Jag är, trots att endel av er kanske undrar om jag är riktigt frisk i huvudet, helt seriös.
när jag gick hem från tågstationen kom jag att tänka på ett äventyr som jag spelledde för ett drygt halvår sedan. äventyret handlade om två stycken tidsmagiker i kejsarens tjänst.
här kanske det behövs en förklaring. "tidsmagiker!?!" kanske ni tänker, men så farligt är det inte. ibland kan det bli lite sjukt, men å andra sidan är det bara roligt
staden chronopia är inte vad den brukade vara. istället, tänk er en tusen, eller kanske hundra tusen gånger större stad. tornen är enormare, större, perversare och nattsvartare. och chronopia är då bara en av de tusentals, miljarder, oändligt antal chronopia-kopior som finns i andra multiuniversa. alla chronopior i de olika multiuniversumarna samlar magisk energi åt kejsaren. fast kejsaren existerar inte, han är egentligen bara ett fackverk av kejserlig byrokrati.
jag tänker berätta lite hur jag spelleder tidsmagiker, så får ni gärna säga vad ni tycker om det! /images/icons/laugh.gif
hur som hellst, rollpersonerna är tidsmagiker. tidsmagikerna fick i förra äventyret uppdraget att förhindra en tidsparadox som skulle förinta chronopia (vardagsmat för en tidsmagiker..) och förvandla hela den kända dimensionen till ett enda stort hav av rödlysande lava.
de lyckades, genom att spåra källorna till paradoxen till en leyling, en virrig magiker, en penningöverföring på irrvägar och en liten tanig, äcklig, grön liten varelse som sprang runt i kloakerna med en kompass.
men, under det äventyret så hittade de också avvikelser i verklighetsväven, spårade den tillbaka till ursprunget och hittade månskäran. månskäran är en liten sammansvärjning av ett par avvikande magiker som totalt saknar varje uns av moral och humant tänkande. genom att leva som de gör i månskäran får de en massa fördelar, eftersom de inte bryr sig om liv eller någon annan. månskäran är en liten del i en större revulution mot den styrande auktoriteten a.k.a. kejsaren och hans embete.
i deras sökande efter månskäran hittade de portalen till deras hijackade dimension, där de söker sig för att slicka sina sår och samordna sina räder in mot chronopia. hela månskärans dimension är uppochnervänd, de har totalt upphävt alla naturlagar, förslavat gud och infört deras egna medvetande som en del av den dimensionen. det en medlem ur månskäran tänker blir verklighet. de är gudar i sin egna dimension. månskäran har dock ingen som hellst makt utanför sin egna dimension, men naturligtvis vill de ha mer, mer och mer makt över andra dimensioner. det är det som driver dem - total makt.
när rollpersonerna blev upptäckta i deras dimension så förvisades de till en blå värld, utan någon som hellst form av magi (nästan. de återfick ett PSY poäng var sjätte år eller nått sånt). ett litet fängelse helt enkelt.
där satt rollpersonerna i tusentals år. så länge att de hann med att karva bort flera av de blå bergen med sina bara naglar. de satt där i en evighet, och försökte ta sig ut.
efter en evighet började de studera böckerna de hade tagit med sig till den blå dimensionen. i böckerna fann de vansinnets totalitära och sanna form, med vilken de kunde återkonstruera författarens verklighet och sedemera hela chronopia - matematiskt.
med hjälp av deras nya verktyg tog de sig in i chronopias förbjudna bibliotek och lärde sig allt om dimensionsmagi som behövdes för att ta sig ur deras blå fängelse.
sedan öppnade de en portal och återvände till livet som tidsmagiker i kejsarens tjänst. slut på äventyret
precis så sjukt som det var meningen att det skulle vara. (hallå eller?! man spelar väll för fan inte chronopia om man vill spela normala äventyr eller?! va??)
nu hade jag tänkt att fortsätta på deras oddysé.
de har fått i uppdrag, av kejsaren (inte personligen, naturligtvis, utan av en högt uppsatt divinator) att ta hand om en tidsmaskin. tidsmaskinen ska flyttat från konstruktionsplatsen (en annan dimension) till chronopia. i chronopia ska den installeras i ett obskyrt litet rum i en källare i ett helt "normalt" torn.
naturligtvis är det ingen riktigt tidsmaskin, utan en bomb. den kejserliga byrokratin har själv odlat fram en riktigt togik skapelse, tänkt ut varje liten mutter och fjäder, konstruerat den i en konstruktionsdimension och sedan beodrat att flytta den till chronopia, för den uppenbara anledningen - TOTAL förintelse av chronopias hela existens.
