Nekromanti Tips för en ny SL? (Symbaroum)

[Myggan]

Hej alla glada,

Det är så att jag och några vänner har ganska nyligen börjat rollspelat (Symbaroum) och gjort det första äventyret där vi tar oss över berget till huvudstaden.
Jag kände att det gick bra, alla hade roligt.
Det var min första gång som SL och vissa saker kunde jag inte riktigt utantill så jag fick slå upp det och ibland fick de andra rätta mig.
Ibland kände jag att alla inte riktigt kom in i äventyret riktigt, att de kanske inte fick någon klar bild över omgivningen och alla NPC's med mera.
Kan ni ge några bra tips på hur ni gör för att få en bättre stämning?
Till exempel hur förklarar ni omgivningen, NPC'erna, ritar ni på papper hur det ser ut när/om de blir strid, använder ni musik i bakgrunden med mera.

Sedan andra saker som ni kan tipsa om för en ny SL hade varit trevligt!

Vad gör ni till exempel om en spelare dör? Ger ni de andra en chans att återuppliva denna person på ett eller annat sätt eller ska man alltid vara ond? Jag menar, de ska ha roligt men de ska också vara utmanande så klart.

En annan fråga när ni ska läsa igenom ett äventyr, vad tänker ni på då? Vad är det man ska lägga mest fokus på? Hur gör ni?

Tack i förhand, Gott nytt år till er!

 

[Harry S]

Många bra frågor. Jag svarar på den här:

Vad gör ni till exempel om en spelare dör? Ger ni de andra en chans att återuppliva denna person på ett eller annat sätt eller ska man alltid vara ond? Jag menar, de ska ha roligt men de ska också vara utmanande så klart.

Självklart måste du ge de andra spelarna en chans att återuppliva en spelare som dör vid spelbordet. Men du kanske menar om en rollperson dör?

Jag tycker det är viktigt att du behandlar alla spelare lika. Om du tillåter att rollpersonerna återupplivar en rollperson som dör så bör du tillåta att även de andra rollpersonerna får motsvarande chans att bli återupplivade om de skulle dö.

Jag känner inte till spelsystemet i Symbaroum men det finns några väldigt vanliga sätt att minska risken att rollpersonerna dör i rollspel:

1. Karaktärspoäng som minskar skadan med -1T? kroppspoäng per offrad karaktärspoäng. Jag föreslår en maxgräns för hur många karaktärspoäng rollpersonerna kan ha så att de inte blir för mäktiga. Efter varje äventyr ger du alla rollpersoner som har överlevt äventyret 1T? nya karaktärspoäng (upp till och med maxgränsen).

2. Hjältepoäng som tar bort hela skadan från en attack eller gör maximal skada vid en egen attack eller som gör träff av miss eller miss av träff. Alla rollpersoner börjar med 1 hjältepoäng. Alla rollpersoner som överlever äventyret får en ny hjältepoäng (upp till och med 3 hjältepoäng).

3. Koma istället för död. Om rollpersoner dör på 0 kroppspoäng. Låt 0 kroppspoäng leda till djup medvetslöshet istället och -5 kroppspoäng till att rollpersonen dör.

4. Döden gör människan ödmjuk inför livet. Låt rollpersoner som dör dö.

 

[PjåtrimKaj]

Finns tusen saker att säga, och finns många här som har vettigare saker att säga angående spelledande än mig. Men själv är musik ett krav för mig som spelledare, så kan väl bara ge några tips om just den frågan!

Musik gör otroligt mycket för stämningen, om det görs rätt. Jag brukar väl sikta på att utnyttja så många av spelarnas sinnen som möjligt för att skapa stämning. Skulle du kunna få dem att höra de ljud, känna de dofter och smaka den mat deras rollpersoner upplever skulle gränsen mellan verklighet och spel bli tunnare. Musik är för mig första steget. Men det finns enligt mig risker med musikanvändande också. Musiken är där för att förstärka den verklighet du försöker beskriva. När musiken stämmer överens med dina beskrivningar förstärks upplevelsen. Men på samma sätt kan den försvaga, om det blir en total missmatch.

Så mitt 'korta' och konkreta tips är: Använd musik! Men se till att du lägger lite tanke bakom det. Något jag oftast tänder av på är när spelledare kör igång en "medieval fantasy" playlist på shuffle, och inte alls lägger energi på att musiken ska passa ändamålet. Helt plötsligt står man där, redo att möta den största av lindormar, och så möts vi av lugn pianomusik. Eller ännu värre; att precis behöva förklara för borgmästaren att dottern hens är död, när To Glory från Two Steps From Hell rullar igång.

