Iallafall när det gäller barn så tycker jag att det känns bättre att se dem leka tillsammans utomhus, än att se dem spela TV-spel. Detta är också i linje med värderingarna i vårt samhälle, min far till exempel tyckte att jag slösade bort tiden vid datorn när jag bodde hemma. Jag tycker att jag förstår vad du menar, och håller med om att TV-reklamen är töntig. Framförallt så borde inte TV-spelande glorifieras eftersom det finns en beroendefaktor i det.
Men granskar jag den här värderingen, att TV-spel på något sätt är bättre än akademiska eller atletiska hobbys så kan jag inte motivera den. Det känns olustigt att se människor helt avskärmade från omvärlden, men kan jag säga att det är fel? Att det är sämre än andra sätt att fördriva sin tid?
Nej, det enda jag kan motivera med är att det går emot de normer jag växt upp med. Att man ska vara fysiskt och socialt aktiv, och ägna sig åt klassisk kultur som konsten och litteraturen.
Visserligen så finns det fördelar för ens utveckling att röra på sig och träffa människor i verkligheten, men med de färdigheter man kan få från TV-spel (Social erfarenhet från internetspel, lagarbete, reflexer, uppmärksamhet, hand-eye, berättarteknik) så är det nog, som du säger, inte sämre än vilket oambitiöst tidsfördriv som helst.