Nekromanti Trender och innovationer

[x3m]

Jag är nyfiken på om det finns några ihållande trender inom rollspel och spelande, vart dessa trender är på väg, eller om rollspel och spelande i stort sett har stagnerat. Både när det gäller svenska och utländska trender, mainstream och alternativa trender. Jag tycker det är relativt svårt att få en uppfattning om vad som faktiskt händer och vilken påverkan det får. Jag har fått för mig att de nyare versionerna av t ex D&D och Storyteller (mainstream spel) långsamt går mot något enklare och flexiblare regler. Men jag har varken läst dessa regler eller mycket om dem. Det kommer också ut en del (i mitt tycke) intressanta alternativa spel från t ex The Forge-folket, men hur länge dessa håller vet jag inte. Om folks sätt att spela överensstämmer med nya spel är också väldigt svårt att veta.

Kanske sprider sig rollspel i många vitt skiljda riktningar som jag föreställer mig att det mesta av modern kultur gör? Eller har D&D:s licensmodell eliminerat en massa nyskapande? Hur kommer rollspel och rollspelande att se ut om t ex fem år? Kort sagt, vad händer och var är vi på väg?

 

[Robert Jonsson]

Jag har fått för mig att de nyare versionerna av t ex D&D och Storyteller (mainstream spel) långsamt går mot något enklare och flexiblare regler.

I Sverige och fallet med Drakar och Demoner är det raka motsatsen. DOD6 har bra mycket mer komplicerade regler än tidigare versioner, så de har strävat i motsatshåll där. EON var mer komplicerat än DoD då det kom, så fantasyspel i Sverige verkar sträva tvärtemot i alla fall... (nu kommer folk iofs. och påpeka att Gondica och Västmark är plättlätta, men de vet jag intespeciellt mycket om och de är mycke mindre i upplagor).

 

[Rising]

Simplism och strömlinjeformning är definitivt två trender. Bordsrollspelen försöker sig inte längre på det som datorspelen klarar bättre; hantering av massor av olika parametrar, utan använder sig mer av det som mänskliga spelledare är överlägsna på.

Inom de alternativa rollspelen är narrativistiskt samberättande en tydlig trend: Mer finurliga regler för berättandet runt bordet än för att bygga strategiska utmaningar eller för att simulera en världs naturlagar på trovärdiga sätt.

har D&D:s licensmodell eliminerat en massa nyskapande?

Verkar inte så. Tvärtom så mår ju rollspelshobbyn kreativitetsmässigt strålande bra för stunden, skulle jag vilja säga.

Hur kommer rollspel och rollspelande att se ut om t ex fem år?

Om jag ska titta in i min kristallkula:

Om två år så har samberättande-trenden peakat. Folk kommer kräkas på nya regler i stil med "berättar du bra så får du plus på dina slag", "du får dramapoäng när du exempelvis spelar ut en homosexuell förälskelse och de kan du sedan använda för att lägga in hjälpsamma spelledarpersoner i handlingen" osv. Då börjar de mest hardcore independentlirarna att gå över till en helt vild form av nonfigurativa rollspel, medan den stora massan istället kommer stå och trampa med meningslösa miljöombyten. Det viktigaste blir de få entusiaster som går över till den nya vågen av problemlösningsspel: Enkla spel med knivskarpa och mycket intuitiva spelmässigheter: Små vanebildande spel som, under tiden man spelar, får en att börja tänka "wow, nu kom jag precis på en asball taktik som jag ska prova med min nästa rollperson!"

Den här trenden tror jag kommer börja visa sig i bra, konkreta spel om ungefär fyra år. På det femte året så lär trenden ha nått de komersiella spelen också. Jag skulle inte bli förvånad om någon japansk fluga köptes upp av wizards och presenterades i ett västerländskt kortspelsbefruktat rollspel.

 

[Pom]

Begränsat delsvar

Nischad kommentar: den nu förhärskande versionen av D&D är mer komplicerad än någon av sina föregångare sedan 1974. Men den är också mer flexibel och bättre genomtänkt.
Men den kom ut för 5 år sedan (som version 3. Version 3.5 som gäller sedan ett par år följer exakt samma principer och är som namnet antyder bara en finslipad variant av version 3), så man kan ju diskutera om den kvalificerar sig som en "nyare version"...

 

[x3m]

Jag tror du har rätt (tyvärr). Sen hur de nyaste versionerna av D&D och DoD förhåller sig till varandra vet jag inte. Undrar vad spelare tycker om DoD6, men det är kanske fel forum att ställa den frågan i. Det skulle överhuvudtaget vara mycket intressant att ha tillgång till statistik över vad folk spelar, ålder, mm. Jag gissar dock att sådana fakta är obefintliga.

