Ymir
Liten kantbaron
Detta är en direkt fortsättning på Klosterklimax, men man måste inte ha läst den mastodonten för att fatta detta inlägget, även om det säkert underlättar.
Den här gången gör vi verkligen en ansträngning att hålla oss kortfattade, så jag slänger ut allt jag verkligen inte betraktar som viktigt:
Som framgick av förra inlägget har Xinu-avataren Esgithe infiltrerat den obskyra munkorden Araxianiterna, och ihop med dem och en bunte Eobothsriddare håller hon på med en ritual i ett gudsförgätet kloster högt uppe i de sabriska Olanden, vid Elfphecs sluttningar. Hennes sabriska allierade tror att ritualen ska åkalla nån sorts väsen från Daak som räddar Consaber från den pågående thalaskiska invasionen, men i själva verket är de fetlurade och Esgithe tänker åkalla Vigilah, en förintelsetitan som stupade i det förra Mörkret. Till sin hjälp har hon helmgastar, änglalika varelser som kallas ediler, en slags eldande som kallas vestal, samt, viktigast, Hægthiser, en slags förvridna drömväsen från Drömmarnas framtid.
Rollpersonerna, halvalven Saevan samt skepnadsändraren/drakväktaren Riasha, har försökt infiltrera klostret ihop med drakväkterskan Inalea, i syfte att rädda en grupp unga damer (Liann, Jehana, Izada och Thyana) som hålls fångna för att utgöra nån form av offer i ritualen, och allmänt sätta stopp för hela affären. När det börjar gå upp för dem vilken punch Esgithe packar med alla sina übermäktiga minions åkallar den nazgûl-liknande tidsresenären Ishan, mäktigast av drakväktarna, i hopp att han ensam ska kunna rensa ut hela stället.
Men det går inte så bra. Ishan går One Man Army på Eobothsriddarna och orsakar stor förödelse, men edilernas och vestalens magi saktar ned honom, och han börjar ta skada. Inalea är golvad av en helmgast, Esgithe har avslöjat Saevans försök att utklädd smälta in bland munkarna, och Riasha har hamnat i en brottningsmatch med samma helmgast, vilket knappast kan sluta väl. Så Ishan grabbar tag i Riasha, Saevan och Inalea i syfte att teleportera iväg och bemöta problemet från en annan vinkel. Problemet är; Ishan kan teleportera därför att hans märkliga spöklika natur låter honom beträda De äldstes vägar, en slags maskhål genom verkligheten som finns i Drömriket och Skugglandet. Dessa vägar låter honom även i någon mån resa framåt och bakåt i tiden, en egenskap som gör rätt unik i mitt Mundana. Men den här gången går det fel, eftersom hela klosterområdet dels är högmagiskt för ataxa- och kronotropi, och dels är under inflytande av en så kallad Paradox-effekt. Resultatet är att Ishan, Inalea och rollpersonerna, istället för att färdas i rummet, färdas i tiden, bakåt i tiden, och okontrollerat slungas tillbaka cirka 4000 år.
Efter att ha tag team:at helmgasten, som råkade följa med (jag måste nog börja hålla koll på antalet helmgastar som blivit gibbade i mina kampanjer...) inser rollpersonerna att de befinner sig på samma plats, men långt tidigare; de står nu på en gräsklädd avsats i bergen, och det enda som finns av klostret är ett litet stenkapell vars arkitektur de delvis känner igen som inkorporerad på olika ställen i klostrets nuvarande byggnader. De lämnar Ishan, som står stilla och försöker hitta rätt vibrationer i tidsflödet för att kunna fixa hela fuckupen, släpar motvilligt med sig en sårad eobothsknekt som också kom med i teleporten, och beger sig av mot det enda de kan se som tycks vara ett spår av civilisation; märkliga svarta torn som sträcker sig upp längst en flod i en höglänt dalgång.
Det står fort klart att det är en alvbosättning, och alven Saevan blir mycket fascinerad; dels för att han inte kunnat se ruiner av denna bosättning tidigare (egentligen 4000 år senare, men men) när han närmade sig klostret, dels för att han hört i hans tycke fåniga legender om alverna på Elfphec och att de skulle tillhöra den mystiska 'sjunde stammen'.
Ett par alviska vakter i arkaiska rustningar med alvglasdetaljer genskjuter dem, och på en vederstygglig blandning av coloniska och felya lyckas rollpersonerna förmedla att de vill föras till alvernas ledare. Alverna visar sig bo i hus och torn inuti tre jättelika grottor högre upp i dalen, fyllda av artificiella alvljus, konstgjorda trädgårdar och porlande vattenfall; det är på det hela taget extremt pittoreskt. Rollisarna uppskattar alvernas antal till åtminstone 1000, men noterar senare också att det är oproportionerligt mycket barn bland dem (dvs, mer än 1-2 per potentiell mamma...)
Ledaren visar sig vara en sanari-liknande kvinna vid namn Corolin. Hon är förvånad över tidsresenärerna men inte extremt förvånad, då alvfästet, Kini'an Tevela, inte bara ligger på en ataxatropisk nod (detta är ju inte förvånande eftersom klostret ett stenkast bort också gör det, fast i framtiden), utan också, visar det sig senare, har en Paradox-effekt i gång. Det senare är big news då det föranleder rollpersonerna att misstänka att det inte är Xinu som skapat paradoxen, utan alverna tusentals år tidigare! Hursomhelst låter Corolin förstå att på grund av dessa omständigheter dyker konstiga fenomen från fjärran världar då och då upp runt alvfästet; rollpersonerna och Inalea är bara det konstigaste på väldigt, väldigt länge. Med viss reservation bjuds de att stanna i staden och vila upp sig, vilket är ganska nödvändigt då Riasha och Inalea är ganska illa tilltygade.
Nu följer några långsamma dagar i Kini'an Tevela då rollisarna sakta bekantar sig med alverna och utforskar mer om dem. Några signifikanta grejer som sker/framkommer:
- Alverna känner till henéa, Léaram och Sanarialliansen, men verkar inte känna tillhörighet med någon av dem, utan anse sig bilda en sjunde stam (de påstår att det finns åtta).
- Alverna påstår att de kommit från stjärnorna, och eftersträvar att återvända till någon sorts urhem där. För detta syftet, säger somliga, sysslar De äldste med en massa skumma och världsförvridande ritualer, och det är därför de håller igång en Paradoxeffekt, för att kunna möjliggöra diverse magiskt fuffens.
- Kini'an Tevela är ett isolerat samhälle, då och då hotat av plundringar från tiraker och ett barbarfolk de kallar tabgac (rauner), söder om bergen finns perenniska stammar som bildat nån slags småkungariken; långt i norr finns Colonan, och långt i öster Kronokraterna i Kronodycle. Rollpersonerna får flera gånger rådet att söka sig till Kronokraterna med sitt bryderi. En del alver är inte så glada i isolationen, och känner att de borde hjälpa människorna mer genom att dela med sig av sin kunskap.
- Kini'an Tevela har ett fantastiskt och jätteliikt bibliotek. De flesta skrifterna är gåvor från Danarth; när danarthierna tvingades fly över havet för länge sedan kunde inte få med sig alla sina skrifter från det som idag är Urma Bréann, och någon klok ståthållare gav istället alverna skrifterna att förvalta, så att de inte skulle hamna i händerna på barbarer. En del av Kini'an Tevelas isolation motiveras av de styrande med den viktiga uppgiften att skydda detta bibliotek.
