Nekromanti Tjejer och rollspel...

[Rynnalawden]

Är jag den enda som tycker att det är lite skumt att det är så sned könsfördelning inom rollspelsvärlden (irl) iaf i min hemort. Många tycker att teater och liknande är skitkul men rollspel ses som nåt lite suspekt, själv tycker jag inte att klyftan mellan teater och rollspel är så bred. Rollspel är ju fakstiskt som teater utan manus. Är jag ensam om min teori eller finns det fler platser där vi pågar är överrepresenterade?

 

[Guest]

Inlägg flyttat

Detta inlägg har flyttats från SF- och Fantasy-kultur forumet till det allmänna rollspelsforumet.


//J

---
Johnny
Redaktör - rollspel.nu

 

[Backman]

Tjejer och...

Min teori om detta, och allt annat där tjejerna är färre än killarna, är att en ensam tjej oftast (obs oftast, inte alltid. Jag vet att det finns de som inte är så) inte vågar sätta sig ner och spela rollspel med ett gäng killar. Och därför inte heller lära sig att tycka om det.

Det skulle behövas ett kompisgäng med tjejer som tillsammans började spela rollspel. Då skulle allt gå mycket lättare tror jag.

Backman

 

[Vindhand]

Inte överallt

De senaste åren har det varit en avsevärd andel flickor i spelet... Jag har t.o.m varit ensam kille i en grupp (jag+ tre flickor, varav en SL).

 

[Sodivra]

Stämmer!

I teater är tjejer överrepresenterade, i rollspel är killarna det. I lajv verkar det vara ett mellanting..



/Jag är en jägare.
Och jägare vilar aldrig.

Omvänd.. Omvänd nu kättare!

 

[Sarah Blå]

HARKEL....
jag tycks vara den enda personen, och även tjejen här inne som verkligen inte förstått charmen med rollspel.
Det e inte alls som teater, fast alla rollspelspojkar jag känner försöker övertyga mej att det e precis samma sak.
Jag har spelat teater i nästan tio år, och där har man antingen ett manus, eller så spelar man helt fritt.
Så funkar det INTE i rollspel, fast alla pojkar som försöker ragga med en säger att det e helt fritt.
Jag har spelat typ fyra gånger, och det handlar hela tiden om rättningar från SL. Om jag t.ex får för mej att nu vill jag springa dit å dit, så säger han att nej minsann, och så är det hela tiden. Inte alls fritt.
Plus att man självklart måste ha en massa kunskap om uppbyggnad å så, som jag verkligen inte har.
Alltså:
Alla kan inte alls spela rollspel, det e inte alls som teater och inte ALLS lika ql.
tack å så, hör gärna av er!!


bajs i håret
/sarah blå

 

[Sarah Blå]

Re: Tjejer och...

för mej e det tvärtom.
E jag ensam tjej känner jag mig mycket tryggare, och accepteras på ett helt annat sätt.
När tjejjer e i sällskap med varann höjs fjollighetsfaktorn hos alla automatiskt, pinsamt men sant.
Jag vet inte vad det beror på, men det e mycket skönare att vara ensam tjej, så hos mej spricker din teori.

bajs i håret
/sarah blå

 

[Horus]

<blockquote><font size=1>I svar till:</font><hr><p>Jag har spelat typ fyra gånger, och det handlar hela tiden om rättningar från SL. Om jag t.ex får för mej att nu vill jag springa dit å dit, så säger han att nej minsann, och så är det hela tiden. Inte alls fritt.<p><hr></blockquote><p>Det låter märkligt. Din SL måste ha missupfattat något om rollspel, för så ska han INTE göra. Jag måste säga att när jag spelar rollspel, så ÄR det faktiskt fritt.

/Horus - RIP Blümchen

 

[Rosen]

<I>Jag har spelat typ fyra gånger, och det handlar hela tiden om rättningar från SL. Om jag t.ex får för mej att nu vill jag springa dit å dit, så säger han att nej minsann, och så är det hela tiden. Inte alls fritt.</I>

Kan i alla fall säga att jag har spelat i snart tjugo år, och jag har nog aldrig stött på en SL som har betett sig så...

--
Åke

 

[Sarah Blå]

Jo, just ditt svar får jag alltid när jag pratar med rollspelspojkar.
I så fall vill jag ha en konkret beskrivning av hur spelledandet går till i friska rollspelssammanhang (förlåt micke...)

bajs i håret
/sarah blå

 

[Sarah Blå]

ja ja...

bajs i håret
/sarah blå

 

[Horus]

Jag (som SL) får en idé till ett äventyr. Jag tänker igenom den, utvecklar den så långt jag kan, och skriver ned det som behövs (tar några dagar). Sedan bestämmer jag tid och plats med några kompisar.
De får inte så mkt frihet när det gäller att konstruera sina karaktärer, eftersom mina äventyr nästan alltid kräver vissa speciella personer som RP.

Vi sätter oss ned någonstans, helst utan bord mellan oss och med plats för gester och för att gå runt lite. Den/de personer som dras in i scenariot först sätter sig med mig någon plats borta från de andra, och går igenom vad som händer (rollspelar vad som händer). Sedan dras de andra in, och vi börjar ordentligt. Det finns inte så mkt att säga om själva rollspelet, eftersom alla på det här forumet antagligen vet hur rollspel går till. Men vi har inga spelböcker, dock, och inga karaktärsblad. Kanske lite papper och penna för att föra anteckningar och skriva meddelanden till individuella spelare.
Och det ÄR fritt. Jag kan inte inse varför ngn skulle säga till en spelare att, nej så gör du inte alls det. Då är det ju inte ROLLspel längre. Knappt ens rollSPEL. Men det kräver naturligtvis att man ger en karaktär till en person som klarar av att spela den (mina rollpersoner tenderar att ha vissa mentala problem och vara aningen hysteriska).

