har börjat kasta rutten frukt. Johan introducerar sig och ber vakterna om inträde till ambassaden eftersom han vill besöka sin anförvant Lyshana. Vakterna verkar inte vara imponerade av hans titlar eller värst villiga att släpa in Johan och hans följe.

En av vakterna, en man som kallar sig Jehan, frågar honom rätt och slätt vilken rätt han har att tillträda en traxisk boning. Johan stirrar kallt på vakten och slår honom sedan rakt i ansiktet. Han säger sedan att han är starkare än honom och att han har en inbjudan. Vakten svajar. Johan knäar honom i skrevet. Vakten faller ihop ljudlöst. De andra vakterna släpper in Johan och hans följe utan något vidare. Hamac Tar kommenterar till Johan att det var bra gjort och att det är korrekt enligt traxisk kultur.

De tar sig in i ambassaden och möter i trappuppgången en annan grupp vakter som pratar med Eusebia och en ung blond ädling. Vakterna är mycket upprörda över något och ordet ’spion’ nämns flera gånger. Johan frågar bryskt vad problemet är. Eusebia, som är mycket uppskärrad, känner igen Johan och mer eller mindre gömmer sig bakom honom och säger att Tachim bad henne att komma dit. Hamac Tar vänder sig till den unga ädlingen och tilltalar honom som ’hans höghet’, undrandes hur det står till. Ädlingen känner förvånat igenom honom och tilltalar honom som Baron Tar. Tar informerar honom att han inte är baron längre på grund av frihetskriget.

Vakterna är vid detta lag ännu mer upprörda, en av dem säger till Johan att han känner igenom honom och berättar att Eusebia och den unge ädlingen troligen är spioner eftersom ingen hade sett dem komma in. Han frågar om Johan tar ansvar över dem. Johan medger att han känner Eusebia och att hon är Tachims husfolk. Han känner dock inte den unge herrn. Den unge ädlingen tar anstöt och frågar om Johans namn och rang. Johan introducerar sig med sin fulla titel prins vice-hertig kapten Johan Trollhufwud. Prins Garon Akala, förste son av Drunoc i exil, svarar den unge ädlingen, puffar upp sig likt en katt som reser ragg, och säger att de bör lösa denna konflikt – indikerade en duell. Eusebia har nu efter flera misslyckade försök lyckats avbryta deras samtal och säger, mycket blygt och nervöst, att Tachim hade bett henne att ta dit prinsen. Johan frågar vad saken gäller. Eusebia stammar att mäster Tachim inte sade det till henne utan endast indikerade att det hade med Lyshana att göra och eftersom prins Garon är hennes livvakt. Frustrerat, säger Johan åt henne att agera då. Johan tilltalar Garon igen med en vänligare ton och hälsar honom. Han ber vakterna, som vid detta lag har blivit ännu mer irriterade, att eskortera resten till Tachim. Vakten upprepar sin fråga om Johan tar ansvar för Garon och Eusebia. Johan samtycker.

De tar sig ned i labbet som är belyst av kongulat, frusen magi. I salen ligger Lyshana som när hon får syn på följet brister ut ’pappa!’. Tachim glider fram och tackar alla för att ha kommit för att ta hand om vigseln innan något olyckligt hinner hända. Hamac frågar var Lyshanas tilltänkta är och Tachim introducerar Valentin som brudgummen och fadern till hennes ofödda barn. Valentin spärrar skärrat upp ögonen eftersom han inte hade vetat något om detta men lyckas gömma sin reaktion. Tachim tittar strängt på honom. Johan stelnar till, störd över det sociala snedsteget, men vet även mycket väl att Valentin sover de flesta av sina nätter hos Tachim snarare än någon annanstans. Hans första instinkt är att ’banka skiten ur’ Valentin men Johan betänker även det geopolitiska läget. Valentin smyger sig närmare Tachim. Johan stormar fram, spänner ögonen på Valentin och säger åt honom att förklara sig.

