Nekromanti Tillgänglighet kontra djup i rollspel

[Bifur]

Hade det istället varit en tiosidig beskrivning av levnadsvanorna i Gråmunkeborg hade jag sannolikt tappat intresset.

Fast jag vill vända mig mot klichén att komplex eller detaljrik betyder "beskriva levnadsvanor eller exportprodukter". Det kanske ingen egentligen menar, men det och liknande återkommer som exempel här och där. Hur vanligt är det egentligen? Jag inbillar mig att om det alls är med är det för att lägga grunden för sociala och politiska förhållanden som kan antas påverka RP.

Alla spel och spelstilar har sina för- och nackdelar här och det som någon betraktar som lättillgängligt kan uppfattas som helt ospelbart av någon annan.

Så är det. En personlig reaktion jag märkt hos mig själv när jag spelar samberättrande är att jag ofta blir lite frustrerad av att settingen kan vara så lös i kanterna, och att jag oftare vill definiera mer än det RPna direkt interagerar mer. Jag antar att min inlevelse åtminstone till del kräver att jag kan ta spjärn mot settingen. Då måste den ha en viss beständighet.

 

[Oreh]

Personligen kan jag bli helt låst av regler som jag inte kan visualisera medan en djup eller ens komplex värld inte sätter några hinder för mig. Då har jag mycket större problem med genrekonventioner som bryter min inlevelse, som säger att "äh allt är bara på låtsas ändå, bry dig inte".

Känner igen mig i det första du skriver, när jag var yngre var det kanske lite tvärtom. Regler kunde man nöta in, men en värld som man inte fick grepp om var jobbigare att hantera. Nu blir jag mer besviken om världen känns tunn och alltför orealistisk (om man nu kan prata om det i fantasy/sci-fi spel).
Men vad menar du med "genrekonventioner som bryter min inlevelse", kan du utveckla?

 

[luddwig]

Fast jag vill vända mig mot klichén att komplex eller detaljrik betyder "beskriva levnadsvanor eller exportprodukter". Det kanske ingen egentligen menar, men det och liknande återkommer som exempel här och där. Hur vanligt är det egentligen? Jag inbillar mig att om det alls är med är det för att lägga grunden för sociala och politiska förhållanden som kan antas påverka RP.

Det finns en sån kliché alltså? Den har jag i så fall missat. Min poäng var i alla fall att en djupgående presentation av Gråmunkeborg sannolikt inte hade inspirerat mig varken som spelare eller spelledare.

 

[Mogger]

Men vad menar du med "genrekonventioner som bryter min inlevelse", kan du utveckla?

Det jag syftar på är egentligen samma. Företeelser och beteenden som enbart existerar i genren, som "vi måste ner i grottan" eller "uppdrag på värdshus" odyl. Alltså sånt man direkt ser igenom. Jag kan köpa en del "4:e väggen" blinkningar men det får inte bli för mycket.

 

[Bifur]

Det finns en sån kliché alltså? Den har jag i så fall missat. Min poäng var i alla fall att en djupgående presentation av Gråmunkeborg sannolikt inte hade inspirerat mig varken som spelare eller spelledare.

Nåja, kanske inte kliché då. .

 

[Mogger]

Nåja, kanske inte kliché då. .

Men åtminstone hyfsat utbredd som argument. Vi kan ju se tendeser även i den här tråden.

För egen del utgår jag ifrån att allt skrivet material har ett syfte, sen om jag personligen har nytta av det eller inte är en annan sak.

För mig bör setting svara på frågor och erbjuda möjligheterna i spel. Inte bara vara fakta staplad på hög. Men visst finns det trista settingar. Sigmars Heirs och Kandra är två rätt intetsägande settingmoduler. Det mesta hade man jag kunnat komma på själv eller kunnat sno från wikipedia. Settingmaterial måste ha lite verkshöjd.

Och betraktar man setting som spelfrämjande text så fyller den exakt samma funktion som ett äventyr, en karta över en övergiven borg eller en beskrivning av den onda kulten som RP slåss mot. Setting ska drypa av konflikter, möjligheter och fantasieggande inslag. Det är syftet.

Så det beror på hur gruppen skapar sina berättelser. Jag som föredrar sandlådor har stor nytta av settingmaterial men rätt liten nytta av rälsade äventyr och ingen nytta alls av äventyrsplatser som saknar förankring i spelvärlden.

 

[Bifur]

Men åtminstone hyfsat utbredd som argument. Vi kan ju se tendeser även i den här tråden.

Jo det var det jag for efter men inte orkade formulera på telefonen.

För mig bör setting svara på frågor och erbjuda möjligheterna i spel.

Och betraktar man setting som spelfrämjande text så fyller den exakt samma funktion som ett äventyr, en karta över en övergiven borg eller en beskrivning av den onda kulten som RP slåss mot. Setting ska drypa av konflikter, möjligheter och fantasieggande inslag. Det är syftet. ??????

Precis, och jag tycker faktiskt det mesta i den genren i de flesta nya spel numera fyller den funktionen bra och med kvalité. (Sedan behöver man så klart inte vara intresserad av att använda setting-material i sitt spelande för det, men det är en annan fråga.)