Nekromanti Transformation vid improvisation.

[Poseur]

Jag ÄR mycket väl medveten att det abslout INTE går att transformera vid improviserad magi.

Men frågan är Varför, rent INGAME. alltså vilken lag skulle förbjuda det?
jag vill alltså bara ha svar om denna regelfråga i ett rent magiteoretiskt synsätt.

 

[DesertRain]

Jag kan inte komma på någon lag som förbjuder det, men jag har inte M&M i nätheten så jag kan inte kolla det. Men jag antar att det har att göra med att du just improviserar och inte har 100% koll på vad som händer. Du vet inte när exakt du måste transformera, eller så hinner du heltenkelt inte med det innan du måste väva en efflekt för att inte filamenten ska dissipera okontrolerat.

 

[Poseur]

Ja jo men det är rent regeltekniskt.
Varför kan man inte det i mundana för,vad är egentligen skillnaderna rent magiteoretiskt.
Varför hinner ajg inte transformera eller varför har jag sämmre koll än en formaliserad besvärjesle och varför tar det längre tid att kasta extemporerad magi. Varför är den stora frågan?
Skulle vara trevligt om någon som är insatt i magiteorin kunde svara på detta.
(detta gäller även ritualskillnader också?)

 

[Gripen]

Jag har flummat igenom M&M lite för att hitta svaret på din fråga men vad jag kan se står det inget om det. Bara att det i extemporering inte går att använda sig av transformering, men inte varför vad jag kan se.

Jag kan säkert slänga ihop lite anledningar till varför det är så men nu var du ju ute efter svar med reglerna som bas, och där kan jag inte hjälpa.

 

[Poseur]

Jag kan säkert slänga ihop lite anledningar till varför det är så men nu var du ju ute efter svar med reglerna som bas, och där kan jag inte hjälpa.

Det är precis vad jag inte vill ha.
Jag vill ha en magiteoretisk förklarning till det fenomenet.

 

[Gripen]

Ah såg det nu, ber om ursäkt.

För att då försöka svara på din fråga så borde en anledning vara själva magikerns tankegång på vad han vill göra kontra vad han kan.
För att förklara vad jag menar, extemporering används ju oftast för stunden för att lösa ett problem magikern ställs framför just nu. Att "planera" något en längre tid med extemporering är ju ganska dumt då det görs enklare med formaliserade besvärjelser, vilka också tar kortare tid att använda sig av. Därför försöker magikern påverka sin omgivning med det han kan, alltså de aspekter han behärskar. Ta till exempel en magiker som behärskar pyrotropi, han ställs framför ett stort träd som blockerar ingången till en grotta han vill komma in i, han bestämmer sig fort och kastar en effekt som bränner upp trädet. Han skulle ju i och för sig kunna, om det gick, transformera om några pyrotropiska aspekter till pneumotropi och istället "knuffa" bort trädet med en annan effekt men eftersom han inte behärskar pneumotropi är det inte intressant och han reflekterar inte ens över det när det skulle vara så pass mycket svårare för just honom.
Skillnaden ligger i vad man vill åstakomma med magi, en formaliserad magiker vill oftast uppnå något men vad han använder sig av för att uppnå det är inte lika viktigt som för en extemporatör som istället vill använda sig av vissa aspekter för att kunna lösa olika problem han ställs inför, det är ju därför han är extemporatör.
Så jag skulle vilja påstå att det är aspekterna extemporatörer använder sig av som "låser" honom vid ett tankesätt. “Jag kan det här, det här är mitt problem och hur löser jag det?”

Kanske lite långsökt men tål att tänka på.

 

[Regmolar]

Jag skulle snarare säga att anledningen till att extemporatörer inte kan transformera, och varför det tar längre tid, är att magikern inte utgår från en inövad mall.

Se det såhär: den formaliserade magikern har övat in fem danssteg (eller vad som helst) i en viss ordning som han har övat in under en vecka, och sedan utför han dem. De finns lagrade i långtids- och muskelminnet och kommer mer eller mindre av sig självt när han börjat, och går som ett rinnande vatten. Fördelen är att han kan denna dans och kan utföra den mer eller mindre perfekt och på rak arm. Nackdelen är att han inte på rak arm kan utföra någon annan dans med sin kunskap.

