Nekromanti Top-3 bästa svenska rollspelskampanjen någonsin?

[Mattis]

1. Upsala-sviten
2. Vildhjarta + Snösaga (pga Vildhjarta

 

[Henke]

Hade tänkt att fortsättningsvis bara publicera "topp-10" men hålla ett vakande öga på övriga. Nu råkar det dock vara väldigt många på 10:e platsen så jag avvaktar och ser om det förändrar sig

 

[vandraren]

Konfluxen
Mutant år noll
Kandra

 

[Henke]

Bästa kampanj	Rollspel	Poäng
Undergångens Arvtagare	Mutant UA	45
Den Femte Konfluxen	Drakar och Demoner	45
Törnetronen	Symbaroum	19
Den Svarta Madonnan	KULT	18
Grå Döden	Mutant	14
Upsala Sviten		12
Ärans väg	Drakar och Demoner	10
Marsklandet	Drakar och Demoner	6
Den Svarta Solen	Drakar och Demoner Trudvang	5
Vägen till Eden	Mutant År Noll	5

 

[daflum]

1. Undergångens arvtagare (Med alla sina brister till trots rent kampanjmässigt tror jag det är svårt att säga att äventyren i den inte skulle hålla förstklassig kvalite)

2. Vägen till Eden(egentligen avser jag här alla fyra kampanjerna som just nu finns i respektive box till år noll)

3. Törnetronen (Weird egentligen då den inte ens är i närheten av klar, antar att det är folks tilltro till Järnringen än en gång som gör det populärt, skall även nämna att denna SLar inte jag så vet inte hur den ser ut i översikten)

 

[Bifur]

Inte helt rättvisande eftersom denna kategori poängsätter kampanjerna i tre steg, men jämför man med Bästa spel, går det att konstatera att av topp 5 här är fyra av dessa kampanjer mycket mer uppskattade än de spel de skrevs till, med störst skillnad för Den femte konfluxen. Undantaget är Den svarta madonnan som är aningens mindre populär än spelet Kult.

 

[Henke]

Bästa kampanj	Rollspel	Poäng
Undergångens Arvtagare	Mutant UA	48
Den Femte Konfluxen	Drakar och Demoner	45
Törnetronen	Symbaroum	20
Den Svarta Madonnan	KULT	18
Grå Döden	Mutant	14
Upsala Sviten		12
Ärans väg	Drakar och Demoner	10
Vägen till Eden	Mutant År Noll	7
Marsklandet	Drakar och Demoner	6
Den Svarta Solen	Drakar och Demoner Trudvang	5

 

[Bifur]

Tydlig toppduo. Vore intressant att höra fler åsikter om varför dessa är bäst. Det man kan konstatera är att det är två ganska lika kampanjer:
- De är omfattande och utspelar sig över lång tid i sin respektive spelvärld
- De blandar aspekter av konventionellt äventyrande och storpolitiska skeenden, om än mer så i UA än i Konfluxen
- De utspelar sig i detaljerade spelvärldar
- De har "rädda världen"-tema, mer så i Konfluxen än i UA visserligen
- De bygger båda delvis på att spelvärlden utforskas även utanför den faktiska kampanjen

Men de är också olika på flera vis:
- I UA är RPna vilka som helst, i Konfluxen är de (eller blir) utvalda av ödet
- I Konfluxen finns oftast tydliga uppdragsgivare/motivatorer, i UA är RPnas val mer öppna (vilket i kontexten är en av den kampanjens stora svagheter, om inte SL har ett koncept om kampanjens huvudintrig och jobbar in motivatorer från början genom bakgrunden och/eller SLP kan det börja bli knepigt från del 2 och framåt)
- I UA är många av delscenariona av mysterielösande karaktär, Konfluxen blandar mer

 

[Fiktionslek]

Båda har också något mer svårfångat, liksom lite inspiration och snille i detaljer och karaktärer. Jag tänker exempelvis på Blå Dunster i Piritmodulen (UA) och Blatifagus schackspel i Svavelvinter (Femte konfluxen).

Hälsar

Christian

 

[Rangertheman]

Mycket av förutsättningarna i UA, både styrkor och svagheter, är sanna även för Törnetronen. Föga förvånande eftersom båda är Järnringen-produkter (förvissor från "gamla" respektive "nya" Järnringen).

