Aaaah
Jo, jag började också fundera över det.. Min analys var nog rätt slarvig. Det är ju rätt självklart att vilket tilltal man väljer till någon beror på vad som känns bekvämt, men ifall man bryr sig eller inte däremot: Det avgörs ju av hur nära man är personen. Att däremot göra (Om än subtilt) likhetstecken mellan förnamnstilltal och vänskap var fel..
Och "Morgoth" är väl inte så bekvämt nej, det är elakt. Just vad jag tänkte tidigare idag.. "Dnalor" gillar jag dock, (Lika mycket som "Kalle", till exempel) och det är nog för att det känns lagom mystiskt och konstigt.. Vilket passar killen. "Kitzune" är bara ett snyggt namn. "Storuggla" är långt, men det passar att använda i uppblåsta och flamsiga diskussioner, och eftersom Fredde gillar att hålla sig till sådana så är han i stort känd som "Storuggla" fortfarande.. Kanske det kan ha något att göra med "fenomenet Storuggla" också, har hans namn vuxit förbi hans person? (Vi har ju "Ugglis" dock..)
Jag gillar inte namnförvrägningar som slutar på "e". Nej. För mesigt.
Det är en speciell ton i det, en lite "humor genom att göra sig lite extra hövisk", eller vad säger ni?
(Insignia har jag alltid sett som Insigna och Ignatius som Ignatus av någon anledning..)
Kul att du gillar mitt tillägg.. Det är svårt att veta vad folk tycker om andras nick egentligen, man diskuterar aldrig det..
Iallafall, det där tillägget har blivit lite som en titel.. En förfining som signalerar självständighet och ädel stolthet, med riddar-vibbar och indian-vibbar, ungefär. Tycker jag. Undrar hur "nick-kulturen" påverkar framtiden? Blir "nicken" lika verkliga som dom namn vi är döpta till? Ska jag döpa en ev. son till Arvidos? Skulle det bli förvirrande isåfall?