Extemporatören kan fem danssteg, men har dem inte ordnade för en speciell situation. Vill han dansa en viss sorts dansbit med dem måste han först bestämma sig för vilka av dem han ska använda, och i vilken ordning han ska använda dem, för att sedan börja dansa. Betänketiden och det faktum att han inte kan gå igenom kombinationen rakt ur minnet gör att det tar längre tid.

Vad gäller transformering blir den bästa förklaring jag kan komma på att det helt enkelt är en så pass komplicerad process att den måste förberedas noggrant. Det är möjligt att brabbla tolfteroten ur trehundratjugofyra ur minnet, men att räkna ut den på plats fungerar helt enkelt inte. Även om detta resonemang helt och hållet baserar sig på metainformation är det min bästa lösning på problemet, speciellt som det inte tycks finnas något som förhindrar en magiker att vara både extemporatör och formalist samtidigt (vilket jag funderar på att ändra, eller åtminstone gå igenom).

 

[Evil Peter]

Det kan mycket väl vara så det är tänkt men jag tycker egentligen det fattas något. Varför skulle man inte kunna improvisera magi på exakt samma sätt som formaliserad, bara man är intelligent nog? Regeln verkar ju snarare peka på att det helt enkelt inte går att improvisera transformeringar, snarare än att det är absurt svårt.

För att ta ett enkelt exempel. En magiker kan en formaliserad besvärjelse som alstrar ataxatropi, transformerar till pyrotropi och sedan väver Explosion. Enligt reglerna är det ju omöjligt att göra samma förlopp i improviserad magi men jag ser inte någon förklaring till anledningen att han inte skulle kunna improvisera detta med bara en liten förändring, även om det krävs en extrem intelligens.

Egentligen är ju variationerna av transformeringar inte så extremt många om man ser till begränsningen att man normalt sett nog inte handskas med fler filament än fyra åt gången. Det borde ju gå att skapa något bra tabellsystem för att underlätta, även om man har en massa att memorera.

På samma sätt tycker jag egentligen att det känns konstigt att varenda effekt sätter igång direkt i improviserad magi medan man enkelt kan hålla dem bundna tills allt är klart i formaliserad magi.

Jag kommer alltså fortfarande fram till följande frågeställning:
Improviserad magi gör egentligen saker på samma sätt som formaliserad magi, skillnaden är bara att man studerat en besvärjelse i några veckor tidigare. Varför kan en relativt korkad magiker transformera i en svårare besvärjelse, bara han studerat besvärjelsen i några veckor, när den störste extemporatören som existerat inte kan göra det i ens den enklaste improviserade besvärjelse? Där räcker det inte med att det är svårt enligt mig, en förbjudande lag krävs.

 

[Poseur]

Jah håller fullständigt med.
Det borde inte ha någonting att göra med hurvida personen är smart, beläst eller har studerat ämnet eller inte.
jag vill ha en anledning till att det inte funkar att transformera i extemporerad magi.

Jag tror helt enkelt att anledningen är för att hålla ner powergamingen men snälla kan inte Neogames säga en förklaring på ett magiteoretiskt sätt.

Jag kommer behöva det på en framtida kampanj om magikerstuderanden

 

[DesertRain]

En förklaring kan vara att man inte kan transformera ehj vilt utan någon planering, man vet aldrig vad man får om det inte planeras i förväg (läs förmaliseras).
Om man t ex: alstrar Ataxatropi och ska transformera till termotropi och det hela ingår i en formaliserad besvärjelse är allt redan bestämt och det är bara att göra som man lärt sig just till den specifika besvärjelsen.
Om man däremot ska improvisera samma sak går det inte, transformeringen är inte bestämd och man kan få vad som helst.

Det jag ville komma till är att jag ser det som att transformeringen är specifik till varje besvärjelse, och görs på olika sätt i olika besvärjelser. Därför går det inte att improvisera fram den.

 

[Poseur]

skriker på hjälp efer magilagar !

