Nekromanti Två, bättre än en! Radarpar!

[Hjalle]

Två är bättre än en. Ofta. Att slänga in ett riktigt karaktärsstarkt radarpar kan vara otroligt kul, vare sig det är comic relief-trollkarlsbröder eller ärkeskurkens utsända döttrar. Men just paret. Två stycken. Jag tycker, personligen, att det är lättare att ha två följeslagare till rollpersonerna, för att ta följeslagare som ett exempel, än en, då det är lättare med två stycken som kompletterar varandra ur karaktärsteknisk synpunkt (jag förstod inte ett ord av vad jag skrev där). Humf. Hursomhelst, min poäng är… Att radarpar är jäkligt roliga. Med radarpar menar jag alltså två stycken nära stående individer, inte nödvändigtvis spelledarpersoner, kan mycket väl vara två rollpersoner. Så, detta blev nog mitt mest meningslösa inlägg hittils, men nu kommer själva… grejen. Ta chansen, spy ut era bästa radarpar! För att skilja poängen från flumsörjgeggsoppan:

Ta chansen, spy ut era bästa radarpar!

Där kom den.
-Hjalle, mycket mycket mycket trött och ursäktande

 

[Ghúnan]

Vasatan, inte ett enda svar?!

*grubbel, grubbel*

Hmmm, när jag tänker efter så... Visst tenderar jag att para ihop spelledarpersoner. Ädlingen och vasallen, spion-duon, etc. Jag tror mig förstå vad du menar med 'ur karaktärsteknisk synpunkt' också. Man kan låta dem interagera för sig själva om spelarintresset brister, eller om man vill förmedla något, tex något som inte verkar naturligt för karaktären att visa/klämma ur sig för någon av rollpersonerna. Så ofta som möjligt brukar jag mig av omaka par för att demonstrera kulturkrockar, språkproblem, klasskonventioner/-motsättningar, och sådant.

Hursomhaver, här kommer ett par (Ja, jösses...) favorit-radarpar;

Mina nuvarande spelares rollpersoner i Eon; en fritänkande riddersman med flexibel moral och dennes följeslagare, en förhärdad (om än hyfsat pålitlig) och smått psykotisk brottsling. I och med att vi bara är tre som spelar så har de väl bildat ett naturligt 'radarpar'. Vid närmare eftertanke är det nog lite 'Fafhrd and the Gray Mouser' över dem. Riddaren är korthuggen och brutal, men hungrar ständigt efter kunskap och intellektuell stimulans; brottslingen kan vara minst lika brutal, men opererar med en viss finess och elegans om nöden så kräver. Dessutom har den senare börjat pilla med magi, mystiska föremål, artefakter och dylikt.
I nuläget har de lyckats samla en blygsam armé underhuggare till sig, bla ett par (Där har vi det igen...) 'lösa' radarpar, dvs två spelledarpersoner som kompletterar varandra men ofta agerar på olika håll. (Flodpirat och dennes rauniske jätte-nomad till kompanjon, och två soldiska spioner vars synliga skillnader kan räknas på ena handen...)

Ok, det blev 'några' radarpar (om än taffligt beskrivna)...

 

[Guest]

Radarpar är nog ett av mina favorittrick som SL. De är som gjorde för rollspel. Dels är de skitbra helt enkelt eftersom det är kul att rollspela lite som spelledare också. Ta till exempel att spelarna gömmer sig i en garderob i hertigens palats när två vakter kommer traskande. Sådana situationer blir lätt till att man helt enkelt konstaterar att vakten snokar runt lite innan han går. Om det är ett återkommande radarpar så blir det bra mycket intressantare.
För det andra är det skitbra eftersom tjuvlyssning blir så mycket ballare, annars blir åtminstone jag ibland sugen på att köra en Sunset Beach. Den onde skurken pratar högt för sig själv om sin onda onda plan och spelarna bara råkar höra det.
Med ett radarpar så har man alltid en ursäkt för att snacka.
För det tredje är de så praktiska ur en rent dramaturgisk synvinkel. De är så lättmotiverade och lättförstådda trots att de är otroligt dynamiska och intressanta.
Man förstår varför Chewbacca låter sig bli tillfångatagen av Jabba the Hutt för att rädda Han. Trots det är det mäktigt och coolt att han gör det.
Loki och Bartelbys uppgörelse i Dogma är ett annat sätt att göra en konflikt intressant. Just eftersom de är oskiljbara vänner så blir det så mycket starkare och häftigare. Utan att bli tårdrypande, sentimentalt eller alltför komplicerat.

Ett av mina favoritradarpar är Mango Cart och Turbo som jag använde när jag speltestade mitt dogmaspel Fly! Fly!, Mango var ett piggsvin som färdades i en luftballong, i en liten utkiksballong satt hans vän och följeslagare vesslan Turbo. De livnärde sig som prisjägare och började jaga mina spelare efter något brott de begått.
Spelarna stötte på dem några gånger innan de lyckades skjuta in Mango i en flygplanspropeller med hjälp av en cirkuskanon (en sån där kanon man skjuter iväg människor med). Turbo såg på hjälplös (han satt fast under en elefant) och svor att gnaga ögonen ur rollpersonerna.
De glömde i sin tur bort alltihopa ett rätt bra tag tills Turbo överraskade dem i deras sängar en natt. Han lyckades göra en av rollpersonerna blind på ena ögat innan de fångade in honom. Det tog ett tag innan de kom ihåg vem det var eftersom han var helt bindgalen och inte kunde prata.
Han lyckades rymma och jag hade en del planer för honom men kampanjen lades ner och vi tog inte upp det spelet igen.