Lyckligen för Valentin, avbryter Hamac Johan där och säger att de måste respektera prinsessan Lyshanas önskemål och frågar Garon detta. Garon tittar på honom som om han kom från Mars och väljer att inte säga ett ljud. Tachim tar Garon åt sidan och säger när de väl tagit sig långt nog ifrån de andra att Lyshana är döende och för att säkra hennes rätt tron för den kult som de båda och Lyshana (Tachim indikerar Lyshana rekryterade honom) är medlemmar av, så måste Garon gå med på detta . Garon undrar vad Tachim vet om uppdraget. Tachim svarar att han vet endast att deras uppgift är att säkra en position i Therne. Garon undrar vad läget är. Tachim säger att Lyshana är döende och förgiftad av pilen som sköt henne, giftet håller på att driva henne vansinnig. Tachim berättar för Garon att han är nekromaniker och att det finns sätt att vinna tid tills de, kulten, kan säkra hennes anspråk. Garon betänker detta och trots att det är oortodoxt samtycker, allt för kultens bästa. Han går tillbaka till de andra, där Hamac och Quino försöker skilja Johan och Valentin åt med målet att faktiskt genomföra den här ceremonin eftersom hennes höghet nu villa ha det så.

Tachim rotar fram ännu en lapp från sin turban och ger den till Johan, lappen förfaller att vara ett något fuktigt kärleksbrev skriven i Lyshanas handstil till Valentin. Det står att hon är gravid och tänker behålla barnet, samt att hon önskar att se deras relation utvecklas. Tachim påpekar även att hon förtrodde sig i honom att hon önskade att gifta sig och att detta skulle kunna vara hennes sista chans. Johan tror på Tachim och brevet men vet inte om hans skall acceptera det för dens skull. Tachim påpekar liter tystare till honom att barnet, om det överlever, är en potentiell tronarvinge av Acsa-Lubros och att Johan skulle vara i en inflyttelserik position i dennas liv. Johan inser detta och säger till Valentin att de får talas vid om detta senare. Hamac frågar om alla är nu överens om att gå igenom det här. Johan samtycker trött.

Tachim vänder sig till Quino och frågar om han är redo och förklarar att hans närvaro där är nödvändig eftersom Valentin är Daaktroende. Quino frågar om alla har betänkt detta ordentligt eftersom det är en så allvarlig sak och indikerar att han vill bli mutat eftersom han misstänker att detta giftermål inte är Lyshanas frivilliga val. Han tillägger att det vore bra med ett skriftligt avtal. Tachim frågar sig vad det är som Quino önskar sig. Quino vill ha underskrifter och garantier. Johan blir upprörd av detta och upprepar Quinos krav med en morrning. Johan indikerar förargat att han är villig att ge en inofficiell försäkran men att skriva ned något är inte på tal om. Quino motsätter sig och insisterar på ett kontrakt.

Tachim inflikar att det är Lyshanas önskemål det är tal om och undrar vad Quino kan önska sig mer än hennes samtycke. Quino önskar kompensation. Tachim försäkrar honom om att självfallet kommer han att kompenseras, han ser ju upp till honom som en mycket god och hedervärd vän, men att situationens karaktär är alldeles för känslig för skrivna kontrakt. Quino motsätter sig fortfarande. Valentin säger åt dem att ge Quino vad han vill ha. Under den här tiden har Hamac blivit mer irriterad och gått och upplöst Lyshanas äktenskap på egen hand. När han är klar tittar han ogillande på dem och frågar om Lyshanas liv är värt så lite. Sedan säger han till Garon att när Lyshana mår bättre vill han gärna träffa henne igen och stormar ut ur labbet. Nämen tvärtom, hennes liv är mycket värt, viskar Quino för sig själv, Tachim märker detta och funderar betänksamt om huruvida han kan använda detta.

Johan säger åt Quino att göra sitt jobb och hotar att slå in pannbenet på honom annars. Johan tar tag honom i kragen på hans houppelande och trycker honom mot Lyshana. Quino är förvånad över händelse förloppet och ser att han har färre och färre vänner i situationen. Johan säger åt honom att nämna sitt pris. Quino vill ha en tjugoprocentig andel av vad än de har i nytta av äktenskapet. Tachim irriteras av hans krav. Quino envisas. Valentin frågar Tachim om det finns något de kan erbjuda Quino, någon svaghet som de kan utnyttja. Tachim snäser av honom. Johan väser, skriv. Tachim tar fram papper och penna och skriver ett kontrakt som stipulerar en andel, men som även indikerar att Quino är medskyldig i en komplott. Quino inser detta när han ser igenom kontraktet. Detta är priset, kommenterar Tachim kallt, och skynda, om hon dör få du inget. Inte inget, säger Johan mörkt. Quino tvekar och känner sig pressad. Tachim ger Quino ett sista val, detta kontrakt eller inget kontrakt alls. Quino känner sig tvingad att samtycka och går med på att genomföra ceremonin, men påpekar till Tachim att detta är en tjänst. Agera, beordrar Johan.

