Nekromanti Trappa upp saker och ting

[solvebring]

Jag har nyligen gjort ett inlägg för att få hjälp i ärendet att författa äventyr och scenarion, och jag är mycket tacksam för all hjälp och alla svar jag fått. Men nu är saken denna: Jag har börjat jobba på ett scenario, och det går riktigt fint, tills nu då första "otäcka", riktiga händelsen ägt rum. Det är mycket tidigt i äventyret.

Vad jag undrar nu är hur man egentligen gör en riktigt bra upptrappning i händelserna. Det skall ju flyta på lite halvmystiskt för att sedan trappas upp snyggt, sedan gå ned lite och sedan tvärsmälla. Hur "länge" skall det egentligen flyta innan det får trappas upp, och hur hårt bör en sådan upptrappning gå till...?

Jag kan inte riktigt förklara i enkla ord just det jag menar, för det handlar ganska mycket om just spelarnas känslor och tänkar vid sådana tillfällen, men jag hoppas ni förstår och kan hjälpa mig på något vis...

Att trappa upp saker och ting genom att göra motstånd och sådant vid strid svårare känns amatörmässigt, (kanske dåligt ordval, eftersom jag är en stor dum amatör, kanske "osnyggt" är mer passade), och för röjigt för min del för att få till "det fina". Det jag helst vill nå med en upptrappning är just mystik, känslor, tänkar och nervositet - att man känner, snarare än märker och dör skoningslöst, att allt blir allt mer intensivt osv.

 

[Vitulv]

Du har i stort sett rätt i din beskrivning av den dramaturgiska kurvan, men jag tycker inte att den är helt och hållet tillämpbar på rollspel i samma utsträckning som på t.ex. film.

Ett äventyr tar ofta flera kvällar att spela och det kan bli segt om en he kväll bara innehåller en del av den dramturgiska kurvan. Försök istället fundera över hur lång tid ett visst kapitel i äventyret kommer ta och försök att variera dramaturgin inom denna tidsram.

Låt varje speltillfälle innehålla lite halvmystiskt flyt, lite upptrappning, lite slölirande och en höjdpunkt. Då håller du spelarna vakna och engagerade.

Nu ska det givetvis inte vara en episk slutstrid vid varje spelmöte, då blir det uttjatat och tröttsamt. Men bjussa på lite olika sorters rollspelande vid varje tillfälle så blir spelandet varierat och roligt.

Jag talar av egen erfarenhet då jag själv klivit i samma fälla, dvs trappat upp och trappat upp och trappat upp och trappat upp och... *gäsp* shit spelarna sover! OMGWTF!!11!!... pwned

Liksom

 

[Johan K]

För min del så får det gjärna vara en gansak jämn kurva. Alltså att det gjärna får ske nått som är en upptrappning vid varie speltillfälle. Att det finns nån form av cliffhanger vid varje spelmöte, så att man knappt kan bärga sig i väntan på nästa spelmöte. Sådant skulle jag gjärna vilja se.

/ Johan K, som funderar på att sova snart.

 

[solvebring]

Ja, du har nog rätt - att hoppa direkt in i något jätteuppvridet på en gång en kväll mitt i allt, eller att spela en helt kväll som är uppvriden tär nog på spelet. Du menar alltså att jag kanske borde få till att att de mer intressanta kapitlen har uppvridna slutändar som trappar upp, för att sedan dö ut flyta ihop med ett annat - och om det också är ett mer intressant så trappas dess slut också upp... osv?

 

[MrG]

Låter som om du tänker helt rätt redan, sedan handlar mycket om vad som är lagom att läsa av spelarnas stäming och trappa upp strax innan de blir uttråkade.

Funderar på om jag har några tydliga tips i hur att lära sig (mer än övning, misstag och sunt förnuft). Skadar inte om man tar sig igen en grundbok i dramaturgi (bokhyllan är tyvärr nedpackad inför flytt så jag kan inte kolla upp några tips) och själv väkte Keith Johnssons bok "Impro" en hel del tankar om hur att tänka snabbt och glädja publiken, var av en del har smygit sig in i mitt spelledande.

Och var inte rädd för att trappa upp stridsmotståndet, är inte amatörmässigt alls så länge det inte är det enda upptrappade.

 

[Jarfi]

Lättaste sättet att skrämmas (och även det vi människor fruktar mest) är det okända, det vi själva fantiserar ihop. Det blir ju alltid värst när man själv tänker sig det hemskaste man kan istället för att lyssna på vad nån annan tycker va läskigt.

