larsan
Veteran
hur man spel på ett bra set så att man inte död med in gång typ
2000 talet
2000 talet
Nekromanti tips till Call of Cthulhu som spelare.
- Thread starter larsan
- Start date
"hur man spel på ett bra set så att man inte död med in gång typ "
Slåss inte. Jepp, du hörde mig rätt: Slåss inte. De dig inte in i slagsmål eller fighter till höger och vänster, för då dör du innan din spelledare hinner säga "Shub-Niggurath". CoC är livsfarligt. Och för guds skull gå aldrig till myndigheterna med historier om kulter, grodliknande varelser som bor i havet eller mysko djur. Aldrig. Då hamnar man bara i en vadderad cell snabbare...
"Passa er för det är Dvärgen som tallar här "
Jag måste bara påpeka att i söderortsslang (eller i alla fall Hökarängsslang) så betyder "tallar" att man... eh... leker med sig själv, om du förstår vad jag menar
Inte för att det har någon betydelse, men det fick mig att hajja till.
Storuggla, lätt förlägen
Slåss inte. Jepp, du hörde mig rätt: Slåss inte. De dig inte in i slagsmål eller fighter till höger och vänster, för då dör du innan din spelledare hinner säga "Shub-Niggurath". CoC är livsfarligt. Och för guds skull gå aldrig till myndigheterna med historier om kulter, grodliknande varelser som bor i havet eller mysko djur. Aldrig. Då hamnar man bara i en vadderad cell snabbare...
"Passa er för det är Dvärgen som tallar här "
Jag måste bara påpeka att i söderortsslang (eller i alla fall Hökarängsslang) så betyder "tallar" att man... eh... leker med sig själv, om du förstår vad jag menar
Inte för att det har någon betydelse, men det fick mig att hajja till.
Storuggla, lätt förlägen
entomophobiac
Low Prep High Play
Inte dö?
Att inte dö eller åtminstone bli galen i Call of Cthulhu det är ju som att bryta mot fysikens lagar! Jag menar, det är sedan länge fastställt att en boll som släpps från hög höjd kommer att falla till marken. Lika obevekligt är Call of Cthulhu: RP dör eller blir galna inom loppet av X sessioner.
Att inte dö eller åtminstone bli galen i Call of Cthulhu det är ju som att bryta mot fysikens lagar! Jag menar, det är sedan länge fastställt att en boll som släpps från hög höjd kommer att falla till marken. Lika obevekligt är Call of Cthulhu: RP dör eller blir galna inom loppet av X sessioner.
För att inte vara OT..
Kan man inte göra ett skräckscenario med den tallande dvärgen? En sorts mentalt handikappad dvärg utan hämningar som bara tallar och slåss. Och äter folk. Jag tycker det låter skrämmande.
Man skulle kunna ha en nervpirrande scen där karaktärerna försöker att fly igenom mörka korridorer. Det är alldeles becksvart, och plötsligt hör någon: "fap.. fap.. fap.."
Kan man inte göra ett skräckscenario med den tallande dvärgen? En sorts mentalt handikappad dvärg utan hämningar som bara tallar och slåss. Och äter folk. Jag tycker det låter skrämmande.
Man skulle kunna ha en nervpirrande scen där karaktärerna försöker att fly igenom mörka korridorer. Det är alldeles becksvart, och plötsligt hör någon: "fap.. fap.. fap.."
Re: För att inte vara OT..
Det är en bra idé, men jag tycker att det är lite pretto med sån där psykologisk skräck.
/Jonas, som har för sig att talla innebär att man tar inte bara sig själv utan även andra på platser som är olämpliga på allmän plats
Det är en bra idé, men jag tycker att det är lite pretto med sån där psykologisk skräck.
/Jonas, som har för sig att talla innebär att man tar inte bara sig själv utan även andra på platser som är olämpliga på allmän plats
Förutbestämd död? Inte när jag spelar...
”Kan vara svårt ibland då äventyrsförfattaren uttryckligen har skrivit att "det är bra för äventyrets känsla och handling om en eller två rollpersoner dör under mötet med den onde..."”