Quino går fram för att utföra ceremonin, trots att egentligen har han inte kunskapen om hur det skall göras och att hela hans prästetitel var en politisk ploj som hans fader köpte honom under tonåren. Han bluffar sig igenom ceremonin framgångsrikt tills det är tid att signera. Valentin skriver på sin sida snabbt som ögat under men Lyshana verkar vara bortom att kunna göra det. Johan överväger att erbjuda men tittar på Garon först. Garon fattar tag i Lyshanas hand och skriver hennes signatur medan han tittar intensivt på Tachim. Valentin och Lyshana är nu officiellt gifta.

Tachim tackar alla igen och säger att han skall operera på Lyshana och ber alla oberörda parter att lämna lokalen så att de kan arbeta ostört. Han tillägger även med en spänd ton till Quino att de skall talas vid senare. Tachim ber personligen Valentin att lämna sin nya hustru även om han är så orolig över henne. Quino synar dem som blir kvar i labbet, Tachim, Eusebia och några traxer i Xantravius livré, och avlägsnar sig med alla andra.

Tre timmar senare lutar sig Saldin Xantravius fram till Tachim och kommenterar att han väntar sig att Tachim kommer att försätta vara lojal mot huset Sartica. Självfallet, samtycker Tachim och berättar förtroligt för honom om en viss visit som drottningen av Therne hade gjort till en viss fånge som hon tidigare hade fått dömd till döden utan rättegång. Tachim, Saldin och Eusebia tar sig upp för trappan till loggian, alla av dem synnerligen blodiga, och möts av en halvfull Johan samt Valentin, Garon och ambassadens folk. Stämningen är tryckt och de flesta verkar förvänta sig att Lyshana är död. Tachim berättar för alla att prinsessan Lyshana har klarat sig och att hon kan förflyttas till Trollhufwuds befästning snart. Hon är i ett tämligen illa tillstånd men stabilt, hon kommer att klara natten i alla fall. Barnet hade klarat sig oskadat, tillägger Tachim med en blick på Garon.

Johan gratulerar Tachim men vill ogärna flytta på Lyshana, men han vill inte heller stanna på ambassaden. Han bestämmer sig för att de skall ta sig hem trots allt och skickar efter en slup. Två slavar bär upp den medvetslösa Lyshana och de tar sig bort från ambassaden.


Vid hovet möts Quino av Hamac Tar och chefeunucken Amac Cyar, som undrar om Lyshana överlevde. Quino bluffar och säger att det gjorde hon och säger att det är nu av stort vikt att hitta de skyldiga och att en prinsessa inte får bli skadad utan repressalier. Cyar nickar instämmande och vinkar iväg Hamac. Han frågar om inte Quino tror att de var soldierna som satte dit henne och påstår att de är förmodligen i allians med cirfalierna. Deras prins är enligt hans källor en av deras subsidietagare (det vill säga, mottagare av en halvofficiell årlig muta från dem). Quino säger att det låter långsökt och undrar vilken anledning Trollhufwud skulle ha till detta. ”Det var bara en tanke” svarar Cyar och frågar honom vilka skulle Quino tro i så fall och lutar sig fram väsandes ”Simoniker”.

Cyar utpressar alltså Quino för hans krav på betalning av Lyshanas äktenskap som Hamac hade berättat om för honom. Quino svarar stelt att det vore ännu mer långsökt om det vore någon annan och föreslår att de agerar snabbt emot dem. Cyar instämmer glatt och väser sedan igen att Quino skall gå tillbaka och spionera på hushållet Trollhufwud, han vill ha bevis eller motsvarande som kan se till att de hängs. Cyar tillägger att riket behöver fred och att de här människorna motståndare till detta. Quino säger att han behöver resurser men att han absolut är med. Cyar undrar vad han behöver. Quino säger att några tjänare och en spion vore bra, något som vore användbart, eftersom han inte själv kan hitta något så lättvindigt. Cyar frågar om det inte väl kan vara så att han kan få tag på ett brev som skulle indikera på att någon av dessa höll en brevväxling från en fjärran furste eller liknande. Quino säger att han känner någon som jobbar för kurirverksamheten. Cyar säger att han litar på att Quino kan ta hand om det, och att han skall prova vinet och lämnar Quino. Quino prövar vinet, det är gott.