Nekromanti Till SL
- Thread starter Gunrunner
- Start date
Krille
Super Moderator
The need for speed
"jag har varit SL i 5 år, men har fortfarande inte kommit på hur man gör för att få fart i striderna...hur gör NI?"
Problemet är inte att strider är långsamma - det är de alltid, oavsett om man friformar eller kör med världens värsta tabellhög. Problemet är avsaknad av illusionen av fart.
Det absolut dummaste du kan göra är att bara slänga in en strid. Visserligen kan striden i sig passa sammanhanget ("vi måste slå ner den här vakten, annars kan vi inte komma ut från borgen..."), men det spelar ingen roll. Så länge som all annan aktivitet avstannar för taktiskt tärningsrullande så har man liksom bytt universum för ett annat, där tiden stannar upp och allt går skitsegt. Det spelar ingen roll om man använder tärningar/regler för detta eller inte - så fort striden är så att säga "innesluten i ett eget litet universum" så får man den här effekten.
Lösningen på problemet är naturligtvis att sätta in striden i samma universum som allting annat sker, gärna samtidigt. Antag att vi har en kasse vakter på en borggård och att rollpersonerna måste komma förbi dem för att kunna fly från borgen. Enligt det "traditionella" sättet så kommer striden på borggården ta vid och ske tills dess att den är över, varpå rollpersonerna flyr från borgen. Gör istället så här: om strid bryter ut så går larmet. Det innebär två effekter. För det första kommer förstärkningar om högst en minut (tolv rundor, till exempel). För det andra börjar någon veva upp vindbryggan. Säg nu åt spelarna att om en halvminut (sex rundor) så är vindbryggan uppvevad och rollpersonerna är instängda. Rent speltekniskt, efter en runda måste de hoppa, efter tre måste de klättra på vindbryggan och simma i vallgraven och efter sex rundor är de instängda. Dessutom kommer det två nya vakter runda två, och därefter två nya varannan runda tills runda tolv, då tio nya vakter kommer.
Nu kan du sätta dig på att spelarna plötsligt får eld i baken. Plötsligt pågår världen runt omkring dem - den står inte stilla bara för att de slåss, och de har en mycket påtaglig tidsgräns att anpassa sig till. Runda fyra kommer varje tärningsslag att vara hur dramatiskt som helst, och även om det i praktiken går långsammare än förut så kommer dina spelare att hoppa på stolskanten. Så även om det i praktiken går långsammare så kommer du ha fått en illusion av fart.
"jag har varit SL i 5 år, men har fortfarande inte kommit på hur man gör för att få fart i striderna...hur gör NI?"
Problemet är inte att strider är långsamma - det är de alltid, oavsett om man friformar eller kör med världens värsta tabellhög. Problemet är avsaknad av illusionen av fart.
Det absolut dummaste du kan göra är att bara slänga in en strid. Visserligen kan striden i sig passa sammanhanget ("vi måste slå ner den här vakten, annars kan vi inte komma ut från borgen..."), men det spelar ingen roll. Så länge som all annan aktivitet avstannar för taktiskt tärningsrullande så har man liksom bytt universum för ett annat, där tiden stannar upp och allt går skitsegt. Det spelar ingen roll om man använder tärningar/regler för detta eller inte - så fort striden är så att säga "innesluten i ett eget litet universum" så får man den här effekten.
Lösningen på problemet är naturligtvis att sätta in striden i samma universum som allting annat sker, gärna samtidigt. Antag att vi har en kasse vakter på en borggård och att rollpersonerna måste komma förbi dem för att kunna fly från borgen. Enligt det "traditionella" sättet så kommer striden på borggården ta vid och ske tills dess att den är över, varpå rollpersonerna flyr från borgen. Gör istället så här: om strid bryter ut så går larmet. Det innebär två effekter. För det första kommer förstärkningar om högst en minut (tolv rundor, till exempel). För det andra börjar någon veva upp vindbryggan. Säg nu åt spelarna att om en halvminut (sex rundor) så är vindbryggan uppvevad och rollpersonerna är instängda. Rent speltekniskt, efter en runda måste de hoppa, efter tre måste de klättra på vindbryggan och simma i vallgraven och efter sex rundor är de instängda. Dessutom kommer det två nya vakter runda två, och därefter två nya varannan runda tills runda tolv, då tio nya vakter kommer.