Ändå inte hälften så svårt som SL kommer ha att sitta kvar på tronen när spelarna inser att han redan innan spelet startat bestämt sig för att en eller två rollpersoner ska dö. Jag håller inte alls med äventyrsförfattare som anser det vara bra för stämningen om ”en eller två rollpersoner dör”. Känsla får man av inlevelse och en viktig del när man ska känna inlevelse är att man styr sin rollpersons handlingar och att de får konsekvenser. Är konsekvenserna bestämda i förväg märks det och som spelare tappar man då känslan. Inte blir det skoj som SL heller. Jag tycker det är jäkligt spännande att ha byggt ihop miljöer, SLP m m och inte alls veta hur utvecklingen kommer att bli när rollpersonerna interagerar med dem. Skulle jag ha bestämt innan att en rollperson ska dö skulle jag (förutom att det skulle kännas väldigt taskigt) tycka det var ungefär lika spännande som att läsa en deckare där jag tjuvläst sista kapitlet innan jag läser boken i övrigt.
Arcana
”Kan vara svårt ibland då äventyrsförfattaren uttryckligen har skrivit att "det är bra för äventyrets känsla och handling om en eller två rollpersoner dör under mötet med den onde..."”
Ändå inte hälften så svårt som SL kommer ha att sitta kvar på tronen när spelarna inser att han redan innan spelet startat bestämt sig för att en eller två rollpersoner ska dö. Jag håller inte alls med äventyrsförfattare som anser det vara bra för stämningen om ”en eller två rollpersoner dör”. Känsla får man av inlevelse och en viktig del när man ska känna inlevelse är att man styr sin rollpersons handlingar och att de får konsekvenser. Är konsekvenserna bestämda i förväg märks det och som spelare tappar man då känslan. Inte blir det skoj som SL heller. Jag tycker det är jäkligt spännande att ha byggt ihop miljöer, SLP m m och inte alls veta hur utvecklingen kommer att bli när rollpersonerna interagerar med dem. Skulle jag ha bestämt innan att en rollperson ska dö skulle jag (förutom att det skulle kännas väldigt taskigt) tycka det var ungefär lika spännande som att läsa en deckare där jag tjuvläst sista kapitlet innan jag läser boken i övrigt.
Arcana
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: *Skrattar mycket och hjärtligt!*
Jag tror de gör det tidigare också, i Bilbos håla. Antagligen kan det förklaras med att Tolkien någon gång nämner att dvärgakvinnor är mycket sällsynta, men jag kan ändå inte föreställa mig att Torin sprang genom hela boken med ett kladdigt skägg...
Jag tror de gör det tidigare också, i Bilbos håla. Antagligen kan det förklaras med att Tolkien någon gång nämner att dvärgakvinnor är mycket sällsynta, men jag kan ändå inte föreställa mig att Torin sprang genom hela boken med ett kladdigt skägg...
Re: *Skrattar mycket och hjärtligt!*
faktiskt inte - inte vad jag kan finna iallafall.
för de som har den turkosa boken med guldbokstäver (rätt stor bok med stort lättläst typsnitt) finns runkandet strax under mitten av sidan 133. tydligen är dvärgarna homosexuella också, för runkandet nämns i samma andetag som Mörkmården och det faktum att de måste gå dit - och alla vet att dvärgar tänder på Legolas. eller nåt.
faktiskt inte - inte vad jag kan finna iallafall.
för de som har den turkosa boken med guldbokstäver (rätt stor bok med stort lättläst typsnitt) finns runkandet strax under mitten av sidan 133. tydligen är dvärgarna homosexuella också, för runkandet nämns i samma andetag som Mörkmården och det faktum att de måste gå dit - och alla vet att dvärgar tänder på Legolas. eller nåt.
>Jag måste bara påpeka att i söderortsslang (eller i alla fall Hökarängsslang) så betyder "tallar" att man... eh... leker med sig själv, om du förstår vad jag menar
Inte för att det har någon betydelse, men det fick mig att hajja till.
Det fick även huddingegrabben Anders att reagera, så du är inte ensam.
/A.
Inte för att det har någon betydelse, men det fick mig att hajja till.
Det fick även huddingegrabben Anders att reagera, så du är inte ensam.
/A.