Nu är jag inte krank och jag vet att den spelstil jag kört i Null State inte är riktigt så som det är "tänkt" men vi har haft en hel del hysteriskt kul med det:
Tidsbegränsningen är något totalt underbart! Dela upp timmen i tre timers, två på 15 minuter och en på tio (längre än 15 och tempot dör) som utgör delmål. Ha en stor timer som visar hundradelar! Ha den tydligt synlig på en stor skärm, det ökar stressen, tro mig.
Utmana spelarnas kreativitet! När jag spelleder Null State arbetar jag aktivt för att sätta käppar i hjulen för spelarna och ett krav från min sida mitt i hetsen i stil med "Beskriv hur rummet ser ut!" blir intressant när det görs på tidspress men ändå måste ge alla en godkännt tydlig bild av situationen. Varva utmaningen för karaktärerna med sådana här utmaningar för spelarna, det ökar pressen och stessen markant!
Rita slarviga kartskisser! Släng ut lite kladd så att spelarna har något att hänga upp sina beskrivnignar på, det blir nödvändigt när man närmar sig slutet av ett delmål och det går fort, fort, fort!
Ha inget uttänkt slutmål i åtanke, endast det mål som spelarna får beskrivet för sig och öka på motståndet om det går för snabbt! Exempelvis kan spelarna få ett uppdrag att tillfångata en terrorist men när de får tag i honom efter bara 10 minuter visar han sig vara en robot styrd av onde professor Block som nu måste nedgöras innan han släpper ut nervgasen!
Spelarna ska "vinna" med så lite tid kvar som möjligt alternativt "förlora" med marginal på hundradelarna! Bygg vidare på både förlorade och vunna delmål, endast det sista delmålets misslyckande är Game Over!
Döda, döda, döda! Döda karaktärer så snabbt du kan utan att bryta mot reglerna och gör det som intensivast med 5 min kvar på timern. Det finns inget roligare än att se spelare slåss om sax och lim för att kasta in nästa karaktär. På det temat: tillåt karaktärer komma in precis hur som helst. Genom väggen? Cool! En av fiendesoldaterna har egentligen varit du utklädd hela tiden? Coolt! Etc!
Börja relativt småskaligt med delutmaningar och eskalera sedan alldeles för högt! Ett exempeluppdrag där vi hade mycket kul började med stormningen av en talivbanbas som skulle avfyra en kärnvapenpjäs om 15 minuter (!). Talibanerna dödades men man lyckades ej stoppa missilen som for iväg. Nästa deluppdrag var att anfalla kontrollrummet för missilens styrenhet var man träffade på Bin Laden och Zombie Saddam Hussein som slutbossar efter ett par sammanstötningar med vakthundar, robotiska försvarssystem och galna talibaner. Det slutade med en show down i Tokyo där den 500 meter höga Mecka-Hitler försökte återta kontrollen över den nu herrelöse missilen.
Låt spelarna döda/övervinna buntar med fiender om det är rimligt! Övertalar du en så övertalar du alla, på samma sätt dödar du alla med en granat men bara ett fåtal med en pistol. "Jag dödar alla!" är IMO en helt ok handling om man kan rättfärdiga den, men slå då tillbaka på maatchande hög nivå med fiender beväpnade med specialiseringar!
Försök hålla ungefärlig ordning MEN låt kaoset frodas. När det är två minuter kvar innan jorden går under vill man att hälften av spelarna ska stå upp och skrika i mun på varandra om vad de försöker göra samtidigt som den andra halvan febrilt letar karaktärsporträtt i dagstidningar och slåss om limmet!
Så spelar vi Null State i Norrköping. Det har varit ruggigt populärt och blir ofta bizarrt galet("Minnesförlustgubben", "Cthulhu" (not just a code name
), "Billa Gates" och "Boom Box" var en otippad laguppställning under mitten av ett speltillfälle)!
