Nekromanti Tipsa mig om balla monsterböcker till d20/D&D

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Alla upplagor och varianter går bra. "Ball" definieras i det här sammanhanget som av en grottröjande fjortonåring, med ett litet stänk av "tillräckligt skruvad för att få en dekadent uttråkad trettifemårig veteran att skrocka elakt". Extra bonusar för alla grejer som förutsätter att man kan spela "monstren" som rollpersoner.

Eftersom jag är en pervers galning så går det bra med rena elektroniska supplement också, så tveka inte att rekommendera grejer man bara kan köpa som eböcker på DriveThru eller skumma netbooks gjorda av stinkande fans i mammas källare!

Erik
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
MM2

Jag är typ den enda som gillar Monster Manual 2, men jag tror att dess låga popularitet främst beror på:
1. Den är verison 3 och inte 3.5
2. Det finns fruktansvärt många FETA monster i den.
3. Den har juveldrakar.

Punkt 3 är kanske inte så coolt, men jag gillar punkt 2. Flera monster är också möjliga att välja som rollpersoner, däribland coolingar såsom Avolakian (en sorts bläckfiskinsektsvarelser som helst äter odött kött; och som infiltrerar människosamhällen genom att skifta hamn), Bladelings (jobbiga typer med spikklädda kroppar som kan skjuta ut sina spikar om de vill), Braxat (en sorts grova stora rovdjur som älskar att jaga, tortera och döda intelligenta varelser. De narras genom att använda sina telepatiska förmågor för att ge sina offer falska förhoppningar, och kan anfalla med en blandning av besvärjelser, breath weapon och fysiska attacker), Jättar (av de mest olika slag; forest gigants, fomorians, firbolger - men vill man spela som en sådan så blir ens ECL rätt hög redan från början. Det skulle vara kul att prova, dock), Glimmerskin (en sorts astrala parasiter), Neogis (spellcastande skitonda spindelvarelser med ålhuvuden, som förslavar umber hulkar och är elaka), och förstås coola templates såsom halvgolems och tauric (typ att göra sig till en kentaur, fast med vilket fyrfotadjur som helst i botten, och vilken humanoid som helst som överkropp).

Monster Manual 2 har också en hel del monster man bara måste använda. Till de helt och hållet nödvändiga monsterna räknar jag: Chain Golem (stort nystan med kedjor som slutar i spikförsedda klot, krokar och hullingar; som snurrar runt, runt och får allt omkring sig att woundas, blöda till döds och köttas i slamsor), Clockwork Horrors (som tillsammans med Automatons fyller allt behov av små uppdragbara insektslika maskiner med olika vapen och modus operandi, såsom något Skalman kunde ha hittat på), Dinosaurier (bra delkapitel), Elemental Weirds (jag gillar inte elementaler, men om man är en fan av sådana så är weirds bra eftersom de är rätt mänskliga och har lite sköna grejer), Fiendwurm (CR:28 Boing-oing-oing!) Fihyr (en sorts manifestationer av mardrömmar. De ser typ ut som tentakelförsedda maneter med huvudet täckt av små äckliga käftar och ögon. Ashäftiga, och det finns både en standardversion och en deluxe som är extra elak och häftig), Flesh Jelly (det är typ en jättestor äcklig pungsäck med tumörer), Gravorg (en liten tvättbjörn som jagar genom att gömma sig och skapa pelare av antigravitation i vilka dess byten flyger rakt upp i grotttaket, och sedan faller ner mot marken. Först när alla byten är medvetslösa eller döda så kryper den fram och smaskar i sig. Ascool) Grell (en av de coolaste aberrationerna i spelet. Det är en jättehjärna med stor näbb, som svävar i luften och har små tentakler under sig. Med tentaklerna så paralyserar de sina byten, och sedan knaprar de i sig dem) Hook Horror (ascoola varelser. Typ jättegorillor med skalbaggssköldar på ryggen, ett fågelhuvud och två jättekrokar istället för händer. De är typ helt mängul och sliter allt i sönder med sina galna rend-attacker) Juggernaut (en av mina favoriter. Det är ett gigantiskt stenblock på larvfötter med ashög AC och Spell Resistance som långsamt, långsamt försöker krossa folk under sin massiva tyngd. Hur? Jo, den kan kasta Hold Monster, Wall of Force och Forcecage. Och det bästa av allt är; den rymmer passagerare! Fatta hur coolt att bara sätta sig i sin Juggernaut och bara köra över allt i dungeonen man ska utforska!) Julajimus (en kolossal jättemandrill med krokodilsvans som förvandlar sig till ett litet gulligt djur och låter sig bli omhändertaget av barn, för att sedan på natten förvandla sig tillbaka och äta upp barnet levande), Linnormar, Megapedes (kolossala tusenfotingar. CR 20. Bra om man vill ha en stor varelse utan en massa svåra feats.) Moonbeasts (något stort knyte med tentakler som ser rubbat ut. Den slåss osynlig och är nog extremt jobbig att möta. Skulle fungera skitbra som en owerpowered encounter att fly ifrån) Myconider (svampfolk! In Soviet Russia, mushrooms eat YOU!) Needlefolk (ser ut typ som sådana där smala sprittel-sprattel-insekter, fast de här är växter, har två ben och så hatar de alver.) Nightmare Beast (well, med det namnet så måste man ju bara spela med den) Spawn of Kyuss (för Age of Worms), Spell Weaver (sexarmade superspellcasters) och Tempest (Ett intelligent stormoväder).

