Nekromanti Tips för att skapa en viss stämning?

[Tre solar]

Spelledarkapitel innehåller ofta tips för att skapa "stämning" - bakgrundsmusik, dämpad belysning, stäng av mobiltelefoner osv. Det intressanta med såna tips är att de lika gärna kan vara tips för en dejt eller ett mellanstadiedisco, eftersom de frammanar stämningen "stämning".

I den här tråden efterfrågar jag konkreta tips för att skapa specifika stämningar runt spelbordet. Både saker man kan göra under spelmötet - som att skapa ett plötsligt ljud genom att slå en bok i bordet för att frammana en skräck-stämning - och saker man kan tänka på i förberedelserna - till exempel att skapa ett tragiskt dilemma med två val där inget är rätt för att skapa dramatik - eller i början - som att ha en äventyrlig "themesong" för att markera att spelet börjar och skapa en matiné-känsla.

Alla tips är välkomna, men det är helt klart en bonus om du har tips för mindre vanliga stämningar som humor eller romantik.

 

[Mutanten]

Alla tips är välkomna, men det är helt klart en bonus om du har tips för mindre vanliga stämningar som humor eller romantik.

Dyk ner bakom spelledarskärmen och låtsas att du antecknar någonting. När du tittar upp igen efter några sekunder så har du en röd clownnäsa på dig. Dåligt jag vet men inte sämre än att skapa skräckstämning genom ett ge ifrån sig ett plötsligt ljud.

som att skapa ett plötsligt ljud genom att slå en bok i bordet för att frammana en skräck-stämning

Det där gör väl mer att spelarna hoppar till än skapar skräckstämning. Skräckstämning tror jag man skapar bäst genom att få spelarna att bygga upp en osäkerhet inför att någonting negativt kommer att inträffa (inte inför när spelledaren kommer att slå boken i bordet nästa gång).

"Hemligheten" tror jag är att förstå vad skräck, humor, romantik, drama egentligen är för någonting. Alltså vad det är i praktiken som är romantiskt, skräckfyllt etc.

 

[Genesis]

Det bästa verktyg jag vet för att manipulera stämningen är språket. Prosopopée är spelet som fick mig att inse att man kan dra in folk i en viss sorts stämning (i det fallet surrealistisk sagostämning) genom att sätta regler för hur folk kan prata. Jag har snott det i mitt spel Nerver av stål, där man pratar i första person dåtid för att få till film noir-stämning (funkar skitbra!). Polaris gör också det här till viss del genom att använda nyckelfraser, formulerade med ett ålderdomligt, högtidligt språk som sätter tonen för hur spelarna talar emd varandra.

Annat lösryckt tips för att sätta en obehaglig och nervös stämning, taget från Carolina Death Crawl, är att låta spelare stå upp och gå runt bordet och viska i de andra spelarnas öron. Skitnervigt.

 

[Mutanten]

Det bästa verktyg jag vet för att manipulera stämningen är språket. Prosopopée är spelet som fick mig att inse att man kan dra in folk i en viss sorts stämning (i det fallet surrealistisk sagostämning) genom att sätta regler för hur folk kan prata. Jag har snott det i mitt spel Nerver av stål, där man pratar i första person dåtid för att få till film noir-stämning (funkar skitbra!). Polaris gör också det här till viss del genom att använda nyckelfraser, formulerade med ett ålderdomligt, högtidligt språk som sätter tonen för hur spelarna talar emd varandra.

Annat lösryckt tips för att sätta en obehaglig och nervös stämning, taget från Carolina Death Crawl, är att låta spelare stå upp och gå runt bordet och viska i de andra spelarnas öron. Skitnervigt.

Blir det inte väldigt omständligt i längden att ha regler för språket? Eller man kanske tvärtom kommer in i det?

 

[Ram]

Blir det inte väldigt omständligt i längden att ha regler för språket? Eller man kanske tvärtom kommer in i det?

Det beror säkert på vilken nivå man sätter det på men jag tycker att om man bara gör en ordentlig buy-in på det så blir det väldigt fort en del av det naturliga flytet. Är man obekväm i det så blir det svårare och inte lika bra.

 

[Genesis]

En av de viktigaste effekterna är att det är lite omständigt, faktiskt. Inte så att det är svårt eller jobbigt, men det gör att man måste tänka på vad man säger, hur man formulerar sig. Och bara att folk tänker efter på hur de beskriver det de beskriver gör underverk för att få till en bra stämning. Om reglerna sedan är formulerade för att eftersträva en viss stämning så är det bara grädde på moset.

