Den hebreiska översättningen använder הוביט (hobít, med korta vokaler), vilket fonetiskt är problemfritt och synkar med de semitiska trekonsonantrötterna. Exempel: "Att bli hobbitsk" återges elegant med det reflexiva verbet התהבט (hit-habét).
Ja, det låter ju lite semitiskt och har ju en trekonsonantsrot h-b-t, som du säger. Och den är inte upptagen av något annat ord? Känns som att hebreiska kan få godkänt eftersom originalordet med minimala ändringar passar i språket! Tack för intressant info!
Roten הבט (havát*) betyder, IIRC, även stirra, men det finns åtskilliga rötter med fler än en betydelser. Till exempel har orden människa, jord och röd identiska rötter.
Intressant nog var en av Ohlmarks anledningar till översättning just att han tyckte att "hobbit" lät semitiskt, som "moabit" eller liknande, vilket knappt är begripligt som invändning ens om man håller med honom.
Hobbit låter inte särskilt semitiskt i min öron. Ändelsen "-it" är i och för sig vanlig på hebreiska folkslagsord i feminin singular ("hi shvedit" = "hon [är] svenska"; "hi tzarfatit" = "hon [är] fransyska"), men svenskarna som folkslag kallas השוודים/"hashvedim" (prefixet "ha-" är bestämd artikel). Dessutom är T (ט - tet) i hobit en annan bokstav än T (ת - tav) i shvedit, vilket har större språklig betydelse än vad man kan tro vid första anblicken. Ohlmarks var som vanligt ute på cykellångfärd.
Man kan väl generellt ifrågasätta om Ohlmarks verkligen kunde något främmande språk utom tyska. Inte engelska i alla fall, det syns ju lång väg i översättningen (”självförbrännande helvetesmaskin”).
Som jag har förstått det var Ohlmarks poäng att ett ord som "hobbit" på naturlig svenska antingen kommer att ses som ett sammansatt ord analogt med "sockerbit", eller också får betoningen på andra stavelsen och görs till plural med -er, analogt med – och han skickade faktiskt en lång lista på sådana ord till Tolkien – amalekiter, antisemiter, banditer, hettiter, sunniter och många fler. Nöjd med väl förrättat värv skriver Ohlmarks i sin "Tolkiens arv":
Ohlmarks språköra var ju inte lika kontaminerat av engelskan som våra nutida. För oss känns det inte längre så udda med ett -it-ord på svenska med betoning på första stavelsen på engelsk modell. Men en anglicism är det likafullt, och i min mening var det alldeles rätt att försvenska ordet. Sedan kan man ju alltid diskutera om just "hob" var bästa valet.Ohlmarks said:
"Självförbrännande helvetesmaskin" är en fantastisk lösning på det hopplöst svåröversatta infernal combustion engine, som Tolkien har kallat det någonstans. Sedan är det ju bara alltför typiskt av Ohlmarks om han (vilket jag tror att han har gjort) tar med sig den översättningen även till fall där Tolkien bara har skrivit det normala internal.
Fast man måste vara bra jäkla kass för att i översättningen välja att pluralböja "hobbiter" och inte "hobbitar" där det hela genast löser sig. Just så kass som Ohlmarks var.
Visst, men inte när det är "internal" som det faktiskt står. Att Ohlmarks faktiskt inte begriper engelska framgår överallt.
Nu minns jag kanske helt fel, men var inte Ohlmarks invändning mot pluralböjningen hobbitar att läsaren skulle tolka det som ”hob-bitar” alltså bitar av hober?
Den risken torde vara obefintlig - det är kul att vitsa med, men ingen torde råka hamna där av misstag.
Håller med, översättaren Erik Andersson hade helt rätt när han sa att det inte finns mycket som talar för ”hob”. Sen gillar jag mycket med Ohlmarks översättning också, men hans dåliga engelska, hans inkonsekvens och hans slarv är jag inget fan av.
”Hobbitses” (som i ”nasty, filthy hobbitses”) är hur Gollum pluralböjer redan på engelska.
