Nekromanti Tomtar och troll

[Runde Rolf]

Mossa mossa på er alla människobarn!
Har lite funderingar över hur ni spelar/spelleder i Trudvang när det gäller "tomtar och troll". Kläckte iden när jag läste magitråden här nedanför och kom på att om nu magi ska vara något mystiskt, borde inte alver, dvärgar, halvlängdsmän, ankor (om man nu kör med dom), troll, Jorges bestar osv osv vara minst lika mystiska? Är drakarna något man bara skrämmer barnen med eller ser man dem verkligen som ett riktigt hot? Talar man om trollen som man gjorde förr i tiden här i Sverige bl.a. eller idkar man t.o.m. byteshandel med dem? Alver och dvärgar, rör de sig bland människor eller är de också sagofigur som man pratar om men aldrig möter?

Har egentligen ingen egen uppfattning utan jobbar fortfarande på den men det skulle vara kul att veta hur det är i era spelgrupper. Om någon spelar t.ex. alv blir han/hon då bemött som en vanlig människa eller som en pestsmittad? Finns det en dvärgasmed i varje stad eller håller dvärgarna sig för sig själva? Halvlängdsmän? Troll?

Svar är kul.

 

[Sadaigh]

Trudvang är ju uppbyggd på olika samhällen, olika raser gillar varann, eller rättare sagt, de hatar inte varann. Och så finns de som lever för att hata ett annat folkslag. T.ex. Dvärgar Vs. Alver, och det nehöver ju inte finnas en smed i alla byar som bestämt måste vara dvärg, människor kan ocksp smida =P
Heh, men det jag tänker är ju, att de flesta lever i blandad form så att säga... men det finns ju undantag...!

 

[Runde Rolf]

Visste faktiskt inte att Trudvang var uppbyggt efter relationer raser emellan. Och det där med blandade samhällen tycker jag inte riktigt passar in på sagostämningen... eller?

 

[Sitor Silverblad]

Förstår vad du menar!

Personligen så gillar jag känslan av obetydlghet när det kommer till rollspersonerna. Att man faktiskt blir avrådd att besöka skogen utanför byn just för att det sägs bo ett troll någonstans bortom Norra kullen. Spelledde ett äventyr med ungefär samma incident. Den något barske och burleske dvärgen i sällskapet utbrast då skrattande:

- Bara ETT troll!! Haha! (Viktor känn dig träffad /images/icons/laugh.gif)

Jag gillar när bybornas historier tas på allvar och man tvekar att gå över ån väster om skogsvägen då det sägs att Näcken skymtats i närheten. Eller då rollpersonerna övernattar i en lada och faktiskt ser skymten av en gårdstomte. Är han vänlig? eller skall vi flytta på oss innan han blir arg? Dessa är de frågor jag hoppas ställs vid sådana möten och händelser.

Sedan har jag inget emot andra "spelstiler" då man som rollperson har en lite mstörre och mer världsvan betydelse. Ofta händer det också att båda dessa stilar sammanfaller under ett och samma spelmöte beroende på om SL ändrar sinnestämning och humör.

Jag tycker också på ett sätt att detta är en del av charmen med rollspel, speciellt i DoD6 då man faktiskt kan koppla även känslor till den historik vi har bakom oss. Vi kan förnimma oss känslan av när gammelmormor varnar barnen för ulvarna som strök omkring runt gården. Men kan också välja att spela på större och högre plan. Det är just denna valfrihet som betonar mångfalden av spelsätt- och världar.

Hoppas mina åsikter får er andra och tycka till, alltid kul med debatter /images/icons/smile.gif!
Och såhär efter en lång tråd kan jag ju inte göra annat än fixa lite gratisreklam. Titta gärna in på Det swvultna svinet för att se vår uppfattning om Tomtar, Alver mm.

Tack för mig!

 

[Kitzune]

Och det där med blandade samhällen tycker jag inte riktigt
passar in på sagostämningen... eller

Ett ord: Chronopia. <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

Det är faktiskt teoretiskt möjligt att få en jämn och fin
sagostämning med multietniska samhällen även i DoD6, men
för det krävs det att man sticker ut lite och samtidigt håller
fast vid något genuint. Har aldrig, personligen, sett detta
lyckats dock.

/Alexander Gyhlesten

 

[Rising]

Trolltar och Tom

Jag har som vanligt mitt eget sätt att spela DoD på. I mitt Trudvang (konstruerat innan Jorges, så nu fortsätter vi köra med den karta jag ritat upp) så skiljer sig synen på "omänsklighet" beroende på om man befinner sig i småbygderna eller storstäderna.

