Nekromanti Tjejer inom de taktiska kortspelen

[Testudo]

Hej!

Jag läser första terminen på det kulturvetenskapliga kandidatprogrammet vid Stockholms universitet, och den sista delkursen i vad som kallas "Kulturvetenskaplig baskurs" går ut på att skriva en "vetenskaplig uppsats". Inom ramen för detta håller jag på att försöka finna förklaringar till varför så få tjejer spelar taktiska kortspel (i stil med Magic the Gathering, Vampire the Eternal Struggle, etc.), och i detta syfte skulle jag vilja få lite svar och synpunkter (både från killar och från tjejer) på några frågor.

Finns det en stereotypisk "kortspelare", och ser du i så fall den stereotypen främst som negativ eller positiv? Beskriv gärna stereotypen så utförligt du kan.
Anser du att det finns olika stereotyper inom olika spel?

Vad tror du är orsaken till att så få tjejer/kvinnor spelar taktiska kortspel?

Spelar du själv inte taktiska kortspel så får du gärna förklara varför. Samma sak gäller om du faktiskt är en spelare; Hur kom det sig att du började spela? Varför fortsätter du? Tala också gärna om ifall du deltar i turneringar eller bara spelar "på kul", och var tydlig med vilka spel det är du har prövat och sysslar med.

Hur anser du att tjejer blir bemötta i sammanhang med taktiska kortspel? Skiljer sig bemötandet något från det som ges killar?

Ju fler och utförligare svar jag får desto bättre är det. Tack på förhand!

//Oscar ^^

 

[krank]

Finns det en stereotypisk "kortspelare", och ser du i så fall den stereotypen främst som negativ eller positiv? Beskriv gärna stereotypen så utförligt du kan.
Anser du att det finns olika stereotyper inom olika spel?

Det finns stereotyper i omlopp, som mest handlar om Magicspelares brist på personlig hygien... Men erfarenheten säger ju givetvis att stereotyperna inte stämmer, så det beror på vad du menar med "finns"...

Vad tror du är orsaken till att så få tjejer/kvinnor spelar taktiska kortspel?

Att tjejer och kvinnor formas av samhället till att inte gilla samlarsaker/nördsaker på samma sätt, det är mer kläder/utseende/smink etc. Killar förväntas ha hobbies, tjejer förväntas ha kompisar - lite förenklat. Kort sagt, det handlar om genus snarare än kön.

Spelar du själv inte taktiska kortspel så får du gärna förklara varför.

För att jag inte hittat ett spel som passar mig; jag är komplettist och ser därmed samlarkortspel som t.ex magic, där man aldrig kan ha "allt" - de skulle vara alltför pengakrävande för mig.

Jag skulle dock kunna tänka mig spela något i stil med Magic som hade ett begränsat antal kort, där man slapp köpa en massa extrapaket som dessutom är slumpade...

Har testat Magic. Det var roligt och så, men jag har inte tiden att sätta mig in i hela systemet och jag har inte pengarna att investera.

Hur anser du att tjejer blir bemötta i sammanhang med taktiska kortspel? Skiljer sig bemötandet något från det som ges killar?

Tyvärr, ingen aning. Min upplevelse från Gothcon nu senast är att det var betydligt fler tjejer som spelade Magic än som spelade rollspel, men det kan ju bara vara min subjektiva och felaktiga upplevelse.




Överlag gäller väl samma sak vad gäller tjejer i taktiska kortspel som det gäller för tjejer i alla dylika nördhobbies - deras socialisering arbetar mot dem, och därmed får vi också färre tjejer än killar.

 

[Eksem]

Jag tycker det finns en slags skillnad mellan vad jag uppfattar som den genomsnittlige kortspelaren och vad jag uppfattar som den genomsnittliga uppfattningen om den genomsnittliga kortspelaren.

Den bilden av kortspelare jag ser hos folk som inte spelar själva är just de svettiga, nästan autistiska kortspelarna. Den bilden härrör givetvis från att kortspelare i offentliga utrymmen alltid befinner sig i trånga varma lokaler och spelar samma spel om och om igen i två-tre dygn.

