[Trudvang Adventures] Eldsjäl - den enda spelrapporten

[Marrik den allvetande]

Dag 6
Mordred vaknar tidigt för att kasta disguise self och ge sig iväg innan de andra. När han packat ihop sina saker stöter han på Olghaw och ställer lite frågor om ön. Samtalet väcker Fjodor och Jorvald som upptäcker att Grishilda insjuknat i en svår hosta (hon drabbades av eldpesten redan på båten). Olghaws fru Rhienne lovar att ta hand om Grishilda tills äventyrarna kommer tillbaka. De beslutar att ge sig av mot Gloudurr.

Mordred är van vid vildmarken och ligger ständigt en halv dag före de andra. Sällskapet samlas på kvällen och slår läger.

Dag 7
Resans andra dag är nära att sluta i katastrof, då en lyktgubbe nästan lyckas lura Jorvald och Fjodor ut för ett stup. Mordred skickar Marko för att varna dem. I sista stund lyckas fågeln leda dem rätt.

Dag 9
Äventyrarna når fram till klosterbyn Gloudurr. De olika lägren av religiösa fanatiker ber om allmosor, men äventyrarna skynda fram till klostret. De släpps in på området om de lämnar sina vapen utanför. Broder Fernes välkomnar dem och kan tänka sig att visa dem runt på området. Fjodor frågar om sin son och får höra nyheten om sonens död; när broder Fernes var på gården Eldwhin, dit han sänt sonen och hans hustru för att söka husrum, anlände en grupp män till gården och brände ner den. Broder Fernes gömde sig i ett buskage en bit bort och såg alltihop. Fjodor tackar för den goda nyheten och är tacksam att slippa mörda sin son själv.

Jorvald listar ut varför han haft ärende till klostret; hans bortgångne vän Logrik levde i klostret i Jordek, bland Storme-bröder, men han kom ursprungligen från en familj av Gave-dyrkare. Jorvald skänker därför Logriks tillhörigheter till klostret.

Samtliga nekas inträde, men de bestämmer sig att söka övernatta i fattighusen. Mordred går in i ett hus och träffar den blinda kvinnan Frigla, som påstår att hon "ser vem han verkligen är." Om han mördar den som kallas Fattigkungen ska hon glömma hans hemlighet och ge honom en av sina egna. Sedan går hela gruppen till det hus Fattigkungen bor i och handlar lite av den mat han, i sann Kommandora-anda, gömt på sin kammare. Äventyrarna inser att han är en riktigt ond människa och Mordred fattar sitt beslut.

Gruppen slår läger i utkanten av byn, sedan smyger Mordred in till Fattigkungen och skär halsen av honom. Sedan går han in till Frigla, säger orden: "Det är gjort" och går tillbaka till sitt läger för natten.

 

[Marrik den allvetande]

Dag 10
Grishilda har tillfrisknat (tror hon) och har börjat spåra äventyrarna. Hon anländer till äventyrarnas läger i gryningen dag 10. Mordred kommer just tillbaka från Frigla, som lärt honom ramsan om stjärnbrunnen som tack för mordet på Fattigkungen. Mordred har fått upp ögonen för Gar'farkalla och är fortfarande nyfiken på alvstenarnas innehåll.

Efter att ha fått vägbeskrivning av en förvirrad kvinna, som sagt att Vulklama ligger alldeles i närheten av vulkanen Eldjair, där stenarna stått, ger sig gruppen iväg mot Vulklama. På vägen hittar de en stuga i vilken ett antal män och kvinnor sitter och bastar. Äventyrarna bjuds in och på kvällen offrar hela sällskapet en del av vad de har i matväg till Storme. Äventyrarna hör ryktet om Kaan Tydric och hans följe och en man kan berätta att ett stort skepp lagt till i Vulklama för nästan två månader sen. Jorvald reagerar på ryktet om att härföraren rider på en stor ulvbest och han inser att han inte vet vad som hände med Hakka Norim efter kriget i Vildland för två år sedan (Hakka red, som bekant, på en ulvbest).

Dag 16
Efter en relativt händelselös resa anländer äventyrarna i Vulklama. Fyodor och Mordred har båda smittats av Grishildas hosta och har dessutom fått liknande exem på sig. Grishildas exem täcker nu hela halsen.

Jorvald studerar det skepp som ligger för ankar utanför staden och fastslår att det inte är ett handelsskepp och inte har genomgått någon större reparation den senaste tiden.