Mitt förslag är att leta låtar och musik som du tydligt kan matcha med antingen;

1. Tydliga känslor eller tänkbara scenarion. Säg "Upprymdhet", "Skräck" eller "Förlorad vän".
2. Konkreta scenarion och händelser du vet (eller tror dig veta) att RP kommer stöta på under speltillfället. Det här blir oftast bäst, enligt mig. Säg "Upp till bevis", "Kvarntornet" eller "Alvmöte". Problemet här kommer när gruppen bestämmer sig för att göra saker du absolut inte anade, och då kan det vara bra att ha lite från Nr.1 redo. Men äventyren i Symbaroums första kampanj är någorlunda linjära och låter dig förutse vilka händelser och platser RP kommer stöta på väldigt lätt.

Skulle hålla mig kort, gick sådär... Hoppas det made sense och att det kan vara till hjälp!

Förresten! Jag har en ganska lång lista på all musik jag använt under alla äventyr till Symbaroum. Vill du ha tips så delar jag gärna med mig, bara att skriva ett sånt där PM eller nåt!

 

[Harry S]

och ibland fick de andra rätta mig.

Ett av mina största misstag som spelledare är att jag har tagit på mig alldeles för stort ansvar för spelandet och att jag har tagit alldeles för lite hjälp av mina spelare. Självklart är det viktigt att du som spelledare är förbredd (om ni spelar ett rollspel/äventyr som kräver förberedelser) men det är nästan lika viktigt att ni hjälps åt vid spelbordet för att skapa bra spelupplevelser!

Det är alltså positivt att dina spelare rättade dig och att du tillät dem att göra det. Försök att förvalta detta utan att det innebär att ni sätter i system att gräla om vad som som är rätt och fel. Ett sätt att undvika utdraget tjafs är att spelgruppen är inställda på att det är du som spelledare alltid har slutordet. Du har rätt att säga att så här och så här är det. Punkt. Nu spelar vi efter det här istället för att tjafsa om saken.

I den här posten har jag tagit det ett steg längre: http://www.rollspel.nu/forum/main-ca...723#post135723

Ett spelledartips är att ställa motfrågor till spelarna på ungefär samma sätt som spelarna brukar ställa frågor spelledaren.

Det är ett lite extremt exampel men du hajar vad jag menar. Genom att göra spelarna mer delatiga så avlastar du dig själv som spelledare. Det är många spelgrupper som har stupat på att spelledaren har överarbetat spelledandet. Det är därför jag tycker att du ska försöka se dina spelares rättelser som någonting i grunden positivt. Försök att enas inom spelgruppen om att ni ska hjälpas åt att beskriva världen (men att det är du som spelledare som bestämmer om ni inte kommer överens)!

 

[Harry S]

ritar ni på papper hur det ser ut när/om de blir strid

https://www.youtube.com/watch?v=3Bh6iiPh-Do
http://paizo.com/products/btpy9e1k?P...t-Bigger-Basic

Du kan göra en själv med:

Självhäftande plast: http://www.clasohlson.com/se/Bokplast/31-4132
Golvplan (tänk på att anpassa storleken så att rutorna blir lagom stora typ 2x2 cm): http://atextures.com/stone-tiles-background-twelve/
Limstift: http://www.clasohlson.com/se/Limstift-Tesa-Eco/34-2693
Tjockt A3-papper: http://www.biltema.se/sv/Kontor---Te...A3-2000032862/

Du kan så klart rita rutnätet på A3-pappret istället för att klistra golvplaner på A3-pappret om du är bra på att illustrera.

Sedan målar du grottgångar, buskar, stenar mm med en vattenlöslig penna på plasten: http://www.clasohlson.com/se/Whitebo...01/Pr344553002

Det svåra är att hitta en bra penna. Färgen måste torka snabbt och sitta tillräckligt hårt utan att lämna spår efter sig när man torkar bort den med fuktat hushållspapper.

 

[Swedish Chef]

Det här med om spelare dör är något man bör etablera tidigt hur man ska göra, i min spelgrupp har vi alltid kört dör man så dör man, rulla en ny gubbe. Detta gör enligt mej att spelarna blir lite mer rädda för strid, men ett alternativ annars är att man inte låter Rollpersonen dö utan spelarens tillåtelse, utan ger dem någon slags skada istället. Exempel: Efter att nästan ha dött i Striden mot Alverna så haltar Stor-Björn alltid på vänster ben, det värker dessutom i knät där alven sköt honom i benet under kalla nätter.

Att skissa upp var alla befinner sig inför en strid kan vara hjälpsamt, det ger dig också en del tid på att fundera ut var alla motståndare egentligen står. Kom ihåg bara att låt spelarna vara med och bygga kartan, detta gör du genom att fråga frågor i stil med: _Naugrim du sa att du rusade mot trollet, stämmer det? Sen ritar du in Naugrim på väg mot trollet.

För att minnas NPC/Händelser och liknande, skriv en minneslapp som du kan titta på, vad det gäller NPC brukar det räcka med att skriva ner namn, Yrke, några utmärkande drag. Exempel : Drago, Krigare, Gladlynt, Stort skägg.

Händelserna kan du skriva ner i något slags följd ordning om du spelar ett linjärt äventyr Exempel: När rollpersonerna kommer fram till byn så får de syn på två personer som står framför Värdshuset och skriker okvädningsord till varann.