någongång under installationen av tidsmaskinen blir de dock kontaktade av Motståndsrörelsen från framtiden. i framtiden, då chronopia håller på att falla sönder och de magiska barriärerna håller på att brista skickas en liten grupp ur motståndsrörelsen tillbaka i tiden för att förhindra att chronopia förintas.
rollpersonerna blir helt enkelt nerslagna (de är rätt svaga och kassa..) och förda till motståndsrörelsens högkvarter. de placeras i ett par sjukhus-sängar tills de frisknar till, och när de gör de tas de till ett litet rum där de får förklarat för sig hur det egentligen ligger till. att det är en bomb, och att den ska förstöra chronopia (och dem).
de kommer naturligtvis inte att tro dem, så därför ber de en liten gubbe i röd kåpa att stiga fram.
"så. här sitter ni och förväntar er att vi ljuger. tja, det är väll inte så underligt. men, betänk detta; när vi fängslade er i den blå dimensionen, när ni med hjälp av de mönster ni fann i olikheterna i frekvensen av de olika tecknen i böckerna ni tog med er så var det bara början på något mycket större. har ni något minne av att ni faktiskt lade besvärjelsen, eller är kanske bara vad ni tror? har ni verkligen lämnat dimensionen? nej. tänk efter. det har ni inte. ni är fortfarande kvar där. öppna ögonen och se efter..."
de öppnar ögonen och upptäcker att de faktiskt fortfarande är kvar i den blå dimensionen. de har aldrig lämnat den. deras medvetande materialiserade deras kroppar i chronopias dimension.
sedan fortsätter han, vilket gör att de slits tillbaka till chronopia. han är från månskäran, och de vill rekrytera rollpersonerna för att förhindra att dimensionen förintas. eller rättare sagt, de vill använda bomben för att dölja ett mycket större upprag. de ska stjäla chronopia från kejsaren.
ett par andra hjältar har redan fått uppdraget att rädda chronopia. rollpersonernas uppdrag blir att få dessa hjältar i rätt riktning så att månskäran kan kopiera chronopia (och resten av multiuniversum), och därigenom bli gudar i alla dimensioner i just det multiuniversumet.
rollpersonerna får uppleva chronopia-dimensionens nära undergång (det undviks ju i sista stund.. eller?) och hur barriärerna slits i stycken.. himlen blir grön, stora blixtar slår ner i marken och världen hemsöks av alla möjliga former av monster som sliter nästan allt i stycken.
riktigt hur det går sedan beror på hur rollpersonerna agerar. lite riktlinjer som jag har tänkt mig är att hjältarna helt enkelt går ner under marken, slaktar de tidsmagiker som arbetar med den ("varför gör den inte som vi vill att den ska? varför fungerar den inte!?" de arbetar febrilt med den och har inte på något sätt förstått att det är en bomb de arbetar med)
i sista stund räddar hjältarna (observera, rollpersonerna är inte hjältarna. de ska bara få hjältarna på rätt spår) chronopia genom att slå ihjäl alla magiker. bomben forsätter att ticka (egentligen inte, men det fixar rp'na med lite magi), vilket gör att hjältarna blir helt skräckslagna. de blir dock i "sista stund" erbjudna att bli transporterade till det verkliga chronopia (de blir i-tutade att kejsaren bara har tänkt att använda deras version (version beta) av chronopia till att testa en dimensions-bomb. därför går de gladeligen med på att bli teleporterade till ett annat multiuniversum med en exakt likadan chronopia-värld (där det naturligtvis redan finns en upplaga av dem själva))
när äventyret är klart är rollpersonerna medlemmar i månskäran, och gudar över ett multiuniversum.
man spelar lite i en helt annan division än i vanliga fall om man spelar tidsmagiker, i alla fall om man har mig som spelledare.
nå vad tycks?
är det överdrivet? (det är meningen att det ska vara det! det ÄR JU CHRONOPIA!)
är det tufft?
är det så man ska spela tidsmagiker?
har ni någon bättre version av äventyret?
tycker ni att jag är en idiot?
hade varit väldans kul med lite respons......
föresten: man kan spela hjältar i äventyret också. det gjorde rollspelsgruppen för ett par år sedan (först nu inser de hur det egentligen ligger till med allt!)