 

[Henke]

Tydlig toppduo. Vore intressant att höra fler åsikter om varför dessa är bäst. Det man kan konstatera är att det är två ganska lika kampanjer:
- De är omfattande och utspelar sig över lång tid i sin respektive spelvärld
- De blandar aspekter av konventionellt äventyrande och storpolitiska skeenden, om än mer så i UA än i Konfluxen
- De utspelar sig i detaljerade spelvärldar
- De har "rädda världen"-tema, mer så i Konfluxen än i UA visserligen
- De bygger båda delvis på att spelvärlden utforskas även utanför den faktiska kampanjen

Men de är också olika på flera vis:
- I UA är RPna vilka som helst, i Konfluxen är de (eller blir) utvalda av ödet
- I Konfluxen finns oftast tydliga uppdragsgivare/motivatorer, i UA är RPnas val mer öppna (vilket i kontexten är en av den kampanjens stora svagheter, om inte SL har ett koncept om kampanjens huvudintrig och jobbar in motivatorer från början genom bakgrunden och/eller SLP kan det börja bli knepigt från del 2 och framåt)
- I UA är många av delscenariona av mysterielösande karaktär, Konfluxen blandar mer

Håller med om en del men jag tycker nog man kan kalla skeendet i Konfluxen för storpolitiskt med tanke på krig mellan många av de inblandade staterna. Till och med ett eget strategispel i sista modulen. Väljer man dessutom att spela med Svavelvinter RPG så är det storpolitiska skeendet nog större i Konfluxen än i MUA.

Rädda världen tycker jag är tydligt tema i båda. För MUA´s räkning så kan "slutstriden" innebära att världen så som man känner den går förlorad.

Dessutom har båda rätt oväntade intressanta twistar. (SPOILERVARNING! Hydran och Blå Dunsters identitet i MUA och Shagul redan i slutet på Svavelvinter men även med Marjuras förflyttning och Tricilves stundande undergång).

En annan väsentlig skillnad är såklart att Konfluxen skrevs på 80-90talet, medan MUA är en 2000tals-produkt.

 

[Bifur]

Håller med om en del men jag tycker nog man kan kalla skeendet i Konfluxen för storpolitiskt med tanke på krig mellan många av de inblandade staterna. Till och med ett eget strategispel i sista modulen. Väljer man dessutom att spela med Svavelvinter RPG så är det storpolitiska skeendet nog större i Konfluxen än i MUA..

Håller inte med. Visst finns det politiska skeenden i Konfluxen men de interagerar inte så mycket med RPna. Digeta Longa jagar dem i del 2, det är ungefär det. Det blir inbördeskrig i Trakorien oavsett, Arn blir kung på Stegos etc. RPna skapar inte några relationer till ransarder, kishater m.fl. Självklart finns det utrymme för att på ett utmärkt sätt lägga till allt sådant, speciellt med skuggspelet i nya Svavelvinter och med romanerna som referens, men det är inte inskrivet i kampanjen i grunden, vilket är den relevanta jämförelsen att göra.

Nu vet jag inte om detta egentligen är en brist hos Konfluxen, den är diversifierad nog som den är. En mer dynamisk politisk struktur därtill hade nog kunnat göra den överlastad för SL och spelarna.

 

[Hans E Magnusson]

Ot:har aldrig spelat mua och kommer nog aldrig göra det heller. Men skulle gärna läsa en spelrapport, har för mig att någon av ligisterna hade skrivit ihop en fet spelrapport, någon som har koll på nått sånt?

 

[Bifur]

Ja, den heter Kampen om gryningen, typ och finns att hitta på nätet. Vet inte hur läsvärd den är men säkert 200 s.

Edit: http://forum.frialigan.se/viewtopic.php?t=150

 

[Mogger]

Ja, den heter Kampen om gryningen, typ och finns att hitta på nätet. Vet inte hur läsvärd den är men säkert 200 s.

Edit: http://forum.frialigan.se/viewtopic.php?t=150

Haha, 200 sidor! Saknar det gamla Mutantforumet. Hade också en krönika där på säkert 10 forumsidor

 

[Bifur]

Haha, 200 sidor! Saknar det gamla Mutantforumet. Hade också en krönika där på säkert 10 forumsidor

Vem saknar inte det? Järnringen och Fria ligan borde göra en kulturgärning och lägga upp det som ett arkiv någonstans. ????