- Många alviska traditioner är igenkännliga för Saevan, men andra är helt annorlunda; till exempel verkar Kini'an Tevela till del vara någon sorts kommunistisk utopi där inga prylar tillhör någon specifik individ; alla tar och ger hela tiden från och till varandra. Det finns inga mynt i omlopp. Tjänarskiktet i samhället verkar framförallt utgöras av unga alver, det vill säga, det verkar som att man får mer ansvarsfulla och hedervärda positioner efterhand som man blir äldre.
- Kini'an Tevelas magiker har med hjälp av Paradox-effekten knäckt några av problemen på vägen tillbaka mot stjärnorna. Alverna här har på grund av detta påfallande hög nativitet, och verkar sällan eller aldrig drabbas av inåtvändhet; flera fullt fungerande individer är tusentals år gamla. Samhället har även fantastiska odlingar med frukter, dels importerade från fjärran (tomater, från Kiva (den sjunkna kontinenten)) dels helt unika ting som Kini'an Tevelas biomantiker har skapat (citroner).
- Det finns gripar uppe i bergen ovanför dalen. Inalea blir begeistrad över detta, då griparna stod i förbund med Amereta, Colonans grundare, och Inalea tror att griparna i nutiden är mer eller mindre försvunna från världen. Hon letar febrilt efter sin signetring som markerar henne som en kejserlig prinsessa av Colonan, men får modstulet inse att den togs ifrån henne när hon var fången hos araxianiterna, och är separerad från henne med 4000 år. Dock räddar Saevan dagen genom att tänka på att han har en thalaskisk gripdolk, vilket också kan fungera som en symbol för människornas förbund med och respekt för griparna. Han går upp till griparna en dag i sällskap med den uråldriga älvan Scea, som å alla alvernas vägnar brukar lämna mat åt griparna under vintern i utbyte mot hjälp med spaning efter fiender och hot. Hon lämnar även böcker ibland, för griparnas ledare Keor är visst lite bildad och vettgirig. Keors möte med Saevan är ganska indecisive, men då Saevan berättar att griparna verkar nästan utdöda i hans tid blir Keor tankfull, och flyger senare ikapp Saevan och ber att hon och några fränder ska få följa med när Saevan återvänder till sin tid, så att de kan få susa genom framtidens vindar och kanske återerövra en plats i världen. (Nu gjorde spelarna typ high-five, då de har en latent fetisch för gripar de aldrig fått utlopp för eftersom jag aldrig förr haft med gripar i en Eon-kampanj. Detta var hela anledning till detta sidospår ).
- Saevan, som är lite av en sexmissbrukare to put it mildly, får ligga med en massa av alverna, det är lite Polynesien över det, men såklart blir han betuttad i den enda som nekar honom, vilket är den urgamla Scea som tar hand om griparna och örtträdgårdarna. I början visar hon absolut noll intresse (så går det när man är 2500 år och en 30-åring raggar på en...), men efterhand intresserar hon sig ändå lite och låter Saevan sitta med när hon filosoferar under stjärnorna.
- Savean och Riasha skaffar sig varsin vapenmästare; Kelmon och Dunini. De tränar lite med dessa medan de begrundar sina nästa steg. Båda Saevan och Riasha får också höra om ett särskilt rum djupt in i urberget som utgör nån slags Seed Vault, där alverna kan gömma skatter och sig själva, if worst comes to worst. Saevan får höra av Scea att i framtiden, om nu inga spår av Kiri'an Tevela återstår, kan han leta efter det hemliga grottrummet, som öppnas av månens ljus.
- Saevan har tidigare, i klostret fyratusen år i framtiden, sett ett märkligt meddelande ristat i ett uråldrigt valv, riktat till Jehana, hans älskarinna och en av fångarna i klostret. Han inser att det måste vara han som skrivit meddelandet, fyra tusen år tidigare, och trots att han inte förstår dess innebörd går han upp till det lilla kapellet för att skrida till verket. Där står fortfarande Ishan, omgiven av thesmofylaker som tonar bort så fort Saevan kommer närmare. Ishan förklarar att han kanske själv kan återvända, kaaaanske, men inte ta med sig rollisarna och Inalea, då något med rumtidens vibrationer har förändats sedan de lämnade klostret och sögs tillbaka i tiden. Saevan fattar plötsligt meddelandet han såg: "Jehana, flytta altaret tio grader åt vänster", men då Ishan verkar menar att Paradox-effekten inte gör det nödvändigt att följa kausaliteten, vill Saevan skriva något mycket fyndigare. Då han är en bildkonstnär av rang tryter inspirationen, och han kan inte förmå sig att skriva något halvdant; resultatet är att det inte blir något meddelande åt Jehana, och han lämnar kapellet med oförättat ärende.
- Ishan dyker omsider upp i rollisarnas sovgemak i Kini'an Tevela. Han förklarar att han tack vare att Liann spelat på mungigan (se nedan) kanske kunnat hitta tillbaka i tiden själv, men då är Inalea och rollisarna dömda att stanna här i forntiden. De kommer överens om att han istället ska stanna i denna tidsålder och leta efter en drake och söka dess råd. Rollpersonerna kan under tiden utforska andra möjligheter. Så rollisarna och Inalea stannar i alvfästet medan Ishan teleporterar iväg igen (jag kan helt enkelt inte ha honom i partyt för länge då han är för overpowered, han fyller en roll som plot device snarare än en riktig karaktär liksom).
Nu till själva plotten, dock. Jag väljer att dela upp den i två 'lager', för tydlighetens skull:
Drömbryderier
Hægthiserna i klostret hade vävt in alla närvarandes drömjag i en kollektiv mardröm, och eftersom Inalea var fånge där länge nog för att bli påverkad är hon del av denna dröm (i kontrast till Riasha och Saevan). Detta innebär rent konkret att Inalea ser Hægthiser i sina drömmar, allt tydligare.
Xinu har förstått att rollisarna åkt bakåt i tiden, men då tidsresor som sagt är riktigt jävla exceptionellt i mitt Mundana innebär det att rollpersonerna är mer eller mindre helt utom Xinus räckvidd. Detta är ett problem, då ritualen Xinu ska utföra inte kan ske än, först måste den nyaste av fångarna, Jehana, bli del av Hægthisernas kollektiva dröm, och stjärnorna måste stå rätt. Detta ger Xinu cirka en vecka att se till att rollpersonerna INTE somehow kommer tillbaka med en armé av drakar eller dylikt, ni vet sånt som rollisar är benägna att göra. SÅ hon gör det enda hon kan, vilket är att be Hægthiserna (som redan från början är tidsresenärer då de härstammar från Akervidderna, ett plan längre fram i tiden nära världsalltets slutliga undergång) ta sig bakåt i tiden genom drömriket, klamrande sig fast vid det inflytande de har över Inleas drömmar. Målet är att tränga ut i den fysiska dåtiden och med alla till buds stående medel nedgöra Inalea och rollpersonerna.
- Inalea kan lite oneirotropi, och Hægthiserna lurar henne att väva in Saevan och Riasha i hennes drömmar. Rollpersonerna blir på så vis varse Hægthiserna som i drömmarna lurpassar på dem i skuggorna, och anar oråd. Men de kommer också på idén att genom Inaleas drömmagi försöka kontakta Khakra, Inaleas och Riashas herre - är det möjligt att drakväktarbandet bestått genom tid och rum, trots att Inalea och Riasha inte är födda än i denna tidslinje? Så de försöker. Det första försöket slutar med att de blir attackerade av Hægthiser i drömmarna, och Inalea vaknar och drömmen upphör lagom till att Riasha är i strid mot en av dem, vilket innebär att Hægthisen slits med in i den vakna världen (dvs, helt enligt Xinus plan). Rollisarna dräper den, men striden har vid det laget nått utanför tornet, och alverna har blivit varse det hela. Dock faller Hægthisen sönder när den dött och ger inte alverna något konkret material att undersöka.