Men det finns annat bra också. Både storyvarelser såsom Moon Rat (en sorts intelligenta små råttor - jättesöta) och Yahi (en sorts konstig varelse), samt mindre pricksäkra monster såsom Greenvise (typ Super Mario-Pirayaplantor) och Abeil (getingvarelser). Och vafan, är inte juveldrakarna rätt coola när man tänker efter?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
MM3 och MoF

Monster Manual 3
Jag är inte lika förtjust i den här som tvåan. Delvis för att den generellt sett har sämre bilder, men det är också färre varelser som får mig sådär direkt jätteintresserad. Den första coola varelsen är en odöd jätte med jättelånga kliförsedda fingrar som heter BoneClaw, och som är en av flera odöda som verkar vara konstruerade för att vara svåra att turna; ett genomgående tema i boken. Det stora temat är annars att Eberronvarelserna är med här; changelings, shifters och warforged. Jag tycker det är meningslöst att ha dem i en monsterbok, men jaja. I övrigt är det nog delkapitlet om Troll som är den stora behållningen. Andra pärlor: Brood Keeper (jätteinsekt som sprutar ur sig ett moln av små insektsbarn från sin rygg, och som skräms och är läbbig), Cadaver Collector (konstrukt med spikar på ryggen som går längs slagfält och plockar upp kroppar och sätter fast dem på sina spikar. Nekromantiker använder dem för att samla på sig kroppar), Chraal (stora ismonster. Fast jag måste erkänna att innan Chraal-minis började röja i minis-spelet så tittade jag knappt ens två gånger åt dem i boken) Flinder (typ grova gnoller. Kan användas som characters) Grisgol (typ en mumiekonstrukt av gamla urtjänta scrolls som rymmer en lichs själ. En perfekt slutboss för en tuff kampanj (inte minst för att den har en massa trix för sig som spelarna inte bör ha läst innan de möter varelsen)) Kenkus (ascoola småvarelser. I D&D's forntid var de fågelvarelser, och det är de än idag på sätt och vis, men... tja, man måste bara se bilden. Man kan förstå att någon skulle beskriva dem som fågelvarelser, men de ser i själva verket inte alls fågellika ut. De är jättecoola och man vill jättegärna spela som en sådan) Living Spells (cool template; man gör ett monster av en besvärjelse som har en area of effect! En sådan där grej som får en att titta igenom alla sina andra böcker för att se vad man kan hitta på från sånt man redan har läst) Lizardfolk (egentligen behövs det inte fler reptilfolk, men de här är kanske några av de bästa), Mivilorn (En sorts jättehundar med groteska, breda ansikten. Demoner sägs rida på dessa, och det är häftigt. De rusar framåt med öppna munnar och sväljer folk hela, för att sedan tugga på dem och upplösa dem i sina frätande gap. Den frätande syran kan de också kräkas ut över sina byten) Odopi (en sorts buske av demonarmar med ögon i handflatorna, som rullar fram och kastar stenar, samt tar tag i varelser för att dra in dem i munnen som finns längst inne.) Protean Scourge (röda djävulsliknande humanoider med många besvärjelser som byter hamn och infiltrerar samhällen för att sedan anfalla med så stor förvirring som möjligt, vilken förstärks av att de kan dela på sig när de blir skadade) Prismatic Roper (en knarkvarelse som använder knarkeffekter för att manipulera sina byten) Shrieking Terror (en av de coolaste varelserna någonsin. Typ en stor äcklig grej med vingar, under vilka det slingrar sig olika halsar med huvuden som skriker paralyserande skrik och som kysser sina offer för att smitta dem med varg-olle-sjukan. Det finns både femhuvudade varianter såsom tiohuvudade.) Slaughterstone constructs (typ maskiner som främst dvärgar använder), Susurrus (konstiga spegelvarelser med hål i kroppen som - när vinden strömmar genom dessa hål - frammanar ljud som får odöda att falla i dvala)

