Hög klass på den här diskussionen. Tack, alla inblandade!
När Tolkienöversättning kommer på tal reagerar jag lite som Saruman:
Have I not earnestly studied this matter? (Och de gånger detta ämne har berörts är nog anledningen till att jag som ERP* alls tittar in på detta förnämliga forum ibland. Även om jag alltid känner mig en gnutta malplacerad här.)
* ERP = Ej Rollspelande Person
Otroligt mycket bättre. Dikterna och sångerna i Ohlmarks översättning är på en helt annan nivå.
Jag håller helt med! Det finns undantag, men generellt har Ohlmarks tolkningar av sångerna märkbart högre poetisk verkshöjd än Olssons. Det enda Olsson gjort "bättre" är att hon konsekvent och ganska skickligt håller fast vid originalets versmått. Men det är mer en fråga om ett medvetet val än om förmåga, tänker jag. Ohlmarks valde att inte hålla sig strikt till metern för att han kände att resultatet blev bättre med den extra friheten. (För egen del har jag i mina tolkningar gjort som Olsson och behållit versmåttet – dock med bättre resultat, vill jag hävda! – främst av det skälet att jag tycker att det finns ett värde i att befintliga tonsättningar går att använda även på svenska.)
En liten jämförelse mellan Ohlmarks och Olsson för att illustrera poängen. (Detta är ur Sången om Beren och Lúthien.)
Ohlmarks said:
Hennes mantel glänste i månljus lätt:
likt skimmer på höjder för längesen
hon dansat, vid hennes fot låg brett
ett silvertöcken, som skälvde.
Olsson said:
Hon glittrade i månen och
på höga berg, dit ingen når.
Hon dansade i silversock
och gjorde himlen sprakande.
Många av de fel som finns i Ohlmarks översättning kan man klandra förlaget för. Som redaktör ska man reagera på uttryck som "när den förstfödde brölade i skogen", eller när ett "hon" blir ett "han" på ett orimligt ställe. Det kallas "normalfel", och är hjärnskutt som man gör efter att ha översatt 8 timmar i sträck. De ska upptäckas vid korrläsning av tredje person, och att detta inte skedde är lika mycket redaktörens (eller förlagets) fel som Ohlmarks.
Nja, njä. Vad gäller dessa exempel håller jag inte med. Redaktören kan förväntas läsa den svenska texten, men knappast sitta och jämföra med originalet – annat än kanske när något i översättningen verkar skumt i egen rätt. Och har man inte koll på vad Tolkien faktiskt skrev är det inget särskilt orimligt med att "den Förstfödde bölade", eller med att det är Merry och inte Éowyn som utdelar dödsstöten. Ohlmarks hade vad jag förstår ganska hög status vid den här tiden, så förlaget tyckte knappast att det fanns någon anledning att "läsa med luskam". Dock finns det många ohlmarkska grodor av sådan art att de lyser igenom även utan att ha koll på förlagan, och jag håller med om att redaktören borde ha hittat många fler av dem.
Men jag håller ABSOLUT inte med om att Ohlmarks missar kan karakteriseras som "normalfel" eller "hjärnskutt"! De är verkligen många, helt orimligt många, och en stor del av dem är också riktigt amatörmässiga, på en nivå där man måste fråga sig precis hur illa ställt det egentligen var med Ohlmarks kunskaper i engelska. Diskussionen har kanske i alltför hög grad fokuserat på de mest storslagna och komiska felen, som nazgûlen som slog ner på ett annat berg (
had another mount shot under him) och när Pippin hejdade döden (
stopped dead). Men i skymundan bakom dessa "publikfriande" grodor trängs ett osannolikt myller av mer prosaiska tabbar. Och då menar jag verkligen tabbar och inte den separata (och högintressanta!) diskussionen om hur Ohlmarks formulerar om och broderar ut.
Jag roade mig för en tid sedan med att göra en detaljerad granskning av ett enskilt kapitel ur Ohlmarks översättning, för att försöka hitta precis alla rena fel och se hur illa det var ställt. Det var illa! Jag skulle rekommendera dig, Zimeon, och andra som kanske tänker att "äsch, lite misstag här och där är väl inget att bråka om" att ögna igenom den.
En detaljerad granskning av ett enskilt kapitel ur Åke Ohlmarks översättning av Tolkiens the Lord of the Rings
tolkien.mbor.se
