Här spånar jag idéfragment som lirar i samma liga som bråkiga kristallkulor:
---
En dag varje år så tar husdjuren över rollen som hussar och mattar över sina människor. Husdjuren går ut med oss i skogen och tvingar oss att kissa och bajsa ute i naturen fastän det kan vara kallt och regna. De slår oss med tidningar eller ryter åt oss när vi inte lyder deras svårbegripliga befallningar, och trots att vi är medvetna om vansinnet vi dragits in i, så kan vi inte göra motstånd mot dem - de har oss i deras våld. När dagen är slut så väljer djuren att samlas i en stor festlokal som bara existerar i världen just på denna dag - för att fira hur lyckad dagen har varit. Under denna festmåltid så äter man människor som slaktats under dagen, tretton olika representanter för husdjuren ställer sig upp och håller varsitt tal, osv, och man visar även sin respekt för Den Stora Vita Kanindrottningen som gjort allt detta möjligt. Därefter kommer det viktigaste: De tretton representanterna lägger varsin röst för huruvida de vill att människorna skall få sina minnen raderade av vad som hänt under dagen (och för evigt glömma bort allt om de människor som slaktats till festmåltiden), eller om man skall låta dem få
full vetskap vad det är som hänt dem - inte bara under dagen som varit, utan även om vad som hänt alla
tidigare dagar. Hittills så har man varenda år i alla tider valt att radera våra minnen. Det är därför ingen av oss vet något om vansinnet som drabbat oss. Men detta år så har en sorts korruption vuxit sig stark bland djuren, och det finns en inre cirkel bland de tretton representanterna som menar att djuren förtjänar att vara våra härskare
alla dagar på året - inte bara på nåder under denna magiska dag - och att det bästa sättet att rasera människornas samhälle vore att låta oss få vetskap om vad som drabbat oss i alla dessa år.
Rollpersonerna får vetskap om detta medan några av konspiratörerna står och pratar med varandra medan de träffas ute i en park och rastar sina husdjur (=rollpersonerna).
(Ämen! Det här blev ju ett helt scenario - precis vad jag sade att det inte skulle bli. här kommer småidéer
- En magisk skog genom vilken det leder en stig som - om man beträder den - garanteras spännande och farliga möten där man kan ställa sitt hjältemod, sin slughet och styrka på prov. Man kan lämna skogen när som helst genom att kliva bort från stigen, men då fortsätter man att konfronteras med motstånd, prövningar och konflikter av eskalerande slag även i vardagliga livet. Man blir inte kvitt förbannelsen förrän berättelsen om ens bravader har blivit en tidlös legend. Så om man inte tror sig ha stjärnstatusen som krävs för att bli odödligförklarad så leder stigen till ens undergång.
- Verklighetsvikning.
Definitionen av en "dimension" kan ses såsom "den riktning man kan vika underliggande dimensioner för att få två skilda punkter på dessa att röra varandra." Den andra dimensionen är ju den riktning man viker ett snöre för att få två punkter på snöret att nudda varandra, och den tredje dimensionen är ju den riktning man viker ett pappersark för att få två punkter på detta ark att nudda varandra.
Ponera att det finns en sorts rymdskepp som gömmer sig undan sina fiender genom att vika in sig i den fjärde dimensionen på detta sätt; precis såsom en ubåt undviker fiender på ett tvådimensionellt hav genom att dyka ner i den tredje dimensionen - så dyker detta rymdskepp ner i den fjärde dimensionen. Problemet är bara att precis såsom med ubåtar så kan vissa skador på rymdskeppet leda till att man inte kan stiga till ytan igen, och genom att vika verkligheten omkring sig så kan man till sist vika bort sig helt och hållet, precis som en invikningsbild i MAD så kan rymdskeppet till slut försvinna helt och hållet från den tredimensionella rymden om den inte lyckas veckla tillbaka sig i tid.