Grishilda går till smeden och köper en bättre begagnad stridsyxa medan resten av sällskapet går till Olbar Grovhugge för att fråga vad han vet om alvstenarna. Först när de säger att de vill utbyta information blir han intresserad av att prata med dem. Han vet ingenting om alvstenarna, bortsett från att det finns en i klostret i Gloudurr. När han fått reda på vad äventyrarna gör på ön avfärdar han dem

Spoiler

och går för att författa ett brev till Merkul Sul'Sac, som kan levereras så fort Inkvisitionen anländer. Äventyrarna kommer med andra ord vara jagade så fort Inkvisitionen kommer.

Äventyrarna letar rätt på någonstans att sova.

*Jag har lagt in spoilers eftersom en spelare då och då hittar mina trådar här på forumet.

 

[Marrik den allvetande]

Jag tänker skita i dagarna nu eftersom jag inte räknat ordentligt

Spelmöte 4

Grishilda söker upp den forne klostermedikusen Alazaisoch ber honom undersöka det utslag hon fått på sin hals. Han säger att det påminner mycket om den farsot som kallades Eldpest och för längesedan härjade på ön. Hon fick ett tinktur som kan lindra klådan och hostan, men Alazais tror att Brotvid Silda, trollpackan, kan veta mer. Det gör hon. Eftersom eldpesten sägs ha sitt ursprung i fängelset Amsvartnir tror Brotvid att lösningen kan finnas där.

Gruppen återsamlas och ser hur tre stora krigsskepp tornar upp sig i horisonten. Det blir en enorm uppståndelse och någon skriker att det är Inkvisitionen som kommer. Alla förutom Fyodor försöker ta sig från Vulklama obemärkt. Mordred är orolig av uppenbara skäl; Grishilda är ett pestsmittat troll och tror sig inte heller stå så högt i kurs hos Inkvisitionen. Jorvald har i sin ägo en demonhammare som delvis tagit över hans sinne och tror sig inte heller vara direkt omtyckt av de nyanlända. Fyodor är däremot intresserad av vad besökarna kan vilja. Plötsligt rider någon upp bakom honom och han måste flytta sig. Det är Sorkwalan som anlänt med två demonbröder i följe. Snart tränger sig även Olbar Grovhugge förbi. Så fort demonjägare Merkul Sul'Sac kommit i land levererar stenhuggaren sin lapp där han skriver vad RP har frågat efter. Fyodor passar på att smita iväg samtidigt som Inkvisitionen lämnar byn. Han och Grishilda lämnar byn samtidigt som Inkvisitionen och får förvånansvärt lite blickar.

De viker av vid sitt läger de har utanför byn där Jorvald och Mordred redan befinner sig. De ser Inkvisitionen rida iväg och ser sen hur ett antal hästar vänder om. Alla utom Fyodor gömmer sig i ett skogsparti. Tre demonbröder med stenhuggaren i följe anländer på hästar. De vill gripa Fyodor och undrar var hans reskamrater är någonstans. Fyodor menar att han går med frivilligt så länge han slipper bojor. Strid utbryter och från skogen kommer Grishilda, Jorvald och Mordred till undsättning. Processen blir kort och demonbröderna dör. Stenhuggaren försöker fly mot Vulklama men skjuts ner av Mordred.

Nu när gruppen är jagad blir de sugna på att fly från ön (de har inget ärende här längre). Grishilda vill undersöka Amsvartnir för att se om det finns ett botemedel mot pesten, Mordred vill undersöka Gar'farkalla och Själarnas brunn, Fyodor vill till Eldhwin för att ... kontrollera att hans odåga till son verkligen är död, eller något sånt och Jorvald vill bara hem. De beslutar att ta sig till Amsvartnir via Eldhwin och försöka hitta en båt vid fängelset.

Huuuuur ska detta gå?

 

[Råttfångaren]

(de har inget ärende här längre).

Känns det som att detta kommer vara ett problem?

Spoiler

När mina spelare hittade guld med Kaans ansikte på ena sidan och den svarta solens märke på andra sidan så insåg de ganska snabbt att det nog är en bra ide att motverka honom så mycket som möjligt...

Är inne på dag 30 nu (efter 12 spelmöten) och förbereder vad som antagligen kommer vara sista spelmötet. Ska bli intressant att höra spelarnas reflektioner efter att allt är klart och hur de tycker att äventyret står sig bredvid Vildhjärta och Snösaga.