De kortspelare jag träffat tillhör på många sätt samma gamla uppdelningar som rollspelarna gjorde en gång i tiden. Antingen är det gamla grognards med stora magar och gamla kort som tycker yngligarna med sina nya idéer är lätt påfrestande, eller också är de någon typ av mer eller mindre anemiska skolungdomar. När de befinner sig i normalare miljöer än de extrema konventsmiljöerna är de för det mesta varken särskilt svettiga eller autistiskt nördiga, även om det förekommer.

De är förstås alltid män.

På en genomsnittlig turnering på Dragons Lair måste deltagarantalet upp i över 20 för att det ska komma några kvinnor ö.h.t, och då brukar det vara ungefär 1 kvinna per 20 män eller så. Kvinnor som spelar kortspel är ett sådant undantag att jag inte ens har observerat några mönster i hur kvinnor blir bemötta. Det händer så sällan att några mönster egentligen aldrig etablerar sig tror jag. Från amerika, som har en mycket större spelarbas än Sverige, har jag hört saker som att "tjejer aldrig är bra spelare", att det är en "lose-lose sitation" att spela mot tjejer eftersom ingen blir imponerad av att man vann ("it's just a girl") och man blir hånad om man förlorar ("you got beat by a girl")! Sista delen av ett avsnitt av Podcasten Deck Builders Radio handlar om detta, där en tjej berättar om hur hon blev bemött på en PTQ där hon kom bland de 8 bästa. Kan vara värt att kolla in.

I Sverige har jag dock inte sett eller hört något sådant.

Något intressant jag noterat är dock att flickor i mycket högre grad än kvinnor spelar kortspel. Yu-gi-oh-barnen (och för den delen ungdomarna) på Dragons Lair har en mycket större andel flickor än vad de äldre Magic-spelarna har kvinnor. Det är svårt att veta säkert om det är spelet som är intressantare, om flickor slutar spela när de blir äldre eller om det är en förändring på gång där flickor tillåts ägna sig åt hobbies som inte är så könsstereotypa. En kombination säkert.

Själv spelar jag Magic, men har inte gjort det så länge. Jag spelar det för att det är ett djävulskt välkonstruerat litet spel med många spelare och en kul kultur runtomkring. Jag spelar i turneringar (och förlorar, men spelar för att det är kul). Jag spelade det en gång i tiden när det kom till Sverige, och slutade fram till i våras, då jag plockade upp korten och började spela igen.

 

[Rising]

Först måste du få din begreppsapparat i ordning. "Taktiska kortspel" finns det nämligen inget som heter. Vad du pratar om är "samlarkortspel", vilket man oftast brukar prata om såsom TCG (trading card game) eller CCG (collectible gard game).

Nå; jag är inte helt övertygad om att antalet kvinnliga CCG-spelare verkligen skulle vara så himla lågt, i jämförelse med andra spelhobbies. Nu är jag visserligen lite för gammal för att uttala mig bombsäkert om detta, men nog lockade väl ändå Pokemon och Yu-Gi-Oh en tämligen stor andel tjejspelare?

Det finns definitivt en stereotyp bild av turneringsspelarna i spel såsom Magic - och den bilden är att de är dweebiga freaks som luktar illa - men när det gäller vanliga casualspelare så är det svårare att uttala sig. Det är som gruppen "datorspelare" - jag menar; nästan alla spelar ju datorspel, så det går inte riktigt att säga att de skulle vara si eller så. Gruppen är helt enkelt för stor.

Nå, de flesta tjejspelare jag känner till är sådana som spelar med sina pojkvänners kort. De tycker det är soft att spela spel, men är inte riktigt typen som lägger ned pengar på att köpa egna spel. Jag tror mest det är ingångströskeln som avskräcker tjejer från att börja spela CCG:er i större skala. Precis som det var med dataspel tidigare, alltså. Iom den enkelhet som erbjudits via internet att hitta och prova på dataspel så ser man också att antalet tjejer som spelar någon sorts dataspel har skjutit i höjden med raketfart. Och tjejer har ju definitivt inget emot kortspel i sig, vilket explosionen av pokerspelande kvinnor visar.