Storstäderna
De är förstås egentligen snarare att betrakta som riktiga pyttesmåstäder, men de är i alla fall stora nog för att man skall kunna vara anonym i dem. Det finns värdshus och marknader här, så folk reser hit när de har saker att sälja och de stannar gärna för natten om de är på genomresa. Storstadsmänniskorna är bevandrade och reagerar inte på att dvärgar, ankor och alver kommer förbi. Sådana bedriver man handel med och det är inget märkligt med det. (De får dock inte äta tillsammans med mänskliga gäster och en alvman får inte samtala eller fästa ögonen på mänskliga kvinnor utan bestraffning. Alvkvinnor får förresten inte komma in i städerna överhuvudtaget utan att båda föräldrar eller deras make följer med.)

I storstäderna bryr man sig inte så mycket om skrock dock. Ju mer man rest omkring i världen, ju mindre tror man på rövarhistorier om troll och andra monster. Magi tror man inte det finns någon, och alla historier om övernaturligheter avfärdar man som okunnigt prat. Man lyssnar gärna på historierna eftersom de är spännande, men man anser i regel att enbart okunniga bönder tar sådant snack på allvar.

(Eftersom inga troll eller andra monster vill leva i närheten av storstäderna eller de stora färdlederna så kan man förstå att stadsfolken sällan har någon riktig koll på vad som lurar i urskogarna.)

Småbygderna
Är sällan mer än ett par gårdar inom gångsavstånd från varandra. Alla känner alla, och kommer man dit så börjar det omedelbart pratas om en. I småbygderna är man mycket misstänksamma mot dvärgar, ankor och alver och man vill inte ha dem inpå en. Precis som gamla svenskar använde andra namn om vargar för att inte oavsiktligt kalla på dem, så pratar folket i småbygderna om alver och dvärgar i andra ordalag. "Tultingar" och "Spotskekarlar", till exempel. Eller "Järntomtar" och "Björkemän". Det varierar från by till by. På sina håll respekterar man dem och vågar inte neka dem mat och husrum, men man önskar helst att de kunde hålla sig undan och att man slapp ha med dem att göra.

I småbygderna är magi en självklarhet och även vanliga bybor förbannar varandra ibland och tror att det har någon effekt. Det är inte många som upplevt riktig magi eller mött något monster personligen, men man har hört historier och dessa tar man på allvar. Många tror sig ha magiska klenoder hemma, och de blir inte särdeles imponerade om äventyrarna börjar berätta om vad de har varit med om. Deras egna historier är säkert minst lika fantasifulla.

När folk i småbygderna väl möter ett riktigt knytt så blir de därför inte så överraskade. De har ju alltid vetat att de funnits. Däremot anses det medföra otur att få syn på en gårdstomte eller något annat småfolk, så man vill ogärna spionera eller undersöka platser där sådana sägs ha beträffats.

/Riz

 

[Bard Mannadräpe]

jag spelar olika från by till by i ena VET dom att troll finns och i en annan VET dom att troll inte finns./images/icons/dragon.gif

 

[Rickard]

Tomater och troll [edit]

Om jag skulle spelleda skulle jag göra de som inte är för lika människorna i samhälle till hur de är i Ronja Rövardotter.. Varje varelse blir ett eget äventyr i sig.. De kanske stöter på ett litet skogstroll i någon buske och undrar dels vad det är och dels får de reda på om det är något som bekymrar trollet.. Sedan beror det lite på spelgrupp.. Har de spelat DoD6 förut eller någon annan version så känns det lite löjligt att försöka få en häpen stämning i en grupp genom att lägga till ett litet skogsknytt..

Tomtar (skrev först tomater) tycker jag har en dålig sagostämning.. Jag vet inte.. Det känns lite för barnaktigt.. Dock så skulle jag ha med tomtar som finns enbart genom rykten som hustomtar och dylikt.. Det får gärna finnas någon sanning bakom det hela, bara det inte är en tomte.. Kanske är det en älva som huserar på vinden..?

De som jag tycker är lika människor i samhälle är dvärgar, ankor och halvlängdsmän.. Kanske har jag fel då de är så i DoD4 (i min värld) men rätta mig inte.. Jag är ändå inte SL i DoD6..

~Tycker [color:blue]Rising</font color=blue> hade en bra poäng angående flera namn på samma varelse, något [color:448800]Han</font color=448800> genast ska ta efter

Edit: Lade till vad jag tycker tomtar ska vara som

 

[Rising]

Re: Tomater och troll

"Tomtar (skrev först tomater) tycker jag har en dålig sagostämning.. Jag vet inte.. Det känns lite för barnaktigt.. Dock så skulle jag även ha med tomtar som "

som... ?