 

[Marrik den allvetande]

Känns det som att detta kommer vara ett problem?

Nej, inte egentligen. Nu är alla utom en smittade av eldpesten (men även Jorvald borde vara smittad inom ett par dagar). Nu när Grishilda har en vilja att ta sig till fängelset tror jag att jag kan få in lite fler motivationer.

 

[Marrik den allvetande]

Spelmöte 5

Gruppen döljer kropparna efter de döda demonbröderna och ger sig av. När de åter närmar sig Vulklama föreslår Jorvald att de hyr, lånar eller köper en båt och tar kustvägen till Eldhwin och sedan till Amsvartnir. Sagt och gjort; de köper en liten segelbåt med plats för åtta personer av en fiskare. Snart kommer en äldre man och blir ledsen - fiskaren har sålt någon annans båt. Av fiskaren får de höra att Govannen försöker gifta bort sina döttrar och söner till rika personer. Jorvald blir intresserad och överväger att besöka deras gård.

Seglatsen går förhållandevis bra och gruppen stannar på vägen för att försöka upp det guld som tycks glimma på botten. Det visar sig vara 72 stycken guldmynt med Kaan Tydrics ansikte på ena sidan och den svarta solen på andra (tack @Råttfångaren för idén). Jorvald får hemska minnen av sin tid i kriget och börjar tänka att vem det nu än är som är porträtterad på myntet så måste han dö (om han nu inte redan är död - mynten verkar gamla).

Under dykningen visar Mordred gruppen sitt sanna jag. Han förklarar att han är en järnalv och Jorvald berättar om sina möten med järnalver under kriget i Vildland.

På kvällen lägger gruppen till på öns västligaste udde. De äter och samtalar och har det allmänt trevligt. Följande morgon har Jorvald blivit smittad av Eldpesten (Hurra! Alla i partyt är nu smittade!). Nu är även han intresserad av att hitta ett botemedel i fängelset.

Gruppen seglar runt udden och lägger till i Eldhwin. De hittar enbart nedbrända hus och diverse boskap som bränts i grop. De hittar också kvarlevor av tre personer. Mordred använder sina kunskaper för att fastslå att det är en kvinna och två män. Kvinnan omfamnar en av männen, och mellan dem ligger ett mycket litet skelett, också av en människa. Fyodor kastar ett kopparmynt på skeletten och begraver fostret tillsammans med fem guldmynt. Därefter hittar han ett brev, skrivet av en tjänare på gården. Där redogör tjänaren för att pesten härjar på gården och att Sorkwalan genast bör komma och rena platsen. Kanske kan det dessutom få slut på konflikten han haft med Gwydrin, som äger gården? Fyodor funderar på om inte prästen också ska dö.

Gruppen avseglar och anländer i skymningen till Amsvartnir. De ser en grpp happjor och bestämmer sig för att ta det försiktigt. Jorvald låter båten följa en ström som leder dem in i en grotta under klippan. Det är trångt, obehagligt och mörkt. Jorvald tycker inte alls om grottor och vill absolut inte gå först. De går länge i de mörka tunnlarna och kommer sedan ut i vad som verkar ha varit en fängelsecell. Grishilda använder sin magi för att ljussätta sin stav vilket gör förutsättningarna lite bättre. Plötsligt faller några stenar ner över Jorvalds ben! Det ekar i gångarna och snart hörs skrik på ett, för alla utom Grishilda, obegripligt språk. Äventyrarna hjälper Jorvald loss och de skyndar sig genom gångarna och når till en trappa som leder uppåt. Hur ska detta gå? Var kommer de att hamna?

 

[Marrik den allvetande]

Spelmöte 6
Det tystnar i gångarna och gruppen märker att Jorvald fallit ur medvetande efter sin skada. Plötsligt uppenbarar sig två garmtroll från ingenstans! Striden blir hård och pågår länge. Fyodor använder all sin skicklighet för att dräpa det enda trollet. Fylld av stridens energier kastar sig Jorvald på fötter och får ner det andra trollet, som blivit förblindad av en kolonni av fladdermöss som Valingas (Mordreds riktiga namn) har frammanat.