Äventyr kan handla om att vara ombord på skepp som håller på att veckla ut sig ur universum på detta sätt och vad som då händer, tillsammans med motsvarigheter till sjunkbomber fast som dyker in i den fjärde dimensionen istället.
- Endörrslabyrinten: En labyrint med en enda dörr. Det är en liten vit, slät kub, precis tillräckligt stor för att knappt rymma en fullvuxen människa, och det är en enorm labyrint där inne, med massor av olika rum, men varje rum är av kubens storlek, och var och en av dem har bara en dörr. Det mänskliga intellektet är inte skapt för sådana utmaningar, och det vimlar av personer som gått in för att aldrig någonsin komma ut. Vågar du gå in?
- Den Fruktansvärda Maskinen: En enorm skapelse med massvis av stänger, kugghjul, kedjor och pistonger. Det finns ingen skyddskåpa kring maskinen, utan alla delar och komponenter är helt synliga och nakna, såsom en skog av maskindelar som man kan gå in i, som en liten mekanisk skogsdunge. Det finns ett prisma i mitten av maskinen som man enligt uppgift skall placera sitt öga emot, genom att ställa sig på två plattor som ser exakt ut som björnsaxar - men som enligt uppgift är säkra att stå på om man bara följer alla instruktioner till punkt och pricka. Dessa instruktioner handlar bland annat om att stoppa in ena handen i ett utrymme mellan två kugghjul (som enligt uppgift inte skall komma att vridas runt för att krossa och klippa av ens hand vid handleden) och med den andra handen hålla ner en knapp som ligger precis under en vass spjutspets som hålls upp av en maskin som ser precis ut som om den när som helst skulle kunna spetsa ett hål igenom ens hand. Och man måste luta sig framåt mot vad som ser ut som överdelen på en järnjungfru - men vars spikförsedda lock inte uppges slå igenom och spetsa ens rygg och bakhuvud full med grova spikar - om man bara fyller instruktionerna.
Gör man detta så får man i prismat se en hemlighet som man skulle kunna ha enorm nytta av att veta. Förutsatt att prismat inte sticker in i ens öga, förstås, den sitter ju trots allt upphängd på en fjäder som när som helst ser ut att kunna skjuta iväg.
Om någon spelare går in i Den Fruktansvärda Maskinen och ställer sig såsom instruktionerna visar, så visar det sig att maskinen går oerhört knackigt. Redan på en gång så faller exempelvis anordningen som håller upp prismat ner, och en massa småhjul rullar ner på marken. Man måste avbryta projektet för att montera ihop maskinen igen, och då visar det sig att det har rullat ner fler maskindelar än man vet hur man skall placera tillbaka. Om man ändå gör så gott man kan och återupptar projektet så börjar maskinen att skaka oerhört mycket, och till ens fasa så börjar kugghjulen kring ens högerhand att klicka till en gång. De har ännu inte klippt av ens hand, men utrymmet har blivit mindre. Ett knyck till och man kan inte dra ut armen igen, och två knyck till så vore handleden halft om halvt igenomklämd! Dessutom börjar det knarra om fjädern som prismat sitter fast i, det låter som om det skulle komma utskjutandes i ögat när som helst.
...
Hela maskinen är ett prov på ens tillförsikt. Om man försöker lämna maskinen efter det första avbrottet så straffar maskinen en. Björnsaxarna slår ihop kring ens ben, eller så spetsar spjutet ens vänstra hand. Om man provar en gång till och avbryter projektet så slår järnjungfrulocket ner över en och ens ryggtavla och nacke blir punkterade. Det går enbart att få information av Den Fruktansvärda Maskinen genom att lita på den fullt ut.
(Det är en av de roligaste spelledarutmaningarna jag någonsin provat att spelleda Den Fruktansvärda Maskinen - det ställer verkligen ens skicklighet på högsta prov)
---
Äh, det här blev dåliga förslag. Jag återkommer med bättre idéer senare.