Nu kan du sätta dig på att spelarna plötsligt får eld i baken. Plötsligt pågår världen runt omkring dem - den står inte stilla bara för att de slåss, och de har en mycket påtaglig tidsgräns att anpassa sig till. Runda fyra kommer varje tärningsslag att vara hur dramatiskt som helst, och även om det i praktiken går långsammare än förut så kommer dina spelare att hoppa på stolskanten. Så även om det i praktiken går långsammare så kommer du ha fått en illusion av fart.
Caen Ka-sun-dor
Hero
Re: The need for speed
Håller nog med. Bara det att så där kan man inte hålla på varje gång och stoppa in diverse stressmoment. Man får ha lite med det där lite måttligt ibland helt enkelt. Ett sånt där stressmoment är bron som håller på att rasa i barad dur i sagan om ringen filmen när dom flyr från orcherna. Sånt är ganska vanligt i film om man tänker efter, exempelvis i James Bond.
Håller nog med. Bara det att så där kan man inte hålla på varje gång och stoppa in diverse stressmoment. Man får ha lite med det där lite måttligt ibland helt enkelt. Ett sånt där stressmoment är bron som håller på att rasa i barad dur i sagan om ringen filmen när dom flyr från orcherna. Sånt är ganska vanligt i film om man tänker efter, exempelvis i James Bond.
jag har varit SL i 5 år, men har fortfarande inte kommit på hur man gör för att få fart i striderna...hur gör NI?
Allt ligger i systemet IMHO. Ju komplexare det är och ju fler moment varje handling innebär desto långsammare går det.
Vad kör du med nu?
Allt ligger i systemet IMHO. Ju komplexare det är och ju fler moment varje handling innebär desto långsammare går det.
Vad kör du med nu?
Re: The need for speed
Problemet är inte att strider är långsamma - det är de alltid, oavsett om man friformar eller kör med världens värsta tabellhög.
Sannolikt märker man skillnad mellan ett system där en slagväxling tar 30s (varsitt tärningsslag) och ett där den tar 30 minuter (gräl och bläddrande i tabeller). Nog för att det är vettigt att öka stridens spänning med alla tillgängliga medel men det är IMHO lättare att åstadkomma 10minuters intensiv spänning än 5 timmar dito
Problemet är inte att strider är långsamma - det är de alltid, oavsett om man friformar eller kör med världens värsta tabellhög.
Sannolikt märker man skillnad mellan ett system där en slagväxling tar 30s (varsitt tärningsslag) och ett där den tar 30 minuter (gräl och bläddrande i tabeller). Nog för att det är vettigt att öka stridens spänning med alla tillgängliga medel men det är IMHO lättare att åstadkomma 10minuters intensiv spänning än 5 timmar dito
Krille
Super Moderator
Re: The need for speed
"Sannolikt märker man skillnad mellan ett system där en slagväxling tar 30s (varsitt tärningsslag) och ett där den tar 30 minuter (gräl och bläddrande i tabeller)."
Det senare, speciellt med grälet och bläddrande i tabellerna, tyder dock på att fokuset ligger på själva det taktiska tärningsrullandet, och att det som hände runt omkring med vindbryggan (till exempel) har råkat bli bortglömt. I sådana fall bör man definitivt fokusera mer på det runt omkring än själva striden.
"Sannolikt märker man skillnad mellan ett system där en slagväxling tar 30s (varsitt tärningsslag) och ett där den tar 30 minuter (gräl och bläddrande i tabeller)."
Det senare, speciellt med grälet och bläddrande i tabellerna, tyder dock på att fokuset ligger på själva det taktiska tärningsrullandet, och att det som hände runt omkring med vindbryggan (till exempel) har råkat bli bortglömt. I sådana fall bör man definitivt fokusera mer på det runt omkring än själva striden.
Re: The need for speed ;-)
"...och även om det i praktiken går långsammare än förut så kommer dina spelare att hoppa på stolskanten. Så även om det i praktiken går långsammare så kommer du ha fått en illusion av fart."