Jag hade egentligen velat snacka mer om det här men jag måste rusa och fika...

 

[kalcidis]

It's a soul thing. You dig it, brovvaman?

När jag spelledde Usagi Yojimbo tidigare så hade jag två figurer som jag snodde rakt av från Akira Kurosawas rulle »Den vilda Flykten« (Kakushi toride no san akunin). När jag säger snodde så menar jag verkligen att jag kopierade dem rakt av (t om namnen som jag dock inte minns för tillfället) med skillnaden att eftersom det var i UY så fick den ene vara en vessla och den andre en gris.

För de som inte vet så baserade George Lucas en stor del av »Stjärnornas krig« på just den rullen och de två killarna var grunden till C-3PO och R2D2. Så man spelade ju dem som om de vore ett gift gammalt par, hela tiden småbråkandes med varandra (men det betyder inte nödvändigtvis att de försökte göra barn så fort ingen kollade åt deras håll). Till yrket borde båda vara tjuvar men olyckligtvis så var de så misslyckade att man för det mesta träffade dem när de var på flykt. Jag använde väl dem aldrig som drivade figurer i något äventyr men det hände att de hängde på gruppen ibland även om de oftast endast existerade i bakgrunden.

Det vanligaste är att man brukar göra en duo att vara antingen varandras motsatser (oerhört vanligt att det är en komisk kemi mellan dem) eller i princip identiska (då är de ofta hemska baadasssses dessutom) och det är ju lite synd eftersom efter ett tag så tröttnar man ju på framställningen av personer utifrån de mallarna (såvida inte SL anstränger sig och gör dem mer mångbottnade).

Intressant ämne. Lite svagt gensvar av folk tycker jag dock och det är ju synd.

 

[Jaggernaut]

Mhar & Jhar: Storvuxna tvillingar. Är med i besättningen på ett piratskepp och fungerar som kaptenen och dennes närmaste underhuggares (rollpersonern dvs) slagskämpar. Är det någon som ska läxas upp är det Mhar & Jhar som får stå för det. Hm...jag gissar att ni fått er en ganska korrekt uppfattning om dem: Muskulösa, hårlösa (givetvis måste de vara hårlösa), brutala & fåordade sällar, dock så är de inte dumma utan ligger på medelintelligens. Klassiska men roliga.

Tao & Radi Ben Lamoan Ab-Hamoan (Okej gissar att vissa redan förstått vilket rollspel det rör sig om pga namnen - nämligen Eon). Två spejare i ett kompani (ganska speciellt kompani) som det var meningen skulle återförenas med deras gamla kapten (men den spelaren har lämnat oss, spelmässigt alltså) och resten av spelgruppen i en större kampanj jag spelleder men nu ligger det hela på is. Tao en kvick, ung (19 år) och framförallt kort person (ca 150 cm) av ett primitivt folkslag (tosh för den som undrar). Radi en äldre (43 år, gammalt i Eon) något större än en genomsnitts man. Ser väl kanske skillnaden mellan dem: den ene gammal och butter, ärrad av livet, den andre fortfarande ung och ivrig att upptäcka nytt. Småbråkar en del med varandra men trivs på det hela taget med varandras sällskap. Det är så här de är tänkta att bli då de tas med i spel sedan (det kommer att ske på det ena eller andra sättet).

Spoiler Gylf draken
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">
Tefy & Mewat Två demoner (spelarna vet inte att dessa är det ännu därav spoilern) som figurerar som antagonister till rollpersonerna. En liten beskrivning på dem i sina demonskepnader:

Mewat är så groteskt fet att det tycks som ett under att han kan hålla sig upprätt utan hjälp, och dessutom röra sig så smidigt. Där huden syns ser man att den är befläckat med svarta och grå sjukliga fläckar, där det växer klasar med svart hår.

Tefy är en fot längre än sin följeslagare men tycks mycket längre på grund av kontrasten med Mewat, emedan Mewat är onaturligt fet är Tefy väldigt mager nästintill förtvinad. Tefy har långa lemmar och långa fingrar med kloliknande naglar men det som är verkligt ohyggligt med honom är hans ansikte. Ansiktet är förvridet, vänstra halvan har kanske en gång i tiden varit mänskligt, innan någon smält samman kött och skelett och sträck käken utåt. Tefy har ett stripigt långt svart ovårdat hår. Näsan är lång och förvriden och liknas mest en gamnäbb. På platsen där ögonen skulle ha suttit har denna varelse endast missblidat kött och tomma ögonhålor.

I deras respektive människoskepnader så är de inte fullt lika groteska (Mewat är forftarande fet men inte lika mycket, Tefy fortfarande utmärglad men inte som i demonskpepnade, ja ni förstår).

De är rippade ganska rakt av från Otherland-sviten (till och med namnen, eller ett par av deras namn, fy mig).
</font></td></tr></table>

Dessa är de radarpar jag kan komma på för tillfället (vilket betyder att det är nog de enda).

/Jaggernaut