Monsters of Faerun
Den här monsterboken har väldigt få utropstecken. Jag gillar de olika versionerna av Beholders (bland annat den som stuckit ut sitt antimagiska öga för att kunna kasta spells), Cloaker Lorden (för att jag tycker Cloakers äger), drakvarianterna (typ Fang Dragon och Deep Dragon), och Helmed Horrorn ville jag ha långt innan den blev en framgångsrik mini (det är typisk låt-spelledaren-fucka-med-spelarna-varelse; ty de är immuna mot tre spells, så man kan välja just tre spells som rollpersonerna har, om man nu vill göra livet surt för dem), Leucrottorna (hey, jag har ju skrivit att jag skulle vara en Leucrotta om jag var ett monster i D&D... De är klassiska varelser i Nethack, och allmänt häftiga) Nishruu (ett sorts läbbigt molnmonster som äter magi. Den har låg CR men väldigt speciella förmågor, och det gillar jag. Så att man kan hitta på sensationella encounters även för äventyrare på rätt låg nivå), men min absoluta favorit är ändå Phaerimmerna. De är en sorts svävande gurkstrumpor med fyra armar, som är extremt onda magiker. De gillar illusioner och charm spells för att få sina fiender att slåss mot varandra, och kan även summona outsiders för att slänga in dessa i striden. Men de har också ett coolt gift längst ut på deras svansar som paralyserar och får offret att sväva! Det är lite synd att man bara har en CR:5-version i boken, eftersom jag är mer intresserad av äldre Phaerimmer med en massa levlar som sorcerers.) Men utöver det och Genasis så är det inte mycket oompf i boken.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,810
Location
Stockholm
Monsternomicon från Privateer Press

Knasiga mekaniska monster, nya varianter på kända kompisar och fantastiska illustrationer som ger enorm stämning.

/M
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: MM2

Jag älskar jättar som normala D&D-nördar älskar drakar, och jag älskar konstrukter. Dessutom verkar den innehålla grejer som hook horrors och juggernaughter som kommer från Mystara/gamla icke-Advanced D&D, och det är alltid ball.

Neogis var typ apfåniga i Spelljammer, men annars lät det där rätt bra. Juveldrakarna i icke-Advanced D&D var ganska kul (mest för att dom hade spejsade breath weapons och fel alignment, så folk anföll opaldrakar och bara "shit, det är ju en snäll drake aaaaargh vad har vi gjort, men ändå). Hur är dom här?

