Igår anlände mitt exemplar av Drakar och Demoner: Trudvang. Det är den första DoD-produkt jag någonsin ägt och den första från RiotMinds produktion som jag överhuvudtaget läst, vilket kan vara värt att ha i åtanke när ni läser detta inlägg.
Vad som slog mig när jag läste om världen var hur tolkiensk den kändes. Med det menar jag inte att världen är rollspelsfantasy modell 1A, utan snarare motsatsen. Den där mytiska känslan som jag får av Tolkiens verkar vara oerhört svår att återfånga i rollspel, känslan av att världen inte bara är en hög länder där det rusar omkring en massa underliga varelser med roliga förmågor utan att världen består av någon sorts mytisk helhet (jag har svårt att beskriva känslan utan att använda m-ordet) där symbolik och mening är lika viktiga för världen som hårda fakta.
Nu låter jag som att jag är på väg att flumma ur fullständigt. Jag ber om ursäkt för detta.
Hursomhelst var det en liknande känsla jag fick av att ha läst igenom DoD:T, och det var flera år sedan jag kände något sådant senast. Även om Trudvang har ett tjockt lager vikingafinish på sig kan jag se flera beröringspunkter med Tolkien än i de flesta andra fantasyrollspel jag stött på - jag har dock svårt att sätta fingret på exakt vad. Jag kommer att tänka på vildmarkens centrala roll och alfernas dramatiska/vemodiga historia, men sådant finns ju mer eller mindre i alla rollspel. En bidragande orsak kan förstås vara att man valt att göra världen mer tematiskt fokuserad än det vanliga gygaxesiska lapptäcket, men jag har läst andra tematiska fantasyspel utan att få samma känsla. Är det så enkelt som att det är lättare att få denna känsla när man läser en produkt på sitt modersmål? För att få klarhet i mina funderingar vänder jag mig nu till er på forumet.
Är jag ensam om att kunna se dessa paraleller med Tolkien? Om ni har tänkt något liknande, vad är det för likheter ni tycker er ha sett? Och finns det några andra produkter som ni tycker lyckas återskapa Tolkiens "mytiska fantasy"?
/Ridijeck
nyfiken och fundersam (och nöjd med köpet)
Vad som slog mig när jag läste om världen var hur tolkiensk den kändes. Med det menar jag inte att världen är rollspelsfantasy modell 1A, utan snarare motsatsen. Den där mytiska känslan som jag får av Tolkiens verkar vara oerhört svår att återfånga i rollspel, känslan av att världen inte bara är en hög länder där det rusar omkring en massa underliga varelser med roliga förmågor utan att världen består av någon sorts mytisk helhet (jag har svårt att beskriva känslan utan att använda m-ordet) där symbolik och mening är lika viktiga för världen som hårda fakta.
Nu låter jag som att jag är på väg att flumma ur fullständigt. Jag ber om ursäkt för detta.
Hursomhelst var det en liknande känsla jag fick av att ha läst igenom DoD:T, och det var flera år sedan jag kände något sådant senast. Även om Trudvang har ett tjockt lager vikingafinish på sig kan jag se flera beröringspunkter med Tolkien än i de flesta andra fantasyrollspel jag stött på - jag har dock svårt att sätta fingret på exakt vad. Jag kommer att tänka på vildmarkens centrala roll och alfernas dramatiska/vemodiga historia, men sådant finns ju mer eller mindre i alla rollspel. En bidragande orsak kan förstås vara att man valt att göra världen mer tematiskt fokuserad än det vanliga gygaxesiska lapptäcket, men jag har läst andra tematiska fantasyspel utan att få samma känsla. Är det så enkelt som att det är lättare att få denna känsla när man läser en produkt på sitt modersmål? För att få klarhet i mina funderingar vänder jag mig nu till er på forumet.
Är jag ensam om att kunna se dessa paraleller med Tolkien? Om ni har tänkt något liknande, vad är det för likheter ni tycker er ha sett? Och finns det några andra produkter som ni tycker lyckas återskapa Tolkiens "mytiska fantasy"?
/Ridijeck
nyfiken och fundersam (och nöjd med köpet)