- Vid nästa försök lyckas Inalea kontakta Khakra, som med visst tvivel sällar sig till hennes och Riashas dröm. De förklarar läget för honom, och efter en stunds grubblande säger han att han INTE kan fucka med kausaliteten (han är en nomotropisk varelse after all), dvs, efter det här mötet kommer han sudda ut alla sina minnen av det, och kan därför inte hjälpa rollisarna genom att skicka -mer- resurser till deras attack mot klostret i framtiden. Han kan dock hjälpa lite, genom att förklara två hypotetiska scenarier för att komma tillbaka till rätt tid:
1: rollisarna tar hjälp av alverna, som borde kunna fixa en tidsportal - resor framåt i tiden bryter inte nödvändigtvis mot konsekvensens lag.
2: Rollisarna förstör monoliterna som upprätthåller Paradox-effekten. Detta skulle allvarligt fucka kausaliteten men det är kanske okej eftersom Paradoxeffekten utgör en paradox i sig själv. Khakra ger dem cirka 75% chans att överleva om de förstör effekten, och menar att hela tidsresan antingen kommer att göras ogjord, eller att rollisarna i värsta fall slungas framåt i tiden till någon punkt närmare den de kom ifrån. Men han vet inte säkert.
Efter detta lämnar Khakra drömmen, men har under konversationens gång förmåtts att tänka om en smula, då han insett att hans framtida drakväktare trots allt är ganska awesome. Han ska hjälpa dem på något sätt, säger han, men lämnar oklart exakt hur; i framtiden i rätt tidslinje kommer de snart bli varse vad han menat.
En tredje option som övervägts är att låta Ishan teleporta till rätt tid för egen maskin, och att Inalea och rollisarna inträder i en magisk stasis och helt sonika inväntar rätt tid. Inalea är dock extremt neggo till detta då hon menar att man -drömmer- i sådana dvalor, och det verkar extremt ohälsosamt givet att Hægthiserna infiltrerat hennes drömmar.
What about Hægthiserna? Khakra har sagt följande: de är varelser från Drömmarnas framtid, de har förföljt rollisarna bakåt i tiden, de växer i styrka, och försöker nu ta sig ut i den vakna världen genom Inaleas drömmar. Det enda Inalea kan göra är att antingen ge sig av så långt från platsen och Paradox-effekten hon kan, vilket dock skulle fucka med hennes position i rumtiden, eller att hon helt sonika inte drömmer.
Resultatet är att Inalea slutar sova, vilket hon menar att hon kan klara i cirka fem dygn. Efter två-tre dagar har hon börjat se extremt sliten ut och verka rejält deprimerad. Men det är inte nog; Riasha börjar se hægthiser i -sina- drömmar; de har lyckats korsa över till hans drömvärld när Inalea och han delade dröm.
Rollisarna måste -skynda sig-, ska de stanna just i Kini'an Tevela har de inte råd att dra ut på tiden, utan måste som Khakra sa så fort som möjligt återvända till sin tidslinje. Problemet är dels att Kini'an Tevela är så outsägligt jävla paradisiskt, och dels att alverna inte verkar stå i begrepp att göra det lätt för dem:
De äldstes intriger
Corolin och hennes adjuntanter Illividan, Teneve och Kaela blir efterhand väldigt misstänksamma. De har lagt märke till Riasha och Inaleas natur som skepnadsändrare respektive halvdemon, och efterhand som situationen utvecklas börjar de antyda för Saevan att han är välkommen att stanna för alltid om han vill, men Riasha och Inalea måste bort. Därtill har de blivit medvetna om hægthiserna, som de vet oroande lite om, men börjar sakta förstå att Inaleas drömmar inte kan vara farliga bara för henne, utan för -dem-. De börjar mer och mer se på rollisarnas närvaro som en risk, -i synnerhet- efter att samtal med Saevan låtit dem förstå att Kini'an Tevela inte tycks existerar 4000 år i framtiden. Återvände de kanske till stjärnorna? De äldste vill gärna tro det, men det faktum att Saevan aldrig öht har hört talas om dem och deras stam innan han kom hit, det bekymrar dem svårt. De testar effekten 'Känna släktskap' på Saevan, och finner att han inte överhuvudtaget har något släktband till någon av dem; ingen av dem är alltså hans anfäder.
Vad göra? Well, Corolin har köpt tid, och lovat att diskutera med de andra äldste om de kan lägga de ansenliga resurser som skulle krävas för att skicka rollisarna framåt till rätt tid igen. Hon har däremot försäkrat att det borde vara teoretiskt genomförbart, att det är rent praktiska considerations som gäller nu. Men hon har egentligen lite andra planer...tror jag iallafall. Varför öda en massa tid och möda, om Saevan, som hon gillar, ändå redan sagt att han kan tänka sig att stanna, och är omtyckt av alla? varför inte bara antingen jaga iväg Riasha och Inalea, eller helt sonika ta dem av daga lite diskret?
Vad händer nu?
Så långt har vi alltså kommit. Min fråga till er kära forumiter, är vad jag ska hitta på härnäst. Jag vill dels ha hjälp att utveckla Den sjunde stammen, och dels ha hjälp med själva plottutvecklingen. Några tankar:
- På ett sätt hade jag gillat det helt otroligt karmiska och ångestfyllda i om rollisarna indirekt blir orsak till Sjunde stammens undergång genom att Hægthiserna lyckas skapa en vidöppen portal genom deras drömmar och klösa sig in i Kini'an Tevelas vakna värld. Men samtidigt skulle forntidsalverna kännas lite mesiga och veka om mindre än hundratals Hægthiser kunde döda dem, så jag ser rent praktiska problem med detta alternativ. Kan man tänka sig att Hægthiserna somehow lyckas manipulera fram alvernas undergång, tex genom att infiltrera deras drömvärldar och göra alla deras barn till Hægthishybrider? Problemet med den varianten är att det hade tagit tid... Ragga upp bergens tiraker och få dem att anfalla alverna? Sure, men återigen, det här är liksom Silmarillion-ärkemagiker, de är inte så mesiga...hellre då att somehow framställa Hægthiserna som groteskt läskiga och lömska.
- Att låta alverna vara vid god hälsa när rollisarna drar, men att bara vittrade ruiner av Kini'an Tevela återstår i framtiden har också sin appeal, i det att det skapar en känsla av sorg och mystik. I det här alternativet vill jag absolut inte förklara varför alverna försvann, det skulle förta hela känslan. En mörk idé jag haft är att nån slags förvridna rester av alverna, som av någon anledning degenerat till monster, döljer sig i grottunnlar i Elfphecs mörka innanmäte, under klostret, och somehow kommer till rollisarnas hjälp. Det kanske iofs kunde vara alvbarnen som blivit Hægthishybrider? De alver som överlevde Kini'an Tevelas fall lyckades med magi rädda barnen från att utvecklas till riktiga Hægthiser, men magin verkade inte som tänkt, och med tiden blev barnen ändå förvridna och bestialiska och slaktade återstoden av Kini'an Tevela?
Vilken approach vore bäst? Jag är väldigt väldigt kluven och behöver era råd här.
Och hur ska jag få rollisarna tillbaka till deras tid? Det vore skitfattigt om alverna as a whole hjälpte dem, det finns ingen konflikt i det, så det får inte hända, men om de istället slår sönder Paradox-monoliterna, vilket vore mer dramaturgiskt rätt, då har jag ingen rimlig ursäkt att få med griparna... hur kan jag komma på en lösning som både skapar konflikt och får med griparna, men utan att rollpersonerna måste lämna området och resa till Colonan, Kronodycle eller dylikt? (Jag vill inte göra hela den här tidsresan till ett dussintals spelmöten långt sidospår, då jag slungade rollisarna bakåt i tiden mitt i en otroligt viktig och episk klimax). Lämpliga deus ex machinas i sammanhanget kan förvisso vara kronokraterna, men jag vet ifan hur...I think not, va?