Eventullet kan du också skriva upp sidnummer i äventyret för att lätt hitta var NPC stat finns eller var Situationen finns noggrannare beskriven.

När jag läser ett äventyr brukar jag först skumma igenom det, sen läsa det och skriva ner saker som jag beskrev ovan. Det är alltid skönt om man inte behöver öppna själva äventyret under spelsessionen. Jag brukar också skriva ner en del egna grejor vid sidan om som stöd i fall RP:na springer åt fel håll så att säga så att jag har något att improvisera ifrån.

Var länge sedan jag spelledde något annat än en fisktank, men hoppas knepen ovan kan hjälpa dig lite. I övrigt se till att ha kul när du spelleder om du har kul har oftast spelarna kul och kom ihåg att du spelar med spelarna och inte emot dem.

 

[Harry S]

Var länge sedan jag spelledde något annat än en fisktank, men hoppas knepen ovan kan hjälpa dig lite. I övrigt se till att ha kul när du spelleder om du har kul har oftast spelarna kul och kom ihåg att du spelar med spelarna och inte emot dem.

Om trådstartaren undrar vad en fisktank har med att spelleda rollspel att göra så läs här. Det är en metod för att spelleda rollspel som passar vissa spelledare.

 

[Fridigern]

Ibland kände jag att alla inte riktigt kom in i äventyret riktigt, att de kanske inte fick någon klar bild över omgivningen och alla NPC's med mera.
Kan ni ge några bra tips på hur ni gör för att få en bättre stämning?
Till exempel hur förklarar ni omgivningen, NPC'erna, ritar ni på papper hur det ser ut när/om de blir strid, använder ni musik i bakgrunden med mera.

Sedan andra saker som ni kan tipsa om för en ny SL hade varit trevligt!

Vad gör ni till exempel om en spelare dör? Ger ni de andra en chans att återuppliva denna person på ett eller annat sätt eller ska man alltid vara ond? Jag menar, de ska ha roligt men de ska också vara utmanande så klart.

En annan fråga när ni ska läsa igenom ett äventyr, vad tänker ni på då? Vad är det man ska lägga mest fokus på? Hur gör ni?

Ja intressanta SL-tekniksfrågor du ställer. Lite om hur jag gör:

Måla upp beskrivningar: Jag brukar vid nya scener, eller när det blir lite tyst kring spelbordet, måla upp vad rollpersonerna ser och upplever: Först grov miljö eller akuta faror, sen personer, sen lukter och annat fluff. Jag brukar försöka måla upp en bild jag har bakom ögonen och försöker täcka in alla sinnen rollpersonerna har, syn (ex höga berg omkring er), hörsel (vindens vinande), känsel (gnager i skavsår och av axelremmarna på era ryggsäckar) , lukt (frisk doft av regn och berg).

Musik: utdelegerat till en spelare, som kör olika musik beroende på vilken stämning det är

NPC:er: måste preppas lite innan äventyret för att bli intressanta, lite citat och annat de kan säga. Detta då NPC:er är en svag sida hos mig, vissa andra måste istället förbereda miljöbeskrivningar men det kommer spontant hos mig.

Strid: jag skissar lite på rutat papper och beskriver samtidigt som jag ritar, FÖrut ritade jag in monster och PC men det blev himla kluddrigt, nu har jag gjort ett antal cernitlere-markörer i storleken fia-med-knuff-pjäser i olika färger och med nummer på för att visa fienders positioner. Rollpersoner och henchmens har egna markörer som är lite mer detaljerade. Eftersom det finns nummer på figurerna så har jag ett litet excelformulär printat för varje strid, där jag skriver in initiativordningen och rundor i ett schema (för att hålla ordning på effekter som varar in i nästa runda mm) samt bara HP, skador och annat i den nedre.

Döden: I nuvarande kampanj där jag helst ser att rollpersonerna överlever livsfarliga situationer men att det skall vara spännande kör jag med Hjältepoäng (spenderas innan man skall försvara sig eller liknande för att automatiskt lyckas) ackumuleras via hjältedåd men framförallt genom att skriva spelarkrönikor efter spelmötet. Ödespoäng får man 1 per spelpass och kan användas för ett valfritt omslag av en tärning. I kombination blir rollpersoner som skriver mycket spelarkrönikor och är försiktiga praktiskt taget odödliga, men tar man lite risker kan man fortsatt dö. Ingen återupplivning. Henchmens kan fortfarande få dö friskt.

Läsa äventyr: Jag brukar skissa upp det jag tror kommer med i första spelmötet på en A4, typ viktiga punkter och sidhänvisningar mm. I friare världar brukar jag skissa upp olika platser grovt på en A4. Hela kampanjvärlden på en A4, provinsen på en A4, de tre olika grottorna på varsinn A4 osv...

 

[Nässe]

Fråga din spelgrupp!