Ungefär som när man började använda datorer då alltså.../images/icons/smile.gif
Krille har här träffat huvudet på spiken. Att för spelarna snabba upp förloppet för en strid med hjälp av stress och adrenalin trots att den reella tiden går lika fort som alltid är vad som sker med ens hjärna i en riktig strid - hjärnan kopplar förbi vissa känselcentra och perceptionen minskar (tänk på att det är svårt att uppfatta ljud vid stressade situationer), vilket medför en minskad möjlighet att uppleva det koncept vi människor skapat för att hantera tid.
Tack för tipset Krille!
"...och även om det i praktiken går långsammare än förut så kommer dina spelare att hoppa på stolskanten. Så även om det i praktiken går långsammare så kommer du ha fått en illusion av fart."
Ungefär som när man började använda datorer då alltså.../images/icons/smile.gif
Krille har här träffat huvudet på spiken. Att för spelarna snabba upp förloppet för en strid med hjälp av stress och adrenalin trots att den reella tiden går lika fort som alltid är vad som sker med ens hjärna i en riktig strid - hjärnan kopplar förbi vissa känselcentra och perceptionen minskar (tänk på att det är svårt att uppfatta ljud vid stressade situationer), vilket medför en minskad möjlighet att uppleva det koncept vi människor skapat för att hantera tid.
Tack för tipset Krille!
Re: The need for speed
Det senare, speciellt med grälet och bläddrande i tabellerna, tyder dock på att fokuset ligger på själva det taktiska tärningsrullandet, och att det som hände runt omkring med vindbryggan (till exempel) har råkat bli bortglömt.
Precis. Det är lätt hänt om systemet är för tungt och svårhanterligt. Om det gått en halvtimme sedan man senast hade någon inverkan kan det vara svårt att hålla situationen klar i huvudet, än mindre hålla fokus på den snarare än mekaniken.
Det är enkelt; vill man fokusera på situationen är det kontraproduktivt att lägga 90% av tiden på något helt orelaterat såsom stridens mekaniska utförande. Hypotetiskt sett, utan att peka ut något specifikt stridssystem...
Det senare, speciellt med grälet och bläddrande i tabellerna, tyder dock på att fokuset ligger på själva det taktiska tärningsrullandet, och att det som hände runt omkring med vindbryggan (till exempel) har råkat bli bortglömt.
Precis. Det är lätt hänt om systemet är för tungt och svårhanterligt. Om det gått en halvtimme sedan man senast hade någon inverkan kan det vara svårt att hålla situationen klar i huvudet, än mindre hålla fokus på den snarare än mekaniken.
Det är enkelt; vill man fokusera på situationen är det kontraproduktivt att lägga 90% av tiden på något helt orelaterat såsom stridens mekaniska utförande. Hypotetiskt sett, utan att peka ut något specifikt stridssystem...
Re: Till SL (halvt OT)
Mitt problem är inte att det går för långsamt, utan att jag har tendenser att slänga bort alla regler och bara hitta på dramatiskt riktiga resultat istället. Det blir förstås ofta fartfyllt, men eftersom jag har så svårt att döda rollspersoner (två-tre senaste fem åren, eller nåt) så försvinner en del spänning.
Alltså samma problem, fast (nästan) tvärt om.
Mitt problem är inte att det går för långsamt, utan att jag har tendenser att slänga bort alla regler och bara hitta på dramatiskt riktiga resultat istället. Det blir förstås ofta fartfyllt, men eftersom jag har så svårt att döda rollspersoner (två-tre senaste fem åren, eller nåt) så försvinner en del spänning.
Alltså samma problem, fast (nästan) tvärt om.
Mr SL
Warrior
stress och snabb berettelse stil
beretta istellet för att slå tärningar/images/icons/king.gif
stressa spelarna
beretta istellet för att slå tärningar/images/icons/king.gif
stressa spelarna
Jag gjorde tvärtom =)
Mycket vettigt har sagts här, men jag känner att jag vill klämma in lite till från botten av min djupa grumliga hjärna.
Senast igår var jag spelledare i StarWars-rollspelet. Det var något ovanligt, det var Jedi-fight. Andra gången i kampanjen som pågått sedan påsk i år. De två Jedi-rollpersonerna var förståss på högspänn.
Jag har skapat ett eget system för Lasersvärdsdueller mellan kraftkänsliga personer. I stora drag så blir en runda bra mycket längre än en standardrunda, samt att kombatanterna använder sin egen kropp i stor utsträckning, med slutmålet att få in en träff med ljussabeln ( => R.I.P.)
