Nekromanti Tjejer och rollspelshobbyn

[w176]

Re: Designfråga

Eller som Arvidos uttryckte sig på sin blogg: Att sluta designa rollspel som främst vänder sig till lätt autistiska män.

Hur märker man att ett rollspel är designat speciellt med den målgruppen i åtanke?

/tobias

Man tar och kollar om det domineras av de saker som för folk med milda former av autism är viktigt för förståelsen. Regler, tydliga uppdelningar, siffror, klara dimensioner, absoluta sanningar, tydligt fokus på konkret orsak och verkan osv, regelbundenhet,,,

Liksom saker de flesta inte tycker är de viktigaste i livet eller det viktigaste i en story utan jobbig sifferexceis och millimeter rättvisa. Utan saker det krävs en anal ordningsnörd för att gilla.

 

[w176]

Min upplevelse är att män beskrivs och porträtteras utifrån ett inifrånperspektiv, dvs "sån här vill jag vara", medan kvinnor porträtteras utifrån ett utifrånperspektiv, dvs "sån här tjej vill jag ha". Jag har inte stött på särdeles många beskrivningar av manliga SLP:er som beskrivit hur snygga eller söta de är eller hur stor bula de har mellan byxorna, medan motsvarande "information" snarare är regel än undantag för kvinnliga SLP:er.

Männen må avbildas som lika muskliga och aktiva som kvinnorna är storbystade och smala, men det storbystade idealet är ganska passivt; män gör oftare saker på bilder. Och så jäkla vanligt är det inte med rena mjukporrbilderna/pinupbilderna med män med putande läppar och chainmailstring...

För det första tror jag det är ett icke-problem. Kvinnors underrepresentation beror nog på helt andra saker än vad som illustreras. För det andra så kan man enkelt gå in på Deviant art eller Elfwood och kolla på vad kvinnorna själva helst illustrerar.

Mjukporren är ingen problem. Den säljer till alla.

Att däremot att kvinnor inte avbildas alls och inte avbildas som aktiva parter är ett problem. Nybörjartjejen som bläddrar genom boken ska kunna se att det finns rollkoncept som poppar upp och vänder sig mot henne där.

Vampire gjorde det som oftas väldigt bra här. Allt i deras böcker är avbildat ganska mjukporrigt eller porrigare än så. Kvinnor, män, androgyner.

Där emot finns kvinnor med på hälften av bildmatrialet och skildras i bild och text som aktiva parter, som möjliga rollkoncept och som maktpersoner.

 

[Arfert]

Det finns säkert tjejer som inte blir bortskrämda. Men jag tror att det finns ganska många som tröttnat på att alltid i alla medier få se sina kroppar uppställda som fantasiobjekt för män.

Det kanske stämmer. Jag kan bara torrt konstatera att tjej- och damtidningarna alltid, varenda nummer, har samma omslagsmotiv. Det är nog ingen slump.

Snackade med min fru om det där, som jobbat på damtidning som stylist. Hennes uppfattning är att det absolut inte är bilder på snygga brudar som skrämmer bort tjejer från rollspel, om man generaliserar. Det är nog ett ytterst marginellt problem, om det är ett problem överhuvudtaget. Hon tror snarare tvärtom, det är för lite snygga tjejer och för mycket monster och vapen. Tjejer gillar att få vara snygga. (Och hur många rollspelskillar ser ut som snubbarna på bilderna?)

Hon tror snarare att det handlar om att spelen handlar så mycket om strid (till skillnad mot lajv, där man får klä ut sig). Regeltunga rollspel är också ett no-no... tabeller är helt ointressant. Hon säger att själva "motorn ska vara helt osynliggjord", "det har ingenting med sexism att göra" och "tjejer gillar att titta på tjejer, om vi satte en kille på omslaget, hur känd och/eller sexig han än var, sålde vi 30% sämre än om omslaget pryddes av en anonym tjej".

Och att rollspelskillar har ett töntigt rykte, fortfarande. Även om det kan vara orättvist.