- Khakras idé skulle kunna vara att lagra sina minnen av det inträffade i en kristall, som han ger till en annan drake, och ber att få tillbaka precis när det behövs i framtiden, så att han kan komma ihåg alltihop. Men vad skulle det göra för nytta, om han fortfarande inte vill fucka kausaliteten? Nån slags möjlighet vore kanske att han kontaktar Abraxes (se nedan), eller hörsammar griparnas intressen och tar dem till Skugglanden där de får bida sin tid på någon plats där tiden går extremt fort, varvid de senare kan susa it i den framtida världen vid precis rätt tidpunkt för att rädda rollisarna i deras slutliga angrepp mot klostret?
- Kan Hægthiserna besegras i drömvärlden? En möjlig deus ex machina i någon form är draken Abraxes, en ärkeskurk i mina kampanjer som dock INTE var en skurk vid denna tid, och kommer från Mundanas döda tvillingvärld Antichton. Abraxes är således inte del av Mundanas världsväv, vilket hade kunnat ge honom mer leeway än andra lumian att rövknulla skapelsen. Det vill säga, innan han suddar ut sina minnen hade Khakra kunnat skicka Abraxes att hjälpa rollisarna på något vis. Men vad skulle han isåfall göra? Det kan alltid vara Abraxes som fixar grejen med griparna, vilket då skulle tillåta rollisarna att slå sönder monoliterna och chansa på att omintetgöra Paradox-effekten.
- Reagerar primalväsen på tidsresan? Thesmofylakerna verkar definitivt känna av den, men kommer mäktigare och mer kommunikabla varelser att ägna det hela någon uppmärksamhet? Då menar jag inte tvunget några Demons of Doom som kommer för att utradera rollpersonerna och ställa tidslinjerna till rätta, men jag tänker mig att änglalika varelser på Mundanas astralplan är perceptiva för dramatiska påverkningar av magiflödet, och ofta söker sig närmare för att observera dem. Här har vi ett ytterligare potentiellt hot, -eller- en annan deus ex machina i någon form, beroende på.
- What about Ishan? Hittar han nån drake? Kan den draken säga något Khakra inte redan har sagt? Kommer han tillbaka? När? (Han, griparna eller Abraxes kan vara lämpliga allierade i slutstriden om rollisarna måste fajjtas mot hela Kini'an Tevela i ett försök att förstöra Paradox-monoliterna).
- Läskiga idéer på -hur- Hægthiserna tar sig ut ur folks drömmar och in i världen, eller vad de hittar på inuti eller utanför drömmarna för att fucka med folk? Jag har en grotesk idé på hur en Hægthis formar sig själv ur skepnadsändraren Riashas kött, som nån slags överdimensionerad parasitisk tvilling...Inalea är ganska mentalt sårbar, kan Hægthiserna utnyttja det på något sätt?
- Hur agerar De äldste? Jag har tänkt mig att de helt sonika kidnappar Inalea för ett brutalt förhör, men det skulle fort leda till att rollisarna måste agera, och funkar inte om jag av någon anledning vill dra ut på tiden i Kini'an Tevela. Hur reagerar De äldste om de förstår att Inalea är en colonisk prinsessa, av den pågående dynastin, men inte född än? Kanske kan de slänga Inalea och Riasha i en fängelsehåla, och låta dem försmäkta där medan Saevan får gå fri? (Sen kan jag då tidshoppa ganska friskt). Men det är inte 100% på att gå vägen, och försöker dem är det möjligt att Riasha satsar på att leta upp monoliterna och förstöra dem, och det kan funka, men då missar jag min chans att skildra Kini'an Tevelas undergång, om det är det jag vill...
Andra idéer på karaktärer, händelser, intriger, besvärjelser, eller vad som helst annat relaterat till Den sjunde stammen och denna plott? Tacksam för alla former av input!
Som alltid i mina inlägg, lite mer eller mindre meningslös runtomkring-info:
Den här gången gör vi verkligen en ansträngning att hålla oss kortfattade, så jag slänger ut allt jag verkligen inte betraktar som viktigt:
Som framgick av förra inlägget har Xinu-avataren Esgithe infiltrerat den obskyra munkorden Araxianiterna, och ihop med dem och en bunte Eobothsriddare håller hon på med en ritual i ett gudsförgätet kloster högt uppe i de sabriska Olanden, vid Elfphecs sluttningar. Hennes sabriska allierade tror att ritualen ska åkalla nån sorts väsen från Daak som räddar Consaber från den pågående thalaskiska invasionen, men i själva verket är de fetlurade och Esgithe tänker åkalla Vigilah, en förintelsetitan som stupade i det förra Mörkret. Till sin hjälp har hon helmgastar, änglalika varelser som kallas ediler, en slags eldande som kallas vestal, samt, viktigast, Hægthiser, en slags förvridna drömväsen från Drömmarnas framtid.
Rollpersonerna, halvalven Saevan samt skepnadsändraren/drakväktaren Riasha, har försökt infiltrera klostret ihop med drakväkterskan Inalea, i syfte att rädda en grupp unga damer (Liann, Jehana, Izada och Thyana) som hålls fångna för att utgöra nån form av offer i ritualen, och allmänt sätta stopp för hela affären. När det börjar gå upp för dem vilken punch Esgithe packar med alla sina übermäktiga minions åkallar den nazgûl-liknande tidsresenären Ishan, mäktigast av drakväktarna, i hopp att han ensam ska kunna rensa ut hela stället.
Men det går inte så bra. Ishan går One Man Army på Eobothsriddarna och orsakar stor förödelse, men edilernas och vestalens magi saktar ned honom, och han börjar ta skada. Inalea är golvad av en helmgast, Esgithe har avslöjat Saevans försök att utklädd smälta in bland munkarna, och Riasha har hamnat i en brottningsmatch med samma helmgast, vilket knappast kan sluta väl. Så Ishan grabbar tag i Riasha, Saevan och Inalea i syfte att teleportera iväg och bemöta problemet från en annan vinkel. Problemet är; Ishan kan teleportera därför att hans märkliga spöklika natur låter honom beträda De äldstes vägar, en slags maskhål genom verkligheten som finns i Drömriket och Skugglandet. Dessa vägar låter honom även i någon mån resa framåt och bakåt i tiden, en egenskap som gör rätt unik i mitt Mundana. Men den här gången går det fel, eftersom hela klosterområdet dels är högmagiskt för ataxa- och kronotropi, och dels är under inflytande av en så kallad Paradox-effekt. Resultatet är att Ishan, Inalea och rollpersonerna, istället för att färdas i rummet, färdas i tiden, bakåt i tiden, och okontrollerat slungas tillbaka cirka 4000 år.
Efter att ha tag team:at helmgasten, som råkade följa med (jag måste nog börja hålla koll på antalet helmgastar som blivit gibbade i mina kampanjer...) inser rollpersonerna att de befinner sig på samma plats, men långt tidigare; de står nu på en gräsklädd avsats i bergen, och det enda som finns av klostret är ett litet stenkapell vars arkitektur de delvis känner igen som inkorporerad på olika ställen i klostrets nuvarande byggnader. De lämnar Ishan, som står stilla och försöker hitta rätt vibrationer i tidsflödet för att kunna fixa hela fuckupen, släpar motvilligt med sig en sårad eobothsknekt som också kom med i teleporten, och beger sig av mot det enda de kan se som tycks vara ett spår av civilisation; märkliga svarta torn som sträcker sig upp längst en flod i en höglänt dalgång.