En av de två andra rollpersonerna satt och lekte med en dator, så där fanns ingen stressfaktor. Den sista rollpersonen däremot, sprang mot stället där det var strid, och visste inte riktigt vad som pågick, men försökte få med sig diverse vakter och folk från fregatten de befann sig på. Startade brandlarm och sånt. Mitt i striden gick sprinklersystemet.
Här på slutet kommer det som har med tråden att göra(bättre sent än aldrig):
Jag slöade lite extra med tärningarna, slog ett par "falsk"-slag... bara så att spelarna skulle göra tärningarna falla mot kartongen... Jag kan säga att de två stridande rollpersonernas spelare svettades. Det var tyst när jag slog tärningarna, de vred sakta på sig, undrade tyst ett "Hur går det?" någon gång då det tog extra mycket tid...
De torkade av handsvetten på brallorna då de skulle ta tag i en penna och stryka ännu ett kraftpoäng...
Jag mös som en riktig liten SL.
Det jag vill ha sagt är bara att man kan dra ut på saker och ting också, det kan ge en fin effekt ibland.
Fast som grundregel gäller ju att hålla farten i äventyren... man vill ju inte att spelarna ska "somna".
Mycket vettigt har sagts här, men jag känner att jag vill klämma in lite till från botten av min djupa grumliga hjärna.
Senast igår var jag spelledare i StarWars-rollspelet. Det var något ovanligt, det var Jedi-fight. Andra gången i kampanjen som pågått sedan påsk i år. De två Jedi-rollpersonerna var förståss på högspänn.
Jag har skapat ett eget system för Lasersvärdsdueller mellan kraftkänsliga personer. I stora drag så blir en runda bra mycket längre än en standardrunda, samt att kombatanterna använder sin egen kropp i stor utsträckning, med slutmålet att få in en träff med ljussabeln ( => R.I.P.)
En av de två andra rollpersonerna satt och lekte med en dator, så där fanns ingen stressfaktor. Den sista rollpersonen däremot, sprang mot stället där det var strid, och visste inte riktigt vad som pågick, men försökte få med sig diverse vakter och folk från fregatten de befann sig på. Startade brandlarm och sånt. Mitt i striden gick sprinklersystemet.
Här på slutet kommer det som har med tråden att göra(bättre sent än aldrig):
Jag slöade lite extra med tärningarna, slog ett par "falsk"-slag... bara så att spelarna skulle göra tärningarna falla mot kartongen... Jag kan säga att de två stridande rollpersonernas spelare svettades. Det var tyst när jag slog tärningarna, de vred sakta på sig, undrade tyst ett "Hur går det?" någon gång då det tog extra mycket tid...
De torkade av handsvetten på brallorna då de skulle ta tag i en penna och stryka ännu ett kraftpoäng...
Jag mös som en riktig liten SL.
Det jag vill ha sagt är bara att man kan dra ut på saker och ting också, det kan ge en fin effekt ibland.
Fast som grundregel gäller ju att hålla farten i äventyren... man vill ju inte att spelarna ska "somna".
Berserk
Warrior
Tack för tipset!
Igår när vi spelade hjältekampanj och jag SL:ade bestämde jag mig för att använda mig av just det Krille här nämner. Det fungerade alldeles utmärkt! Så här var det:
Rollpersonerna, vanliga människor ledda av en hjälte, skulle söka reda på luftens elementtempel. De begav sig söderut för att undersöka varför ett litet berg där var belägrat av horder av svartfolk. Med hjälp av gängets fasadklättrare tog de sig upp för en brant, dåligt bevakad sida av berget. Uppe upptäckte de ett altare beklätt med symboler för Luft. De lämnade berget och råkade med mer tur än skicklighet hitta en man som visste vad altaret hade för funktion och hur man skulle använda det. Väl i användning skulle altaret skapa en enorm virvelstorm som blåste bort Amadanis eviga molnmassor, för att avslöja ett flygande slott bland molnen.
