Nekromanti Tips kring samberättande och gestaltning vid etablering av scener

[Henke]

Strävar efter att skapa mer samberättande när vi rollspelar och skulle behöva tips kring hur man får med sig spelgruppen i det tänket (som från grunden är en mer klassisk grupp med anor från grottkräl och BRP).

”Samberättande innebär att spelaren deltar i att skapa en underhållande, trovärdig berättelse, ibland på bekostnad av rollpersonernas framgång.” Står det på Wikipedia och det är givetvis en grundbult att spelarna är med på att samberättandet skall kunna vara på bekostnad av egen framgång.

Detaljer: Att fråga spelarna vad de ser/hört/känner lukt av etc.

Tips?

 

[kwarnberg]

Jag använder ibland ett system där SL etablerar saker som måste vara med i scenen för äventyret. Sedan går man ett varv runt bordet, och varje spelare besvarar en fråga i stil med Hur luktar det? Vad finns det för föremål som sticker ut? Vad är det för känsla här? osv. Risken finns ju att spelet stannar upp lite, men tycker generellt att det fungerat bra när vi testat det.

 

[wilper]

Har du läst/spelat Lady Blackbird? Jag tyckte att det var en bra introduktion till samberättande för tradspelare.

(Höstdimma gör liknande saker, men ännu försiktigare, men chansen att du är en av de 30 som har ett Höstdimma stående i hyllan är väl nära noll. )

 

[Henke]

Jag använder ibland ett system där SL etablerar saker som måste vara med i scenen för äventyret. Sedan går man ett varv runt bordet, och varje spelare besvarar en fråga i stil med Hur luktar det? Vad finns det för föremål som sticker ut? Vad är det för känsla här? osv. Risken finns ju att spelet stannar upp lite, men tycker generellt att det fungerat bra när vi testat det.

Det gäller väl att hitta en rimlig balans i detta. Om flera scener utspelar sig med samma personer eller platser så behöver ju inte de beskrivas igen om ingen förändring skett. Detsamma gäller att hålla beskrivningarna lagom långa.

 

[Henke]

Har du läst/spelat Lady Blackbird? Jag tyckte att det var en bra introduktion till samberättande för tradspelare.

(Höstdimma gör liknande saker, men ännu försiktigare, men chansen att du är en av de 30 som har ett Höstdimma stående i hyllan är väl nära noll. )

Läst Blackbird, men ännu inte haft chansen att spela. Får ta en titt på det igen. Höstdimma har däremot inte varit tillgänglig

Har även funderat kring visualisering som används vid coachande ledarskap. Om (i detta fallet) spelaren ser bilden i färg eller svartvitt, i vilken vinkel man ser bilden och om den förändras (zoom/panorering).

 

[RasmusL]

Med lite bredare infallsvinkel så är i alla fall mitt personliga lärande cykliskt där regler och tips & trix leder till funderingar över "drama" och hur det skapas och tillbaka till tips & trix via olika omvägar. När spelarna börjar få en gemensam känsla och bild av drama så börjar saker falla på plats och när vi kan vara sårbara som människor inför varandra och lita på att inte bli trampad på så kan det bli magiskt.

Jag skulle fundera dels kring saker som "ställ frågor till spelarna" men också "hur är vår personkemi och dynamik" och "om mina spelare vill ha en historia de faktiskt bryr sig om och investerar i, vad är deras bild av drama?"

Den här tråden är en jag återvänder till gång på gång:

https://www.rollspel.nu/threads/64744

 

[kwarnberg]

Det gäller väl att hitta en rimlig balans i detta. Om flera scener utspelar sig med samma personer eller platser så behöver ju inte de beskrivas igen om ingen förändring skett. Detsamma gäller att hålla beskrivningarna lagom långa.

Precis. Man etablerar inte samma plats om och om igen, bara för att den råkar dyka upp i flera scener. Om inte någonting har förändrats, som du säger.
Vi testspelade Nördar och Monster för ett tag sedan, och beskrev tillsammans en av rollpersonernas hem. Det gick från "den stora villan på klippan" till ett fint inrett hus som alltid luktar rent och nystädat. Alla prydnader står precis, där de är tänkta att stå. Den typen av små detaljer gör jättemycket för stämningen, särskilt om man hjälps åt att skapa dem, i min mening. Om varje deltagare runt bordet svarar på en fråga är risken inte så stor att någon får för sig att ta flera minuter på sig att beskriva sin del, tänker jag.

 

[Henke]

Med lite bredare infallsvinkel så är i alla fall mitt personliga lärande cykliskt där regler och tips & trix leder till funderingar över "drama" och hur det skapas och tillbaka till tips & trix via olika omvägar. När spelarna börjar få en gemensam känsla och bild av drama så börjar saker falla på plats och när vi kan vara sårbara som människor inför varandra och lita på att inte bli trampad på så kan det bli magiskt.

Jag skulle fundera dels kring saker som "ställ frågor till spelarna" men också "hur är vår personkemi och dynamik" och "om mina spelare vill ha en historia de faktiskt bryr sig om och investerar i, vad är deras bild av drama?"

Den här tråden är en jag återvänder till gång på gång:

https://www.rollspel.nu/threads/64744 Riktigt lärorik tråd. Tack!