Nekromanti Tre skäl till varför Eberron är bäst!

[Magnus Seter]

Skriv ner era tre skäl till varför Eberron är den D&D-värld som regerar!

1. Den är NY!

2. Det är inte standardfantasy!

3. Magiteknologi!

Näste man? Kom igen, vi ska övertyga Bombu om förträffligheten med Eberron!

/M

 

[Rising]

Wee! Jag får också vara med! Ni måste ju få höra lite åsikter från oväntat håll också:

1. Warforged är ett undantag mot den gamla Rising-regeln "en ras måste vara -samlagsfrestande- för att man ska vilja spela som dem". Warforged är helt enkelt häftiga och spännande ändå.

2. Mera kalla kriget, noir, intriger och fraktioner än dungeonbash (om jag har förstått det hela rätt), vilket ju låter vågat för en DnD-värld. Det känns som om Eberron är till för de lite äldre och erfarnare spelarna, utan att för den sakens skull bli torr eller tråkig.

3. Jag vet inte vad dealen är med dragonmarksen, men de verkar ashäftiga på ett sött sätt. En bra känsla som DnD är proffsiga på att utnyttja, så jag gissar att de fungerar på ett häftigt sätt i boken också.

Okej, det var tre "uppfattningar" mer än välgrundade argument, men ändå.

 

[Feliath]

Curmudgeonly Causes

1) Den är ännu inte fucked up av den otroliga levelboffning och korvtårtning som förhärjat FR bortom all spelbarhet. Det innebär att åtminstone grundregelboken är asgrym istället för obrukbar.

2) Den grymma pulp/noir/magitech-stilen. Lite D&D, lite MC, lite Chronopia: CHA-CHING!

3) Orch i rishatt på styltpjuck.


/Feliath — men varför är en Artificer inte en Arcane Caster? They must have cut themselves bungulating

 

[Nightowl]

Lite spelande, sa ar rollpersonerna bland de maktigaste i varlden... pa level 12 eller sa.

Att det ar ont om aventyrare, sarskilt hogre levlar, gor rollpersonerna relativt sett frackare.

Erik

 

[Storuggla]

"2. Mera kalla kriget, noir, intriger och fraktioner än dungeonbash (om jag har förstått det hela rätt), vilket ju låter vågat för en DnD-värld. Det känns som om Eberron är till för de lite äldre och erfarnare spelarna, utan att för den sakens skull bli torr eller tråkig."

Öhmm... jasså? Det kuliga är att man kan tolka det så, vilket vore apcoolt. Men gör WotC det? Nä. Alla äventyr sofar har varit klassiska grottkräl som lika bra kunnat ska i Forgotten Realms, Ereb Altor eller på baksidan till Bosses Skrotupplag. Sug.

"3. Jag vet inte vad dealen är med dragonmarksen, men de verkar ashäftiga på ett sött sätt. En bra känsla som DnD är proffsiga på att utnyttja, så jag gissar att de fungerar på ett häftigt sätt i boken också."

Jo. Jag spelar härket, och jag har noll koll på de där märkerna. Är de tatueringar? Födelsemärken? Gnuggisar? Vem vet? Inte jag. Sug.

Kort: Jag tycker att en viss setting suger för att den lovar mycket men bara ger grottkräl tillbaka. Vilken det är tänker jag inte säga, för att basha en spelvärld vore OT i denna tråd


Storuggla, trädtoppens gök

 

[chrull]

1) Dina spelare kan den inte.
Det innebär att allt är nytt och om du inte gillar något i den så är går det utmärkt att ändra saker utan att någon reagerar eller märker något. Skitbra

2) Den är tuff. Coolhetsfaktorn är skyhög, till skillnad från andra settings där de enda sätten att göra den tuff är att antingen bryta mot världens riktlinjer (vi tar en Drow och gör honom god!) eller slänga på 10-20 levlar extra på alla som ska vara tuffa.

3) Orch med rishatt och styltdojjor.

4) Changelings.

chrull