Alltså: ska man göra spel som funkar för en större målgrupp tjejer (och inte bara de ganska få tjejer som är som vilken rollspelsnörd som helst), ska man göra spel som fokuserar på relationer. Frun tror på nya Smalville-rollspelet, ill exempel. (kolla här. ) ..frun gillade Supernatural och Buffy-rollspelen också, för karaktärernas inbördes relationer.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Designfråga

Liksom saker de flesta inte tycker är de viktigaste i livet eller det viktigaste i en story utan jobbig sifferexceis och millimeter rättvisa. Utan saker det krävs en anal ordningsnörd för att gilla.

Det där är väl att argumentera i ond tro? De flesta rollspelare är inte anala ordningsnördar, åtminstone inte i min erfarenhet, och börjar man diskutera som om det vore fallet diskuterar man en karikatyr.

Snarare skulle jag säga att rollspel kan vara ett utlopp för den här sortens impulser hos folk som i vanliga fall inte låter dem dominera mycket av livet. En jämförelse kan göras med sportturneringar: en fotbollsmatch kan fungera som ett utlopp för aggression, tävlingsinstinkt och vi-mot-dom-tänkande även för folk vars psyke i vanliga fall inte präglas av detta.

Detta innebär förstås inte att alla vill få utlopp för sin inre petimeter, på samma vis som alla inte är intresserade av att hetsa upp sig över fotboll, men att argumentera som om en "autistisk" syssla satte sin odiskutabla prägel på en människas hela beteende även utanför spel leder till att man diskuterar något som inte är fallet.

 

[Arfert]

....helt rätt, tjejer vill vara aktiva, inte bihang.

 

[Dante]

....helt rätt, tjejer vill vara aktiva, inte bihang.

Ärligt talat gäller väl det de flesta – alldeles oavsett yttre eller inre genitalier.

 

[Arfert]

Eller som Arvidos uttryckte sig på sin blogg: Att sluta designa rollspel som främst vänder sig till lätt autistiska män.

QFT. Arvidos har så jävla rätt i det.

Medhåll. Totalt. Huvet på spiken, Arvidos.

 

[Arfert]

....helt rätt, tjejer vill vara aktiva, inte bihang.

Ärligt talat gäller väl det de flesta – alldeles oavsett yttre eller inre genitalier.

Ja givetvis är det så. Det är därför att jag inte ritar tjejer som är passiva i mina spel.

 

[Sjunde inseglet]

Är det så underligt att tjejer inte lockas in i rollspelshobbyn?

Vi kanske ska bortse från rollspelsböckers innehåll (dessa läser ju i regel ändå bara spelledaren) utan istället se till vilka som spelar rollspel?

En genomsnittlig rollspelare (och här utgår ju från möten med hundratals svenska rollspelare) är en nörd/tönt med dålig social kompetens och överdrivet intresse för saker som i allmänhet uppfattas som tråkiga och töntiga. Det här gäller ju båda killar och tjejer som är involverade i hobbyn.

Jag tror att nördiga killar i allmänhet tenderar till att slå sig ihop i små nördgäng och att det är dessa nördgäng som utgör kärnan i rollspelindustrin.

Blir man inte initierad i hobbyn av syskon eller vänner är det inte så attraktivt eller enkelt att bara leta upp en grupp av rollspelare och bli en i gänget. Har du inte någon erfarenhet av rollspel eller intresse för historia, vapen, fantasy, scifi etc. finns det risk för att du inte alls har så mycket att prata om med en rollspelare.

Om ovanstående teori stämmer är det inte så konstigt ifall genomsnittstjejen (eller genomsnittskillen) inte trivs med att spela i en normal rollspelsgrupp. Det är lite som när överklassen och underklassen ska umgås. Det kan gå väldigt bra men också bli jävligt pinsamt.

När jag rollspelar vill jag vara nördig med andra nördar. Annars skulle det bara bli pretantiöst. Tjejerna som är med är lika involverade som killarna och vi (som grupp) bestämmer hur spelvärlden och äventyren ska vara.

 

[Arfert]

...du menar att rollspelsgänget är "my safe place" för en nörd, där man kan få vara sig själv, skyddad från den stora onda världen, fylld med buffligt folk som gillar tipsextra?

