Tipsa mig om en bok

[God45]

Antar att det enklaste svaret är ”valfri LeGuin”.

Håll er till hennes sci-fi då. Earthsea är medelklass romaner där hon vägrar externalisera något men har en drake på framsidan för att lura nördar att läsa dem.

 

[Christoffer]

Ni ska såklart läsa Ordet för värld är skog (eller Där världen kallas skog kanske den svenska översättningen hette) av LeGuin! Fantastisk läsning som slog omkull mig helt för ett par år sen när jag läste den, förstår inte riktigt varför den inte nämns konstant hela tiden! Rätt kort, väldigt intressant för samtal rörande kolonisering, apartheid, extrema ojämnheter i maktbalans, osv. Ah, sådan där jag önskar jag hade oläst och kunde få blir golvad av igen och igen och igen!

 

[Tant Ragnar]

Håll er till hennes sci-fi då. Earthsea är medelklass romaner där hon vägrar externalisera något men har en drake på framsidan för att lura nördar att läsa dem.

Det här är ett perspektiv som låter superintressant! Om du har tid och lust att utveckla, eller om det finns något bra någon annan skrivit om det här är jag superintresserad! PM eller ny tråd antar jag är mest passande.


Ytterligare ett förslag till OP: om ”noveller” är OK så rekommenderar jag Ted Chiang!

 

[Lemur]

Avgrund av Jeff VanderMeer tyckte jag var ruskigt bra. Dessutom utgiven av Fria ligan.

 

[God45]

Det här är ett perspektiv som låter superintressant! Om du har tid och lust att utveckla, eller om det finns något bra någon annan skrivit om det här är jag superintresserad! PM eller ny tråd antar jag är mest passande.

Milda Earthsea spoilers:
Problemet med Earthsea böckerna, särskilt de senare, är just grejen folk som inte gillar fantasy älskar med dem. De externaliserar inget och använder inte metaforer. Så den viktiga karaktärsutvecklingen, konflikterna och liknande tar sig inte formen av det fantastiska. Det är istället bara folk som har intern utveckling och mellanmänskliga konflikter medan en drake eller något är i bakgrunden. Just ”Det finns ingen våldsam showdown med ondskan manifesterad” grejen som folk älskar är JÄTTETRÅKIG. Då behöver det här inte fara fantasy.

Och att hon i en senare bok tar bort allas krafter och har en hel jävla bok om relationer i en by gör det ännu värre! Det är max ”Jag har lockat in er med fantasy och nu kommer grejen jag egentligen ville skriva”.

De är också hennes sämst skrivna böcker.

Hennes sci-fi är i alla fall ”Här är ett fucked upp samhälle! Tänker du på liberal kapitalism nu?!”. Det är lite kul och de är bättre språkmässigt.

Jag vet att jag svär i kyrkan nu. Men jag läste alla de här böckerna för att alla prisade dem. Och de är dekonstruktioner av Tolkien som inte tillför något.

 

[Christoffer]

Då behöver det här inte fara fantasy.

Jag tycker tvärt om. Och tycker ju att vi behöver mer och annan ingång i fantasyn för att den ska vara fantasifull öht, annars blir den bara trött och bunden vid vissa saker den ”ska vara”. Och det är övärlden fortfarande unik på många sätt.

 

[God45]

Jag tycker tvärt om. Och tycker ju att vi behöver mer och annan ingång i fantasyn för att den ska vara fantasifull öht, annars blir den bara trött och bunden vid vissa saker den ”ska vara”. Och det är övärlden fortfarande unik på många sätt.

Fast det finns en massa böcker som gör grejerna Earthsea är bra på förutom att vara i Fantasy drag. Det är de som inte ens har en genre!

 

[Christoffer]

Fast det finns en massa böcker som gör grejerna Earthsea är bra på förutom att vara i Fantasy drag. Det är de som inte ens har en genre!

Hugger du mig efter ett par glas rött och på rätt humör skulle jag säga att genres är högerextremism.

 

[Frederik J. Jensen]

Väderfenomen av Anna Fock.

Tight story of three generations of ordinary Russian men and women who happen to live close to a nuclear research facility.

 

[Sömniga Isaac]

Milda Earthsea spoilers:
Problemet med Earthsea böckerna, särskilt de senare, är just grejen folk som inte gillar fantasy älskar med dem. De externaliserar inget och använder inte metaforer. Så den viktiga karaktärsutvecklingen, konflikterna och liknande tar sig inte formen av det fantastiska. Det är istället bara folk som har intern utveckling och mellanmänskliga konflikter medan en drake eller något är i bakgrunden. Just ”Det finns ingen våldsam showdown med ondskan manifesterad” grejen som folk älskar är JÄTTETRÅKIG. Då behöver det här inte fara fantasy.

