Triggervarningar i Rollspel

[koraq]

Jag har sett det i några fall, men kan naturligtvis inte komma på några exempel. Det finns ett scenario i boken "One Shots" till Unknown Armies som inte har någon varning, och jag vet att jag mår dåligt i flera dagar varje gång jag råkar komma mig för att skumma just det scenariot. Så, de har sin plats.

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag har stött på det och tycker att det kan vara bra (t ex har jag sett att de engelska utgåvorna av Nordiska Väsen-äventyren använder dem), speciellt just för att vissa personer kan vara känsliga.

Något jag däremot kan sakna med vissa trigger/content varningar (specifikt i text) är att de inte fördjupar det mer om vad det rör sig om och inte heller ger verktyg hur man kan hantera det.

Jag skulle gärna se mer skulle se är ibland mer "tydlighet" kring temana och hur de förekommer. Delvis att nämna om det är något som rollpersonerna (och därmed spelarna upplever) eller om det sker mot NPC:er. Det är ju olika att t ex spela ett spel där någon ser rasism kontra att uppleva det, trots allt.

Jag tycker också att det kan vara klokt att ge enkla förslag hur en spelledare och spelgrupp kan hantera triggande ämnen. Som nämnt kan sådant stå i regelböcker, men att faktiskt ta upp det i äventyr kan vara bra. Speciellt i äventyr där ett svårt ämne förekommer.

Här är några exempel på hur jag hanteras sådant, bland annat i Den vita natten till Skrômt, där man spelar rätt vidriga personer (varav en rollperson, Marcus tillhör "alt-högern") och i Räddaren i Nöden, som i och med att det handlar om de judiska kvarteren Nöden på 20-talet har antisemitism som förekommer.

 

[Minimoni]

Jag triggas själv inte av något jag kan komma på, även om det säkert finns något i hela världen som triggar mig... Kanske.

Men jag har inget emot att varningar finns och om de är tydliga så är det bra då det hjälper de som faktiskt eventuellt skulle må dåligt av en del saker som kan förekomma.

Sen är rollspel väldigt dynamiskt och en händelse kan snabbt "urarta" till något helt annat än SL och resten av gruppen tänkt och där blir det svårare att varna.

 

[Oscar Silferstjerna]

Hur vanligt är det att folk på riktigt blir triggade på exempelvis konvent? Jag har ingen aning. Därav frågan. Men personligen känner jag inte till ett enda exempel. Är dock inte en flitig konventsbesökare, så det kan bero på det.

Ska man dra det här riktigt långt och anta att det finns folk som blir triggade av att spela action och konflikter, så kan man undra om rollspel verkligen är rätt sysselsättning för just dessa personer. Action och konflikter finns som bekant i nästan alla rollspel.

 

[Celledor]

Hur vanligt är det att folk på riktigt blir triggade på exempelvis konvent? Jag har ingen aning. Därav frågan. Men personligen känner jag inte till ett enda exempel. Är dock inte en flitig konventsbesökare.

Ska man dra det här riktigt långt och anta att det finns folk som blir triggade av att spela action och konflikter, så kan man undra om rollspel verkligen är rätt sysselsättning för just dessa personer. Action och konflikter finns som bekant i nästan alla rollspel.

Ingen aning om konvent och det här med triggervarningar tänker jag är lite till för det man inte förväntar sig. Att man inte ska råka ut för något utan att vara förberedd och kunna välja avstå.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag har stött på det och tycker att det kan vara bra (t ex har jag sett att de engelska utgåvorna av Nordiska Väsen-äventyren använder dem), speciellt just för att vissa personer kan vara känsliga.

Något jag däremot kan sakna med vissa trigger/content varningar (specifikt i text) är att de inte fördjupar det mer om vad det rör sig om och inte heller ger verktyg hur man kan hantera det.

Jag skulle gärna se mer skulle se är ibland mer "tydlighet" kring temana och hur de förekommer. Delvis att nämna om det är något som rollpersonerna (och därmed spelarna upplever) eller om det sker mot NPC:er. Det är ju olika att t ex spela ett spel där någon ser rasism kontra att uppleva det, trots allt.

Jag tycker också att det kan vara klokt att ge enkla förslag hur en spelledare och spelgrupp kan hantera triggande ämnen. Som nämnt kan sådant stå i regelböcker, men att faktiskt ta upp det i äventyr kan vara bra. Speciellt i äventyr där ett svårt ämne förekommer.