/Horus - RIP Blümchen

 

[Rosen]

Känner igen mig i det mesta, utom på några punkter.

<I>De får inte så mkt frihet när det gäller att konstruera sina karaktärer, eftersom mina äventyr nästan alltid kräver vissa speciella personer som RP.</I>

Har jag själv gjort exakt två gånger, och båda var konventsäventyr. Jag brukar låta dem spela vad de vill och utforma äventyren med ett "genomsnittsgäng" i baktanke.

<I>helst utan bord mellan oss och med plats för gester och för att gå runt lite.</I>

Armviftande och promenader är optional, förstås. Mina spelare brukar sitta där de är - det besparar en också en del utvält Cola. (-:

<I>Det finns inte så mkt att säga om själva rollspelet, eftersom alla på det här forumet antagligen vet hur rollspel går till.</I>

Kan iofs variera oerhört i utförandet (hur det går till, alltså, inte vad folk vet) men själva grundidén torde vara välkänd.

<I>Men vi har inga spelböcker, dock, och inga karaktärsblad.</I>

I det fallet törs jag nog hävda att du är en lite o-genomsnittlig SL...

<I>Jag kan inte inse varför ngn skulle säga till en spelare att, nej så gör du inte alls det. Då är det ju inte ROLLspel längre. Knappt ens rollSPEL.</I>

Det vore faktiskt <I>mindre</I> passande i rollSPEL än i ROLLspel...
Jo, det lät klart konstigt att Sarahs SL la sig i hennes val av handling; det förtar ju liksom hela poängen - såvida inte spelaren vill göra nåt fullständigt orimligt, eller inte har hängt med på beskrivningen. ("Du har en stenvägg till vänster om dig." "Jag springer iväg åt vänster!") Men om vi antar att det inte är nåt sånt...

<I>Men det kräver naturligtvis att man ger en karaktär till en person som klarar av att spela den</I>

Tja jo - <I>färdiggjorda</I> rollpersoner kommer ju oftast med en färdig beskrivning på hurdana de är till sättet och vad de har för temperament och hur smarta de är och dyliknande, och då händer det ju att man får se Hamlet á la Schwarzenegger.
Det är väl däremot ingen större risk med spelare som gör sina egna gubbar&gummor; då är det ju de själva som bestämmer sånt.

--
Åke

 

[LeJonklev]

Jag skulle aldrig våga mig på att påstå att jag är på något sätt frisk men ändå...
Jag tar ett rollspel med regler och spelvärld(om jag inte hittar på det själv). Oftast kapar jag hälften av reglerna för de är trista/de drar ned tempot/jag känner för det. Mina spelare gör varsin rollperson. Sen så gör de vad de vill i spelvärlden och jag hittar på efter hand vad som händer.

LL

I found it hard, it was hard to find, oh well, whatever, nevermind.

 

[Vindhand]

det är lungt

I så fall vill jag ha en konkret beskrivning av hur spelledandet går till i friska rollspelssammanhang (förlåt micke...)

Det är lungt... jag var inte SL så jag känner mig inte det minsta ansvarig /images/icons/smile.gif

 

[Rynnalawden]

Re: Tjejer och...

Även om 100% av tjejerna här är skeptiska till rollspel så tycker jag ändå att det är det bästa sättet att spela någonting, fan är det inte oslagbart när SL har hittat på ett skitkul äventyr och allt flyter på, med allt vad spelartabbar heter (älskar när spelarna fösöker sig på någonting och generalklantar sig ( minns när en medspelare skulle försöka sig på att skrämma undertecknads häst så denne föll av, men tabbade sig och det slutade med att han blev sparkad i bröstet och fick vila i en dryg vecka)).

Länge leve en lyckat spelomgång...

 

[Dart]

Re: Tjejer och...

I sandviken där jag bor är flickorna klart under representerade. Vi hade en flicka i vår spelgrupp men hon slutade efter två möten tyvärr. Vi har länge haft planer på att starta upp en enbart tjejgrupp men det blir aldrig nått av med den iden.

"Cowards die many times before their deaths;
The valiant never taste of death but once."

 

[Lord Rahl]

Re: Tjejer och...

Det var inte alls kul....

**I am the Seeker of Truth**

 

[Emil]

Jag tror att du blivit offer för en lite nybörjaraktig spelledare. Jag (och de flesta andra spelledare) har nog känt det i början som att man skapat en historia som minnsan alla ska följa till punkt och pricka - för den är ju så jäkla cool... Och när saker och ting inte blir som spelledaren har tänkt sig försöker han göra något åt det för att återfå kontrollen över spelarna.

Jag skulle vilja sammanfatta detta nybörjarproblem med att man som spelledare spelar _mot_ spelarna istället för _med_ dem. Det går ju inte ut på att vinna över spelarna eller trycka upp ens hypergenomtänkta intrig i näsan på dem.

Istället ska man vara en lyhörd spelledare som försöker göra det hela så roligt som möjligt och åtminstone försöker upprätthålla illusionen av att spelarna är fria att göra vad som helst /images/icons/smile.gif - har spelarna kul, riktigt kul, och verkligen får spelleda sina rollpersoner så blir det automatiskt en kul spelomgång för spelledaren också!

/Emil

Brevis esse laboro, obscurus fio

Eon SE: <A HREF="http://www.eonse.com" target="_new">http://www.eonse.com</A>

 

[Wille]

Byt SL (NT)

/images/icons/smile.gif

Allt du inte gillar kan du göra om!