Tipsa om gammal litteratur

[Lemur]

Även om Oscar Wilde inte är känd som en skräckförfattare måste man ändå nämna hans:
Dorian Grays porträtt från 1890.

Skulle precis tipsa om Dorian Grays porträtt, men du hann före. Det är en bra skräckberättelse och trevlig att läsa.

 

[Skarpskytten]

Berättelser från träskmarkerna (den svenska översättningen använder om jag fattar det rätt texten från 1640 och illustrationerna från 1610).

Ska erkänna att jag inte lyckades ta mig igenom den, myllrande persongalleri och många teman som återkommer. Men det är en klassiker för den som bryr sig om sånt. Och någon borde bygga ett rollspel på den.

 

[Genesis]

Ingen har nämnt Kallocain? 1940, visserligen, men riktigt, riktigt bra. Bättre än den mer berömda 1984, tycker jag. Jag är också förtjust i Hjalmar Söderberg, Har inte läst Den talangfulla draken (1913), men den står på listan.

– Du begriper väl själf, svarade profeten, att en fattig poet inte kan ha några utsikter hos prinsessan. För henne måste du uppträda som något förnämt, något mycket förnämare än hertigen af Kallipasta. Du måste uppträda som krigsguden Bom-bom!
– Kors i all världen! sade Hannes. Hur skall det gå till? I folkskolan fick vi ju lära oss af katekesen, att krigsguden Bom-bom rider på en eldsprutande drake. Hvar skall jag få den ifrån?

Harry Martinsons Aniara är ju sjukt ung för den här tråden (1956), men det går ju inte att inte ha med den:

Goldondern Aniara stängs, sirenen ger signal
för fältutstigning enligt känd rutin
och gyrospinern börjar att bogsera
goldondern uppåt emot zenits ljus,
där magnetrinerna som häva fältens styrka
snart signalera läge noll och fältavlösning sker.

(Jag måste dock erkänna att jag inte lyckats ta mig igenom hela. Men kombinationen av versmått och gammalt teknobabbel är svår att inte tycka om!)

Alla dessa finns på Litteraturbanken.

 

[zonk]

Jag blev själv inte jätteförtjust i den men känns ändå fel att inte nämna Färden till västern, ett kinesiskt epos från sent 1500-tal som fortfarande har en roll i deras populärkultur.

Jag vet inte hur det är med de svenska översättningarna men på engelska har väl Anthony Yus nya(ish) övers. gott anseende. Möjligen lite för gott om fotnoter. Han gjorde även en förkortad version, "The Monkey and the Monk", som jag nog faktiskt föredrog över den fullständiga.

 

[Genesis]

Jag vet inte hur det är med de svenska översättningarna men på engelska har väl Anthony Yus nya(ish) övers. gott anseende. Möjligen lite för gott om fotnoter. Han gjorde även en förkortad version, "The Monkey and the Monk", som jag nog faktiskt föredrog över den fullständiga.

Ännu bättre är såklart Stephens Chows … mycket fritt tolkade filmatisering:

 

[Lukas]

Jag vet inte om jag skulle kalla OZ böckerna av L. Frank Baum för bra, men jag tycker de är en underhållande läsning (och är oerhört snabblästa).

Annars har jules Verne skrivit mycket som måste räknas som scifi (även om tekniken ibland hunnit förbi vad som var scifi på hans tid). Inte läst Verne sedan jag var tonåring men då tyckte jag väldigt bra om en världsomsegling under havet.

 

[Rangertheman]

Jag vet inte om jag skulle kalla OZ böckerna av L. Frank Baum för bra, men jag tycker de är en underhållande läsning (och är oerhört snabblästa).

Jag älskade dem som barn! Har säkert läst hela serien ett halvdussin gånger.

 

[clarence redd]

Många bra förslag! Jag hade tänkt tipsa om Frankenstein och Trollkarlen från Oz, men det får bli britten Olaf Stapledon istället. Hans tidigaste böcker är 1930-tal, så de kvalar precis inte in. Men hans inflytande har varit relativt stort för en del nutida författare.

Wikipedia:
”The next great science fiction writers after H. G. Wells were Olaf Stapledon (1886–1950), whose four major works Last and First Men (1930), Odd John (1935), Star Maker (1937), and *[Sirius](https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sirius_(novel))* (1944), introduced a myriad of ideas that writers have since adopted…”

 

[koraq]

Berättelser från träskmarkerna (den svenska översättningen använder om jag fattar det rätt texten från 1640 och illustrationerna från 1610).

Ska erkänna att jag inte lyckades ta mig igenom den, myllrande persongalleri och många teman som återkommer. Men det är en klassiker för den som bryr sig om sånt. Och någon borde bygga ett rollspel på den.