Här är några exempel på hur jag hanteras sådant, bland annat i Den vita natten till Skrômt, där man spelar rätt vidriga personer (varav en rollperson, Marcus tillhör "alt-högern") och i Räddaren i Nöden, som i och med att det handlar om de judiska kvarteren Nöden på 20-talet har antisemitism som förekommer.

View attachment 17179
View attachment 17180
View attachment 17181

Att antisemitism, särskilt efter Hamas massiva terrorattack i oktober förra året, är ett allvarligt problem råder det inget tvivel om. Men varför är det angeläget att göra saker som är upprörande i verkligheten till teman i rollspel? Är utgångspunkten att de som spelar är okunniga och därför behöver upplysas? Eller är det mer något terapeutiskt? Jag undrar alltså om rollspel - en åtminstone i mina ögon lättsam hobbyverksamhet - verkligen är rätt sammanhang för att hantera riktigt allvarliga problem.

Möjligen kan det behövas varningar om barn kan tänkas spela ett visst spel. Men då tänker jag snarare att åldersgränser är mer passande.

 

[Theo]

Själva uttrycket "triggervarning" är kanske lite missvisande. Även om folk inte faktiskt får posttraumatiska flashbacks av inslag i spelet kan det ändå vara befogat med innehållsvarningar i många fall så att folk kan veta på förhand om det kommer att finnas med inslag de helst vill slippa av vilket skäl det vara må.

 

[Franz]

Själva uttrycket "triggervarning" är kanske lite missvisande. Även om folk inte faktiskt får posttraumatiska flashbacks av inslag i spelet kan det ändå vara befogat med innehållsvarningar i många fall så att folk kan veta på förhand om det kommer att finnas med inslag de helst vill slippa av vilket skäl det vara må.

Bra poäng! Det finns ämnen som jag inte vill spela. Inte på grund av trauma eller så, men för att jag känner att jag bara skulle sitta och vara småsur och inte kunna fokusera på spelet. Då skulle en förvarning vara bra så att jag vet att jag kan lägga min tid på annat istället.

 

[Sömniga Isaac]

Att antisemitism, särskilt efter Hamas massiva terrorattack i oktober förra året, är ett allvarligt problem råder det inget tvivel om. Men varför är det angeläget att göra saker som är upprörande i verkligheten till teman i rollspel? Är utgångspunkten att de som spelar är okunniga och därför behöver upplysas? Eller är det mer något terapeutiskt? Jag undrar alltså om rollspel - en åtminstone i mina ögon lättsam hobbyverksamhet - verkligen är rätt sammanhang för att hantera riktigt allvarliga problem.

Jag tänker att vi alla spelar rollspel av olika skäl. Jag tycker generellt sätt rollspel som är för lättsamma tappar värde och inte är lika roliga. Jag vill möta svåra frågor, utmaningar och tunga ämnen vid spelbordet i den bästa av världar. Inte för att jag tycker dessa saker är nämnvärt bra eller positiva, utan för att det ger mig något att utforska sådana frågor. För mig har det alltid varit ett problem att rollspel många gånger dras mot det lätta och enkla, istället för det alvarliga och seriösa.

Angående ämnet så har jag sett varningar i olika form och med olika grad av funktion. Jag tror den bästa av varningar är sådan som @Gabrielle de Bourg visade upp som är tydliga och ger en god förståelse för vad det är som är problematiska och tunga teman i rollspelet. Mer konkret och tydligt, snarare än vagt och höljt i dunklet.

 

[Zeedox]

Hur vanligt är det att folk på riktigt blir triggade på exempelvis konvent? Jag har ingen aning. Därav frågan. Men personligen känner jag inte till ett enda exempel. Är dock inte en flitig konventsbesökare, så det kan bero på det.

Ska man dra det här riktigt långt och anta att det finns folk som blir triggade av att spela action och konflikter, så kan man undra om rollspel verkligen är rätt sysselsättning för just dessa personer. Action och konflikter finns som bekant i nästan alla rollspel.

Jag stötte på det rätt nyligen till Troubleshooters - ett äventyr som handlar i att interagera med gamla nazister gjorde att vi tog ett samtal kring hur vi borde gestalta dem och förhålla oss till förintelsen osv.

 

[Quadrante]

Jag är för användning av triggervarningar om de inte används som legitimering av innehåll.

