Tips för att bli en bättre spelledare: Mina sju inspel
- Thread starter Cyberhest
- Start date
Gustav Lorentz
a.k.a. McKatla
- Joined
- 2 Aug 2010
- Messages
- 1,133
Den viktigaste nya regel jag tillägnat mig de senaste tio åren! Först använde jag fail forward-varianten, men numera lutar jag mest att göra som Cthulhu Dark: slaget lyckas mer eller mindre bra och med mer eller mindre stora komplikationer om ingen ser ett kul sätt på vilket det kan misslyckjas (som INTE stoppar upp spelet). Då, men bara då, är misslyckande ett alternativ.
Christoffer
It's all pig.
För mig handlar det så otroligt mycket om vilket rollspel vi spelar. Men lite allmänna saker, inte alltid applicerbara:
- Släpp tanken på att något måste vara på ett visst sätt. Detta inkluderar ex. partyt, själv tycker jag att det kan vara otroligt roligt att spela som en del i en grupp men precis lika roligt att spela en individ i samma värld som någon annan och våra karaktärer kanske aldrig ens möts.
- Förutsätt att någon skrivit reglerna och tänkt på hur de ska fungera och försök se vad det innebär för det specifika spelet och hur det kan spelas.
- Stryk "rollspelande = gestaltande" ur hjärnan. Att glida mellan lite distanserat beskriva in i gestaltande och IC-tal och ut igen är oerhört befriande.
- Låta misslyckanden vara misslyckanden, den formen av fail forward som vuxit fram där man lyckas med konsekvens har bara blivit en ny form av rälsning och blir i princip spiken i kistan för vad jag vill ha.
- Som SL är ens uppgift absolut aldrig någonsin att bry sig om dramaturgi, det är för mig i regel extremt destruktivt för att få till en tillfredställande story. Istället spela SLPs, driv dem mot sina intressen och ducka inte för att agera med dem som hårt motstånd. Böj dem inte utifrån vad som passar dramaturgiskt utan var sann mot dem, låt dem ha integritet men låt dem också förändra åsikt om system eller bara ens omdöme anser det rimligt. Se dem som riktiga individer.
- Se inte spelledaren som någon unik position. Det är en spelare som vilken som kring bordet. Se det bara som en samling uppgifter som i många fall funktionellt passar jävla bra att klumpa samman. Just den asymmetrin som uppstår när olika uppgifter och ansvar fördelas kring bordet är inte ett problem utan en styrka.
- Hemligheter och asymmetrisk kunskap om backstory får aldrig handla om att något "ska" avslöjas utan istället en grund för ageranden. Det är alltså helt fine om mördarens identitet aldrig avslöjas.
- Räls i brädspel är jävla guld!, aldrig i rollspel. Om det inte är att åka tåg, då är räls ok.
Edit:
Och om det specifikt rör gammel d&d gäller nog samtliga av dessa ändå men skulle vilja kasta in:
- Utöver att inte tänka på rollspelande = gestaltning, tänk på tid i stor skala. Var noga med reglerna i od&d om hur spelvärlden rör sig mellan spelmöten och aldrig stannar av och tänk på det tillsammans med hur SLPs agerar och rör sig i världen.
- Släpp tanken på att något måste vara på ett visst sätt. Detta inkluderar ex. partyt, själv tycker jag att det kan vara otroligt roligt att spela som en del i en grupp men precis lika roligt att spela en individ i samma värld som någon annan och våra karaktärer kanske aldrig ens möts.
- Förutsätt att någon skrivit reglerna och tänkt på hur de ska fungera och försök se vad det innebär för det specifika spelet och hur det kan spelas.
- Stryk "rollspelande = gestaltande" ur hjärnan. Att glida mellan lite distanserat beskriva in i gestaltande och IC-tal och ut igen är oerhört befriande.
- Låta misslyckanden vara misslyckanden, den formen av fail forward som vuxit fram där man lyckas med konsekvens har bara blivit en ny form av rälsning och blir i princip spiken i kistan för vad jag vill ha.
- Som SL är ens uppgift absolut aldrig någonsin att bry sig om dramaturgi, det är för mig i regel extremt destruktivt för att få till en tillfredställande story. Istället spela SLPs, driv dem mot sina intressen och ducka inte för att agera med dem som hårt motstånd. Böj dem inte utifrån vad som passar dramaturgiskt utan var sann mot dem, låt dem ha integritet men låt dem också förändra åsikt om system eller bara ens omdöme anser det rimligt. Se dem som riktiga individer.
- Se inte spelledaren som någon unik position. Det är en spelare som vilken som kring bordet. Se det bara som en samling uppgifter som i många fall funktionellt passar jävla bra att klumpa samman. Just den asymmetrin som uppstår när olika uppgifter och ansvar fördelas kring bordet är inte ett problem utan en styrka.
- Hemligheter och asymmetrisk kunskap om backstory får aldrig handla om att något "ska" avslöjas utan istället en grund för ageranden. Det är alltså helt fine om mördarens identitet aldrig avslöjas.
- Räls i brädspel är jävla guld!, aldrig i rollspel. Om det inte är att åka tåg, då är räls ok.
