Nekromanti Tjejer och rollspel...

H

Horus

Warrior
Joined
9 Aug 2000
Messages
205
Location
Sthlm
"Har jag själv gjort exakt två gånger, och båda var konventsäventyr. Jag brukar låta dem spela vad de vill och utforma äventyren med ett "genomsnittsgäng" i baktanke."

Mina intriger baseras nästan alltid på att vissa ganska precisa saker har hänt vissa karaktärer och att de är på ett visst sätt. Det kräver färdigjorda rollpersoner. Sedan kan ju spelarna diskutera med mig om de har ngn idé om rollspersonen (kär i sin terapeut eller nåt).

"Armviftande och promenader är optional, förstås. Mina spelare brukar sitta där de är - det besparar en också en del utvält Cola. (-:"

Jag tycker allmänt att man förstärker illusionen om man lägger till lite teatrala element till rollspelet.

"I det fallet törs jag nog hävda att du är en lite o-genomsnittlig SL..."

Tack tack :)

"Tja jo - färdiggjorda rollpersoner kommer ju oftast med en färdig beskrivning på hurdana de är till sättet och vad de har för temperament och hur smarta de är och dyliknande, och då händer det ju att man får se Hamlet á la Schwarzenegger.
Det är väl däremot ingen större risk med spelare som gör sina egna gubbar&gummor; då är det ju de själva som bestämmer sånt."

Jag kräver en hel del av mina spelare, och jag har fullt förtroende för deras skådespelarförmåga.


/Horus - RIP Blümchen
 
Krille

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Förgjorda rollpersoner

"Mina intriger baseras nästan alltid på att vissa ganska precisa saker har hänt vissa karaktärer och att de är på ett visst sätt. Det kräver färdigjorda rollpersoner."

Nepp. Det kräver att rollpersonerna skrivs innan intrigen, inte att spelledaren bidrar med färdiggjorda rollpersoner.

Själv har jag ingenting emot att låta spelarna göra sina rollpersoner själva och basera mina intriger på saker som har hänt mina spelares rollpersoner i deras bakgrundshistoria. Jag uppmuntrar det till och med! På så sätt blir spelarna delaktiga i kampanjskapandet, vilket i sin tur ökar deltagandet och inlevelsen i den.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 
R

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
<I>Jag tycker allmänt att man förstärker illusionen om man lägger till lite teatrala element till rollspelet.</I>

Smakfråga; själv tycker jag det mest bara är störigt när folk ska hoppa runt och skrika i tid och otid. Utförandet (av rollspelande) kan skilja sig rätt mycket mellan olika spelgäng, som sagt.

--
Åke
 
Ö

Örnie_UBBT

Swordsman
Joined
18 May 2000
Messages
550
Location
London, England
Läste Sarah Blås inlägg med stort nöje. Jag har själv alltid tyckt att teaterliknelsen haltar betänkligt...De flesta rollspelspojkar tänker nog inte på de inbyggda begränsningar som de flesta rollspel faktiskt har, för att inte tala om de begränsningar som många spelledare lägger sig till med...när man spelar fantasyrollspel är det t ex få som skulle gå med på att man döpte sin karaktär till Darth Vader - något som ju faktikst är en begränsning även om man nog inte tänker på det på det sättet.

Jag erkänner villigt att det finns begränsningar i mitt spelledande. Jag ska t ex starta en kampanj som utspelar sig i 1920-talets Shanghai, och då kommer jag t ex att vilja att spelarna inte döper sina karaktärer till Darth Vader, att man inte spelar skogsälskande alver, och att man åtminstone gör en ansträngning att spela utifrån en annan kultur...

HELT fritt rollspel finns det nog ingen som kör med, vad de än säger. Rollspelspojkarna försöker nog helt enkelt ljuga lite för att du ska vara med att spela, eller så är de så inkörda på sitt sätt att spela att de inte tänker på att de faktiskt tillämpar olika typer av begränsningar de också.

mvh
Örnie
begränsande, men ärlig, rollspelspojke
 
Krille

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Jag har själv alltid tyckt att teaterliknelsen haltar betänkligt..."

Jag är benägen att hålla med. Själv tycker jag att rollspel är kul för att det är en syntes mellan roll och spel. Att säga att rollspel är som teater är att ljuga för sig själv (eller sina offer); rollspel är unikt nog för att man bör betrakta det som något eget.

Huruvida man gillar det eller inte är en helt annan sak. Själv tycker jag att teater är skittrist (utom möjligen att se på, och då ska det helst vara klassisk teater), men det är min smak och ingen annans och jag säger definitivt inte att min smak är bättre än någon annans.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 
Man Mountainman

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Att säga att rollspel är som teater är att ljuga för sig själv (eller sina offer); rollspel är unikt nog för att man bör betrakta det som något eget.</I>