Mata spelarna med små godbitar som antyder att skurkarna är jättehårda, eller att det verkar som om de redan vet vad RPna just planerat, eller att de kanske är buggade.
Enskilda lappar som 'du tycker att killen i gränden ser obehagligt bekant ut' till EN av spelarna kan göra underverk för skräcken runt bordet. När man verkligen vill ha knäck i soffan OCH det finns en skurk som spelarna känner till (det räcker ju med att de vet ATT skurken finns), är att låta denne hamna i konflikt med spelarna en stund innan spelmötets slut, ge ett störthårt intryck genom att synbarligen leka med RPna och sedan ge sig av INNAN konflikten är utklarad, och låt sedan det finnas kvar nån liten stund av spelmötet för spelarnas och RPnas rädsla att levas ut.....

Det är iaf mina 2 ostrutkturerade cent

 

[solvebring]

Hehehe... Jo sådant är skoj, men den där biten kan jag redan - ganska jättebra, om jag får lov att skryta, när jag är på det humöret.

 

[Organ]

Jag kan inte riktigt förklara i enkla ord just det jag menar, för det handlar ganska mycket om just spelarnas känslor och tänkar vid sådana tillfällen, men jag hoppas ni förstår och kan hjälpa mig på något vis...

Om du beskriver lite kort vad äventyret går ut på kanske det blir lättare för oss att komma med förslag.

/Anders

 

[solvebring]

En stor krigare dog för många år sedan. Han svor på att hämnas med riktiga känslor bakom sina ord, därför återuppväcktes han sedan av gudarna. Han blev dock besegrad igen, och Rp kommer till platsen där han dog andra gången.

Där finner de spår utav honom och hämnar i fejd med den urgamla fienden till denne hjälte - som dräpt denne både och två gånger... De listar via anteckningar från hjälten enkelt ut hur man tar itu med denna fiende, men det är svårt och denne har hantlangare. Plus att det händer samtidigt en massa strö - och tilläggssaker kring det hela...

Men detta är mitt basupplägg, men det kanske ändrar sig med tiden, eftersom det i stort sett är ganska dåligt enligt mig själv... Men jag skriver det ändå eftersom jag gillar att skriva, plus att det kommer alltid mer inspiration som förbättrar under vägen.

 

[Guest]

Jag har funderingar på att använda den där dramaturgikurvan man fick visad på svenskalektionerna. Men problemet är (som Vulf redan påpekat) att rollspelskvällar så sällan motsvarar en film. Inledning, upptrappning och upplösning delas upp på flera spelkvällar, vilket gör att kurvans mening försvinner.
Min lösning (som jag ännu aldrig provat) är att rita den där kurvan och märka ut några klockslag. Så att när klockan är 10 på kvällen (på riktigt, inte i spelvärlden) vet jag att det är dags för att trappa upp, och när klockan blir tolv är det dags för en upplösning. Vad som är en upptrappning och vad som är en upplösning varierar såklart från kväll till kväll.
På det viset blir varje spelkväll en egen liten film, som ett avsnitt i en tv-serie.

Nu insåg jag plötsligt att jag knappast svarade p ånågot som hade med din fråga att göra. Men det är väl ett liknande ämne så jag hoppas du förlåtet mig.

 

[Guest]

Jag har funderingar på att använda den där dramaturgikurvan man fick visad på svenskalektionerna. Men problemet är (som Vulf redan påpekat) att rollspelskvällar så sällan motsvarar en film. Inledning, upptrappning och upplösning delas upp på flera spelkvällar, vilket gör att kurvans mening försvinner.
Min lösning (som jag ännu aldrig provat) är att rita den där kurvan och märka ut några klockslag. Så att när klockan är 10 på kvällen (på riktigt, inte i spelvärlden) vet jag att det är dags för att trappa upp, och när klockan blir tolv är det dags för en upplösning. Vad som är en upptrappning och vad som är en upplösning varierar såklart från kväll till kväll.
På det viset blir varje spelkväll en egen liten film, som ett avsnitt i en tv-serie.

Nu insåg jag plötsligt att jag knappast svarade på något som hade med din fråga att göra. Men det är väl ett liknande ämne så jag hoppas du förlåtet mig.

 

[MrG]

Dramaturgi

På det viset blir varje spelkväll en egen liten film, som ett avsnitt i en tv-serie.

Kan bara nicka och instämma. Har ofta lagt upp kampanjer som tv-serier, men kvällsplottar som är avslutade, men även en längre röd tråd. Eller som en kapitelindelad bok

Konvnetsscenarion kan man ha mer en filmdramaturgi på.