Inget illa menat men en sådan förklaring tycker jag är ganska lam och man borde mycket väl kunna transformera i en extemporerad besvärlese.

kunskapens lag.
Jag vet vad jag vill åstakomma.
Jag vet hur jag ska åstakomma det
och jag vet hur jag skall gå till väga.
jag ar ändå slängt denna effekt minst 20 gånger tidigare.
lika så har jag transformerat från denna aspekt till den andra minst lika många gånger.

i mina ögon är det kunskapens lag som ligger närmast i vad som kan förhindra mig i detta sammanhang, men jag har ju kunskap om det hela.

Skriker efter någon gammal eonräv som kan förklara en bra magiteoretisk effekt varför transformation inte fungerar i improvisation?

 

[Evil Peter]

Problemet med den teorin är att transformering har en fast svårighetsgrad för varje typ av transformering. Dessutom räknas flera transformeringar som lätta, hur många filament man än handskas med. Transformering är alltså det det mest konstanta man kommer i kontakt med som magiker och torde därför i regel (då man sällan använder svåra transformeringar) anses vara lättare än alstring och vävning.

Jag har också svårt att se att varje besvärjelse skulle kräva en annan typ av transformering, vad skulle vara orsaken för det? Filament av en typ är som de är, de ändras ju inte. Det enda jag skulle kunna se är om yttre faktorer, som ovanligt magiskt flöde genom platsen man är på, gör att det krävs kompensation i transformering och alstring men det skulle isf kräva improviserade sådana.

Ser man på det så, tillsammans med att improviserad magi egentligen sköts precis likadant som formaliserad magi, faller det nästan på sin egen orimlighet att transformering skulle vara för svårt att handskas med i en improviserad besvärjelse.

Egentligen skulle man fundera över att slopa formaliserad magi när det enda unika med den är så dåligt motiverat. Det enda man skulle tappa då är att det är svårare att göra saker snabbt, vilket snarare har fördelen att man slipper haubitsmagiker i än större utsträckning. Alternativt göra om den till den idé jag tänkte genomföra förut, där man formaliserade magi för varje individuellt användande med möjlighet att göra den mer kraftfull via sympatetisk magi osv. Magi för den inbitne teoretikern som har mycket tid.

 

[Regmolar]

Magiteori och grunder

Inget illa menat men en sådan förklaring tycker jag är ganska lam och man borde mycket väl kunna transformera i en extemporerad besvärlese.

Som tidigare nämnts handlar ju det hela egentligen om systembalans, och den som säger att Eons magiteorisystem är utan sprickor har ingen vidare koll på vad han pratar om (var det inte någon som i en äldre tråd sade att magilagarna egentligen bara är diverse påhitt som ska låta bra och inte nödvändigtvis har med själva magin att göra?), och då räknar jag ändå in Krilles djupdykningar till den. Magiteorin saknar helt enkelt förklaringar för väldigt mycket (t.ex. varför det krävs en temperaturskillnad för att alstra kryo-/termotropi, medan det normalt endast behövs en förekomst av det man alstrar ur). Det enda sättet att lösa sådana här frågor är helt enkelt att bygga ut den del av magiteorin som saknas utifrån tidigare delar.

Att hoppa runt på lagarna är helt enkelt en dålig idé: har man tur kan man (som i tråden om sann magi) hitta något stöd för sina antaganden, men man ska inte förvänta sig att informtionen finns där. Man får helt enkelt gå tillbaka till grunden och jobba sig upp därifrån.

Så, innan vi fortsätter diskutera transformering borde vi definiera något viktigare: vad är den "mundanska" skillnaden (jfr. regelmässiga skillnaden) mellan formaliserad och improviserad magi? (så passar vi på och löser frågorna om varför imp. tar längre tid och inte tillåter flera effekter på raken). Sedan måste vi definiera varför svårigheterna i transformering inte påverkas av antalet filament utan av vilka aspekter som transformeras och hur filament många som "offras" för att förenkla det hela (samt försöka tolka Krilles förklaring av hur processen går till, vilket övergår min förmåga).