 

[x3m]

Intressant svar. Jag är dock inte klar över hur ett ”nonfigurativt rollspel” ser ut. Menar du något i stil med regelsystem som är abstrakta i förhållande till spelvärlden och endast reglerar hur spelarna interagerar med varandra (till skillnad från hur rollpersoner och SLP interagerar)? För sådana spel finns väl redan? Med problemlösningsspel syftar du då på lösa gåtor och ta reda på vem mördaren var osv?

 

[Robert Jonsson]

Du kan få min spontana åsikt - den nuvarande regelversionen fick mig att överge den och börja med D20 (som jag senare också övergav för att skapa ett eget regelsystem som är under speltest nu). Av de erfarenheter jag fick av dem, var D20 definitivt ett neklare spel medan DoD ägnade för stor fokus på irrelevanta detaljer. Styrkan i DoD numera ligger i stället i spelvärlden.

 

[Eksem]

Inte är det realism i alla fall

Jag upplever att alla spelskapare och spelare nu är medvetna om hur misslyckat det är att försöka simulera den verklighet vi lever i med hjälp av regler och sedan börja använda sig av ord som realistiskt. Samtidigt har friformandet lagt sig och folk vill spela med regler igen. Det hela innebär att eftersom det är hopplöst att fixa bra regler för realistisk simulering började folk hitta på regler för helt andra saker. Dels för spelmässig problemlösning vilket då innebär att det ska vara roligare att använda regler för att lösa problem. Dels för samberättande, alltså regelverk för hur historierna berättas.

Det var en helt vansinnig chansning förstås. Jag har egentligen ingen aning. Men det lät bra i huvudet.

 

[theodåre]

...mina två cent är att samberättande-trenden redan HAR peakat...och att folk vill ha mer "värld" än tidigare. Det fullkomligt sprutar ut olika settings och världsbeskrivningar...

TheO

 

[Rising]

Jag är dock inte klar över hur ett ”nonfigurativt rollspel” ser ut.

Jag vet inte ens riktigt själv, men jag tänkte på sk. "polska kulturlajv" där några går omkring helt målade/sminkade i grått och gestaltar olika "änglar", och när de lägger handen på någon av de mänskliga karaktärernas axlar så kan de viska olika instruktioner i deras öron, typ. Jag har hört och läst om en del riktigt flummiga sådana här lajv; och det är rätt intressant att man fortfarande kan spela rollspel utan att gestalta vare sig några personlighetsdrag eller målsättningar som man kan relatera till som människa.

Liksom, när man går bort från allt det här med att rollspel ska utspelas i en "värld" där det finns "personer", så blir det hela väldigt ogripbart, och därför (kan jag förstå att många tycker) spännande och kittlande. När det inte figurerar något som vi kan förhålla oss till, så tyckte jag att "nonfigurativt" passade.

Med problemlösningsspel syftar du då på lösa gåtor och ta reda på vem mördaren var osv?

Ja, bland annat, men också vissa strategi- och taktikutmaningar. "Problemlösningsrollspel" är min term för den spelstil där man fokuserar på utmaningar som löses av spelaren. Alltså; när spelaren löser en mordgåta med sin egen tankeförmåga, snarare än att rollpersonen ska lösa det med sina färdighetsvärden. Det är också problemlösning när spelaren uppmuntras till att tänka så framgångsinriktat som möjligt för att träna upp och utrusta sin rollperson inför ett grottröjsäventyr.

Motsatsen till problemlösning handlar om en utmaning för berättelsens skull: Antingen att spelaren försöker skådespela sin rollperson så trovärdigt som möjligt (=gestaltande), eller att spelaren hjälper till i berättandet som en författare (=samberättande).

 

[MrG]

...mina två cent är att samberättande-trenden redan HAR peakat...och att folk vill ha mer "värld" än tidigare. Det fullkomligt sprutar ut olika settings och världsbeskrivningar...

Har det inte länge sprutat ut settingar och världsbeskrivningar? Men skulle säga att det främst handlar om kommersiella krafter, än vad som skulle vara trender.

Tycker själv att samberättandet inte har varit så stort baserat på vad jag hört folk spela, sett på konvnet och sett i system till. Kan knappt ens räkna upp en handfull system till det, har inget minne av att sett det på konvnet mer än som Once up on a time och det vi kört i Rollspelsbaren och känner inga som haft någon rutin på att köra det hemma.

 

[MrG]

Hur kommer rollspel och rollspelande att se ut om t ex fem år?

Ungefär som idag för den stora massan, tycker inte det hänt så mycket i stort de senaste fem åren heller... kan någon säga vad som skilde sig för fem år sedan och för tio år sedan?

Vad har vi (eller ni) nyligen gått igenom för trender?

-Gunnar (känner sig cynisk)

 

[Rising]

kan någon säga vad som skilde sig för fem år sedan och för tio år sedan?

