Till vilket spel har ni skapat flest rollpersoner?

[Stämma]

På sista tiden har jag suttit och pillat med hjälteskaparproceduren till Odödlig dom. Jag håller också på att skapa rollpersoner till varje spel jag äger, så jag får inblick i hur andra spel funkar. I sittandet och pillandet kom jag att fundera på skaparglädjen och hur denna väcks till liv i olika spel. Jag minns gamla inlägg där folk pratar om dussintals figurer de skapade till EDD eller AD&D. Figurer som sällan kom i spel. Men ändå skapades de, för något i själva skapandet lockade.

Så varifrån kommer denna lockelse? Till vilket/vilka spel har du skapat flest rollpersoner? Varför till just det spelet, vad var det som lockade?

 

[Magnus Seter]

D&D 3.

Till vårt äventyr Dungeon of Doom. För att spelarna skulle ha att välja på när de dog. Men jag ska erkänna att jag använde en datorbaserad generator.

 

[Skarpskytten]

Förmodligen DoD. Vi gjorde nya gubbar ofta, det var nog sällan en gubbe spelades mer än ett möte eller två under de första åren. Och även senare, i tidiga tonåren, var det si och så med uthålligheten, spelare hoppade av, äventyr rann ut i sanden, nya gubbar. Så det blev väldigt många gubbar 82-89 eller så.

Det spel jag gjort mest gubbar till men spelat minst är Traveller/Megatraveller. De har kul, snabba system för att göra gubbar. Finns online nu, så man kan trycka på en knapp och få en färdig gubbe. Har lekt med det ibland.

 

[Christoffer]

Sagan om Ringen rollspelet eller Burning Wheel, gissar jag.

 

[Mekanurg]

Förmodligen urgamla D&D. Där, för 45 år sedan, dog rollpersoner av rang 1 som flugor.

 

[Franz]

DoD91 utan tvekan! Vad vi kunde göra rollpersoner till det spelet och med alla moduler kunde man göra helt galna kreationer! Framförallt magiboxen hjälpte till att göra en hel del knasigheter

 

[SpringandeKulle]

DoD... av enkel anledning. Var barn och levde för rollspel. Sen när man fick råd med fler spel och då var det inte lika ensidigt med skapandet. Nu är man mer glad över om man hinner skapa en rollperson inför nytt spel...

 

[Quadrante]

Köpta spel … hmm DoD eller Mutant2 … men så är jag oftast spelledaren och kör med hembakat/friform.

 

[Zeedox]

Måste räkna, men med största sannolikhet Eon 2, med något dussin, förvånande tätt följt av 7th Sea 1. Neotech 1 är nog uppe på toppen också.

 

[Sömniga Isaac]

Drakar och demoner, främst för att vi roterade spelledare ganska ofta som unga och gärna bytte rollpersoner mellan mötena. Jag hade inte samma lockelse att hålla tag i en rollperson på den tiden och gjorde gärna en ny som jag kunde spela efter ett eller två spelmöten. Nu för tiden byter jag inte rollperson lika ofta och skapar därför inte heller rollpersoner lika ofta, samtidigt lägger jag väldigt lite viktig vid min rollperson. För mig är rollpersonen blott en bricka för att utforska situationen och världen.

 

[Magnus Seter]

D&D 3.

Till vårt äventyr Dungeon of Doom. För att spelarna skulle ha att välja på när de dog. Men jag ska erkänna att jag använde en datorbaserad generator.

Om jag nu ska svara utan att ha bråttom och utan att ge det exempel där jag "fuskat" så skulle jag tror att det handlar och Call of Cthulhu och WFRP.

Call of Cthulhu för att jag har spelat det väldigt mycket och för att det ... ja, det går åt rätt många rollpersoner. Sedan är det ett tacksamt spel att spela om man ska spela i föreningsform, och då blir det också behov av att ha ett gäng rollpersoner färdiga.

WFRP ... ja det är väl typ av samma anledning som för Call of Cthulhu. Plus att jag gjort rollpersoner för att det är kul att testa "career"-systemen.

 

[Gurgeh]

Troligen Mutant. Alltså den första utgåvan från mitten av 80-talet. Jag tyckte att det var så kul att slå på mutationstabellen då att jag satt och skapade flera rollpersoner som jag aldrig skulle spela med.

 

[Rangertheman]

EDD, helt klart. Det finns inget annat rollspel som jag spelat under så lång tid, och så många spelpass.

 

[krank]

I urtiden spelade vi ju bara Mutant Chronicles, så där skapade jag säkert en himla massa rollpersoner. För att de gamla dog eller för att en ny SL ville testa en ny kampanjidé.

Jag har också skapat ett gäng till det som idag heter Ödesväktarna.

Men jag tror att jag nog skapat allra flest till den regellösa friforms-superhjältekampanjen som gick under namnet Kampanjen, och som spelades av och till under typ 15 år eller så. Jag minns väldigt lite av enskilda plots och sådär, men jag skulle nog kunna lista ett gäng av mina rollpersoner – Blue Light, Paper Doll, Electrocuter, MACHINE, Thorn, Morphis…

Kanske inget jämfört med hur många DoD-karaktärer en del verkar ha avverkat, men för mig är det ganska många. Det var också en kampanj där alla spelare hade minst ett par-tre olika rollpersoner igång samtidigt, ofta under samma spelmöte. Det ver verkligen ett rejält superhjälteuniversum, och när vi spelade alltmer sällan så blev de gånger vi spelade alltmer som jätte-episka crossovers där alla karaktärer var med men på olika håll…

 

[ChrilleT]

DoD helt klart. Som sl hände det tom att jag skapade rollpersoner för att testa tex en strid mot något specifikt monster utöver alla jag skapade för eget spelande.

 

[Ulfgeir]

Antingen till DoD Expert, Call of Cthulhu eller eventuellt till D&D om man räknar ihop alla versioner.

 

[Celledor]

Eon typ 90% från version 2 och framåt.

 

[wilper]

Höstdimma. Rollpersoner för konventsäventyr. Massor av rollpersoner för konventsäventyr.

Som spelare ... antagligen Vampire the Masquerade eftersom vi spelat det en hel del.

 

[God45]

OSR D&D, lätt. Och de har jag spelat också.

Som jag inte spelat? Silverage Sentinels/The Authority rollspelet. För liksom, superhjältar är awesome och man kan återanvända dem som skurkar ifall de blir bra

 

[luddwig]

Svårt att veta exakt. Förmodligen första/gamla Mutant, alternativt Svärd & Svartkonst. Det förstnämnda för att det är så roligt att göra rollpersoner till. Det senare för att jag behövt rollpersoner både som spelare och spelledare, bland annat till flera Grottröj.