Edit:
Och om det specifikt rör gammel d&d gäller nog samtliga av dessa ändå men skulle vilja kasta in:
- Utöver att inte tänka på rollspelande = gestaltning, tänk på tid i stor skala. Var noga med reglerna i od&d om hur spelvärlden rör sig mellan spelmöten och aldrig stannar av och tänk på det tillsammans med hur SLPs agerar och rör sig i världen.
Last edited:
Jag tänkte att den här tråden handlade om spelstilen i OP, men uppenbarligen är det även en tråd där man ger sin egen lista på tips. Tro det eller ej, ibland spelar jag spel med en spelledare, så här är mina tips för att bli bra på det:
- Förbered dig inte; bli bra på att improvisera.
- Varje rollperson har (minst) ett dramaturgiskt tema. Ta reda på vad det är och bygg historien kring det.
- Det finns alltid en massa saker som inte är etablerat. Du är fri att etablera dessa baserat på vad som ger den bästa berättelsen. När det väl är etablerat, bryt inte mot det, om ni inte spelar surrealism.
- Använd inte fler spelledarpersoner än nödvändigt, utan återanvänd dem du har. Ibland behöver du knappt några spelledarpersoner alls.
- Dialoger är rollspelens actionscener. (Tack, Rising)
- Använd spelledarpersoner för att sätta rollpersoner i ett nytt ljus. Någon som är tvärtom, någon som är nästan likadan, någon som drar rollpersonens ideologi till sin spets.
- Spelet handlar inte om dig och din ståry, utan om rollpersonerna. Låt deras och spelarnas val ha reella konsekvenser. Ditt jobb är inte att styra deras handlingar, och heller inte att vara en opartisk domare. Ditt jobb är att presentera val och intressanta situationer, sedan ta tag i deras val och göra dem till balla berättelser. Du är en trädgårdsmästare; gödsla och vattna, och klipp bort döda grenar och rensa ogräs, men försök inte bestämma hur blomman ska växa.
Last edited:
Ja, jag tänkte först skriva +20/-20 men så tänkte jag lite för långt och kom fram till att +2/-2 på en T20 motsvarar +10/-10 på en T100.
Men du har helt rätt att +20/-20 är mycket bättre och ger bättre effekt. +10/-10 kan kännas lite futtigt.
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,872
Stort medhåll utifrån hur jag helst spelar. Jag kan i och för sig uppskatta ett i viss mån (och i brist på bättre ord) regisserat händelseförlopp, men generellt ger det spontana och naturliga flödet av händelser en skönare upplevelse.
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Listigt! Då måste man ju köpa boken för att se sitt namn i tryck!
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,633
Några tips jag tagit till mig som spelledare, i huvudsak hämtade från PbtA:
- Ställ frågor och använd svaren. Rollspel är ingen monolog.
- Lämna luckor. Knyter an till tipset ovan, att spelarna också måste få fylla på fiktionen.
- Börja och sluta med fiktionen (dvs. bygg på det som har etablerats i spelet inför till exempel ett tärningsslag, och ta i beaktande vad utfallet får för konsekvenser för den fortsatta fiktionen).
- Ha en lista över SLP-namn och namnge alla som rollpersonerna överhuvudtaget kan komma att träffa på igen.
- Träna på att improvisera!
Rickard
Urverk speldesign
Fast ingen är mästare på något från början.
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,633
Hade spelarna sagt att de inte hade tid för att jag skulle lära mig improvisera (bättre), hade jag kastat ut dem från gruppen.
obak
Hero
- Joined
- 17 Jul 2013
- Messages
- 1,254
Hade min SL varit kass på improv men försökt det ändå så hade jag lämnat. Så.. lika goda kålsupare?
obak
Hero
- Joined
- 17 Jul 2013
- Messages
- 1,254
Ja, att lära sig improv är nog ett helt ämne i sig. Hur lär man sig bli en bra improv SL?
Och då måste jag på något sätt göra boken köpbar!
Jag har vid något tillfälle föreslagit föjande:
1) Var inte rädd att prova att vara spelledare (de allra flesta uppskattar att man försöker).
2) Fastnar du på nåt, fråga spelarna hur det tycker att ni kan lösa det.
3) Efter spelet, fundera på vad som du tyckte var bäst, och vad du tror att du kan förbättra.
4) Efter spelet, fråga spelarna vad de tyckte var bäst, och vad de tycker att du ska förbättra.
5) Ta till dig lärdomarna från 3) och 4) och börja om från 1). Upprepa tills du blir fullärd.
//EvilSpook
1) Var inte rädd att prova att vara spelledare (de allra flesta uppskattar att man försöker).
2) Fastnar du på nåt, fråga spelarna hur det tycker att ni kan lösa det.
3) Efter spelet, fundera på vad som du tyckte var bäst, och vad du tror att du kan förbättra.
4) Efter spelet, fråga spelarna vad de tyckte var bäst, och vad de tycker att du ska förbättra.
5) Ta till dig lärdomarna från 3) och 4) och börja om från 1). Upprepa tills du blir fullärd.
//EvilSpook
Jag bör nog ha ett motsvarande avsnitt i spelfigurhäftet, med råd till spelarna. Vill minnas att Svärd och Svartkonst bjöd på en del bra råd som mina spelare (som aldrig hade spelat rollspel innan vår första kampanj började senhösten 2018) på tips som förlängde deras rollpersoners liv markant.