För tio år sedan var detaljismen på framgångsmarsch, och det fanns en stor experimentiell anda (till och med Drakar och Demoner här i Sverige hade tagit stora risker iom ett på sina håll väldigt vågat världskoncept). Dessutom var friform med avarter som storytelling skitstort. För fem år sedan började detaljismen dö ut och man återgick till mycket av det enkla, lättfattliga och nostalgiska. Särskilt här i Sverige med sitt nygamla DoD (som iofs för fem år sedan hade börjat bli rätt ny-nygammalt) och det nygamla Mutant. Dessutom hade friform börjat resignera som spelform för att mest upplevas som ett uttryck för slapphet.

Så visst pendlar det.

/Rising
som nog inte har så bra koll på årtalen, men principen i sig var väl ändå så där?

 

[theodåre]

hmm..du kanske har rätt om världbeskrivningar..har mest fått känslan av att det ä rmer "japan", Eberron, Ravenloft, forgotten realms än tidigare...Då var det handböcker och äventyr som var supplementen..nu världsbeskrivningar...typ..men som sagt jag kan ha missat nåt!

theo

 

[Sodivra]

har inget minne av att sett det på konvnet mer än som Once up on a time
Din lök, vi satt typ fyra bord bort från er!
Men sen så fick vi ju inte så många besökare heller, så din iaktagelse är nog riktig. (Arrangeramanget var Universalis) Samberättartrenden begränsar sig nog till enskilda spelmekaniker, dogmaspel och det här forumet.

 

[MrG]

Ber så mycket om ursäkt, missade helt vad ni höll på med. Fast när jag sa att vi i rollspelsbaren kört det, menade jag tidigare år... senast var jag stressad arrangör av Abarax hand och besökare och egentligen inte där som rollspelsbaren, vilket gav mig markant mindre uppmärksamhet än vad jag brukat ha.

Så hur funkade Universalis? Vad missade jag? Kommer ni till BSK?

 

[Big Marco]

Människan blir snabbt uttråkad. Så det är nya världar och nya regelsystem som gäller. Vissa trivs med gammalt, andra lämnar hobbyn helt, och en annan grupp vill uppleva nya saker, stannar kvar och testar nya saker.

Samberättande är en form av rollspel som jag inte ser som traditionellt rollspel - det är något annat, ett kompliment. Jag tror inte att det kommer några substitut till traditionella SL-ledda äventyr, för det är det som fungerar bäst - ett ramverk, en på förväg igenomtänkt historia och intrig med vettiga historiepersoner med. Sedan om det är fantasy, scifi, 1700-tal, dystopisk noir, ångestskräck, etc spelar ingen större roll - det är tillfälliga smaker. Som sagt - vi som människor tröttnar på statisk underhållning. Men formen tröttnar vi inte på.

Vilken trend som ligger i regelfilosofin vet jag inte. Det finns en marknad för hela spektrat och friformsflumm till hardcore-detaljer. Min förhoppning är att vi får se rollspel där regler och värld tydligt hör samman och hjälper varandra att uppnå den bästa upplevelsen - alltför många spel ha världar som inte passar med dess regler IMO.

 

[Sodivra]

Så hur funkade Universalis?
När det väl kom grupper så var de nöjda, speciellt två som hade provat spelledarlöst spel förut i traditionella rollspel, de var väldigt entusiastiska.

Menar du den rena mekaniken, så kan man väl sammanfatta det så här:
<ul type="square">[*]Alla har en summa markörer som fylls på regelbundet, och när man drar in konflikter i historien.
[*]Allting kostar en markör: Ta ordet, skapa en sak/plats/person, ge en sak/plats/person en ny egenskap, och bestämma ett faktum eller en händelse.
[*]Allting en spelare säger kan utmanas av de andra. Man försöker komma till en kompromiss, om det inte går bestämmer den som spenderar mest markörer.
[*]Innan historien börjar så bestämmer man några faktum som styr vilken sorts historia man ska berätta. (Genre, premiss, stämning, storyelement, sociala regler och nya spelregler, osv)[/list]
Det är det viktigaste iallafall. Här finns en ful sida det går att läsa mer på.

Vad missade jag?
Vi hade en utflippad western, en pulpig ruinutgrävning i Nevada med psikrafter, antropomorpher och zombies, en story med bara zombies, en story med bara utflippning, och utflippad stenålder med dinosaurier. (Första gången man spelar kan det lätt bli utflippat.. )

Kommer ni till BSK?
Inte tänkt på det alls faktiskt, men eftersom det är så lätt att arrangera så kanske det är lika bra, om jag kan få tag på fler arrangörer. (Av oss tre så är det nog bara jag som kan komma att åka på BSK.)
GothCon däremot kommer vi absolut till.