Nåja, nu kommer det intressanta. Magikern gissade att ritualen skulle ta kring en minut att genomföra. Jag (han) gav alltså rollpersonerna följande instruktioner: De har 12 SR att hålla honom ostörd tills ritualen är genomförd. Efter ca 4 kommer svartfolkeskrigarna som var satta att vakta berget att märka vad som är på gång. Att en lägerplats är belägen strax bredvid är inte heller till stor hjälp, efter den femte SR:en kommer svartfolken att välla uppför berget för att hindra vad som håller på att ske. Hjälteriddaren, den stridskonstskunnige fasadklättraren och den lille mesige fingerkonstnären med kastknivarna måste således hålla dem ståndna i åtta stridsrundor. Den fjärde i sällskapet, den fredliga animist-alvjägarkvinnan, fick hjälpa magikern i ritualen.
Det hela blev en maffig strid, där RP:na vräkte ner stenar och tände eld på hyddor för att sakta ner orcherna. Fasadklättraren kastade t.o.m. sin änterhake kring benen på en rese och fällde denna till marken. En orch med tungt armborst höll på att ställa till förtret, men riddaren löste det hela tack vare projektilparering. När sedan drakryttaren, som gäckat RP:na flera dagar, när allting verkade ordna sig dök upp kan ni tänka er minen på de stackars spelarnas ansikten! Det var verkligen kul!
De åtta stridsrundorna tog sammanlagt kanske en och en halv timme, och var den absoluta höjdpunkten under spelmötet. Men jag kan ge mig på att ingenav spelarna satt och tänkte på hur klockan rusade iväg! Alla var fullt koncentrerade på striden och jag ser ännu framför mig de jublande spelarna när fingerkonstnären lyckades kasta hela sin påse (sju doser) irriterande pulver rakt i plytet på en storväxt orch med tvåhandssvärd!
/Berserk
Igår när vi spelade hjältekampanj och jag SL:ade bestämde jag mig för att använda mig av just det Krille här nämner. Det fungerade alldeles utmärkt! Så här var det:
Rollpersonerna, vanliga människor ledda av en hjälte, skulle söka reda på luftens elementtempel. De begav sig söderut för att undersöka varför ett litet berg där var belägrat av horder av svartfolk. Med hjälp av gängets fasadklättrare tog de sig upp för en brant, dåligt bevakad sida av berget. Uppe upptäckte de ett altare beklätt med symboler för Luft. De lämnade berget och råkade med mer tur än skicklighet hitta en man som visste vad altaret hade för funktion och hur man skulle använda det. Väl i användning skulle altaret skapa en enorm virvelstorm som blåste bort Amadanis eviga molnmassor, för att avslöja ett flygande slott bland molnen.
Nåja, nu kommer det intressanta. Magikern gissade att ritualen skulle ta kring en minut att genomföra. Jag (han) gav alltså rollpersonerna följande instruktioner: De har 12 SR att hålla honom ostörd tills ritualen är genomförd. Efter ca 4 kommer svartfolkeskrigarna som var satta att vakta berget att märka vad som är på gång. Att en lägerplats är belägen strax bredvid är inte heller till stor hjälp, efter den femte SR:en kommer svartfolken att välla uppför berget för att hindra vad som håller på att ske. Hjälteriddaren, den stridskonstskunnige fasadklättraren och den lille mesige fingerkonstnären med kastknivarna måste således hålla dem ståndna i åtta stridsrundor. Den fjärde i sällskapet, den fredliga animist-alvjägarkvinnan, fick hjälpa magikern i ritualen.
Det hela blev en maffig strid, där RP:na vräkte ner stenar och tände eld på hyddor för att sakta ner orcherna. Fasadklättraren kastade t.o.m. sin änterhake kring benen på en rese och fällde denna till marken. En orch med tungt armborst höll på att ställa till förtret, men riddaren löste det hela tack vare projektilparering. När sedan drakryttaren, som gäckat RP:na flera dagar, när allting verkade ordna sig dök upp kan ni tänka er minen på de stackars spelarnas ansikten! Det var verkligen kul!
De åtta stridsrundorna tog sammanlagt kanske en och en halv timme, och var den absoluta höjdpunkten under spelmötet. Men jag kan ge mig på att ingenav spelarna satt och tänkte på hur klockan rusade iväg! Alla var fullt koncentrerade på striden och jag ser ännu framför mig de jublande spelarna när fingerkonstnären lyckades kasta hela sin påse (sju doser) irriterande pulver rakt i plytet på en storväxt orch med tvåhandssvärd!