Tja, jag utgår från att vi pratar om någon form av interaktiv teater här, för *teater* är ju verkligen inte likt rollspel, eftersom rollspel är interaktivt (något man verkligen inte kan påstå att teater är).
Om den interaktiva teaterns likheter med rollspel kan man tvista. Problemet med att bara spela upp en interaktiv teater så här *knäpper med fingrarna*, utan någon form av planering annart än att man säger var det utspelar sig och vilka som deltar, är att till slut kommer människans överlevnadsdrift och därmed hennes drift att "vinna" att sticka in sin fula nuna, och folk kommer att försöka manipulera händelseförloppet till sin egen "fördel", vilket kan urarta i någon sorts infantil "du dog! Nä, det gjorde jag inte alls! Jo, det gjorde du visst!"-debatt, eller motsv. Då måste man ha begränsningar, någon sorts regler som ser till att folk bara kan göra saker inom ramen för världens naturlagar.
I lajv representeras dessa begränsningar av att hela världen och dess bakgrund är reltauivt väl planerad och beskriven, och att alla personer som man kan tänkas stöta på finns med i lajvet som verkliga människor. Sedan har man en kasse bestämmelser (om du utsätts för det och det är du död), och utöver det kan man göra exakt de saker som man kan göra i verkliga världen, och kanske till och med ett och annat utöver det (men allt som sker utanför våra naturlagar är såklart på låtsas).
I rollspel representeras begärnsningarna av en kille som sitter vid bordets högända och kikar ut över en vikt pappersskärm. Han kallas SL. Hur pass interaktivt rollspelet är, bestäms av hur pass mycket makt SL har över spelet och dess skeenden. Ju mer makt, desto mindre interaktivitet. Å andra sidan kan man påstå att ju mer makt reglerna har (i förhållande till SL), desto mer interaktivt är spelet.

Om någon kan tala om vart jag ville komma med det här, så skulle jag bli överlycklig. /images/icons/wink.gif.

/Dnalor, din finne på hornhinnan
 
S

Sarah Blå

Veteran
Joined
2 Jan 2001
Messages
34
Location
södermalm, stockholm, sverige
äntligen nån som håller med lite grann i alla fall.
Självklart måste man bestämma sinn rollperson utifrån grundstoryn, men det gäller nog för SL att visa sej öppen för vissa ändringar efter spelarnas presentationer.
Jag tycker alltså inte att spelarna ska behöva rätta sig allt för mycket.

bajs i håret
/sarah blå
 
V

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Kampanjspel

Mina intriger baseras nästan alltid på att vissa ganska precisa saker har hänt vissa karaktärer och att de är på ett visst sätt. Det kräver färdigjorda rollpersoner.

Som krille säger krävs det bara att karaktärerna finns innan intrigen. Ett knep jag använder är att låta folk göra de karaktärer de vill (inom vissa begränsningar naturligtvis /images/icons/smile.gif) för att sedan spela ett rätt enkelt och allmänt scenario som får dem djupt inblandade i spelvärlden (ger dem vänner, fiender mm). Därefter baserar jag nästa intrig på karaktärerna, vad de gjort och hur de brukar uppföra sig.

Det är ofta mer påtagligt för en spelare om det han "gjort" verkligen är något han gjort snarare än något som står på pappret han fick av sin SL. Tror jag...
 
S

Sarah Blå

Veteran
Joined
2 Jan 2001
Messages
34
Location
södermalm, stockholm, sverige
inte rädd

nej, jag blir inte bortskrämd av rollspelspojkar, jag menade att ni kanske skrämmer iväg flickorna som egentligen vill (...yeah, right) vara med å spela.
locka med typ ordentlig genomgång, och ge dem mycket uppmärksamhet.
Man kan lätt känna sig bortglömd i en rollspelsgrupp som känt varann sen femman.

bajs i håret
/sarah blå
 
V

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: inte rädd

locka med typ ordentlig genomgång, och ge dem mycket uppmärksamhet

Dettta är bra tips IMHO... Enmeningars standardförklaringar som t.ex. "det är som teater, fast utan manus och publik, och SL är som en regissör" är inte tillräckligt /images/icons/smile.gif

Bra uppmärksamhetsfördelning är ännu viktigare... nybörjare behöver mer uppmärksamhet och man bör vara beredd att ge dem detta :)

Iofs spekulerar jag bara... Har inte spellett så många nybörjare precis... Inte sedan tiden då rollspel var enkla och handlade om att döda saker och ta deras skatter :)
 
V

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: men micke...

jag tyckte ju inte direkt att ni förklarade sådär jättebra

Jag ser det inte som mitt ansvar som medspelare... det är mer upp till SL att se till att alla är ordentligt briefade *skyller ifrån mig*

Du har rätt dock, att vi inte förklarade så bra...
 
E

Evil Peter

Hero
Joined
23 May 2000
Messages
1,008
Location
Västerås och Fagersta
Det där verkade lite konstigt. Jag håller med om att rollspel inte är helt som teater men att namnen bara skulle vara en begränsning i rollspel verkar för mig mystiskt. Jag skulle inte kunna tänka mig en pjäs som t.ex. utspelar sig i 1600-talets Sverige vars huvudkaraktärer heter Jabba the Hutt och Buffalo Bill. Visst finns det en hel del skillnader mellan rollspel och teater men de ligger inte så mycket i karaktärerna enligt min uppfattning. Jag håller även med om att HELT fritt rollspel förmodligen inte existerar men det gör nog inte HELT fri teater heller...

C
 
You must log in or register to reply here.
Top