Rising
Vila i frid
Re: Njaaaaa, tror ABSOLUT det..
Drakar går alldeles utmärkt att ha i en spelgrupp. Om man spelar ett äventyr som förutsätter att en lirare är drake, alltså.
Ja, ett av mina bästa konventsäventyr hette "Drakön" (wow, orginellt, Rising), som utspelade sig på en typisk fantasy-ö, där tre drakar levde. Öborna offrade en del mat och guld varje månad till drakarna, mot att drakarna aldrig skulle elda upp deras bostäder osv. I själva verket var drakarna helt värdelösa, de kunde inte spruta eld, inte flyga, en av dem var till och med jättesjuk och hade diaré och spydde osv.
Vi spelade i två grupper, och hade varsin SL i båda grupperna. I ena gruppen fanns drakarna, i andra gruppen fanns tre bybor; prinsessan, hovläkaren och sonen till landets rikaste köpman. Människorna hade fått order om att aldrig någonsin försöka lämna ön, men nu ville ändå prinsessan gifta sig med köpmannasonen och leva sitt liv utanför den lilla ön, det var människornas huvudintrig. Drakarnas huvudintrig var att försöka dölja deras oduglighet inför människorna. Så länge de kunde skrämma människorna med deras blotta uppenbarelse, så kunde de leva tryggt på ön, och få mat levererad till deras grotta varje månad osv.
Sedan var det förstås en massa subintriger; hovläkaren tänkte ta köpmannasonens plats och åka iväg med prinsessan från drakön, prinsessan själv ville gifta sig med en av konungens väpnare istället för den töntiga köpmannasonen. Han i sin tur, var rena Oidipus, och ville segla iväg från ön med sin moder... Drakarna hade som största huvudbry att försöka piffa upp den sjuka diarédraken, men efter ett par veckor skulle det komma en RIKTIG drake till ön och vilja slå sig ihop med en av ödrakarna och kriga mot de två andra. Han var lite avundsjuk på deras softa deal med öbefolkningen. Intriger, intriger...
Nå, det var alltid lika kul att sammanföra de två spelgrupperna. Människospelarna var livrädda för drakarna, men försökte ändå få fram sitt önskemål om att få bygga ett skepp och sjösätta prinsessan. Drakspelarna var i sin tur livrädda att människorna skulle syna deras bluff. De försökte spela tuffa, och drog ut på förhandlingarna och sade "tja okeeeej då, men bara ETT skepp, och vi vill veta PRECIS vilka som ska åka med på det skeppet, annars så bränner vi upp hela ön och dödar er allihop!" -de vågade ju inte neka byborna något så pass mycket att de skulle börja organisera sig till väpnad konflikt. -Skitkul för oss spelledare!
Så visst kan drakar vara spelare (tvärtom, va?), tänk bara ÄVENTYR, kära spelledare, så kan spelarna få vara precis vad som helst. Troll, barbarer, elefanter eller ja, till och med drakar. SL bestämmer.
/Rising
Drakar går alldeles utmärkt att ha i en spelgrupp. Om man spelar ett äventyr som förutsätter att en lirare är drake, alltså.
Ja, ett av mina bästa konventsäventyr hette "Drakön" (wow, orginellt, Rising), som utspelade sig på en typisk fantasy-ö, där tre drakar levde. Öborna offrade en del mat och guld varje månad till drakarna, mot att drakarna aldrig skulle elda upp deras bostäder osv. I själva verket var drakarna helt värdelösa, de kunde inte spruta eld, inte flyga, en av dem var till och med jättesjuk och hade diaré och spydde osv.
Vi spelade i två grupper, och hade varsin SL i båda grupperna. I ena gruppen fanns drakarna, i andra gruppen fanns tre bybor; prinsessan, hovläkaren och sonen till landets rikaste köpman. Människorna hade fått order om att aldrig någonsin försöka lämna ön, men nu ville ändå prinsessan gifta sig med köpmannasonen och leva sitt liv utanför den lilla ön, det var människornas huvudintrig. Drakarnas huvudintrig var att försöka dölja deras oduglighet inför människorna. Så länge de kunde skrämma människorna med deras blotta uppenbarelse, så kunde de leva tryggt på ön, och få mat levererad till deras grotta varje månad osv.
Sedan var det förstås en massa subintriger; hovläkaren tänkte ta köpmannasonens plats och åka iväg med prinsessan från drakön, prinsessan själv ville gifta sig med en av konungens väpnare istället för den töntiga köpmannasonen. Han i sin tur, var rena Oidipus, och ville segla iväg från ön med sin moder... Drakarna hade som största huvudbry att försöka piffa upp den sjuka diarédraken, men efter ett par veckor skulle det komma en RIKTIG drake till ön och vilja slå sig ihop med en av ödrakarna och kriga mot de två andra. Han var lite avundsjuk på deras softa deal med öbefolkningen. Intriger, intriger...
Nå, det var alltid lika kul att sammanföra de två spelgrupperna. Människospelarna var livrädda för drakarna, men försökte ändå få fram sitt önskemål om att få bygga ett skepp och sjösätta prinsessan. Drakspelarna var i sin tur livrädda att människorna skulle syna deras bluff. De försökte spela tuffa, och drog ut på förhandlingarna och sade "tja okeeeej då, men bara ETT skepp, och vi vill veta PRECIS vilka som ska åka med på det skeppet, annars så bränner vi upp hela ön och dödar er allihop!" -de vågade ju inte neka byborna något så pass mycket att de skulle börja organisera sig till väpnad konflikt. -Skitkul för oss spelledare!
Så visst kan drakar vara spelare (tvärtom, va?), tänk bara ÄVENTYR, kära spelledare, så kan spelarna få vara precis vad som helst. Troll, barbarer, elefanter eller ja, till och med drakar. SL bestämmer.
/Rising