Du undrar varför jag började spela, och svaret är mycket enkelt: Alla som spelade någon form av spel i slutet av nittiotalet spelade också Magic när det kom. Det var kanske inte alla som lade ner massor med pengar på det, men alla som hade någon form av nördcred spelade det. För mig stannade det dock på en casual nivå.

De spel jag lade ner mer än 500 kronor på - och som jag har spelat mer än 10 partier av - var Magic, Doomtrooper, Netrunner, Guardians och Pokemon. Jag har dock provat på eller ströspelat kanske ett tjugotal CCGspel genom åren; de jag kan dra mig till minnes på rak arm är Dixie, Hyborian Gates, Illuminati, Kult, Jyhad, L5R, Middle-Earth, YGO, Rage, Robotech, Shadowfist, Sim City, Star Trek, Star Wars, Towers in Time, Ultimate Combat!, Wyvern och XXXenophile.

Hur anser du att tjejer blir bemötta i sammanhang med taktiska kortspel?

"Wow! Kul! Skulle du vilja spela mot mig?"

Skiljer sig bemötandet något från det som ges killar?

Ja. Ingen blir glad av att ännu en lökig snubbe börjar spela ett CCG. Sådana finns det ju redan tusentals av.

 

[Skuggvarg]

Ärligt talat tycker jag tjejer är väldigt sällsynta inom alla spelhobbies, må det vara kortspel, rollspel, brädspel eller vilka jäkla spel som helst. Vad det beror på vet jag verkligen inte, men det vore ju trevligt om verkligheten kunde bli lite mer balanserad mellan könen.

Kan det ha något att göra med att genetiken påstår att män är mer tävlingsinriktade än kvinnor?

Jag har spelat Magic och spelar det fortfarande, i viss mån, men jag tror att jag inte är tillräckligt tävlingsinriktad för att bli en tillräckligt bra spelare. Jag känner att jag har för lite tid, energi och motivation för att orka fortsätta spela Magic.

Jag började spela för att det verkade vara ett kul spel (och det är det också), plus att det är roligt att bygga egna lekar. Att det hela tiden kommer nya kort är också roligt, men det kan också kännas som ett stressmoment.

Tjejer verkar få samma bemötande som killar, när det gäller Magic, förutom att alla killar blir storögda så fort de ser en Magic-spelande tjej och nästintill börjar dregla över henne. Okej, det där var en klar överdrift, men lite åt det hållet är det faktiskt. Dock tror jag inte det är något specifikt för just Magic, utan vi nördkillar blir alltid lite tokglada när det dyker upp en tjej som gillar samma nördhobby som vi.

 

[Skuggvarg]

Nä du, det fanns många spelnördar som inte började spela Magic, eller spelade det i slutet av 90-talet. Jag, bland andra.

Att "alla" spelnördar skulle spela Magic är verkligen en grov generalisering.

 

[Skuggvarg]

Magic är ju också fullt av regelbuggar, av vilka det finns betydligt färre i enklare spel som Duel Masters och Yu-gi-oh. Eller inte buggar, men kryphål i reglerna.

Min sambo har aldrig kommit över det faktum att varelser som är indestructable kan dödas med kort som minskar varelsens toughness. Och egentligen går det ju emot hela logiken.

Ja, just det ja...glömde ju helt nämna att jag fick sambon att spela Magic ett tag. Det var trevligt så länge det varade, men hon hatade alla mina lekar, för att jag kunde lägga så mycket tid på dem, tid som hon ansåg att hon inte hade. Ändå så spöade hon skiten ur mig för det mesta (i spelet alltså). Så trots att jag lade ner mycket tid på exotiska strategier gick det ändå åt helvete...och så hade hon mage att gnälla på att mina lekar var för välplanerade? Hur går det ihop?

 

[Necross]

Vad har du för underlag när du drar in Vampire The Eternal Struggle i det här med att det är få tjejer som spelar? TDWA? White Wolfs spelarregister? För i just Vampire tror jag det är ganska många, jämfört med t.ex. Magic. Jag tror att det beror på att Vampire är mer socialt, moget, och det är mindre hets att vinna. Och folk har bättre personhygien.