..ni som vill kan äventyra som hjältar, det är nerskrivet som en liten textfil på sverox scenariobank i sektionen chronopia (en massa äventyr, eller nått hette det.)
på den tiden var jag dock en liten idiotisk fjortis som hade massa dumma ideer, så saker som står i de filerna står jag INTE för idag.
ha ett bra liv!!
när jag gick hem från tågstationen kom jag att tänka på ett äventyr som jag spelledde för ett drygt halvår sedan. äventyret handlade om två stycken tidsmagiker i kejsarens tjänst.
här kanske det behövs en förklaring. "tidsmagiker!?!" kanske ni tänker, men så farligt är det inte. ibland kan det bli lite sjukt, men å andra sidan är det bara roligt
staden chronopia är inte vad den brukade vara. istället, tänk er en tusen, eller kanske hundra tusen gånger större stad. tornen är enormare, större, perversare och nattsvartare. och chronopia är då bara en av de tusentals, miljarder, oändligt antal chronopia-kopior som finns i andra multiuniversa. alla chronopior i de olika multiuniversumarna samlar magisk energi åt kejsaren. fast kejsaren existerar inte, han är egentligen bara ett fackverk av kejserlig byrokrati.
jag tänker berätta lite hur jag spelleder tidsmagiker, så får ni gärna säga vad ni tycker om det! /images/icons/laugh.gif
hur som hellst, rollpersonerna är tidsmagiker. tidsmagikerna fick i förra äventyret uppdraget att förhindra en tidsparadox som skulle förinta chronopia (vardagsmat för en tidsmagiker..) och förvandla hela den kända dimensionen till ett enda stort hav av rödlysande lava.
de lyckades, genom att spåra källorna till paradoxen till en leyling, en virrig magiker, en penningöverföring på irrvägar och en liten tanig, äcklig, grön liten varelse som sprang runt i kloakerna med en kompass.
men, under det äventyret så hittade de också avvikelser i verklighetsväven, spårade den tillbaka till ursprunget och hittade månskäran. månskäran är en liten sammansvärjning av ett par avvikande magiker som totalt saknar varje uns av moral och humant tänkande. genom att leva som de gör i månskäran får de en massa fördelar, eftersom de inte bryr sig om liv eller någon annan. månskäran är en liten del i en större revulution mot den styrande auktoriteten a.k.a. kejsaren och hans embete.
i deras sökande efter månskäran hittade de portalen till deras hijackade dimension, där de söker sig för att slicka sina sår och samordna sina räder in mot chronopia. hela månskärans dimension är uppochnervänd, de har totalt upphävt alla naturlagar, förslavat gud och infört deras egna medvetande som en del av den dimensionen. det en medlem ur månskäran tänker blir verklighet. de är gudar i sin egna dimension. månskäran har dock ingen som hellst makt utanför sin egna dimension, men naturligtvis vill de ha mer, mer och mer makt över andra dimensioner. det är det som driver dem - total makt.
när rollpersonerna blev upptäckta i deras dimension så förvisades de till en blå värld, utan någon som hellst form av magi (nästan. de återfick ett PSY poäng var sjätte år eller nått sånt). ett litet fängelse helt enkelt.
där satt rollpersonerna i tusentals år. så länge att de hann med att karva bort flera av de blå bergen med sina bara naglar. de satt där i en evighet, och försökte ta sig ut.
efter en evighet började de studera böckerna de hade tagit med sig till den blå dimensionen. i böckerna fann de vansinnets totalitära och sanna form, med vilken de kunde återkonstruera författarens verklighet och sedemera hela chronopia - matematiskt.
med hjälp av deras nya verktyg tog de sig in i chronopias förbjudna bibliotek och lärde sig allt om dimensionsmagi som behövdes för att ta sig ur deras blå fängelse.
sedan öppnade de en portal och återvände till livet som tidsmagiker i kejsarens tjänst. slut på äventyret
precis så sjukt som det var meningen att det skulle vara. (hallå eller?! man spelar väll för fan inte chronopia om man vill spela normala äventyr eller?! va??)
nu hade jag tänkt att fortsätta på deras oddysé.
de har fått i uppdrag, av kejsaren (inte personligen, naturligtvis, utan av en högt uppsatt divinator) att ta hand om en tidsmaskin. tidsmaskinen ska flyttat från konstruktionsplatsen (en annan dimension) till chronopia. i chronopia ska den installeras i ett obskyrt litet rum i en källare i ett helt "normalt" torn.
naturligtvis är det ingen riktigt tidsmaskin, utan en bomb. den kejserliga byrokratin har själv odlat fram en riktigt togik skapelse, tänkt ut varje liten mutter och fjäder, konstruerat den i en konstruktionsdimension och sedan beodrat att flytta den till chronopia, för den uppenbara anledningen - TOTAL förintelse av chronopias hela existens.