Det står fort klart att det är en alvbosättning, och alven Saevan blir mycket fascinerad; dels för att han inte kunnat se ruiner av denna bosättning tidigare (egentligen 4000 år senare, men men) när han närmade sig klostret, dels för att han hört i hans tycke fåniga legender om alverna på Elfphec och att de skulle tillhöra den mystiska 'sjunde stammen'.
Ett par alviska vakter i arkaiska rustningar med alvglasdetaljer genskjuter dem, och på en vederstygglig blandning av coloniska och felya lyckas rollpersonerna förmedla att de vill föras till alvernas ledare. Alverna visar sig bo i hus och torn inuti tre jättelika grottor högre upp i dalen, fyllda av artificiella alvljus, konstgjorda trädgårdar och porlande vattenfall; det är på det hela taget extremt pittoreskt. Rollisarna uppskattar alvernas antal till åtminstone 1000, men noterar senare också att det är oproportionerligt mycket barn bland dem (dvs, mer än 1-2 per potentiell mamma...)
Ledaren visar sig vara en sanari-liknande kvinna vid namn Corolin. Hon är förvånad över tidsresenärerna men inte extremt förvånad, då alvfästet, Kini'an Tevela, inte bara ligger på en ataxatropisk nod (detta är ju inte förvånande eftersom klostret ett stenkast bort också gör det, fast i framtiden), utan också, visar det sig senare, har en Paradox-effekt i gång. Det senare är big news då det föranleder rollpersonerna att misstänka att det inte är Xinu som skapat paradoxen, utan alverna tusentals år tidigare! Hursomhelst låter Corolin förstå att på grund av dessa omständigheter dyker konstiga fenomen från fjärran världar då och då upp runt alvfästet; rollpersonerna och Inalea är bara det konstigaste på väldigt, väldigt länge. Med viss reservation bjuds de att stanna i staden och vila upp sig, vilket är ganska nödvändigt då Riasha och Inalea är ganska illa tilltygade.
Nu följer några långsamma dagar i Kini'an Tevela då rollisarna sakta bekantar sig med alverna och utforskar mer om dem. Några signifikanta grejer som sker/framkommer:
- Alverna känner till henéa, Léaram och Sanarialliansen, men verkar inte känna tillhörighet med någon av dem, utan anse sig bilda en sjunde stam (de påstår att det finns åtta).
- Alverna påstår att de kommit från stjärnorna, och eftersträvar att återvända till någon sorts urhem där. För detta syftet, säger somliga, sysslar De äldste med en massa skumma och världsförvridande ritualer, och det är därför de håller igång en Paradoxeffekt, för att kunna möjliggöra diverse magiskt fuffens.
- Kini'an Tevela är ett isolerat samhälle, då och då hotat av plundringar från tiraker och ett barbarfolk de kallar tabgac (rauner), söder om bergen finns perenniska stammar som bildat nån slags småkungariken; långt i norr finns Colonan, och långt i öster Kronokraterna i Kronodycle. Rollpersonerna får flera gånger rådet att söka sig till Kronokraterna med sitt bryderi. En del alver är inte så glada i isolationen, och känner att de borde hjälpa människorna mer genom att dela med sig av sin kunskap.
- Kini'an Tevela har ett fantastiskt och jätteliikt bibliotek. De flesta skrifterna är gåvor från Danarth; när danarthierna tvingades fly över havet för länge sedan kunde inte få med sig alla sina skrifter från det som idag är Urma Bréann, och någon klok ståthållare gav istället alverna skrifterna att förvalta, så att de inte skulle hamna i händerna på barbarer. En del av Kini'an Tevelas isolation motiveras av de styrande med den viktiga uppgiften att skydda detta bibliotek.
- Många alviska traditioner är igenkännliga för Saevan, men andra är helt annorlunda; till exempel verkar Kini'an Tevela till del vara någon sorts kommunistisk utopi där inga prylar tillhör någon specifik individ; alla tar och ger hela tiden från och till varandra. Det finns inga mynt i omlopp. Tjänarskiktet i samhället verkar framförallt utgöras av unga alver, det vill säga, det verkar som att man får mer ansvarsfulla och hedervärda positioner efterhand som man blir äldre.
- Kini'an Tevelas magiker har med hjälp av Paradox-effekten knäckt några av problemen på vägen tillbaka mot stjärnorna. Alverna här har på grund av detta påfallande hög nativitet, och verkar sällan eller aldrig drabbas av inåtvändhet; flera fullt fungerande individer är tusentals år gamla. Samhället har även fantastiska odlingar med frukter, dels importerade från fjärran (tomater, från Kiva (den sjunkna kontinenten)) dels helt unika ting som Kini'an Tevelas biomantiker har skapat (citroner).
- Det finns gripar uppe i bergen ovanför dalen. Inalea blir begeistrad över detta, då griparna stod i förbund med Amereta, Colonans grundare, och Inalea tror att griparna i nutiden är mer eller mindre försvunna från världen. Hon letar febrilt efter sin signetring som markerar henne som en kejserlig prinsessa av Colonan, men får modstulet inse att den togs ifrån henne när hon var fången hos araxianiterna, och är separerad från henne med 4000 år. Dock räddar Saevan dagen genom att tänka på att han har en thalaskisk gripdolk, vilket också kan fungera som en symbol för människornas förbund med och respekt för griparna. Han går upp till griparna en dag i sällskap med den uråldriga älvan Scea, som å alla alvernas vägnar brukar lämna mat åt griparna under vintern i utbyte mot hjälp med spaning efter fiender och hot. Hon lämnar även böcker ibland, för griparnas ledare Keor är visst lite bildad och vettgirig. Keors möte med Saevan är ganska indecisive, men då Saevan berättar att griparna verkar nästan utdöda i hans tid blir Keor tankfull, och flyger senare ikapp Saevan och ber att hon och några fränder ska få följa med när Saevan återvänder till sin tid, så att de kan få susa genom framtidens vindar och kanske återerövra en plats i världen. (Nu gjorde spelarna typ high-five, då de har en latent fetisch för gripar de aldrig fått utlopp för eftersom jag aldrig förr haft med gripar i en Eon-kampanj. Detta var hela anledning till detta sidospår ).
- Saevan, som är lite av en sexmissbrukare to put it mildly, får ligga med en massa av alverna, det är lite Polynesien över det, men såklart blir han betuttad i den enda som nekar honom, vilket är den urgamla Scea som tar hand om griparna och örtträdgårdarna. I början visar hon absolut noll intresse (så går det när man är 2500 år och en 30-åring raggar på en...), men efterhand intresserar hon sig ändå lite och låter Saevan sitta med när hon filosoferar under stjärnorna.
- Savean och Riasha skaffar sig varsin vapenmästare; Kelmon och Dunini. De tränar lite med dessa medan de begrundar sina nästa steg. Båda Saevan och Riasha får också höra om ett särskilt rum djupt in i urberget som utgör nån slags Seed Vault, där alverna kan gömma skatter och sig själva, if worst comes to worst. Saevan får höra av Scea att i framtiden, om nu inga spår av Kiri'an Tevela återstår, kan han leta efter det hemliga grottrummet, som öppnas av månens ljus.
