Stilla natt är ett skräckrollspel inspirerat av John Ajvide Lindqvists böcker (Låt den rätte komma in, m fl). Det är tänkt att spelas i korta kampanjer om 2–4 spelmöten.
Spelboken är full av korta, inspirerande koncept, där övernaturliga varelser och mystiska fenomen möter mundana familjer, relationer och konflikter. Det finns också väldigt fina illustrationer: mörka tjärnar, ensliga busshållplatser och vindsförrd till hyreshus, alla med ett par glimmande ögon i mörkret, eller kanske en man med utfällda klor han gömmer bakom ryggen.
Något intressant med spelet är dess förhållande till spelledarens förberedelser. Det finns en procedur för att skapa en skådeplats, som till exempel kan vara en svensk småstad med platser som Sjukhuset, Skjulet i skogen och Familjens radhus. Spelarna vaskar gemensamt fram intressanta personer, och bestämmer därefter vilka som blir rollpersonerna och vem som spelas av vilken spelare. De behöver inte känna varandra, men alla kommer ha någon koppling till det okända, som är spelets term för de övernaturliga inslag som dyker upp förr eller senare.
En av rollerna ska ha en direkt koppling till det okända – en häxa, vampyr eller vad det kan vara. Jag använder en vampyr som exempel. Någon gång under rollpersonsskapandet smyger denna spelare iväg med spelledaren, och stolpar upp regler för hur detta funkar. Spelaren behöver inte veta allting, men de grundläggande reglerna: vad har vampyren för förmågor, hur kan de dödas etc.
Spelledaren uppmanas att skriva ner allt sådant, och sedan ytterligare några saker som vampyren själv inte har listat ut. Sedan är spelledarens instruktioner att detta nedskrivna ska följas benhårt, och inte ändras i efterhand. Vidare, bortsett från att helt enkelt säga vad som står där rakt ut, så ska spelledaren inte göra någon ansats att dölja eller vilseleda spelarna om hur det funkar. Idén är alltså att spelarna inte ska veta så noga vad det är de kommer stöta på, men att den som vill ska kunna lista ut det i spel.