Jag blir lite orolig över upplägget på din "vetenskapliga uppsats" (dina citationstecken). Det måste ju ha skrivits hyllmeter om varför kvinnor är mindre tävlingsbenägna än män.

 

[krank]

Kan det ha något att göra med att genetiken påstår att män är mer tävlingsinriktade än kvinnor?

Konkret är väl män mer tävlingsbenägna, men det är väldigt vanskligt att påstå att det är genetiken som är boven i det dramat, när vi ändå lever i ett samhälle som har väldigt tydliga och separerade könsroller - socialiseringen är mycket stark, killar socialiseras till att tävla, kvinnor till att inte göra det.

 

[Dante]

Konkret är väl män mer tävlingsbenägna, men det är väldigt vanskligt att påstå att det är genetiken som är boven i det dramat, när vi ändå lever i ett samhälle som har väldigt tydliga och separerade könsroller - socialiseringen är mycket stark, killar socialiseras till att tävla, kvinnor till att inte göra det.

Man kan tycka att det är vanskligt om man inte accepterar att miljoner års tävlande om honors gunst för att få sprida sina gener vidare inte hux flux suddas ut av några tusen års kultur.

(Kultur som för övrigt utvecklats med utgångspunkt i våra genetiskt betingade beteenden.)

 

[Rising]

det fanns många spelnördar som inte började spela Magic, eller spelade det i slutet av 90-talet.

Men jag skrev "alla som hade någon form av nördcred spelade det." Du var helt enkelt en lamer.

Ty alla som var någorlunda häftiga (på nördars sätt, nota bene) spelade definitivt Magic. Idag kan det kanske anses vara lite coolt att vara en insnöad grognard, exempelvis, men spelade man inte Magic '96 så hajade man ingenting. Då var man inte en nörd.

Du kanske "gillade spel" på samma sätt som det finns stureplansblondiner som gillar att dansa till Eminem, men på samma sätt som de inte är några hip hopare, så var inte du en riktig nörd.

/Rising
som förstås har tungan i mungipan när han skriver detta (men som ändå gissar att någon lökig djäkel utan självdistans inte inser det)

 

[Gurgeh]

Finns det en stereotypisk "kortspelare", och ser du i så fall den stereotypen främst som negativ eller positiv? Beskriv gärna stereotypen så utförligt du kan.
Anser du att det finns olika stereotyper inom olika spel?

Stereotypen är att Magic-spelaren luktar illa. Det är möjligen sant, men jag tror inte att han luktar sämre än andra nördar i genomsnitt. Orsaken till att Magic-spelarna fått det ryktet är själva spelformen. En Magic turnering har många deltagare och spelet tar liten plats, så på ett konvent är det inte ovanligt att 100 Magic-spelare pressas in i ett enda -- dåligt luftkonditionerat -- rum. Om man fyller samma rum med 16 Warhammer-spelare blir luften bättre, oavsett hur dålig hygien de individuella spelarna har.

Sedan finns det vissa Magic-spelare som ger intryck av att inte ha duschat på ett par veckor och inte bytt t-shirt sedan Palme var statsminister.

I egenskap av Magic-spelare har jag en hel del andra fördomar mot Magic-spelare. Min främsta fördom är att Magic-spelare är lata slashasar som inte klarar av att ta ett enda eget initiativ, eller följa en enkel instruktion om det inte står en domare bredvid och ger dem en varning. De kan inte plocka upp sina booster-packs efter att ha draftat, de kan inte lägga korten de draftar i en hög, de kan inte skriva upp resultaten på listan eller leta reda på sin nästa motståndare på egen hand. De beter sig helt enkelt som hjälplösa bebisar som skulle drunkna om de hamnade med ansiktet nedåt i fem centimeter djupt vatten och ingen mer initiativrik spelare fanns i närheten och beordrade dem att resa sig upp.

Det här gäller naturligtvis inte alla, men tillräckligt många för att man ska störa sig på det.

Vad tror du är orsaken till att så få tjejer/kvinnor spelar taktiska kortspel?