Gruppen tar sig upp för trappan och när Jorvald försöker smyga fram till den järnport som står på glänt snavar han och slår huvudet i porten. Från andra sidan ropar en kvinna, Brea Eldstunga, på honom. Hon bjuder in alla RP att samtala med henne, förutsatt att de lägger ner sina vapen. När det går upp för Valingas att det är Brea som skapat "sjukdomen" han är på ön för att stoppa blir han svår att tala med. Han föreslår att gruppen direkt tar livet av Brea och försöker hitta ett sätt att stoppa pesten på. Brea förklarar att bara hon kan framställa botemedlet, så om gruppen, som alla visar spår av eldpesten, vill överleva måste de låta henne leva. Valingas går till slut ner i fängelsets lägre nivåer igen; han kan inte vistas i rummet om hans vänner förhandlar med en så ond varelse som Brea. Jorvald finner henne tvärtom mycket trevlig och ber henne visa honom sitt sovrum. Det vill hon inte. Till slut når gruppen en överenskommelse; om de lämnar ön kommer de att få botemedlet mot eldpesten.

De lyckas ta sig obemärkta genom de nedre gångarna och når till slut tillbaka till sin båt. Valingas och Fyodor hamnar i slagsmål, eftersom Valingas inte är intresserad av att uppfylla avtalet med Brea. Fyodor hinner skära av toppen på Valingas ena öra innan Grishilda sliter kombatanterna från varandra. Jorvald tänker på Brea.

Den etiska diskussionen upptar nästan hela båtresan tillbaka till udden där de sist slog läger, så gruppen utarbetar ingen särskild plan. Plötsligt bryts nattens tystnad. Lägereldan blir dunkel och falnar nästan. Temperaturen sjunker. En stor grupp skuggor rör sig i fruktansvärd fart mot äventyrarna. Hur ska detta gå?

Spoiler: Spoiler

Jag har i princip slopat hela "antingen går RP till fängelset och räddar sig själva eller så går de till vulkanen och räddar världen"-aspekten, helt enkelt för att jag tycker att den suger. Jag har fört en liten tracker över var Kaan befinner sig och när han kommer att vara vid vulkanen. Med det inte sagt att RP inte kan komma före, samtidigt som, eller efter Kaan. Jag vill att ball shit ska hända där RP är. Jag har också gett både Kaan och Eldsjäl stats, för jag ser ingen poäng med någon av dem om det inte går att påverka utgången av äventyret. Kaan är visserligen med i Likstorm, men bara i en cutscene, sen är han borta igen. Vill Jorvald, som redan bär på ett demonvapen, döda Kaan och ta Eldsjäl ska han få chansen.

 

[Marrik den allvetande]

Spelmöte 7
Skuggorna når till slut fram till äventyrarna och visar sig vara ett följe bestående av uppåt 20 hårdföra krigare, två ridande på stora vargbestar. En av dem, en man klädd i svarta pälsar tar till orda. Han tackar RP för att de bidrar till spridandet av eldpesten, sedan ger han sig av. Gruppen vet inte vad de ska tänka, men de lyckas vila under natten.

Följande dag beslutar de att ta sig till Gloudurr; Valingas är övertygad om att han med hjälp av altarstenen ska komma närmre ett svar på sitt dilemma. Han har dock börjat inse att det kan vara värt att bota sig själv och hålla sjukdomen isolerad på ön, även om det inte helt är vad hans uppdrag går ut på.

Gruppen lägger till en bit från Gloudurr och tar sig mot klostret. De bevittnar hur Merkul Sul'Sac håller ett tal om hur han ska förhöra samtliga invånare i Vulklama för att stoppa den ondska som sprids över ön. Han ger sig iväg med sitt följe och lämnar en ensam rortväktare i byn.

Valingas ändrar utseende till Olghaw (eller vad nu snubben i Ylfringahus hette) och går för att prata med invånarna i klosterbyn. Det har framkommit att en av de personer som brändes i Eldhwin har en släkting som reser omkring på ön. Denne släkting (Fyodor) och alla i hans sällskap är nu efterlysta, eftersom de förmodligen bär på "demonsmittan".

Gruppen återsamlas, dödar vakten och bryter sig in i klostret. Grishilda sätter sig och bearbetar vaktens kropp för att binda hans själ till sig. Jorvald och Fyodor lyckas vända altarstenen och Valingas läser. Det blir allt tydligare att svaren finns på Gar'farkalla och Valingas är nu fast besluten att ta sig dit.