 

[Henke]

Håller inte med. Visst finns det politiska skeenden i Konfluxen men de interagerar inte så mycket med RPna. Digeta Longa jagar dem i del 2, det är ungefär det. Det blir inbördeskrig i Trakorien oavsett, Arn blir kung på Stegos etc. RPna skapar inte några relationer till ransarder, kishater m.fl. Självklart finns det utrymme för att på ett utmärkt sätt lägga till allt sådant, speciellt med skuggspelet i nya Svavelvinter och med romanerna som referens, men det är inte inskrivet i kampanjen i grunden, vilket är den relevanta jämförelsen att göra.

Nu vet jag inte om detta egentligen är en brist hos Konfluxen, den är diversifierad nog som den är. En mer dynamisk politisk struktur därtill hade nog kunnat göra den överlastad för SL och spelarna.

Här är vi inte överens. Ser första delen som klart storpolitiskt spel utifrån modulens miljö (isolerad ishavsö) med trakoriska riket, motståndsrörelsen, en svavelhandel som inte får störas, en drake på krigsstigen som slagit sig ner i dvärggruvan som trakorierna satt besöksförbud på (vilket inte är speciellt populärt hos dvärgarna), ett rike av vandöda som väcks och sätter maktbalansen i gungning och den bedrägliga shagulitsekten med sin ambassadör Malek Mangus samt sist men inte minst ett demonsvärd och Shagul som tillsammans vill ta över hela regionen (och lyckas).

O4Ö: Som du säger så är RP jagade av både Digeta Longa och Rhabdorana. Digeta Longa försöker dessutom tvinga rainzinerna att återkalla sin profetia eller göra dem fredlösa eftersom den innebär dålig propaganda för riket. Mindre politiska sammandrabbningar är Wulfervedens missnöje med Gatves klippa och Björkebeningarna i Hoskas klyfta. RP blir direkt inblandade i allt detta.

Kristalltjuren har kanske inte direkt några politiska konflikter fast större delen av äventyret utspelar ju sig i Multiversum så det kanske inte är så konstigt.

Femte Konfluxen tycker jag har ganska mycket politik också. Shagul som lömsk rådgivare till Shagul. Månvind förskjuten rådgivare med egen agenda. Styrkor från Kishatet, Stegos, Trakorien och Ransard som alla söker konfluxen. Den odöda armén som försöker inta Clusta Noba.

Vad är det i MUA som skulle göra den mer storpolitisk?

 

[Famine]

Sylfens Vrede
Nidländska Reningen
Marsklandet

 

[Bifur]

Vad är det i MUA som skulle göra den mer storpolitisk?

Alltså, visst är det lika mycket (eller kanske mer) politiska omvärldshändelser i Konfluxen men jag tycker inte, så som kampanjen är skriven, det är upplagt för att RP:na ska påverka skeendet på det vis som förutsätts i MUA (i varje fall i del 3).
- Utgången på Svavelvinter är ganska given, Cruri vaknar, trakorierna fördrivs, marjurierna tvingas fly
- I O4Ö blir ranzienerna fredlösa oavsett, Wulfverden är ingen potentiell allierad långsiktigt, inbördeskriget och invasionerna inträffar hur som, RPna har knappast möjlighet att nå en överenskommelse med trakorierna som gör dem positivt inställda etc.
- I del 4 är det visserligen mer utrymme för RPna att påverka, det medges men då har kampanjen redan bundit dem rätt hårt till Meleania och Arn, att de skulle välja en annan sida är osannolikt eller att de skulle välja en väg som inte innebär att Cruri går under

Återigen, det finns gott om utrymme för SL att använda dessa politiska konflikter i spelet på ett mer direkt vis genom att planera in olika parters agendor i relation till RPna och hur de reagerar på olika förslag från dem m.m., men det är inte en del av Granströms orginaltexter på samma explicita vis som jag tycker det är en del av premisserna i MUA.

Edit: Nu ska jag inte överdriva den aspekten hos MUA men åtminstone i HMÄ finns det ju ett uttalat förhandlingsspel där det är öppet vilka fraktioner som RPna kan välja att liera sig med och gynna i kampen mot BPM.

 

[Henke]

Edit: Nu ska jag inte överdriva den aspekten hos MUA men åtminstone i HMÄ finns det ju ett uttalat förhandlingsspel där det är öppet vilka fraktioner som RPna kan välja att liera sig med och gynna i kampen mot BPM.

Kanske inte är helt meningsfullt från min sida att fortsätta argumentera kring definitionen "om än mer". Vi tycker ju i grunden att detta är en likhet mellan kampanjerna