Det där är ju en intressant berättelse. Jag håller med om att det var väldigt mycket folk att hålla ordning på. Jag tog genom den, även om det blev lite repetativt mot slutet. Men, jag undrar nyfiket vad du känner lockar med att göra rollspel av den? Menn det kanske borde tas i en egen tråd.

 

[Skarpskytten]

Det där är ju en intressant berättelse. Jag håller med om att det var väldigt mycket folk att hålla ordning på. Jag tog genom den, även om det blev lite repetativt mot slutet. Men, jag undrar nyfiket vad du känner lockar med att göra rollspel av den? Menn det kanske borde tas i en egen tråd.

Vi kan väl se om moderatorerna bryter ut oss eller inte.

Jag tänker väl typ så här

• RPna är ”rövare”, goda personer som tvingats till brott (eller satts dit för saker de inte gjort) av en ond, korrupt värld
• De har en bas, det är väl ett berg i boken?
• Basen är en fisktank, det finns motsättningar mellan olika fraktioner och personer bland rövarna
• Basen utsätts för yttre hot, myndigheterna, barbarer, andra rövargäng
• Basen behöver resurser (mat, kläder, vapen, rustning) som den milisen grad kan producera själv

Massor av konflikter här, på olika nivåer, i en färgstark miljö. Ett hack baserat på Svavelvinter? Eller ännu ett spel byggt på AW (skulle ju inte förvåna mig om det redan är gjort)?

 

[JohanL]

Vi kan väl se om moderatorerna bryter ut oss eller inte.

Jag tänker väl typ så här

• RPna är ”rövare”, goda personer som tvingats till brott (eller satts dit för saker de inte gjort) av en ond, korrupt värld
• De har en bas, det är väl ett berg i boken?
• Basen är en fisktank, det finns motsättningar mellan olika fraktioner och personer bland rövarna
• Basen utsätts för yttre hot, myndigheterna, barbarer, andra rövargäng
• Basen behöver resurser (mat, kläder, vapen, rustning) som den milisen grad kan producera själv

Massor av konflikter här, på olika nivåer, i en färgstark miljö. Ett hack baserat på Svavelvinter? Eller ännu ett spel byggt på AW (skulle ju inte förvåna mig om det redan är gjort)?

Känns som en uppenbar Blades in the Dark?

Guy Gavriel Kay använder Berättelser från träskmarkerna i sin bok River of Stars, för övrigt, eftersom det stämmer med när den utspelar sig (nordliga Song-dynastin).

 

[Gerkub]

Ralph Adams Crams smått mardrömslika korthistoria The Dead Valley (1895) utspelar sig utanför Ängelholm. Kort och märkligt läskig.

 

[Svarte Faraonen]

Ralph Adams Crams smått mardrömslika korthistoria The Dead Valley (1895) utspelar sig utanför Ängelholm. Kort och märkligt läskig.

Det var gott gry i pågarna på den tiden, ifall de kunde gå från Ängelholm till Hallsberg över dagen.

 

[Man Mountainman]

I princip allt av Edgar Allan Poe (1809-1849). I synnerhet hans skräckberättelser som var en stor inspirationskälla till Lovecraft.

Tänkte nämna Poe och då i synnerhet The narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket som är en märklig, mörkt suggestiv äventyrsberättelse om en sjöfärd till Antarktis och som utövade ett explicit inflytande över At the Mountains of Madness.

 

[Stareater]

Tycker det ser lite tomt ut med författare från öst i den här tråden, trots att de (subjektivt) är de bästa på att skriva sci-fi (eller fantastika som de själva kallar det). Tyvärr är den sanna guldåldern 1925 och framåt (Beljajev, Bulgakov, m.fl), så inte riktigt 100 år.

Vi av Yevgeny Zamyatin skrevs dock 1921 (men publicerades senare pga sovjets censur) och borde vara obligatorisk läsning.

Kan man tänka sig att se 100 år gammal sovjetisk sci-fi-film kan jag dessutom rekommendera Aelita som enligt min DVD spelades in 1921 men hade sin filmpremiär 1924.

 

[Brödbane]

Scheherazade eller tusen och en natt - klassisk samling av folksagor från området runt arabiska halvön. Sammanställdes på engelska i början av 1700-talet. Framförallt historierna om Sinbad Sjöfararen är väldigt intressanta (även om de är ett senare tillägg)!

Kristens resa eller The Pilgrim's Progress from This World to That Which Is to Come av John Bunyan. Kristen allegori som är väldigt fantasy och mörk. Rekommenderar starkt den illustrerade varianten från 1985 med bilder av Alan Parry. Här är ett smakprov:



Gullivers resor av Johnatan Swift från 1927. Förut den välkända historien om Lilliputarna så handlar boken även om resor till jättarnas land, de talande hästarnas rike och en svävande mekanisk ö.

Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov är lite för ung då den skrevs mellan 1928-1940 (och gavs ut 67) men är för bra för att inte nämna. Djävulen åker till Moskva tillsammans med en talande katt, en vampyr och ett gäng andra filurer. Kaos, kärlek och religionsfilosofi uppstår.

Tycker även att H.G Wells bok The island of Doctor Moreau bör nämnas. En definitiv klassiker som påverkar flera andra verk.

 

[Theo]

Kristens resa eller The Pilgrim's Progress from This World to That Which Is to Come av John Bunyan. Kristen allegori som är väldigt fantasy och mörk. Rekommenderar starkt den illustrerade varianten från 1985 med bilder av Alan Parry. Här är ett smakprov:

View attachment 9606

Beat me to it - The Pilgrim's Progress är ju fortfarande rätt välkänd som ett religiöst litterärt verk men den är lite orättvist bortglömd som fantasy-prototyp. Den har både episka questlandskap och jättar och balrogliknande demoner, samt en del förvånansvärt rolig satir och allt överlagt med puritansk existentiell ångest. Och ja, bilderboksversionen är inte dum.

 

[Brior]

Gilgameshsposet nämndes och jag skulle vilja påpeka att gammal mytologisk litteratur över huvud taget är inspirerande (och har inspirerat mig), t.ex. Eddan, Mabinogion (walesisk), Kalevala, grekiska berättelser, Enuma Elish (babylonskt skapelseepos) etc. Mycket fantasy bygger ju på dessa urhistorier.

Sedan såg jag inte James Branch Cabell nämnas, t.ex fantasyromanen ”Jurgen” från 1919

Edit: Baron Münchhausens berättelser är ju också intressanta, från 1700-talet. William Blakes ”Marriage of Heaven and Hell” läste jag nyss – fina illustrationer på köpet. Och förstås Dantes inferno med bilder av Doré.

Sedan kan det vara värt att titta på ”The Golden Bough”, där sir James George Frazer ganska yvigt beskriver märkliga religiösa och kultartade sedvänjor världen runt. Har haft stort inflytande på poesi m.m., t.ex vad gäller TS Eliot och Jim Morrison. De shamanliknande raderna ”Not to touch the Earth, not to see the Sun” kommer exempelvis från Frazer.

 

[anth]

Gilgameshsposet nämndes och jag skulle vilja påpeka att gammal mytologisk litteratur över huvud taget är inspirerande (och har inspirerat mig), t.ex. Eddan, Mabinogion (walesisk), Kalevala, grekiska berättelser, Enuma Elish (babylonskt skapelseepos) etc. Mycket fantasy bygger ju på dessa urhistorier.

Påminner mig om att vi missat flera religiösa skrifter, som kan ses som "fantasy".
Vi har bibeln, men det finns även flera indiska skrifter, t.ex. Bhagvad Gita som är en berättelse i eposet Mahabaratas sjätte bok.

I Kina har wuxia funnits i flera hundra år och som är grunden till dagens hongkong-rullar och kungfu-filmer.
Jag tror att den kinesiska 1300-talsromanen "Berättelser från träskmarkerna" redan har nämnts i tråden.

 

[Theo]

Den mest omedelbara äldre litterära föregångaren till modern fantasy (och modern skräck för den delen) är ju som påpekats den s k gotiska skräckromanen. Ett par klassiker i den genren har redan nämnts, men de här tror jag inte jag sett i tråden:

The Monk av Matthew G. Lewis (1796) är IMO den definierande klassikern i genren. Huvudstoryn handlar om titelfigurens huvudstupa moraliska förfall som urartar i såväl svartkonster som övergrepp på oskyldiga jungfrur, men det hinns också med allehanda spökerier, stråtrövare, mörk religiös vidskepelse och en del subtil ho-yay. Den har åldrats förvånansvärt bra. Se den här recensionen för mer detaljer: Grimdark, Old-School Style

The Private Memoirs and Confessions of a Justified Sinner av James Hogg (1824) är en mer obskyr favorit. Den är en mer psykologisk skräckroman såväl som en satir över kalvinismen. Den yttre storyn handlar om de två adliga skotska bröderna George och Robert; Robert, som uppfostrats till fanatisk kalvinist av sin mor och styvfar, stalkar och förföljer George genom livet och mördar honom (kanske) till slut. Därefter får vi historien ur Roberts synvinkel (som hans efterlämnade titulära memoarer och bekännelser), där man får följa hans resa via religiös fanatism och övertygelse om att han är Guds hämnande redskap till vansinne, förtvivlan och självmord, allt påhejat av en mystisk figur som kanske eller kanske inte är Satan eller kanske bara hans eget undermedvetna. Det är som framgår mycket lek med opålitliga berättare, och boken är också bitvis riktigt rolig.