Jorvald och Fyodor undersöker klostret och hittar, bortsett från lite tråkig korrespondens och dyrbara klädnader, Sorkwalans samling med erotisk litteratur, däribland den stormländska klassikern Femtio nyanser av gråtroll (en kvarleva från vår Snösaga-kampanj). Med Markos (Valingas familiar) hjälp dyrkar gruppen upp samtliga dörrar, även den till biblioteket. De plockar på sig en bok om alver, en atlas och ett lexikon. I skrivkammaren hittar de två sovande präster. Gruppen lägger två av Sorkwalans snuskböcker i deras händer, stänker lite av vaktens blod på dem, tänder eld på biblioteket och flyr. På håll kan de se hur tumult utbryter när branden sprider sig och hur de två prästerna kommer utspringande med sina böcker i händerna, skrikandes om hur frälsning finns i skrifterna. Byns invånare blir bestörta över prästernas snusk och avrättar dem.

Gruppen bestämmer sig för att Gar'farkalla är deras nästa mål och bestämmer sig för att segla dit. När de i gryningen når öns strand inser Jorvald att Breas eldsyster inte kommit med botemedlet som de blivit lovade. Har de blivit lurade?

 

[Marrik den allvetande]

Spelmöte 8
(Vi korrigerade den sista meningen, då jag inte hade för avsikt att lura gruppen, utan bara glömde att de skulle få botemedlet).

En av eldsystrarna rodde ikapp RP och gav dem en flaska med vad hon menar är botemedlet mot eldpesten. Valingas inser att det är mer än en klunk var i flaskan och misstänker att en skicklig alkemist kan replikera drycken. Gruppen ställer lite frågor till systern och hon svarar ganska flyktigt. De får bekräftat att Kaan är mannen på mynten de fann samt att det är honom Brea tjänar. Hon vill dock inte säga för mycket eftersom hon är rädd för Kaan och Brea.

Gruppen landstiger på Gar'farkalla och känner sig sjuka och trötta efter seglatsen. Grishilda försöker använda magi för att lindra symptomen men stupar av utmattning. Även Valingas har fått rejäl feber och stupar även han. På natten märker Jorvald att en grupp om ungefär 20 skelett smyger runt lägret. När de märker att de blivit upptäckta hotar de Jorvald och säger åt honom att lämna ön. Jorvald och Fyodor tar med sig sina kamrater ut i båten där de sover.

Följande dag hittar RP öns södra stig och börjar färdas bland träden. Efter en stund ser de skjulden och Valingas använder sina kunskaper samt den bok om alver han tog från Sorkwalans bibliotek för att förstå varelsen. Skjulden uppfattar Valingas som respektfull och vill prata med honom. Hon berättar att hon kan visa vägen till brunnen om de dödar den uppväckta alvkonungen Sulvanaha. De accepterar och skjulden leder dem till begravningshallen. De funderar ett tag på hur de ska hantera de drygt 40 skelett som vaktar konungen. Under diskussionen upptäcker skeletten dem och Valingas träffas av en pil i bröstet. Grishilda kastar besvärjelsen Troll Growth på Jorvald som växer i storlek (och förvandlas till Trollvald) innan han kastar sig ut bland skeletten och slår vilt omkring sig. Samtidigt kastar Valingas en besvärjelse men misslyckas, varpå en blixt skjuter från hans kropp och alla blir förblindade. Sulvanaha kommer ut från begravningshallen och börjar avfyra pilar mot Grishilda. En förblindad Trollvald sveper vilt med sitt vapen och dödar de sista skeletten. Grishilda ger Fyodor synen tillbaka varpå han dödar alvkungen. De tar med sig svärdsskidan till Månskänke och Sulvanahas magiska pilbåge. De försöker få kontakt med skjulden för att bli ledda till Stjärnbrunnen.

Huuuuuuuur ska detta gå?