Erik
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: MM2

Juveldrakarna i icke-Advanced D&D var ganska kul (mest för att dom hade spejsade breath weapons och fel alignment, så folk anföll opaldrakar och bara "shit, det är ju en snäll drake aaaaargh vad har vi gjort, men ändå). Hur är dom här?
Inga av de här juveldrakarna är onda eller goda. De är samtliga neutrala, med varierande grad av entropi. Men topasdraken (som kanske kan misstänkas för en gulddrake) är ganska farlig och hotfull, medan kristalldraken (som kanske kan misstänkas för en vit drake) är väldigt sällskaplig. Så det kanske är en poäng där. De har konstiga breath weapons och märkliga psioniska förmågor (om man inte har psionic handbook så är deras förmågor typ översatta till vanliga förmågor), så det kanske inte är så stor skillnad på dem från vad du minns från förr.

---

Fiend Folio
Genomgående snygga bilder (kolla själv), och några riktigt balla varelser (varav mina favoriter är Blackstone Gigant (en jätte-sexarmad staty med skyhög CR för den där riktigt hårda Harryhausen-slutstriden vi alla drömt om), Crawling Head (ett asäckligt jättestort odött huvud på kravlande tentakler), Shedu (den gamla klassiska varelsen), Shadar-Kai (det är en sorts älvor med en mörk förbannelse. Jag trodde inte mycket om dem först, men det finns en Dragon-artikel som berättar om dem mer, och då blir man rätt sugen på dem. Men i korthet; de är emo-fjortis-med-svart-mascara-varelser.), Disenchanter (en klassiker), Quarut (en riktigt, riktigt tuff inevitable) och Steel Predator (vars namn nog är något av ett nördskämt - eftersom den är väldigt lik en Alien-varelse. De är iaf stora och häftiga, och de finns som en mycket snygg mini).

Det jag saknar är väl mest något underkapitel med stabila grejer. Jag är inte kung på den här boken, dock. Det finns många monster jag inte ens läst om. Så den kanske är bättre än jag tror. Jag tycker den är lite hetare än trean, men är personligen mer förtjust i tvåan.

---

Förresten: Jag har aldrig gillat P Diddy. Han har alltid känts som ett kaskelotarsle i mina ögon. Därför älskar jag att se honom göra reklam för anti-finn-kräm på TV-shop.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Lite OT, men ändå: Min favorit är gamla Deities & Demigods, första versionen. Den som helt utan känsla för upphovsrätt hade med hela Lovecraft-mytologin, gudarna i Elric (med tillåtelse). Lankhmar med mera. Var rätt ballt/bissart att springa på Azatoth och Cthulhu i ett AD&D äventyr, och samtidigt vara Arioch-cleric.

Och dessutom fanns det mer massor med fler pantheons än dagens urvattnade version.

mer info HÄR
 

Frederyck

Djinn & Tonic
Joined
27 Dec 2006
Messages
35
Location
Uppsala
Cthulhu-gudarna finns även i d20-format längst bak i Call of Cthulhu d20-reglerna.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Cthuluhu

Jag har setat och läst gamla The Strategical Review från typ -75 (världens äldsta rollspelstidning, jag har den i inscannad helt laglig CD-utgåva). Det allra första monstret som TSR publicerade i den tidning som skulle bli Dragon var för övrigt en mind flayer. Dom hade ballare mind blasts på den tiden, men annars föredrar jag dagens version...

I alla fall, de publicerade mer info om Cthulhu Mythos i ett nummer, och i nästa nummer skrev någon tjomme in och tyckte att värdena var felaktiga. Lovecraft skulle minsan rotera i sin grav om han sett att Deep Ones inte kunde ha krafter som en magic-user! Yogsothoth skulle ha minst 750 hit points!

Osv.

Erik, you had to be there, men det var kul
 
Top