Ja och nej. Åke Ohlmarks som översatte Ringen-trilogin i slutet av 50-talet tyckte som bekant att "hobbit" inte lät klokt på svenska och lyckades med en del möda övertala Tolkien att godkänna "hob" som översättning istället. Britt G. Hallqvists översättning av Bilbo från 1962 behåller "hobbit".
Apropå detta vill jag till alla som inte redan läst den rekommendera "Dolda gudar" av Nils Håkanson – en kunnig och högintressant genomgång av det svenska översättandets historia, bland annat om just hur synen på uppdraget förändrats genom åren. En mycket välskriven bok, väl förtjänt av sitt Augustpris – trots några smått hårresande sakfel från Håkanson, bl a när han pratar om Tolkienöversättningar.
Jo, de har helt klart noterats, och fått mig att tro mindre på researchkvaliteten (slipper den sortens enorma grodor igenom, vad säger det om helheten - två minuter med Wikipedia hade visat vad som gällde).
vänta, hur är Tolkiens prosa inte svulstig och bombastisk? Den är fucking sinnebilden av bombastisk prosa i min värld. Säger någon "skriv den mest episka text du kan åstadkomma" så kommer jag ta 95% av min inspiration från Tolkien.
I princip alla namn har en specifik betydelse. Gilgamesh kommer från sumeriska Bilgames och betyder "släkting till en hjälte".
Jag tycker svenskan är mänsklighetens krona och det ärbaraste språket på denna planet, men är också mot 90% av alla översättningar.
Att innebörden av Björn och Ulf är uppenbar för alla, går knappast att argumentera mot. Jag är dock inte helt säker på att alla förstår att Ylva är femininum av Ulf. Och framför allt, hur många vet verkligen vad Disa betyder? Om vi nu undantar oss nördar.
Jag tror att vi menar olika saker. Tolkien säger det han vill säga med ett rätt normalt språkbruk (undantaget ett "lo!" här och där), medan t.ex. Lovecraft eller Ohlmarks staplar adjektiv på varandra i den sortens läge. Jämför med fornnordisk text, till exempel - det klart att Ragnarök är episkt, men det är inte skrivet svulstigt, tvärtom. Samma sak med Tolkien.
Ett rent estetiskt val i så fall. Hobbit i sig har dock ingen omedelbar betydelse i det engelska originalet (även om Tolkien konstruerade en senare). Därmed kan det kallas något passande utan att påverka textens innebörd (hobbit lika väl som hompe eller något tredje). Men i övrigt tror jag ingen skulle hävda att man inte ska översätta de engelska namnen i Ringens herre.
Jag vill minnas att Erik Andersson faktiskt hade den inställningen under en period av sitt översättningsarbete. Understött av argumentet att det skulle vara en engelsk mytologi och att man därför måste bevara den engelska lokalfärgen. Han gav ju så småningom upp på den tanken, tror framförallt att översättningen av "The Old Forest" utanför Fylke plågade honom en del, men tanken fanns där vid en tidpunkt.
EDIT: Läste din text igen nu, och ser att jag läste fel först. Låter mitt svar stå kvar i alla fall, men ser nu att du inte menade att "hobbit" inte skulle översättas.
De är bombastiska på olika sätt. Ohlmarks' språk är mycket yvigare, vildvuxnare och mer utbroderat än Tolkiens.
Underbar titel. En av filmerna de talar om i FromBeyond.se #59 - Violent Italy
Jag älskar hur fruktansvärt nihilistisk den är. Liksom, våra 2 hjältar är medlemmar i en hemlig fascistisk dödspatrull inom Italienska polisen.
Nä precis. Eller snarare är det ett ord som man kan förhålla sig friare till. "Hobbit" är som "Azkaban" och betyder inget. Man skulle kunna lämna det som det är om man tycker det funkar på svenska (det gör inte du, men det jag menar med att det är ett estetiskt val) eller hitta på något annat, att det ljudmässigt ska låta som originalet är ganska sekundärt. Till skillnad från alla ord som faktiskt har språkliga associationer, som Secker eller Riftedal.*