 

[nyvinter]

Det är inte som om att det behöver ta upp mycket plats i boken. Så här ser det ut i Sin till the Spire, och precis som det Gabrielle är jag glad att de inte nöjde sig med att bara lista det fetstilta.

 

[Robert Jonsson]

Själva uttrycket "triggervarning" är kanske lite missvisande. Även om folk inte faktiskt får posttraumatiska flashbacks av inslag i spelet kan det ändå vara befogat med innehållsvarningar i många fall så att folk kan veta på förhand om det kommer att finnas med inslag de helst vill slippa av vilket skäl det vara må.

I svenska poddvärlden så användes Triggervarning först, men det skiftade sedan över CW (content warning), med en åtföljd tag om vad (övergrepp, våld mot djur etc. ).

 

[lupmet]

Vad jag kan komma på har jag bara sett något som liknar en triggervarning i Western rörande rasism, har för mig att det står något om det i någon av regelböckerna – eller om jag bara internaliserat någon kommentar som flutit förbi.

Som berörts tror jag att triggervarningar är en bra sak men det behöver finnas någon form av skala också*:
Gredelin = En SLP återberättar om en händelse
Koboltblå = RP bevittnar när en SLP
Akvamarin = RP utför

Stjärna = Enskilt tillfälle, kan uteslutas utan påverkan
Romb = Potentiellt återkommande beroende på vilken väg äventyret tar
Torus = Inledning/bakgrunden till äventyret
Triangel = Centralt tema genom hela äventyret, intrigen bygger på det

Att bara säga att "det här äventyret innehåller kannibalism, känsliga spelare varnas" ger inte så mycket ledtråd i t.ex. en konventsbroschyr om det är tänkt att vara en ledtråd till läsaren i sitt val av äventyr. Det är skillnad på om äventyret går ut på att rollpersonerna skall förhandla med en kannibalhövding där matvanorna är helt irrelevanta respektive om de måste skaffa ingredienser och tillreda dessa inför en stor bankett de måste ordna för att vinna nämnde hövdings förtroende. En gredelin stjärna eller en akvarminfärgad triangel är ganska stor skillnad.

*) Jag är trött på fantasilösa trafikljusfärgskalor!

 

[Rymdhamster]

Även filmer och spel (dataspel) har ju uttryckliga varningar utöver åldersgränser för vissa saker så som våld, grovt språk, och nakenhet.

Och åldersgränser har ingen större betydelse för folk med traumatiska triggers.

Jag tycker överlag "innehållsförtecknignar" är en bra idé, oavsett om man kallar det trigger warnings, contenct warnings, eller nått annat. Som andra påpekat behöver det inte ens ha med faktiska triggers och trauman att göra utan bara att vissa personer föredrar att undvika vissa ämnen.

Det är rätt många ämnen jag undivker i rollspel antingen för att de helt enkelt inte intresserar mig, inte passar in på vad jag tycker är "kul" (personligen spelar jag rollspel uteslutande för att ha kul), eller för att det helt enkelt minimerar risken för tråkiga upplevelser i grupper där alla inte känner alla så bra.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tänker att vi alla spelar rollspel av olika skäl. Jag tycker generellt sätt rollspel som är för lättsamma tappar värde och inte är lika roliga. Jag vill möta svåra frågor, utmaningar och tunga ämnen vid spelbordet i den bästa av världar. Inte för att jag tycker dessa saker är nämnvärt bra eller positiva, utan för att det ger mig något att utforska sådana frågor. För mig har det alltid varit ett problem att rollspel många gånger dras mot det lätta och enkla, istället för det alvarliga och seriösa.

Angående ämnet så har jag sett varningar i olika form och med olika grad av funktion. Jag tror den bästa av varningar är sådan som @Gabrielle de Bourg visade upp som är tydliga och ger en god förståelse för vad det är som är problematiska och tunga teman i rollspelet. Mer konkret och tydligt, snarare än vagt och höljt i dunklet.

Det är svårt att säga var det är lämpligt att sätta gränsen mellan lättsamt och seriöst. Skräck och dystopier blir ju speciella genrer i det hänseendet. Det är synd att bara tramsa bort dem. Men det jag tänker på här är alltså sådant som är obehagligt på riktigt.

Jag stötte på det rätt nyligen till Troubleshooters - ett äventyr som handlar i att interagera med gamla nazister gjorde att vi tog ett samtal kring hur vi borde gestalta dem och förhålla oss till förintelsen osv.

