Jag har själv inte pysslat speciellt mycket med magi som spelare av rollspel. Därför har jag det nog svårare än andra rollspelsmakare när jag nu jobbar med magireglerna till mitt eget projekt. Nu funderar jag på det här med tiden det tar för en magiker att kasta en besvärjelse. Om man som ett exempel tar Eons magimodul så tar en besvärjelse mellan 1 och 3 rundor i anspråk. Man föreställer sig då att magikern under denna tid insjunker i ett tillstånd av mental koncentration samtidigt som vederbörande tyst eller högt yppar en hel rad med mystiska ord som så småningom frambringar den önskade effekten. Sedan kan vi ta ett annat exempel ur populärkulturen, nämligen Harry Potter, vars besvärjelser sällan (jag har endast läst den första boken i sin helhet och har bara börjat på den andra, så det är möjligt att jag egentligen har noll koll) omfattar mer än ett eller ett par ord på fusklatin. Till och med en så mäktig besvärjelse som den förbjudna Avada Kedavra-förbannelsen som på ett ögonblick tar livet av motståndaren tar inte längre tid att kasta än det tar för Voldemort att uttala just orden Avada Kedavra.
Just Harry Potter-modellen är det som jag själv känner passar mig och mitt spel bäst. Besvärjelserna tar inte längre tid att kasta än det tar för magikern att yttra ett eller två ord, dvs högst ett par sekunder. Om man skulle översätta detta till rollistugg skulle man kunna säga att en besvärjelse aldrig tar med än en handling i anspråk. Det är åtminstone den lösning jag själv föredrar.
Vad säger ni om saken? Finns det några poänger med att tvinga en magiker som önskar slunga iväg en besvärjelse att yppa ändlösa inkantationer innan önskad effekt kan uppnås, eller är det ok att begränsa tidsåtgången till typ en handling (dvs anfallshandling i en stridssituation)?
Just Harry Potter-modellen är det som jag själv känner passar mig och mitt spel bäst. Besvärjelserna tar inte längre tid att kasta än det tar för magikern att yttra ett eller två ord, dvs högst ett par sekunder. Om man skulle översätta detta till rollistugg skulle man kunna säga att en besvärjelse aldrig tar med än en handling i anspråk. Det är åtminstone den lösning jag själv föredrar.
Vad säger ni om saken? Finns det några poänger med att tvinga en magiker som önskar slunga iväg en besvärjelse att yppa ändlösa inkantationer innan önskad effekt kan uppnås, eller är det ok att begränsa tidsåtgången till typ en handling (dvs anfallshandling i en stridssituation)?
). Så det beror väl helt enkelt på vad du vill ha för stämning och smak i/på spelet. Rent tekniskt kan det förstås vara värt att begränsa magiker på något vis liksom duktiga krigare, lönnmördare och andra som dödar. Dessa har ju sin kroppsbegränsningar i uthållighet. Om en rustad soldat orkar slåss i 15 minuter och en magiker kan stå och slänga snabbt dödande besvärjelser i en timme så har du en obalans som är värd att fundera över (säger dock inget om rätt eller fel).
