Undrar bara, hur förklarar ni att tiraker, alver o dvärgar verkar vara så sammansvetsade (till skillnad från människor) trots att de är minst lika mycket geografiskt utsprida? De verkar alla ha en gemensam grundkultur som alla accepterar, ha en ide om de andra grupperna inom den egna rasen, och alla som tillhör en subgrupp (ex. Thism, Frakk), verkar identifiera sig som tillhörande den subgruppen istället för att anse att de är sin egen grej.
Alverna är ganska så geografiskt koncentrerade. Sanari, thism och kiriya bor tillsammans i Sunariskogen, och de större bosättningarna utanför denna (Savias, Iracskogen) har en rätt god kommunikation med den. Det finns visserligen områden som är isolerade från dessa (Ebhron, Pereine), och jag tror man får pusha mer att dessa är säregna från de andra. Léaram bor i Alarinn och Consaber, och pyar är ett handelsfolk som aktivt upprätthåller internationella kontakter mellan varandra. Att henéa delar kulturer är lite mer speciellt, men vi har lite tankar kring hur det går till (det förvånar nog knappast att Skugglandet är med på ett hörn).
Bland tirakerna tänker jag mig att man får se dem som några separata kulturer. Marnakh är den stora tirakkulturen i Västlanden, Jargien och Asharina, Bazirk på Takalorr och i vissa koloniala bosättningar (Jaccumta och Sinadera), Frakk i huvudsak i norra Mundana. Men just frakkstammens utbredning är lite orimlig, och känns ibland rätt mycket som "klart vi måste ha orcher i bergen".
Dvärgarna är lite av ett problem. Hur lyckades man kommunicera mellan fästena under alv- och tirakkrigen? Hur visste dvärgar och tiraker i Krolimbergen att deras släktingar slogs på Asharina? Dvärgarna har inte riddjur, inga fasta kommunikationsleder mellan fästena. De dvärgafästen som ligger ännu längre bort, i Ebhron och Menon-Aun, hade jag varit lockad att göra till separata dvärgasläkten som på egen hand letade sig upp i ljuset, eftersom det verkar så konstigt att dvärgar från Khazim-renk-Ghor reste hela vägen dit.