Kan stämma, minns att när jag var en tonårig mobbad sparris med tjocka glasögon (i en stad full av bandyspelande mongon) en gång för länge sedan så var rollspelsgänget en tillflyktsort.

Rollspelare är lite som frimurare... en rollspelare är alla andra rollspelares broder. ..tjejer kanske inte behöver den tryggheten, de är ju sällan mobbade nördar.

 

[w176]

Re: Designfråga

Liksom saker de flesta inte tycker är de viktigaste i livet eller det viktigaste i en story utan jobbig sifferexceis och millimeter rättvisa. Utan saker det krävs en anal ordningsnörd för att gilla.

Det där är väl att argumentera i ond tro? De flesta rollspelare är inte anala ordningsnördar, åtminstone inte i min erfarenhet, och börjar man diskutera som om det vore fallet diskuterar man en karikatyr.

Snarare skulle jag säga att rollspel kan vara ett utlopp för den här sortens impulser hos folk som i vanliga fall inte låter dem dominera mycket av livet. En jämförelse kan göras med sportturneringar: en fotbollsmatch kan fungera som ett utlopp för aggression, tävlingsinstinkt och vi-mot-dom-tänkande även för folk vars psyke i vanliga fall inte präglas av detta.

Detta innebär förstås inte att alla vill få utlopp för sin inre petimeter, på samma vis som alla inte är intresserade av att hetsa upp sig över fotboll, men att argumentera som om en "autistisk" syssla satte sin odiskutabla prägel på en människas hela beteende även utanför spel leder till att man diskuterar något som inte är fallet.

Jo. Och de en fråga om tradition också, och norm.

Men skulle man ta ett antal ganska genomsnittliga människor be dom skapa en hobby angående att spela roller så skulle det här med tabeller, klockkurvor, tärningar och siffor troligen ligga väldigt långt bort.

 

[Dante]

En genomsnittlig rollspelare (och här utgår ju från möten med hundratals svenska rollspelare) är en nörd/tönt med dålig social kompetens och överdrivet intresse för saker som i allmänhet uppfattas som tråkiga och töntiga.

Njaäeeej … jag skulle inte gå så långt som att säga att den genomsnittlige rollspelaren är sån. Visst har jag stött på min beskärda del av kufar genom åren (X antal konvent sedan 1986), men de flesta rollspelare är som folk är mest.

Men tyvärr är det alltid kufarna man minns – och som ständigt får utgöra den stereotypa sinnebilden av en rollspelare.

Jag har träffat mängder av rollspelare som har ett rikt socialt liv och som utan problem kan umgås i de mest skiftande sammanhang. Och som ingen i sin vildaste fantasi skulle föreställa sig sysslar med något så »töntigt« som rollspel.

Men nidbilden är likförbannat en kuf.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Designfråga

Jo. Och de en fråga om tradition också, och norm.

Men skulle man ta ett antal ganska genomsnittliga människor be dom skapa en hobby angående att spela roller så skulle det här med tabeller, klockkurvor, tärningar och siffor troligen ligga väldigt långt bort.

Det beror väl på vad man ser som rollspelshobbyns "kärna". Om man uttrycker det som en hobby där huvudsyftet är att gestalta roller och det övriga är utanpåverk blir det onekligen så som du beskriver det. Haken är ju den att för många, rent utav större delen av hobbyn, är rollgestaltandet ett av flera likvärdiga element, inte det som trumfar allt annat. Det är lite det jag ser som ett av hindren för nyrekrytering: de flesta rollspel kräver att du gillar flera olika saker på samma gång, inte bara rollgestaltning, bara regler eller bara att leva sig in i en fiktiv miljö.

Men det är OT, eftersom det rör nyrekrytering av alla, inte bara beroende av kön.

 

[Arfert]

Du har nog rätt, men fel om överklass och umgänge.

Om vi pratar om "äkta överklass", de med överklassbakgrund i generationer, inte nyrika stekare (att vara överklass handlar om kulturellt kapital, inte enbart pengar, jag känner flera som är panka).

Den greve som inte kan hänga med en "dräng" är feluppfostrad. Eller har köpt sin titel.