Välj något av följande:
a) Kvinnor är inte lika genetiskt betingade att tävla som män.
b) Tjejer uppmuntras inte att tävla av föräldrar och andra vuxna på samma sätt som killar.
c) Tjejer umgås oftare två och två medan killar umgås i grupper där spel är en mer naturlig aktivitet.
d) Spel betraktas ofta som barnsligt. Tjejer är mer rädda för att syssla med aktiviteter som betraktas som barnsliga.
e) Något helt annat.
f) En kombination av flera av de ovanstående alternativen.

(OBS! Jag tänker inte försvara något av de ovanstående påståendena eftersom jag inte är beredd att skriva under på något av dem, utom möjligen e och f.)

Samma sak gäller om du faktiskt är en spelare; Hur kom det sig att du började spela? Varför fortsätter du? Tala också gärna om ifall du deltar i turneringar eller bara spelar "på kul", och var tydlig med vilka spel det är du har prövat och sysslar med.

Jag började spela för att jag läste en artikel om Magic i Signaler från Sverok och tyckte att det lät kul. Jag fortsatte att spela eftersom det visade sig att artikeln hade rätt. Jag spelar nästan enbart turneringar, väldigt lite i andra sammanhang, även om de flesta turneringarna är av det mindre slaget som arrangeras i spelbutiker på fredagar. Jag har spelat ett flertal samlarkortspel. De jag spelat mest är Magic, Jyhad/Vampire och Middle-Earth. Idag spelar jag bara Magic.

/tobias

 

[Gurgeh]

Logiska luckor

Min sambo har aldrig kommit över det faktum att varelser som är indestructable kan dödas med kort som minskar varelsens toughness. Och egentligen går det ju emot hela logiken.

Det är inte en bug, det är en feature. Dessutom är det helt logiskt: varelsen kan inte skadas av direkt våld, men man kan döda den genom att förtvina den. Det finns märkligare logiska problem i Magic, som till exempel hur det går till när man utrustar en Grizzly Bear med en Loxodon Warhammer.

/tobias

 

[Gurgeh]

Fråga

Jag tror att det beror på att Vampire är mer socialt, moget, och det är mindre hets att vinna.

Okej, jag nappar på det här. På vilket sätt är det mer moget att spela utan att vara inriktad på att vinna?

/tobias

 

[krank]

Re: Fråga

Okej, jag nappar på det här. På vilket sätt är det mer moget att spela utan att vara inriktad på att vinna?

Fast det var väl inte det argumentet var? Det var mer socialt OCH moget OCH hade mindre hets att vinna.

Däremot kan jag personligen tycka att det är tråkigt att spela för att vinna och föredra co-opspel t.ex Arkham Horror (vet inte om det finns nåt motsvarande inom kortspel), och dessutom tycka att ja, man är något mer utvecklad som människa om man lyckats göra sig av med, eller kanske aldrig haft, någon såkallad "vinnarinstinkt".

//Krank, hatar egentligen allt där man vinner/förlorar mot sina medspelare

 

[Gurgeh]

Re: Fråga

Fast det var väl inte det argumentet var? Det var mer socialt OCH moget OCH hade mindre hets att vinna.

Det är möjligt att jag övertolkade det, men så som det var skrivet är det lätt att tro att Necross anser att det finns ett samband. Om jag har fel får han gärna rätta mig.

Däremot kan jag personligen tycka att det är tråkigt att spela för att vinna och föredra co-opspel t.ex Arkham Horror (vet inte om det finns nåt motsvarande inom kortspel), och dessutom tycka att ja, man är något mer utvecklad som människa om man lyckats göra sig av med, eller kanske aldrig haft, någon såkallad "vinnarinstinkt".

Man kan också vinkla det som så att det är mer "barnsligt" att bara vilja leka, medan "mogna" spelare klarar av att koncentrera sig, att hantera spelmomentet och spela spelet så som konstruktören tänkt sig.

Men i verkligheten handlar det inte om mognad utan om preferenser.