- Saevan har tidigare, i klostret fyratusen år i framtiden, sett ett märkligt meddelande ristat i ett uråldrigt valv, riktat till Jehana, hans älskarinna och en av fångarna i klostret. Han inser att det måste vara han som skrivit meddelandet, fyra tusen år tidigare, och trots att han inte förstår dess innebörd går han upp till det lilla kapellet för att skrida till verket. Där står fortfarande Ishan, omgiven av thesmofylaker som tonar bort så fort Saevan kommer närmare. Ishan förklarar att han kanske själv kan återvända, kaaaanske, men inte ta med sig rollisarna och Inalea, då något med rumtidens vibrationer har förändats sedan de lämnade klostret och sögs tillbaka i tiden. Saevan fattar plötsligt meddelandet han såg: "Jehana, flytta altaret tio grader åt vänster", men då Ishan verkar menar att Paradox-effekten inte gör det nödvändigt att följa kausaliteten, vill Saevan skriva något mycket fyndigare. Då han är en bildkonstnär av rang tryter inspirationen, och han kan inte förmå sig att skriva något halvdant; resultatet är att det inte blir något meddelande åt Jehana, och han lämnar kapellet med oförättat ärende.
- Ishan dyker omsider upp i rollisarnas sovgemak i Kini'an Tevela. Han förklarar att han tack vare att Liann spelat på mungigan (se nedan) kanske kunnat hitta tillbaka i tiden själv, men då är Inalea och rollisarna dömda att stanna här i forntiden. De kommer överens om att han istället ska stanna i denna tidsålder och leta efter en drake och söka dess råd. Rollpersonerna kan under tiden utforska andra möjligheter. Så rollisarna och Inalea stannar i alvfästet medan Ishan teleporterar iväg igen (jag kan helt enkelt inte ha honom i partyt för länge då han är för overpowered, han fyller en roll som plot device snarare än en riktig karaktär liksom).
Nu till själva plotten, dock. Jag väljer att dela upp den i två 'lager', för tydlighetens skull:
Drömbryderier
Hægthiserna i klostret hade vävt in alla närvarandes drömjag i en kollektiv mardröm, och eftersom Inalea var fånge där länge nog för att bli påverkad är hon del av denna dröm (i kontrast till Riasha och Saevan). Detta innebär rent konkret att Inalea ser Hægthiser i sina drömmar, allt tydligare.
Xinu har förstått att rollisarna åkt bakåt i tiden, men då tidsresor som sagt är riktigt jävla exceptionellt i mitt Mundana innebär det att rollpersonerna är mer eller mindre helt utom Xinus räckvidd. Detta är ett problem, då ritualen Xinu ska utföra inte kan ske än, först måste den nyaste av fångarna, Jehana, bli del av Hægthisernas kollektiva dröm, och stjärnorna måste stå rätt. Detta ger Xinu cirka en vecka att se till att rollpersonerna INTE somehow kommer tillbaka med en armé av drakar eller dylikt, ni vet sånt som rollisar är benägna att göra. SÅ hon gör det enda hon kan, vilket är att be Hægthiserna (som redan från början är tidsresenärer då de härstammar från Akervidderna, ett plan längre fram i tiden nära världsalltets slutliga undergång) ta sig bakåt i tiden genom drömriket, klamrande sig fast vid det inflytande de har över Inleas drömmar. Målet är att tränga ut i den fysiska dåtiden och med alla till buds stående medel nedgöra Inalea och rollpersonerna.
- Inalea kan lite oneirotropi, och Hægthiserna lurar henne att väva in Saevan och Riasha i hennes drömmar. Rollpersonerna blir på så vis varse Hægthiserna som i drömmarna lurpassar på dem i skuggorna, och anar oråd. Men de kommer också på idén att genom Inaleas drömmagi försöka kontakta Khakra, Inaleas och Riashas herre - är det möjligt att drakväktarbandet bestått genom tid och rum, trots att Inalea och Riasha inte är födda än i denna tidslinje? Så de försöker. Det första försöket slutar med att de blir attackerade av Hægthiser i drömmarna, och Inalea vaknar och drömmen upphör lagom till att Riasha är i strid mot en av dem, vilket innebär att Hægthisen slits med in i den vakna världen (dvs, helt enligt Xinus plan). Rollisarna dräper den, men striden har vid det laget nått utanför tornet, och alverna har blivit varse det hela. Dock faller Hægthisen sönder när den dött och ger inte alverna något konkret material att undersöka.
- Vid nästa försök lyckas Inalea kontakta Khakra, som med visst tvivel sällar sig till hennes och Riashas dröm. De förklarar läget för honom, och efter en stunds grubblande säger han att han INTE kan fucka med kausaliteten (han är en nomotropisk varelse after all), dvs, efter det här mötet kommer han sudda ut alla sina minnen av det, och kan därför inte hjälpa rollisarna genom att skicka -mer- resurser till deras attack mot klostret i framtiden. Han kan dock hjälpa lite, genom att förklara två hypotetiska scenarier för att komma tillbaka till rätt tid:
1: rollisarna tar hjälp av alverna, som borde kunna fixa en tidsportal - resor framåt i tiden bryter inte nödvändigtvis mot konsekvensens lag.
2: Rollisarna förstör monoliterna som upprätthåller Paradox-effekten. Detta skulle allvarligt fucka kausaliteten men det är kanske okej eftersom Paradoxeffekten utgör en paradox i sig själv. Khakra ger dem cirka 75% chans att överleva om de förstör effekten, och menar att hela tidsresan antingen kommer att göras ogjord, eller att rollisarna i värsta fall slungas framåt i tiden till någon punkt närmare den de kom ifrån. Men han vet inte säkert.
Efter detta lämnar Khakra drömmen, men har under konversationens gång förmåtts att tänka om en smula, då han insett att hans framtida drakväktare trots allt är ganska awesome. Han ska hjälpa dem på något sätt, säger han, men lämnar oklart exakt hur; i framtiden i rätt tidslinje kommer de snart bli varse vad han menat.
En tredje option som övervägts är att låta Ishan teleporta till rätt tid för egen maskin, och att Inalea och rollisarna inträder i en magisk stasis och helt sonika inväntar rätt tid. Inalea är dock extremt neggo till detta då hon menar att man -drömmer- i sådana dvalor, och det verkar extremt ohälsosamt givet att Hægthiserna infiltrerat hennes drömmar.
What about Hægthiserna? Khakra har sagt följande: de är varelser från Drömmarnas framtid, de har förföljt rollisarna bakåt i tiden, de växer i styrka, och försöker nu ta sig ut i den vakna världen genom Inaleas drömmar. Det enda Inalea kan göra är att antingen ge sig av så långt från platsen och Paradox-effekten hon kan, vilket dock skulle fucka med hennes position i rumtiden, eller att hon helt sonika inte drömmer.
Resultatet är att Inalea slutar sova, vilket hon menar att hon kan klara i cirka fem dygn. Efter två-tre dagar har hon börjat se extremt sliten ut och verka rejält deprimerad. Men det är inte nog; Riasha börjar se hægthiser i -sina- drömmar; de har lyckats korsa över till hans drömvärld när Inalea och han delade dröm.
Rollisarna måste -skynda sig-, ska de stanna just i Kini'an Tevela har de inte råd att dra ut på tiden, utan måste som Khakra sa så fort som möjligt återvända till sin tidslinje. Problemet är dels att Kini'an Tevela är så outsägligt jävla paradisiskt, och dels att alverna inte verkar stå i begrepp att göra det lätt för dem:
De äldstes intriger
Corolin och hennes adjuntanter Illividan, Teneve och Kaela blir efterhand väldigt misstänksamma. De har lagt märke till Riasha och Inaleas natur som skepnadsändrare respektive halvdemon, och efterhand som situationen utvecklas börjar de antyda för Saevan att han är välkommen att stanna för alltid om han vill, men Riasha och Inalea måste bort. Därtill har de blivit medvetna om hægthiserna, som de vet oroande lite om, men börjar sakta förstå att Inaleas drömmar inte kan vara farliga bara för henne, utan för -dem-. De börjar mer och mer se på rollisarnas närvaro som en risk, -i synnerhet- efter att samtal med Saevan låtit dem förstå att Kini'an Tevela inte tycks existerar 4000 år i framtiden. Återvände de kanske till stjärnorna? De äldste vill gärna tro det, men det faktum att Saevan aldrig öht har hört talas om dem och deras stam innan han kom hit, det bekymrar dem svårt. De testar effekten 'Känna släktskap' på Saevan, och finner att han inte överhuvudtaget har något släktband till någon av dem; ingen av dem är alltså hans anfäder.