 

[krank]

Re: Designfråga

Det är lite det jag ser som ett av hindren för nyrekrytering: de flesta rollspel kräver att du gillar flera olika saker på samma gång, inte bara rollgestaltning, bara regler eller bara att leva sig in i en fiktiv miljö.

Och dessutom gillar preferenserna vad gäller proportionerna däremellan hos spelgruppen man hittar.

 

[Telephalsion]

Re: Designfråga

Jag är av den åsikten att människor bara är människor, oavsett kön. Och att eventuella äggstockar eller testiklar inte påverkar hur mycket man gillar att käka chips, lyssna på¨sagor och kasta tärningar.

Däremot tror jag att sociala normer i vårt samhälle tenderar att rikta in främst killar till att söka efter rollspelshobbyn. Rollspel är såpass brett, och beroende på spelledare och spelgrupp att även om rollspelet i fråga kan vara vinklat åt ett håll (tabeller, våld, makt etc.) så finns det inget hinder att forma om det efter spelgruppens krav. Med det menar jag att rollspel är för alla, precis som musik gäller det bara att hitta det rollspel som passar.

Och precis som whiskey, öl, kaffe och allting annat som är gott men skadligt vid överanvändning så tar det ibland en stund att vänja sig.

Kort och gott, tjejer och killar behöver väl båda få en chans att fly in i fantasin om de vill?

Sidnot, två tjejer i kompiskretsen satt sig ned och tittade på när jag och en kompis slog fram karaktärer på studentpuben. Ena började läsa Vandöda & Nekromanti (EON), och den andra började fråga lite smått om vad vi gjorde. Hon blev intresserad och ville börja spela. Nu ska vi starta ett nybörjaräventyr för dem så de får pröva.

 

[Gurgeh]

Re: Designfråga

Man tar och kollar om det domineras av de saker som för folk med milda former av autism är viktigt för förståelsen. Regler, tydliga uppdelningar, siffror, klara dimensioner, absoluta sanningar, tydligt fokus på konkret orsak och verkan osv, regelbundenhet,,,

Jag tycker att det där låter som en beskrivning av vilket brädspel som helst.

/tobias

 

[Big Marco]

...du menar att rollspelsgänget är "my safe place" för en nörd, där man kan få vara sig själv, skyddad från den stora onda världen, fylld med buffligt folk som gillar tipsextra?

Kan stämma, minns att när jag var en tonårig mobbad sparris med tjocka glasögon (i en stad full av bandyspelande mongon) en gång för länge sedan så var rollspelsgänget en tillflyktsort.

Rollspelare är lite som frimurare... en rollspelare är alla andra rollspelares broder. ..tjejer kanske inte behöver den tryggheten, de är ju sällan mobbade nördar.

Otroligt sant. Både trygghetsdelen och frimruargrejen. När jag reser runt om i världen och träffar folk och man vid lämpligt tillfälle nämner att man spelar rollspel så är det inte ovanligt att man får en igenkännande blick och nickning - och sedan är man typ BFFs direkt.

 

[Big Marco]

Re: Designfråga

Man tar och kollar om det domineras av de saker som för folk med milda former av autism är viktigt för förståelsen. Regler, tydliga uppdelningar, siffror, klara dimensioner, absoluta sanningar, tydligt fokus på konkret orsak och verkan osv, regelbundenhet,,,

Jag tycker att det där låter som en beskrivning av vilket brädspel som helst.

/tobias

Och det vet ju alla att tjejer inte spelar brädspel.

(/me spelade bärdpsle i går, med tjejer!)

 

[Arfert]

Otroligt sant. Både trygghetsdelen och frimruargrejen. När jag reser runt om i världen och träffar folk och man vid lämpligt tillfälle nämner att man spelar rollspel så är det inte ovanligt att man får en igenkännande blick och nickning - och sedan är man typ BFFs direkt.

Min erfarenhet också... Har hänt mig både här och där. På så skilda ställen som Lissabon, Rostock, Barbados och Turkiet. Med natives då, inte andra turister.

Man borde utveckla nån slags hemligt handslag. Eller bära klack-ringar med en stiliserad D20.

(Det är därför man bör ha hyfsad koll på D&Ds regler, om någon mot förmodan inte har det här... vart man än är i världen finns det D&D-spelare.)