Nekromanti Troende krigare = Uber

[Sauron90]

Troende ska ju oftast inte användas som krigare men när dom används som det så är vissa religoner Uber

tex Daak en spira man bara riktar den mot någon så får den personen/monstret ob6t6 Trauma

eller Martaris svärd som ger auto insikt och ob2t6 extra skada (man väljer ett svärd)

eller Martaris medaljong som ger Ob3t6 mindre på alla dödslag då blir man ju praktiskt taget odödlig

ingen av spelarna har velat vara Troende än (sedan jag fick religonsboken) men snart hittat säkert någon nån cool religon)

hur har ni behandlat troende? en svår boss som avslutning på ett äventyr är ju inget problem för Daaks spira...

 

[Syeth-hd]

eller Martaris medaljong som ger Ob3t6 mindre på alla dödslag då blir man ju praktiskt taget odödlig

hur länge varar den? om man slåss så länge så att man får en massa blödning så mår man riktigt dåligt efteråt när effekten slutat.
dessutom så blir striden svårare pga smärta och utmattning. fienden får det inte svårare om man bara ger denne trauma.

om man är en fredlig präst och förbättrar sin skada så gäller det att träffa. lägg då på smärta osv. om man är en krigarpräst så... utdelar man stor skada.

i det senaste fallet så hoppas jag att någon moralkod förhindrar detta.

 

[Carnin]

Hela systemet fungerar så att de troende av lägre rang inte får tillgång till de allra mäktigaste religiösa föremålen. För att få tillgång till exempelvis Daaks spira så måste man inneha den högsta rangen inom hela Daakkyrkan (med undantag av aboraten). Det tar åratal av hårt arbete, bedjande, tur (och i vissa fall även rävspel) för att uppnå de högsta rangerna.

Rollpersonerna kommer med största sannolikhet aldrig att kunna uppnå de högsta rangerna, dels för att kraven är för höga, dels för att dessa oftast är ute och äventyrar för mycket att de aldrig hinner med att sköta ett sitt växande ansvarsområde.

Jag tycker att du inte skall döma ut dem som ubermäktiga krigsmaskiner för tänk också på vad mycket de har att stå i administrativt. De har helt enkelt inte tid att äventyra eller what ever.


/Carnin - skulle vilja se någon som klarar an att sköta en hel provins samtidigt som han försöker hitta kejsarstaven

 

[Pendragon]

hur länge varar den? om man slåss så länge så att man får en massa blödning så mår man riktigt dåligt efteråt när effekten slutat.
dessutom så blir striden svårare pga smärta och utmattning. fienden får det inte svårare om man bara ger denne trauma.

Falinnas medaljong varar så länge man har den på sig. Den är ett tämligen praktiskt föremål.

om man är en fredlig präst och förbättrar sin skada så gäller det att träffa. lägg då på smärta osv. om man är en krigarpräst så... utdelar man stor skada.

i det senaste fallet så hoppas jag att någon moralkod förhindrar detta.

Martaridyrkan har två grundläggande förbud. 1) Använda andra vapen än svärd och dolk (vilket ibland känns lite märkligt eftersom martaridyrkaren Rhazcom Manziir använder lans). 2) Fega aldrig ur en strid du själv startat.

Att sätta stopp för martaridyrkare kräver alltså ett lämpligt avståndsvapen och kasse kreativa förolämpningar. Hetsa honom till angrepp från säkert avstånd och förvandla honom till en nåldyna på håll. Skrupelfria motståndare kan skippa det första steget.

Och just ja, martari kräver ganska fett mycket med tjänstgöring för kulten för att man ska få behålla sina coola prylar.

/Joel - föredrar Garglias bryne.

 

[Galahad]

Och om det bara var dödsslag man hade lättare på så svimmar man ganska lätt iaf. Vanligtvis brukar man svimma innan man dör iaf, och är en motståndare riktigt hänsynslösa så hugger de helt enkelt ihjäl en efter att man svimmat, då räddar inga -ob3t6 en inte.

 

[Caesar]

hur har ni behandlat troende? en svår boss som avslutning på ett äventyr är ju inget problem för Daaks spira...

Det är oftast bossen som har spiran... :/

Edit: För övrigt har jag för mig att det bara finns några få exemplar av spirorna och du måste vara Biskop för att kunna använda den eller något åt det hållet.

 

[Silvervarg]

för att balansera en ubersak så sätter man ett ubermotstånd.
Vill man inte ha uberighet så plockar man bort det.

Skulle tex, abboraten ge sig ut och slåss så är det inte mot bönder med höggafflar eftersom det skulle leda till meningslös slakt. Nej istället så slåss han såklart med något helvetisk satyg fråjn underjordens sjunde plan...

Silvervarg menar på man måste balansera lite.


och just det. De få troende i våran grupp har mest bara haft sin tro och inge heliga föremål. Det närmsta är väl min rp som hade en prästklädsel, en stav och en helig bok.

 

[Syeth-hd]

min slutsats är att för att få dessa saker krävs lika mycket arbete som en krigare skulle kunna använda för att träna sina färdigheter till en liknande nivå.

 

[Pendragon]

Njä... för att bli framstående i Martarikulten ska du mest kunna dänga folk i skallen med svärd, så jag skulle tro att en slumpmässig martarikultist antagligen är bättre än en slumpmässig krigare just vad det gäller svärdsbruk, plus sina otrevliga bonusförmågor.

"Vanliga" krigare å andra sidan är sällan bundna till lika strikta hederskodex och kan därmed begagna sig av allehanda fula tricks mot den inflexible martarikultisten, såsom avståndsvapen och annat lömskt.

Ska man verkligen boffra loss, så är det nog effektivast att vara en krigarmagiker/alkemist då man med magi kan skapa samma roliga effekter som martarikultisternas prylar har.

/Joel

 

[solvebring]

Är inte detta egentligen en artefakt-tråd?

---NT---