Åh, förresten, ett spel som lyckas väl med att skapa rätt humoristisk stämning är såklart The Daughters of Verona. Det är briljant att tala om för spelarna redan från början vad som är roligt. När någon sedan väver in någon av dessa saker (såsom identitetsförväxling, eftersom det är ett Shakespearespel) så blir det dubbelt roligt. Dels är det kul i sig, och dels kan alla se att det är en medveten gliring till just dessa rolighetsregler som uttalats i början. Effekten blir att folk nästan alltid skrattar när någon av de fördefinierade roliga sakerna dyker upp, samt att folk medvetet försöker att styra in spelet mot dem.

 

[slanfan]

var kan nerver av stål läsas?

 

[Tre solar]

"Hemligheten" tror jag är att förstå vad skräck, humor, romantik, drama egentligen är för någonting. Alltså vad det är i praktiken som är romantiskt, skräckfyllt etc.

Ja. Det är alltså det jag efterfrågar - konkreta tips baserade på vad det är i praktiken som är romantiskt osv.

 

[slanfan]

Ett klassiskt tips är ju att alla ser samma film(er)/ läser samma böcker innan spelstart, och sedan spelar man i den stilen. Då har alla samma kött på benen ungefär. Blir lite väl hög tröskel för vissa kanske, men det kan säkert vara värt besväret.

Om vi kollar på big lebowski och sedan spelar ett äventyr kretsande kring några random vardagsloosers så borde gruppen snabbt vara i "rätt" stämning. Samma sak med Stolthet och fördom.

 

[DeBracy]

Ett klassiskt tips är ju att alla ser samma film(er)/ läser samma böcker innan spelstart, och sedan spelar man i den stilen. Då har alla samma kött på benen ungefär. Blir lite väl hög tröskel för vissa kanske, men det kan säkert vara värt besväret.

Vad skönt att det finns andra människor som tänker åt en. Jag skulle bara ha tänkt på grejer som sker vid spelbordet om jag inte fått den där knuffen. Tror också film kan vara värt besväret!

 

[Mutanten]

I skräckrollspel tror jag mycket mer på beskrivningar som mörka moln som hopar sig på himlen, vind som tilltar i styrka, dimma som tätnar alltmer, fullmåne, ylande vargar i fjärran, en dörr som gnisslar när den öppnas, ett fönster som slåg igen med en smäll, knarrande trappor osv än att plötsliga ljud som skärmmer spelarna. Jag tror det går att få mycket inspiration av bra skräckfilmer/romaner. Men det gäller nog som sagt att fatta poängen. Vad är skräckstämning egentligen? Stegrande osäkerhet inför ett hot, tror jag. När man vet vad skräck är så kan man använda metoder som de jag nämnde för att skapa den känslan hos spelarna.

Vad är humor? Vad är romantik?

 

[Rickard]

I skräckrollspel tror jag mycket mer på beskrivningar som mörka moln som hopar sig på himlen, vind som tilltar i styrka, dimma som tätnar alltmer, fullmåne, ylande vargar i fjärran, en dörr som gnisslar när den öppnas, ett fönster som slåg igen med en smäll, knarrande trappor osv

Blir det inte väldigt omständligt i längden att ha regler för språket?

 

[Mutanten]

Blir det inte väldigt omständligt i längden att ha regler för språket?

Det är ju inte spelarna som behöver tänka på språket utan spelledaren. Vad är ditt alternativ?

 

[slanfan]

ytterligare en tanke angående skräck.
Pavlovsk betingning: spela en kort och otrevlig musiksnutt när ett monster (eller vad som) närmar sig/slår till, gärna ett monster rollerna måste fly från, något som skrämmer rollpersonerna ordentligt, inte nödvändigtvis spelarna.

när det börjar bli tid för nästa eller samma monster igen, slå på samma låt och skräm åter skiten ur rollpersonerna. spelarna ser nu ett mönster.

i fortsättningen kommer spelarna själva att bli, om inte rädda så åtminstone nervösa av den musiken. utnyttja!

 

[JJoghans]

Jag tycker inte att "effekter" är så bra för rollspelandet, eftersom de påfallande skapar ett meta-moment som förstör inlevelsen. Bättre då att försöka skapa en otäck stämning genom berättande och handling.

 

[Genesis]

var kan nerver av stål läsas?

Läsas? Det blir nog svårt. Jag designar spel, men det är sällan jag har ork eller lust att skriva ned dem. I de fall jag gör det brukar det ta några år mellan det att spelet är färdigt tills dess att det finns att läsa, och NAS är alldeles nytt. Men det kan spelas på diverse konvent i Indierummet, eller med mig om man bjuder hem mig eller tittar förbi Göteborg.