/Berserk
Legioth
Swordsman
Action
Väl hemkomna från Sagan om ringen premiären kom vi (spelgruppen) fram till att det strider som utspelar sig då vi spelar (DoD 4) är otrololigt enformiga:
Spelaren: "Jag slår"
SL: "Han parerar... Misslyckas"
Spelaren: "Jag lyckas, 9, 4 i vänster ben"
SL: "Han lyckas med PSY-slaget, han slår dig"
Spelaren: "Jag försöker parera... Lyckas"
SL: "Han misslyckas"
SL: "Nytt initiativslag!"
Alla andra som sitter och beskådar duellen mellan fiendens härförare och den ädla riddaren: "Suck"
Vi kom fram till att vi skall försöka få mera action i striderna. Sagt och gjort, nästa spelmöte, jag var SL:
Spelarna färdas upp i bergen för att få tag på gripblod som de behöver för att fixa det magiska osynlighetsmedlet. De har blivit varnade för att orcherna är ovanligt krikiska, men de bryr sig inte. Det tar inte länge före de stöter på den första orchpatrullen (en spelare var halvorch), som är ute och söker mat. De talar lite med orcherna, och sedan fortsätter de resan. Varefter kvällen närmar sig blir de mer och mer oroliga för de stora orchmängder som rör sig i området, och all verkar vara inriktade på att ta spelarna som festmiddag.
Då de blir ordentligt mörkt stannar dock spelarna oväntat, och lägger sig. Det tar inte lång tid före orcherna atackerar deras läger. Då orcherna kommer fram märker de dock att de har blivit lurade, lägret är tomt, och plötlisgt börjar det flyga pilar från träden! Kaos uppstår bland orcherna, snart har de uppräckt två bågskyttar i träden, eftersom ingen av orcherna har något avståndsvapen börjar de klättra upp i träden där de sett bågskyttarna. De första som försöker klättra upp blir nerslagna, och efter dem kommer bågskyttarna nerhoppande! I kaoset passar de andra spelarna på att smyga ner från sina träd, och efter att ytterligare några förvirrade orcher blivit nermejade flyr de (orcherna). Med lite list lyckades 4 personer överleva en atack från ca 30 orcher nästan oskadda, men spännande var det...
Nästa spelömte efter SoR premiären fick vi återigen en spännande strid. Då spelade jag en lönmördare, om förlitade sig på sin sammansatta alvbåge. Vid denna situtation var alla spelare hjältar, men så var motståndet också mycket mera utmanande. De blev utsatta för ett bakhåll i en borg, hjärat slog en liten förskräckt volt då SL plötligt slog händerna i bordet och skrek att dörrarna öppnades...Från ena sidan kom fem bågskyttar ut, från den andra ytterligare fem bågskyttar och en man i kåpa. Spänningen steg ytterligare då mannen i kåpan sade "Lägg an", en stunds tystnad, "SKJUT!" Vissa gömde sig bakom sina sköldar, andra slängde sig på marken. I fallet skickade jag ivägen en pil rakt genom magikerns (den i kåpa) huvud, jag hade knappt landat förrän en bågskytt också fått en pil i huvudet. 2 stridsrundor senare flydde bågskyttarnaoch jag fällde ytterligare 2 st. Det hela tog kanske 10 min IRL, men spännande var det...
Summan av kardemumman är det, att man inte skall begränsa sig till reglerna, sålänge man är någotsånär realistisk, man måste inte vara sprätthök (i DoD 4, med krigarens handbok) för att hoppa ner från ett träd med svärdet före. Så kanske SL funderar att striderna blir ojämna av att alla spelare kan syssla med diverse stunttrick, men vem har sagt att SLP:s inte kan syssla med samma saker kan...
Väl hemkomna från Sagan om ringen premiären kom vi (spelgruppen) fram till att det strider som utspelar sig då vi spelar (DoD 4) är otrololigt enformiga:
Spelaren: "Jag slår"
SL: "Han parerar... Misslyckas"
Spelaren: "Jag lyckas, 9, 4 i vänster ben"
SL: "Han lyckas med PSY-slaget, han slår dig"
Spelaren: "Jag försöker parera... Lyckas"
SL: "Han misslyckas"
SL: "Nytt initiativslag!"