/tobias

 

[krank]

Re: Fråga

Man kan också vinkla det som så att det är mer "barnsligt" att bara vilja leka, medan "mogna" spelare klarar av att koncentrera sig, att hantera spelmomentet och spela spelet så som konstruktören tänkt sig.

Jag ser det iofs ur ett vidare perspektiv, och vet precis vad jag tycker t.ex om tävlingsinstinkten i samhället och vad den gör med solidaritet, jämlikhet, jämställdhet etc. Jag ser helt enkelt inte den driften att vinna som något positivt i, i stort sett, något sammanhang.

 

[Craygh]

Re: Fråga

Man kan också vinkla det som så att det är mer "barnsligt" att bara vilja leka, medan "mogna" spelare klarar av att koncentrera sig, att hantera spelmomentet och spela spelet så som konstruktören tänkt sig.

Jag ser det iofs ur ett vidare perspektiv, och vet precis vad jag tycker t.ex om tävlingsinstinkten i samhället och vad den gör med solidaritet, jämlikhet, jämställdhet etc. Jag ser helt enkelt inte den driften att vinna som något positivt i, i stort sett, något sammanhang.

Ambitionen är nära besläktad med och mycket lik tävlingsinstinkten. Samhället kan liknas med en deprimerad person om det är utan ambition: orkeslöst, hopplöst och viljelöst.

Tävlingsinstinkten har lett till MÅNGA bra saker för samhället, eftersom många stora män och kvinnor har sporrats av den. Nu tycker väl jag också att det vore bättre om de sporrades av, exempelvis, en brinnande vilja att förbättra och hjälpa mänskligheten i stort, men så är det inte. Och då anser jag att tävlingsinstinkten är bra.

Själv började jag spela magic bara häromveckan. Det gick till så att för drygt en och en halv månad sen så sa en kompis att han hade några gamla kort liggandes, vi hade inget för oss så han letade upp den och vi byggde två lekar. Jag tyckte om spelet och så, så det spelades en del i den närmre framtiden. Jag letade lite lojt efter egna kort, men var inte så angelägen. Drygt en månad senare hamnar jag på ett jobb där en kille har någonstans runt 7000 - 8000 kort att sälja, och jag känner flera vänner som jag vet skulle kunna spela med mig. Och dessutom delar jag lägenhet med en kille som är en gammal Magic-spelare nu för tiden. Så jag köpte in de korten till ett bra pris, tre tusen, och tänkte som så att om jag känner att det var ett dumt köp kan jag ju alltid sälja dem vidare till förtjänst antagligen. Så nu spelar jag Magic.

 

[krank]

Re: Fråga

Ambitionen är nära besläktad med och mycket lik tävlingsinstinkten. Samhället kan liknas med en deprimerad person om det är utan ambition: orkeslöst, hopplöst och viljelöst.

Tävlingsinstinkten har lett till MÅNGA bra saker för samhället, eftersom många stora män och kvinnor har sporrats av den.

Å andra sidan får man fråga sig huruvida klassamhälle, stora maktojämlikheter, svält, fattigdom etc är värt det. Jag anser inte det, och jag tror inte heller att tävlingsinstinkten är en förutsättning för att nya upptäckter ska göras. Sedan är jag ju överhuvudtaget skeptisk till att blåsa upp enskilda individers betydelse för historien också...

 

[Craygh]

Re: Fråga

Ambitionen är nära besläktad med och mycket lik tävlingsinstinkten. Samhället kan liknas med en deprimerad person om det är utan ambition: orkeslöst, hopplöst och viljelöst.

Tävlingsinstinkten har lett till MÅNGA bra saker för samhället, eftersom många stora män och kvinnor har sporrats av den.

Å andra sidan får man fråga sig huruvida klassamhälle, stora maktojämlikheter, svält, fattigdom etc är värt det. Jag anser inte det, och jag tror inte heller att tävlingsinstinkten är en förutsättning för att nya upptäckter ska göras. Sedan är jag ju överhuvudtaget skeptisk till att blåsa upp enskilda individers betydelse för historien också...

Jag tycker då definitivt att det är värt "det", då "det" enligt vad jag skrev är samhällets vilja att åstadkomma någonting över huvud taget.