Och att hon i en senare bok tar bort allas krafter och har en hel jävla bok om relationer i en by gör det ännu värre! Det är max ”Jag har lockat in er med fantasy och nu kommer grejen jag egentligen ville skriva”.

De är också hennes sämst skrivna böcker.

Hennes sci-fi är i alla fall ”Här är ett fucked upp samhälle! Tänker du på liberal kapitalism nu?!”. Det är lite kul och de är bättre språkmässigt.

Jag vet att jag svär i kyrkan nu. Men jag läste alla de här böckerna för att alla prisade dem. Och de är dekonstruktioner av Tolkien som inte tillför något.

Det här låter ju som fantasy jag kan tolerera och stå ut med. Hamnade plötsligt högre upp på min att läsa lista. Tack!

 

[Monokel]

Ni ska självklart läsa Station eleven för att uppmärksamma att det är tio år sedan den släpptes. Höjdarbok!

 

[Man Mountainman]

använder inte metaforer.

Menar du böckerna där (checks notes) En trollkarl förföljs av en läskig skuggvarelse som är hans egen äregirighet, en kvinna gör uppror mot sitt patriarkala samhälle genom att fly från en labyrint full av demoner, en gamling ger upp sin kraft för att hindra all magi att sippra ut ur världen genom ett hål i dödsriket?

 

[mrund]

Piranesi! Av Susanna Clarke. Mycket kortare och tajtare än Jonathan Stran & Mr Norell. Har hyllats här av ett antal forumiter, inklusive undertecknad.

Enig, det är mitt förslag med.

 

[zonk]

Jag hade velat tipsa om Måndag börjar på lördag, av bröderna Strugatskij, i Sam J Lundwalls övers. Men den är nog lögn att få tag på annat än på bibliotek möjligen.

 

[God45]

Menar du böckerna där (checks notes) En trollkarl förföljs av en läskig skuggvarelse som är hans egen äregirighet, en kvinna gör uppror mot sitt patriarkala samhälle genom att fly från en labyrint full av demoner, en gamling ger upp sin kraft för att hindra all magi att sippra ut ur världen genom ett hål i dödsriket?

Jag menar böcker där det är saker som tekniskt sätt händer men mest som en fantasy fernissa över böcker som inte handlar om de sakerna och där fokus inte läggs på de sakerna. Det är som de där Pride and Prejudice omskrivningarna där de lägger till Zombies. Spoiler, Pride and Prejudice handlar ändå inte om zombies.

Folk snackar skit om Earthsea animen för att vara långt från boken men jag tror att det är för att saker faktiskt händer i den.

 

[JohanL]

American Gods av Neal Gaiman (om han inte blivit cancellerad?)

Faller nog under ”tegelsten”?

 

[JohanL]

Folk snackar skit om Earthsea animen för att vara långt från boken men jag tror att det är för att saker faktiskt händer i den.

Det är nog mer att de sakerna inte ens relaterar till något i boken. Var det inte för titeln och kanske något namn skulle man ha svårt att gissa att det var en adaptering ens.

 

[Khan]

Håll er till hennes sci-fi då. Earthsea är medelklass romaner där hon vägrar externalisera något men har en drake på framsidan för att lura nördar att läsa dem.

 

[Khan]

Lite mer seriöst håller jag verkligen inte med dig.

Jag behöver inte stora krig och magiska svärd och tusen olika fantasyfolk med lustiga öron för att det ska vara fantasy för mig. Jag älskar hur hon jobbar med språket för att få till en tung känsla av evig tid, där varje dag är samma som igår, fast ändå inte. Hur hennes fantasy är fattig och klen, där folk plockar musslor på stranden för att överleva till vardags. Långt ifrån de beskrivningar av kungars hallar där vin och mat flödar fram.

Metaforer använder hon till tusen. Men inte på samma sätt som andra. Hon gör små externaliseringar - bästa exemplet är väl otaken i första boken, som rätt tydligt symboliserar Geds oskyldighet / naivitet.

LeGuin är nog min favoritförfattare inom fantasy. Jag håller Övärlden näst högst av allt hon skrivit, och både den och Västra Strandens Annaler är med på min topp fem bästa fantasy någonsin.

 

[Man Mountainman]

Jag menar böcker där det är saker som tekniskt sätt händer men mest som en fantasy fernissa över böcker som inte handlar om de sakerna och där fokus inte läggs på de sakerna.

Ja, ärligt talat vet jag inte vad du pratar om. Böckerna handlar knappast om något annat än de sakerna. Men det är eventuellt inte en diskussion som är särskilt fruktbar att ha.

(Sen, gör det dem bra? Jag vet inte. Jag gillar dem, men eventuellt blir de lite för metaforiska och allegoriska ibland?)