Blir inte Troubleshooters frankobelgiska seriesetting en betydelsefull del av kontexten? Den signalerar ju att allt inte är på blodigt allvar. Men att prata om hur man förhåller sig till nazismen och Förintelsen kan säkert vara vettigt.

 

[lupmet]

Jag är för användning av triggervarningar om de inte används som legitimering av innehåll.

Jag tycker det här är en mycket relevant aspekt: om en nu känner att det är läge att varna känsliga för innehållet, varför finns då det känsliga ämnena ens med? Vore det inte läge att skriva om äventyret? Triggervarningen kan lika gärna vara en röd flagga till författaren att denne behöver tänka igenom sina val ett varv till som till läsaren.

Om det å andra sidan är så att äventyret går ut på det tunga ämnet är nog inte en triggervarning nog – "det här äventyret går ut på att utforska på ett psykkosocialt plan hur en grupp förövare av abcdef kan försonas med vad de gjorde …" – då är en längre text likt de vi sett tidigare i tråden mer på sin plats. De triggervarningar som jag har sett på en del bloggar etc. känns mer som friskrivningar emot kritik ("men vi varnade dig ju!"), skriver någon ett äventyr likt det jag nämnde nyss tycker jag inte det räcker med en liten friskrivning utan då kan det behövas ett par sidor som problematiserar äventyrets ämne.

(Eller är jag farligt nära @Celledor s instruktion (Detta är ingen disskusion om Triggervarningar som koncept i sig) nu?)

 

[Hägerstrand]

Men varför är det angeläget att göra saker som är upprörande i verkligheten till teman i rollspel?

Är ”varför är det angeläget i rollspel” en annan fråga än ”varför är det angeläget i film och litteratur”?

Är utgångspunkten att de som spelar är okunniga och därför behöver upplysas? Eller är det mer något terapeutiskt? Jag undrar alltså om rollspel - en åtminstone i mina ögon lättsam hobbyverksamhet - verkligen är rätt sammanhang för att hantera riktigt allvarliga problem.

Att ta inspiration från Ondskan och använda mobbning/våld/utanförskap i Ur varselklotet kan göra det till ett bättre spel för vissa men på bekostnad av att andra inte vill spela. Samma sak om man tar inspiration från The Babadook i Kult, och låter den övernaturliga skräcken anspela på trauman och mental ohälsa, eller om man kopplar sitt Delta Green-äventyr till verkliga händelser. Att inte vilja spela tunga ämnen är såklart en helt legitim inställning, men om Lars von Triers filmer kan samexistera med Marvel så är det ju enbart positivt om samma sak gäller i rollspel.

I vissa fall går det att göra innehållet man varnar för frivilligt och i andra är det helt centralt för äventyret, den informationen kan jag sakna i innehållsvarningar.

 

[Oscar Silferstjerna]

[

Är ”varför är det angeläget i rollspel” en annan fråga än ”varför är det angeläget i film och litteratur”?



Att ta inspiration från Ondskan och använda mobbning/våld/utanförskap i Ur varselklotet kan göra det till ett bättre spel för vissa men på bekostnad av att andra inte vill spela. Samma sak om man tar inspiration från The Babadook i Kult, och låter den övernaturliga skräcken anspela på trauman och mental ohälsa, eller om man kopplar sitt Delta Green-äventyr till verkliga händelser. Att inte vilja spela tunga ämnen är såklart en helt legitim inställning, men om Lars von Triers filmer kan samexistera med Marvel så är det ju enbart positivt om samma sak gäller i rollspel.

I vissa fall går det att göra innehållet man varnar för frivilligt och i andra är det helt centralt för äventyret, den informationen kan jag sakna i innehållsvarningar.

För mig är rollspel en betydligt mer lättsam verksamhet än film och litteratur. Som romanläsare och biobesökare har jag alltså mycket högre toleransnivå för svåra frågor. Exempelvis uppskattar jag mycket filmer som The Pianist och Schindlers List. Det är angelägna filmer, men jag tror inte att jag skulle vilja rollspela mig igenom liknande berättelser.

 

[Celledor]

(Eller är jag farligt nära @Celledor s instruktion (Detta är ingen disskusion om Triggervarningar som koncept i sig) nu?)

Jag tycker fortfarande det är relevant till diskussionen. Men vi rör oss mot the edge