Vilket för övrigt påminner mig om en annan teknik man kan använda för att manipulera stämningen, som jag använder i NAS och som jag snott av GnomVid från hans superba DYD-äventyr. Jag spelar en bit musik och läser upp en text. Detta är det första jag gör när vi spelar, och det sätter genast förväntningarna på spelet. Folk fattar vilken typ av stämning vi jobbar mot när jag så att säga lagt första stenen.

 

[Mutanten]

Jag tycker inte att "effekter" är så bra för rollspelandet, eftersom de påfallande skapar ett meta-moment som förstör inlevelsen. Bättre då att försöka skapa en otäck stämning genom berättande och handling.

Jag har funderat på om ljudeffekter som ljudet av ett lasersvärd, en laserpistol, en robot osv kan vara stämningshöjande i Star Wars. Korta ljudsnuttar på någon sekund bara lätt åtkomliga för spelledare via en surfplatta dold bakom en spelledarskärm. Dock bryter det mot min princip att inte använa datorer i rollspel.

 

[Krille]

Jag har funderat på om ljudeffekter som ljudet av ett lasersvärd, en laserpistol, en robot osv kan vara stämningshöjande i Star Wars. Korta ljudsnuttar på någon sekund bara lätt åtkomliga för spelledare via en surfplatta dold bakom en spelledarskärm. Dock bryter det mot min princip att inte använa datorer i rollspel.

Inte särskilt. Det är mest meckigt och tar tid från ditt spelledande och stör ditt flyt och gör att dina händer är för upptagna för att gestikulera och visa inlevelse. Och det sista är faktiskt rätt viktigt: om du lever dig in i världen ordentligt så gör vi det också.

Och vi vet faktiskt vad du menar när du säger "pyewpyewpyew" och kan föreställa oss hur det egentligen låter, för vi har också fantasi.

 

[Mutanten]

Och vi vet faktiskt vad du menar när du säger "pyewpyewpyew" och kan föreställa oss hur det egentligen låter, för vi har också fantasi.

Det tror jag säkert men en autentisk ljudeffekt är alltid bättre än ett "pyewpyewpyew" men det kan nog stämma att det inte värt det extra besväret för spelledaren. Att det kostar mer än det smakar sas.
Men med ditt resonemang så behöver en spelledare för Western inte spela upp For a few dollars more för spelarna utan kan lika gärna nynna den. Det går ju det också men det är liksom inte riktigt samma känsla tycker jag.

 

[Krille]

Här är mina generella stämningstips:

1) Tala tydligt. Det blir mer stämning om vi hör vad du säger än om vi inte gör det. Stämningsfulla viskningar gör att vi inte hör vad du säger, lika med ingen stämning.

2) Var där. Fokusera inte på dina hjälpmedel. Kan ditt äventyr såpass att du inte behöver läsa hela sektioner för att se vad som händer därnäst. Det är helt okej att slå upp ett monster, men zonar du ut för att läsa ett uppslag vad som händer så har du tappat närvaron och därmed stämningen.

3) Använd din kropp. Visa med händerna hur korridoren vindlar sig. Visa med händerna hur jaktskeppen jagar varandra. Visa med händerna hur magikern gestikulerar. Peka med hela handen på den som skurken hugger mot.

4) Lägg ner tid innan spelmötet på hjälpmedel, fysiska ledtrådar och handouts. Det är klart mycket mer stämningsfullt att få en karta än att få en karta beskriven för sig. Det är mycket mer stämningsfullt att få ett brev än att få ett brev uppläst för dig. Lägg ner lite tid och energi och pengar på att skaffa nödvändiga verktyg för att bygga handouts: bra papper, kalligrafipennor, vaxsigillstämplar och sigillvax är typ ett måste.

5) Kan ditt äventyr. Igen. En förberedd spelledare vinner mängder med stämning gratis.

6) Stridskartor är din fiende. Seriously: så fort spelarna går in i taktiskt helikopterläge så är de kanske engagerade, men stämningen är rökt. Bästa sättet att undvika det är att inte ha en karta. Använd händerna istället för att visa inbördes relationer mellan saker.

7) Musik kan vara en bra grej att ha, men då får man lägga ner tid på att få minst två spellistor: en generell spellista som passar världen och kampanjen och en stridsspecifik. Fippla inte med individuella spår, och ha inte för mycket specifika spellistor. Undvik ljudeffekter. Det blir bara skrattlåda.