Suicide is painless
Suicide is Painless ("SIP") är ett spel om rockstjärnor och deras kamp med sig själva och omvärlden. Miljön är en modern västerländsk kosmopolitisk värld, full med glamour och glitter och strålkastarljus och falsk yta och ångest. Exakt var och hur, och detaljer kring det är inte intressant, eftersom spelet huvudsakligen handlar om image, personlighet och relationer.
Rollpersonerna är artister. De kan spela i samma band, eller bara tillhöra samma "klick" som ofta förekommer ihop. Världen skapas i övrigt medans man spelar. Den är ändå bara mer eller mindre verklig beroende på ens grundvärden, och väldigt flytande och isolerad.
SIPs grundkoncept är "the slippery slope". De kortsiktiga vinsterna äts upp av de långsiktiga förlusterna. I längden så faller man utåt och neråt till en glömd hjälte som alla hatar och saknar vänner, och som inte längre har grepp om verkligheten.
Det finns tre grundvärden: Reality, Image och Career.
Career reflekterar hur bra det går för en rent krasst ekonomiskt och hur väl ansedd man är bland allmänheten. I stort sett hur många plattor man säljer, så även ekonomisk status ingår här. Skalan går från "King of Pop" via "The Sensation", "One Hit Wonder", "Last Year's Hit", "Never Made It to the Top" och "No, the Other One" ner till "Who?"
Image reflekterar hur väl ansedd man är bland fansen, oavsett vad allmänheten tycker. Det omfattar även hur bra man är. Där är skalan "I Want Your Love Child" via bland annat "Badly Backtracked" ner till "You Raped my Childhood".
Det sista och viktigaste värdet är Reality, som mäter ens verklighetsförankring. Skalan där går från nästan verklighetsförankrade "Born to run" via "Love, Love, Love", "Listen to the drums", "I wanna be sedated", "Is there anybody out there?" och "A dinosaur is riding in my elevator" ner till "Suicide is painless".
Alla dessa tre värden beskriver till stor del hur verkligheten är, och det viktigaste är nog Reality. Ju lägre Reality är desto mer surrealistisk och konstig är verkligheten som man lever i, med tempel tillägnade Liz Taylor och Elefantmannens skelett och hallucinationer om en själv som fascistledare.
Grundvärdena varierar efter hur de används i konfliktresolution och handlingsresolution.
Det mesta i spelet är konfliktresolution, där man satsar ett poäng från något av värdena, och vinnaren får båda. Det finns även handlingsresolution, där man satsar ett värde, och om man lyckas så får man poäng och misslyckas så vinner man poäng. Det är inte nödvändigtvis så att man slår för samma värde som man satsar - man kan satsa Image men slå mot Reality för att göra den nya plattan.
Rollpersonerna har också relationer. Sinsemellan så har man en Förebild och en Rival. Dessa får berättarmakten i en handling. I en konflikt så får både vinnarens Förebild och förlorarens Rival berättarmakten, i respektive ordning.
Relationer utåt är en uppsättning personer som man skapar när rollpersonen skapas, mer eller mindre genom att dra ett antal kort med en person på varje. Personerna kan vara fru, flickvän, familj, manager, föräldrar, kompisar från highschool et cetera. Så länge de är i spel så kan man åberopa dem som bonus på slag, men man kan också offra dem istället för att sänka grundvärden om man förlorar handlingar. I konflikter så kan relationer utåt dessutom skickas över till den vinnande spelaren.