Vad göra? Well, Corolin har köpt tid, och lovat att diskutera med de andra äldste om de kan lägga de ansenliga resurser som skulle krävas för att skicka rollisarna framåt till rätt tid igen. Hon har däremot försäkrat att det borde vara teoretiskt genomförbart, att det är rent praktiska considerations som gäller nu. Men hon har egentligen lite andra planer...tror jag iallafall. Varför öda en massa tid och möda, om Saevan, som hon gillar, ändå redan sagt att han kan tänka sig att stanna, och är omtyckt av alla? varför inte bara antingen jaga iväg Riasha och Inalea, eller helt sonika ta dem av daga lite diskret?
Vad händer nu?
Så långt har vi alltså kommit. Min fråga till er kära forumiter, är vad jag ska hitta på härnäst. Jag vill dels ha hjälp att utveckla Den sjunde stammen, och dels ha hjälp med själva plottutvecklingen. Några tankar:
- På ett sätt hade jag gillat det helt otroligt karmiska och ångestfyllda i om rollisarna indirekt blir orsak till Sjunde stammens undergång genom att Hægthiserna lyckas skapa en vidöppen portal genom deras drömmar och klösa sig in i Kini'an Tevelas vakna värld. Men samtidigt skulle forntidsalverna kännas lite mesiga och veka om mindre än hundratals Hægthiser kunde döda dem, så jag ser rent praktiska problem med detta alternativ. Kan man tänka sig att Hægthiserna somehow lyckas manipulera fram alvernas undergång, tex genom att infiltrera deras drömvärldar och göra alla deras barn till Hægthishybrider? Problemet med den varianten är att det hade tagit tid... Ragga upp bergens tiraker och få dem att anfalla alverna? Sure, men återigen, det här är liksom Silmarillion-ärkemagiker, de är inte så mesiga...hellre då att somehow framställa Hægthiserna som groteskt läskiga och lömska.
- Att låta alverna vara vid god hälsa när rollisarna drar, men att bara vittrade ruiner av Kini'an Tevela återstår i framtiden har också sin appeal, i det att det skapar en känsla av sorg och mystik. I det här alternativet vill jag absolut inte förklara varför alverna försvann, det skulle förta hela känslan. En mörk idé jag haft är att nån slags förvridna rester av alverna, som av någon anledning degenerat till monster, döljer sig i grottunnlar i Elfphecs mörka innanmäte, under klostret, och somehow kommer till rollisarnas hjälp. Det kanske iofs kunde vara alvbarnen som blivit Hægthishybrider? De alver som överlevde Kini'an Tevelas fall lyckades med magi rädda barnen från att utvecklas till riktiga Hægthiser, men magin verkade inte som tänkt, och med tiden blev barnen ändå förvridna och bestialiska och slaktade återstoden av Kini'an Tevela?
Vilken approach vore bäst? Jag är väldigt väldigt kluven och behöver era råd här.
Och hur ska jag få rollisarna tillbaka till deras tid? Det vore skitfattigt om alverna as a whole hjälpte dem, det finns ingen konflikt i det, så det får inte hända, men om de istället slår sönder Paradox-monoliterna, vilket vore mer dramaturgiskt rätt, då har jag ingen rimlig ursäkt att få med griparna... hur kan jag komma på en lösning som både skapar konflikt och får med griparna, men utan att rollpersonerna måste lämna området och resa till Colonan, Kronodycle eller dylikt? (Jag vill inte göra hela den här tidsresan till ett dussintals spelmöten långt sidospår, då jag slungade rollisarna bakåt i tiden mitt i en otroligt viktig och episk klimax). Lämpliga deus ex machinas i sammanhanget kan förvisso vara kronokraterna, men jag vet ifan hur...I think not, va?
- Khakras idé skulle kunna vara att lagra sina minnen av det inträffade i en kristall, som han ger till en annan drake, och ber att få tillbaka precis när det behövs i framtiden, så att han kan komma ihåg alltihop. Men vad skulle det göra för nytta, om han fortfarande inte vill fucka kausaliteten? Nån slags möjlighet vore kanske att han kontaktar Abraxes (se nedan), eller hörsammar griparnas intressen och tar dem till Skugglanden där de får bida sin tid på någon plats där tiden går extremt fort, varvid de senare kan susa it i den framtida världen vid precis rätt tidpunkt för att rädda rollisarna i deras slutliga angrepp mot klostret?
- Kan Hægthiserna besegras i drömvärlden? En möjlig deus ex machina i någon form är draken Abraxes, en ärkeskurk i mina kampanjer som dock INTE var en skurk vid denna tid, och kommer från Mundanas döda tvillingvärld Antichton. Abraxes är således inte del av Mundanas världsväv, vilket hade kunnat ge honom mer leeway än andra lumian att rövknulla skapelsen. Det vill säga, innan han suddar ut sina minnen hade Khakra kunnat skicka Abraxes att hjälpa rollisarna på något vis. Men vad skulle han isåfall göra? Det kan alltid vara Abraxes som fixar grejen med griparna, vilket då skulle tillåta rollisarna att slå sönder monoliterna och chansa på att omintetgöra Paradox-effekten.
- Reagerar primalväsen på tidsresan? Thesmofylakerna verkar definitivt känna av den, men kommer mäktigare och mer kommunikabla varelser att ägna det hela någon uppmärksamhet? Då menar jag inte tvunget några Demons of Doom som kommer för att utradera rollpersonerna och ställa tidslinjerna till rätta, men jag tänker mig att änglalika varelser på Mundanas astralplan är perceptiva för dramatiska påverkningar av magiflödet, och ofta söker sig närmare för att observera dem. Här har vi ett ytterligare potentiellt hot, -eller- en annan deus ex machina i någon form, beroende på.
- What about Ishan? Hittar han nån drake? Kan den draken säga något Khakra inte redan har sagt? Kommer han tillbaka? När? (Han, griparna eller Abraxes kan vara lämpliga allierade i slutstriden om rollisarna måste fajjtas mot hela Kini'an Tevela i ett försök att förstöra Paradox-monoliterna).
- Läskiga idéer på -hur- Hægthiserna tar sig ut ur folks drömmar och in i världen, eller vad de hittar på inuti eller utanför drömmarna för att fucka med folk? Jag har en grotesk idé på hur en Hægthis formar sig själv ur skepnadsändraren Riashas kött, som nån slags överdimensionerad parasitisk tvilling...Inalea är ganska mentalt sårbar, kan Hægthiserna utnyttja det på något sätt?
- Hur agerar De äldste? Jag har tänkt mig att de helt sonika kidnappar Inalea för ett brutalt förhör, men det skulle fort leda till att rollisarna måste agera, och funkar inte om jag av någon anledning vill dra ut på tiden i Kini'an Tevela. Hur reagerar De äldste om de förstår att Inalea är en colonisk prinsessa, av den pågående dynastin, men inte född än? Kanske kan de slänga Inalea och Riasha i en fängelsehåla, och låta dem försmäkta där medan Saevan får gå fri? (Sen kan jag då tidshoppa ganska friskt). Men det är inte 100% på att gå vägen, och försöker dem är det möjligt att Riasha satsar på att leta upp monoliterna och förstöra dem, och det kan funka, men då missar jag min chans att skildra Kini'an Tevelas undergång, om det är det jag vill...