 

[Marrik den allvetande]

Spelmöte 9
När skjulden märker att Sulvanaha och hans skelettkrigare är döda söker den upp äventyrarna. De leds genom snår och buskar och under vissa stunder tvivlar de på om de verkligen följer en stig, som skjulden säger, eller om de bara kämpar sig genom skogen. Till slut når de fram till ett stort träd runt vilket en smal spiraltrappa sträcker sig. Skjulden överlämnar en liten pipa av ben till Valingas och säger att han ska blåsa i den när de vill visas tillbaka till sin båt. Efter bara några meters gång uppför trappan trillar alla RP ner och slår sig lite. De försöker igen; denna gång lyckas Fyodor och Jorvald lite bättre. Grishilda faller men Fyodor tar tag i hennes hår. Valingas ramlar och slår sig. Efter många försök lyckas alla ta sig upp till det skatboliknande virrvarr av grenar och kvistar som skapar en kupol i trädets topp. De tar sig in och finner att hela taket är fullt av stjärnor. I ett hörn ser de tre alvprästinnor på troner. Kvinnorna verkar vara i trans och svarar inte på tilltal. Valingas får syn på ett skåp som verkar fullt av magi. När han tar tag i dörren skjuter grenar ut från alla håll och fångar RP i ett järngrepp. Den yggdrase som utgör grenverket förhör RP om deras ärende. Istället för att vänta på svar känner den efter inom RP för att få veta allt om dem. När den berättar om Kaan som en inkarnation av den svarta solen (någonting den fått höra av Norna den visa) berättar Jorvald att han känner till både Norna och den svarta solen. Fyodor tror fortfarande inte att han är den Jorvald, men yggdrasen intygar att Jorvald var med och kämpade mot Isdrottningen två år tidigare.

Yggdrasen berättar att den som har svart blod eller det svarta märket på sitt skinn kan mästra Eldsjäl och att Kaan är skapad ur mörker, eld och ondska. Den berättar också att det finns två vägar in i vulkanen: en genom sprickorna (en väldigt farlig väg) och en som enbart den nu döde Antorax känner till. RP bestämmer sig för att satsa på sprickorna för att spara tid.

Spoiler: Spoiler

Jorvald är sedan länge märkt av demonen som bor i Dunklihrann (Jorvalds magiska stridshammare, och den här lilla profetian är ett sätt att hålla Jorvald, och hans spelare, engagerad.

RP tycker att de har alla svar och lovar att de ska försöka stoppa Kaan. Yggdrasen släpper dem, Valingas öppnar skåpet och hittar en slagruta som känns magisk. Han tar den och RP sticker. När de kommer ut ser de att Eldjair har börjat spotta eld. De inser att det är bråttom och blåser snabbt i pipan och följer skjulden till sin båt. Där rycker skjulden en fjäder ur sin ena vinge och fäster den på slagrutan. Valingas undersöker den och inser att den kan användas för att skapa vatten från tomma intet.

På vägen tillbaka sover alla utom Jorvald. Han ser en wulterfisk med en harpun utstickande ur ryggfenan. Jorvald vill rädda fisken och hoppar i. Hans arm fastnar dock i repet som är fäst i harpunen och han dras ner mot djupet. Fyodor vaknar, dyker i och tar tag i Jorvald och fisken. Valingas formar vattnet till ett rep som firar in dem alla tre. När de i gryningen landstiger på Edair'maan igen äter de fisk.

Till slut kommer de fram till ett inlopp vid Eldjairs fot. De är nu sjuka och orkeslösa; eldpesten har gått långt. Valingas kastar en besvärjelse som renar luften kring gruppen och de börjar vandra uppför berget. De ser sprickorna i fjärran och styr ditåt. Valingas kollapsar av utmattning och Grishilda bär honom. Marko, hans familiar, försvinner. Till slut når de fram till en stor grupp stenstatyer täckta med runor. Grishilda, som kan dvärgiska, läser: Du som ser den som inte ser - träd in

De undersöker en stund och hittar en staty utan ögon. De gräver runt den en stund och puttar sen undan den och hittar en trappa som leder neråt. Jorvalds klaustrofobi gör sig påmind, men med viljestyrka kämpar han sig neråt. Till slut kommer de ner i Eldjairs inre gångar. Valingas vaknar och gruppen anfalls av en grupp eldvättar. RP besegrar vättarna och börjar orientera sig genom gångarna. Huuuuuuuuuuuuuur ska detta gå??

 

[Marrik den allvetande]

Spelmöte 10 - FINAL
Efter striden mot eldvättarna tar sig RP en kort vila. De började sedan att följa ljuset som tycktes komma från vulkanens inre. I håligheter i väggarna ser de ännu fler vättar. Valingas orkar inte bråka med dem och kastar appearance för att se ut som en stor, farlig demon vilket skrämmer vättarna mer än vad Kaan gjort. RP kan nu röra sig någorlunda obehindrat genom grottorna.