någongång under installationen av tidsmaskinen blir de dock kontaktade av Motståndsrörelsen från framtiden. i framtiden, då chronopia håller på att falla sönder och de magiska barriärerna håller på att brista skickas en liten grupp ur motståndsrörelsen tillbaka i tiden för att förhindra att chronopia förintas.
rollpersonerna blir helt enkelt nerslagna (de är rätt svaga och kassa..) och förda till motståndsrörelsens högkvarter. de placeras i ett par sjukhus-sängar tills de frisknar till, och när de gör de tas de till ett litet rum där de får förklarat för sig hur det egentligen ligger till. att det är en bomb, och att den ska förstöra chronopia (och dem).
de kommer naturligtvis inte att tro dem, så därför ber de en liten gubbe i röd kåpa att stiga fram.
"så. här sitter ni och förväntar er att vi ljuger. tja, det är väll inte så underligt. men, betänk detta; när vi fängslade er i den blå dimensionen, när ni med hjälp av de mönster ni fann i olikheterna i frekvensen av de olika tecknen i böckerna ni tog med er så var det bara början på något mycket större. har ni något minne av att ni faktiskt lade besvärjelsen, eller är kanske bara vad ni tror? har ni verkligen lämnat dimensionen? nej. tänk efter. det har ni inte. ni är fortfarande kvar där. öppna ögonen och se efter..."
de öppnar ögonen och upptäcker att de faktiskt fortfarande är kvar i den blå dimensionen. de har aldrig lämnat den. deras medvetande materialiserade deras kroppar i chronopias dimension.
sedan fortsätter han, vilket gör att de slits tillbaka till chronopia. han är från månskäran, och de vill rekrytera rollpersonerna för att förhindra att dimensionen förintas. eller rättare sagt, de vill använda bomben för att dölja ett mycket större upprag. de ska stjäla chronopia från kejsaren.
ett par andra hjältar har redan fått uppdraget att rädda chronopia. rollpersonernas uppdrag blir att få dessa hjältar i rätt riktning så att månskäran kan kopiera chronopia (och resten av multiuniversum), och därigenom bli gudar i alla dimensioner i just det multiuniversumet.
rollpersonerna får uppleva chronopia-dimensionens nära undergång (det undviks ju i sista stund.. eller?) och hur barriärerna slits i stycken.. himlen blir grön, stora blixtar slår ner i marken och världen hemsöks av alla möjliga former av monster som sliter nästan allt i stycken.
riktigt hur det går sedan beror på hur rollpersonerna agerar. lite riktlinjer som jag har tänkt mig är att hjältarna helt enkelt går ner under marken, slaktar de tidsmagiker som arbetar med den ("varför gör den inte som vi vill att den ska? varför fungerar den inte!?" de arbetar febrilt med den och har inte på något sätt förstått att det är en bomb de arbetar med)
i sista stund räddar hjältarna (observera, rollpersonerna är inte hjältarna. de ska bara få hjältarna på rätt spår) chronopia genom att slå ihjäl alla magiker. bomben forsätter att ticka (egentligen inte, men det fixar rp'na med lite magi), vilket gör att hjältarna blir helt skräckslagna. de blir dock i "sista stund" erbjudna att bli transporterade till det verkliga chronopia (de blir i-tutade att kejsaren bara har tänkt att använda deras version (version beta) av chronopia till att testa en dimensions-bomb. därför går de gladeligen med på att bli teleporterade till ett annat multiuniversum med en exakt likadan chronopia-värld (där det naturligtvis redan finns en upplaga av dem själva))
när äventyret är klart är rollpersonerna medlemmar i månskäran, och gudar över ett multiuniversum.
man spelar lite i en helt annan division än i vanliga fall om man spelar tidsmagiker, i alla fall om man har mig som spelledare.
nå vad tycks?
är det överdrivet? (det är meningen att det ska vara det! det ÄR JU CHRONOPIA!)
är det tufft?
är det så man ska spela tidsmagiker?
har ni någon bättre version av äventyret?
tycker ni att jag är en idiot?
hade varit väldans kul med lite respons......
föresten: man kan spela hjältar i äventyret också. det gjorde rollspelsgruppen för ett par år sedan (först nu inser de hur det egentligen ligger till med allt!)
..ni som vill kan äventyra som hjältar, det är nerskrivet som en liten textfil på sverox scenariobank i sektionen chronopia (en massa äventyr, eller nått hette det.)
på den tiden var jag dock en liten idiotisk fjortis som hade massa dumma ideer, så saker som står i de filerna står jag INTE för idag.
ha ett bra liv!!