Andra idéer på karaktärer, händelser, intriger, besvärjelser, eller vad som helst annat relaterat till Den sjunde stammen och denna plott? Tacksam för alla former av input!
Som alltid i mina inlägg, lite mer eller mindre meningslös runtomkring-info:
Paradox
Ataxatropi: 10, Räckvidd: Avstånd, Varaktighet: Provisorisk*
*Effekten kan inte göras permanent
Effekten kan under varaktigheten upprätthålla en paradox, vilket konkret innebär att det omöjliga blir teoretiskt möjligt; till exempel möjliggörs brott mot konsekvensens lag och balansens lag. Effekten måste inriktas på en specifik paradox, tex att alstra oneirotropi i vaket tillstånd, upplösa permanenta effekter som redan är kastade, segla rakt mot vinden, eller resa bakåt i tiden. När varaktigheten går ut upphör paradoxen och allt återgår till sitt normaltillstånd efter bästa förmåga. Användande av denna effekt kan inte sällan ge Qadoshförlust.
Hægthis
En ras groteska och generellt illasinnade varelser från ett fjärran plan kallat Akervidderna.
De är bland magiker och lärda kända för att vara en av mycket få varelser med förmåga att fysiskt träda in på Drömplanet. Hægthiser antas vara mäktiga entiteter, även på Mundana, men är mycket få och relativt okända. De som haft samröre med hægthiser har varnat för deras destruktiva krafter och förrädiska natur, smittade som de är av hatet mot allt oordnat och levande som kännetecknar deras hemvärld.
En Hægthis står mellan fem och sju fot hög. Den har motbjudande, men mänskliga, drag, askgrå, spräcklig hud och vita ögon. Många Hægthiser har horn av något slag. Deras händer slutar i långa fingrar med vassa klor. Dess kroppar är inte mycket mer än skinn och ben, men döljer en fruktansvärd styrka som närs av hat och illvilja.
Hægthiser har en uppsättning mystiska egenskaper, dessa är dock mycket dåligt kartlagda. Det man vet är de kan överföra en märklig smitta genom att bita ett offer, den bitna kommer därefter att ha ett empatiskt band till hægthisen, och de kommer att dela vissa tankar, känslor och sinnesintryck. De har även förmågan att, genom sina drömvandrande egenskaper, plåga drömmande varelser genom att invadera deras drömmar. Det har även rapporterats att de kan lösa upp sina fysiska kroppar i skuggor. En hægthis som blir inträngd och desperat av mäktiga angripare sägs kunna spy upp något av den dunkla substans som driver deras kroppar. Detta tär svårt på hægthisens livskraft men orsakar också fruktansvärda skador på den som träffas.
Hægthiser, som inte verkar ha något kön, kan inte reproducera i traditionell mening. Istället dras de till vissa unga besjälade varelser, slumpmässigt utvalda vad det verkar. Ett sådant barn kommer, någon gång under förpuberteten, få högst obehagliga visitationer av hægthisen i sina drömmar. Syftet med detta är att utsätta barnet för en serie avskyvärda ritualer, som långsamt förvandlar barnet till en hægthishybrid. Vanligtvis kräver omvandlingsprocessen sjutton sådana ritualer.
Hægthishybrider är odödliga och förlorar allt mer av sina föräldrars arv ju äldre de blir. Efter några decennier finns det bara hægthisen kvar.
Akervidderna
Akervidderna är en blek och illavarslande plats, av de mystiker som studerat den har den uppfattats som mycket avlägsen Mundana, med lagar och förutsättningar som helt skiljer sig från de vi är vana vid. Eventuellt existerar den längre fram på en tidslinje där världsalltets slutgiltiga undergång är nära.
Det är svårt (och borde inte vara eftersträvansvärt för någon) att färdas till Akervidderna, enligt vissa mycket osäkra källor, där ibland Yaggahars profetior, finns det minst en permanent portal dit på Mundana, men generellt räknas Akervidderna till existensens allra mest otillgängliga platser.
Ishan
I svunnen tid stormästare av Kahars tempellegioner och sitt lands hjälte och förkämpe. En väldig krigare, kände för sitt mod, sin heder och sin brist på ärelystnad. I allting Ishan företog sig vägleddes han av en orubblig övertygelse, en benhård vilja att göra rätt. Hans viktigaste uppdrag var det som Taethavris' första drakväktare, ett uppdrag han alltid hävdade borde ha tillfallit någon annan, hur hedrad han än var av det. I gengäld tjänade Ishan Taethavris med fullständig övertygelse, evig kärlek och okuvlig nit.
När Taethavris så försjönk i magisk dvala efter den fasansfulla striden mot Khorash var Ishan den första att svära sin själ åt draken. Mästarna för Kahars tempellegioner avlade en helig ed att slå vakt om draken för tid och evighet, försvarslös som denne var i sin dvala. Ett mäktigt valv konstruerades runt Taethavris sovande form, och omkring draken, iförda sina tunga rustningar, fattade tempellegionens mästare posto att följa draken genom evigheten.
Och så, genom årtusendena, höll tempelmästarnas brinnande plikttrogenhet Taethavris' dold och oskadd. Runt omkring valvet raserades imperier och nya föddes, Kumbanigash glömde bort sitt kall och försvann åt väster, makthungrig och vildsint, alverna och dvärgarna utkämpade sina krig, och flera slag ägde rum i princip ovanpå drakens valv. Under en period expanderade det Coloniska imperiet över valvet, bara för att försvinna igen. Och alltjämt vilade Taethavris. En efter en föll tempelmästarna, inte ens Kahars främsta kunde betvinga verkligheten med ren viljestyrka för evigt, och till slut var det vara Ishan kvar.
Genom årtusendena hade hans form sakta förändrats. Hans kropp dog fort. Men själen bet sig kvar i den, utan en tanke på att ge upp, och i många tusen år framled Ishan som en vandöd fasa. Tidens tand nötte dock ner även hans odöda kött, tills den sista benpipan förvandlats till stoft och blåst bort, och ingenting fanns kvar. Alltjämt svävade Ishans själ framför draken, enveten och obeveklig långt bortom det rimliga eller sannolika. Som ett spöke i rummet tvang sig Ishan att stanna, och genom att smälta samman med sin rustning fick han återigen fysisk form.
Som vi vet vaknade Taethavris nyligen, och med honom följde Ishan. Ishan är den mäktigaste av Drakväktarna (när en snubbe som Kyros av Kronodycle är ens mesigaste tjänare vet man att man har sitt på det torra med underhuggare); han har begränsad förmåga att kliva utanför Mundanas tidsströmmar och lyder i sitt metavandöda tillstånd inte helt under kausalitetens lagar. Hans fysiska uppenbarelse är samtidigt fysisk och ickefysisk, med drag av både högre vandöda och primalkraftsväsen, och verkar ha fått fördelarna av alla. Ishan är en varelse som ensam är en värdig motståndare åt arméer. Han begränsas dock i effektivitet av en svårighet att relatera till Mundanas fysiska beskaffenhet, något i hans väsen gör linjära och enkla tankegångar omöjliga för honom, och han beter sig ofta erratiskt och lite konstigt, och verkar ha svårt att fatta initiativ på egen hand. Under exempelvis Taethavris eller Kumbanigashs direkta ledarskap är han dock nära nog ostoppbar.