Efter många vägskäl når de Väktarnas rum. Mitt i en skog av förstenade muspeljontar står mannen de sett på guldmyntet och mött på stranden: Kaan Tydric. I sin hand håller han ett kolsvart svärd som det droppar eld från. Valingas kan, med sin kunskap om hantverk och alvkultur fastslå att svärdet besitter en enorm kraft och att den som lyckas svinga det kan betraktas som oövervinnelig. Valingas försöker sedan skrämma Kaan till att ge upp. Det fungerar inte alls. Kaan rör inte en min. Han hälsar på Jorvald och säger att de mötts tidigare, om än i en annan form. Det som för två år sedan var ett möte bland is och kyla är nu eld och sot. Kaan förklarar att han är Den Svarta Solen som likt en ranka delar sig i flera delar om en gren huggs av nära bladen.

Under skurkmonologen tar sig Fyodor förbi Kaan för att betrakta den svarta kista han har bakom sig. Han försöker tyda skriften på, men förstår inte de alviska bokstäverna. Hans försök att medelst teckenspråk meddela Valingas vad det är för tecken som pryder kistan går inte alls bra. Efter åtskilliga chanser att få gå utan strid orkar inte Kaan med RP längre och anfaller Jorvald. Grishilda försöker jämna ut oddsen genom att återigen förvandla Jorvald till Trollvald. Det blir en hård batalj och alla mottar kraftiga skador. Kaan verkar bli osäker när han inser att dessa dödliga kan skada honom. I osäkerheten råkar han slå fast sitt svärd i en stor sten, varpå Trollvald avväpnar honom. När Trollvald försöker ta i svärdet börjar hans arm brinna. Kaan får tag på svärdet igen. Valingas använder sin magiska slagruta från Gar'farkalla för att spruta vatten på Kaan. Det går inte så bra; vattnet förångas i värmen.

Till slut lyckas Grishilda förblinda Kaan med en besvärjelse (eller bön, jag förstår inte riktigt om hon är magiker eller präst). Då sliter Kaan upp en reva i tid och rum och förflyttar sig till andra sidan rummet. Därifrån ger han RP en sista chans att ge sig av. Valingas rusar mot kistan, som han förstått är bunden till svärdet, och puttar ner den i lavan. Han faller själv ner efter den. Eldsjäl slits ur Kaans hand och åker efter kistan. Kaan sliter upp en ny reva i tid och rum och försvinner. Fyodor plockar snabbt upp Valingas episka loot innan RP flyr - vulkanen får ett utbrott. De skyndar sig genom grottorna och lyckas nätt och jämnt ta sig ut innan lavafloden når ytan. De skyndar sig till sin båt och tänker segla till Vulklama. När de närmar sig ser de att Inkvisationens skepp har satts i brand och att många ger sig av i mindre båtar. Vulkanen spottar eld åt öns alla håll. De kan också se tre skepp lägga till vid Gar'farkalla och kan, med hjälp av Valingas böcker om alver, förstå att prästinnorna ska bli förda över haven, då deras uppdrag är slutfört.

RP seglar mot fastlandet, dricker av botemedlet mot eldpesten, blir jättesjuka, men klarar sig. Efter några dagar landstiger de i en by nära Dranvelte. De tar in på ett värdshus och får mat, husrum och rena kläder. En efter en ger de sig av åt varsitt håll.

Valingas möter Bodvildur i Dimhall. Bodvildur fann Valingas uppoffring otroligt modig och storsint och vill ge honom en ny chans i livet. Dessvärre är Valingas viljestyrka svag efter striden mot Kaan och han lyckas inte återvända till livet.

Samtidigt, i en stad långt bort, ämnar barden Veidir Blåsång sammanställa en krönika över hjälten Jorvald Tolvhugg. Han samlar alla dokument han har tillgängliga och packar sina väskor. Det finns vissa källor han vill undersöka närmare. Mest intressant är den sedan tre och ett halvt år försvunne adelsmannen Oktar af Grimme, som ska ha varit Jorvalds goda vän. Ovetandes om vad som väntar ger sig Veidir iväg medan Likstormen nalkas ...


Där slutar vår saga om Eldsjäl! Jag har mycket kommentarer kring spelandet och äventyret i sig (som inte följer det som är skrivet särskilt mycket). Jag tänker dock spara de kommentarerna till en egen tråd och ett maffigt avsnitt av Spelsnackarna.