Jag vet inte vilka tomtar du skulle ha haft med, men jag kan ju berätta om hur EN sorts tomtar fungerar i mitt Trudvang. Den här texten är kopierad rakt av från ett inlägg på Sverok's forum, men det är en vinkling på tomtefenomenet som du (om du inte läst det) kanske kan inspireras av:

Jag har nämligen en sorts "tomtar" i mitt Trudvang, men de är inte fysiska varelser av kött och blod, utan en sorts andeväsen som kan välja att visa sig i ett antal olika skepnader, däribland en form som liknar vår traditionella tomte. De kallas dock sällan "tomtar" i mitt Trudvang, utan det är vanligare med termer som "småen", "gråen", "gråmän", "lyktdvärgar", "grubblare" eller "traskemän" beroende på i vilken trakt man rör sig. Vanliga bybor vet att man gör bäst i att uppfylla alla önskemål en sådan "tomte" kommer med, för annars kan man råka rejält illa ut. Andeväsendet har nämligen makt att suga livskraften ur män och kreatur genom att låta någon av sina andra skepnader (bl.a. en roströd katt med utstuckna ögon, en beslöjad kvinna i en spöklikt skimrande vit brudklänning och en lång, gänglig figur klädd i trasor och slokhatt med uttorkat ansikte och igensydd mun) vara den siste som vidrör dem innan de faller i sömn. (Blir man vidrörd måste man alltså leta upp någon annan levande varelse och vidröra denna innan man somnar - och anden gör sitt bästa för att skrämma iväg djur som är i närheten och leda dig ut i ödemarker. Anden kan till exempel skapa täta dimslöjor och låta dessa sluta sig runt offret. Dessa dimmor hindrar inte bara sikten, utan kväver också ljud in och ut ifrån dimmornas centrum, och dessutom så snabbar dimmorna på tröttheten hos offret, om denne inte klarar återkommande PSY-slag, som blir svårare och svårare ju längre tid offret vistas inne i dimmorna...)

Nå, mina spelarna har mött dessa andeväsen i sina "tomteformer" ett par gånger, men då har det blivit helt rätt stämning och inte ett dugg barnfånigt. Jag använde mig utav flera trick:

Dels sade jag förstås aldrig "du ser en tomte" eftersom det vore fel. Jag beskrev bara hur han såg ut, och min tomte var utmärglad, klädd i gråa trasor och hade ett sjukligt blekt anlete med en hy full av spruckna blodkärl.

Mina tomtar är inte jovialiska, roliga skojgubbar, utan de är oerhört skygga och svåra att tas med. Bråkar man med dem skall de sabotera saker för en, som att skrämma slag på ens riddjur och ställa till med förtret. De är dessutom krävande och bistra, ger man dem inte det de vill ha så blir de omedelbart förgrymmade. Mina tomtar var ensamma och ville ha tillgivenhet, så de hittade på olika sorters meningslösa sysslor som folk skulle göra åt dem, ställa fram mjölk åt dem om natten osv (som rävar kom och drack upp). Med tiden så hittade de på fler och fler sysslor tills folket inte kunde sköta dem alla. Då blev tomten förgrymmad och började döda/skrämma bort alla, varpå han blev ännu mer ensammen och drev runt tills han hittar nästa människoby...

Tomtar är mycket effektfulla när man inte konfronteras med dem direkt. Att bara se ljussken från deras lyktor, se deras fotsteg i snön eller hör dem välta något som skramlar högljutt i natten är riktigt stämningsfullt.

Mina spöktomtar är kanske inte allas påse, men nog kan det vara värt att prova att göra tomtar till något läskigt i Trudvang, snarare än något skojigt?

/Rising

 

[Morningstar]

Jag personligen har alltid varit av den åsikten att själva meningen med "omänskliga varelser" såsom alver, tomtar, dvärgar, drakar med mera förvinner om man låter dem visas för ofta. Om rollpersonerna till exempel, varje gång de är på färd längs en landsväg stöter på en trupp orcher som anfaller dem, så är det ju lika bra att byta ut orcherna mot till exempel stråtrövare. Ungefär samma princip gäller för alla "omänskliga varelser", tycker jag.

 

[Vistfare]

Jag har väldigt svårt för att tro att det finns en dvärgsmedja i varenda stad som man kommer till. Dvärgarna vistas ju främst i bergen där de gräver efter mineraler.