Alla andra som sitter och beskådar duellen mellan fiendens härförare och den ädla riddaren: "Suck"
Vi kom fram till att vi skall försöka få mera action i striderna. Sagt och gjort, nästa spelmöte, jag var SL:
Spelarna färdas upp i bergen för att få tag på gripblod som de behöver för att fixa det magiska osynlighetsmedlet. De har blivit varnade för att orcherna är ovanligt krikiska, men de bryr sig inte. Det tar inte länge före de stöter på den första orchpatrullen (en spelare var halvorch), som är ute och söker mat. De talar lite med orcherna, och sedan fortsätter de resan. Varefter kvällen närmar sig blir de mer och mer oroliga för de stora orchmängder som rör sig i området, och all verkar vara inriktade på att ta spelarna som festmiddag.
Då de blir ordentligt mörkt stannar dock spelarna oväntat, och lägger sig. Det tar inte lång tid före orcherna atackerar deras läger. Då orcherna kommer fram märker de dock att de har blivit lurade, lägret är tomt, och plötlisgt börjar det flyga pilar från träden! Kaos uppstår bland orcherna, snart har de uppräckt två bågskyttar i träden, eftersom ingen av orcherna har något avståndsvapen börjar de klättra upp i träden där de sett bågskyttarna. De första som försöker klättra upp blir nerslagna, och efter dem kommer bågskyttarna nerhoppande! I kaoset passar de andra spelarna på att smyga ner från sina träd, och efter att ytterligare några förvirrade orcher blivit nermejade flyr de (orcherna). Med lite list lyckades 4 personer överleva en atack från ca 30 orcher nästan oskadda, men spännande var det...
Nästa spelömte efter SoR premiären fick vi återigen en spännande strid. Då spelade jag en lönmördare, om förlitade sig på sin sammansatta alvbåge. Vid denna situtation var alla spelare hjältar, men så var motståndet också mycket mera utmanande. De blev utsatta för ett bakhåll i en borg, hjärat slog en liten förskräckt volt då SL plötligt slog händerna i bordet och skrek att dörrarna öppnades...Från ena sidan kom fem bågskyttar ut, från den andra ytterligare fem bågskyttar och en man i kåpa. Spänningen steg ytterligare då mannen i kåpan sade "Lägg an", en stunds tystnad, "SKJUT!" Vissa gömde sig bakom sina sköldar, andra slängde sig på marken. I fallet skickade jag ivägen en pil rakt genom magikerns (den i kåpa) huvud, jag hade knappt landat förrän en bågskytt också fått en pil i huvudet. 2 stridsrundor senare flydde bågskyttarnaoch jag fällde ytterligare 2 st. Det hela tog kanske 10 min IRL, men spännande var det...
Summan av kardemumman är det, att man inte skall begränsa sig till reglerna, sålänge man är någotsånär realistisk, man måste inte vara sprätthök (i DoD 4, med krigarens handbok) för att hoppa ner från ett träd med svärdet före. Så kanske SL funderar att striderna blir ojämna av att alla spelare kan syssla med diverse stunttrick, men vem har sagt att SLP:s inte kan syssla med samma saker kan...
Black Dwarf
Hero
Hehe
En protest får jag lägga in här. JAG satt faktiskt och tänkte på att tiden flög iväg...
...fast de kan nog bero på att jag spelade alv-animisten o hade inte så mycket att göra under de 8 SR som tog drygt en timme (en timme i 14 minuter faktiskt, jag räknade /images/icons/wink.gif)
...Men jag håller med om att systemet med att jäkta rollpersonerna funkar mycket bra som spänningsmoment.
En protest får jag lägga in här. JAG satt faktiskt och tänkte på att tiden flög iväg...
...fast de kan nog bero på att jag spelade alv-animisten o hade inte så mycket att göra under de 8 SR som tog drygt en timme (en timme i 14 minuter faktiskt, jag räknade /images/icons/wink.gif)
...Men jag håller med om att systemet med att jäkta rollpersonerna funkar mycket bra som spänningsmoment.
Black Dwarf
Hero
*harkel host*
Vad underbart att du slutligen insett de *klagar inte alls*...
Men när jag, för ungefär ett halvår sen försökte göra striderna lite finessartade, då gick det minsann inte.
Tur att SoR-filmen va bra till nåt åtminstone /images/icons/wink.gif
Vad underbart att du slutligen insett de *klagar inte alls*...
Men när jag, för ungefär ett halvår sen försökte göra striderna lite finessartade, då gick det minsann inte.
Tur att SoR-filmen va bra till nåt åtminstone /images/icons/wink.gif
Legioth
Swordsman
Auktoriteter
Jag kanske ser upp till Farbror Tolkien, men inte till dig
Jag kanske ser upp till Farbror Tolkien, men inte till dig
Några kuliga saker
En sak som kan vara ganska skoj är en 3: fiende, en som varken gillar hjältarna eller deras fiende. Altså börjar de att skjuta på bägge...
En annan sak kan vara totalt väderomslag... Finns väll inget som kan vända på en strid som ett riktigt hällregn eller snökaos..
En sak som kan vara ganska skoj är en 3: fiende, en som varken gillar hjältarna eller deras fiende. Altså börjar de att skjuta på bägge...
En annan sak kan vara totalt väderomslag... Finns väll inget som kan vända på en strid som ett riktigt hällregn eller snökaos..
Black Dwarf
Hero
Det märks tack och lov ;) [NT]
Jan Arenö
Warrior
berättandet?
Du skriver Jag (han) gav alltså rollpersonerna följande instruktioner: De har 12 SR att hålla honom ostörd tills ritualen är genomförd. Efter ca 4 kommer svartfolkeskrigarna som var satta att vakta berget att märka vad som är på gång
Berättade du hur lång tid det skulle ta innan allt skedde, eller släppte du på det allt eftersom? Jag brukar köra med : "ni ser att det kommer 4 orcher springande mot er, det kanske tar 4-5 stridsrundor innan de är framme, och ni har två som ni slåss mot nu"
efter en, två stridsrundor kanske något nytt dyker upp, t.ex Krilles förslag om landbryggan... "Nån börjar veva upp landbryggan, ni börjar få bråttom om ni ska ta er ut den vägen. Det kan röra sig om nån minut eller kanske två innan de fått upp den, det beror på hur många de är som "jobbar" på det..."
efter ytterligare ett par stridrundor (slumpar jag fram ifall det tog 4-5 rundor för orcherna att komma fram, blev 4 då säger vi) "Precis när du fäller den sista orchen så paperar du ett kraftfullt slag av den främsta av de anfallande orcherna" (jag berättar hela tiden att de är på väg) "Nu är det riktigt bråttom, ni har sett att det går fort med landgången, så räkna med en 8 rundor innan ni är fast här inne... "
Eller något liknande, jag antar att du säger samma sak, bygger på vad som kommer hända. Tyckte det lät som om du levererade hela händelseförloppet i början så de kunde förbereda sig på vad som komma skulle ... inte så bra...
/Jan
Du skriver Jag (han) gav alltså rollpersonerna följande instruktioner: De har 12 SR att hålla honom ostörd tills ritualen är genomförd. Efter ca 4 kommer svartfolkeskrigarna som var satta att vakta berget att märka vad som är på gång
Berättade du hur lång tid det skulle ta innan allt skedde, eller släppte du på det allt eftersom? Jag brukar köra med : "ni ser att det kommer 4 orcher springande mot er, det kanske tar 4-5 stridsrundor innan de är framme, och ni har två som ni slåss mot nu"
efter en, två stridsrundor kanske något nytt dyker upp, t.ex Krilles förslag om landbryggan... "Nån börjar veva upp landbryggan, ni börjar få bråttom om ni ska ta er ut den vägen. Det kan röra sig om nån minut eller kanske två innan de fått upp den, det beror på hur många de är som "jobbar" på det..."
efter ytterligare ett par stridrundor (slumpar jag fram ifall det tog 4-5 rundor för orcherna att komma fram, blev 4 då säger vi) "Precis när du fäller den sista orchen så paperar du ett kraftfullt slag av den främsta av de anfallande orcherna" (jag berättar hela tiden att de är på väg) "Nu är det riktigt bråttom, ni har sett att det går fort med landgången, så räkna med en 8 rundor innan ni är fast här inne... "
Eller något liknande, jag antar att du säger samma sak, bygger på vad som kommer hända. Tyckte det lät som om du levererade hela händelseförloppet i början så de kunde förbereda sig på vad som komma skulle ... inte så bra...
/Jan