Nekromanti Två korta (?) frågor om genus och träffar

Jarre

Swordsman
Joined
1 Mar 2002
Messages
619
Location
Linköping
1) Hur anser ni att man bör beteckna personer som "spelledaren", "spelaren" eller "karaktären" då man använder personliga pronomen? Han och/eller hon?

2) Den här frågan är väl egentgligen bäst ställd till de som har erfarenhet av riktig vapenträning, men det finns ju så många kluriga personer här på forumet att någon säkert "vet": var är det enklast respektive svårast att träffa någon i närstrid?

Ojoj, frågan blev visst lite luddig och kommer säkert generera alternativ på alternativ beroende på vilka som slåss och vilka vapen de har i händerna. Men om man istället försöker se det rätt generellt - jag är nämligen ute efter lite modifiktationer till siktning i närstrid - och vill då, som oss alla, ge en känsla av att reglerna inte leker Matrix-bug med verkligheten; den är tillräckligt osannolik som den redan är...
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Grov tumregel

Den grova tumregeln är att det är lättast att träffa armar, ty dessa ligger längst fram och är således ivägen för kroppen och oftast huvudet.

Det näst lättaste är att träffa benen, för dessa är ofta relativt dåligt täckta av garden (det betyder förvisso inte att det är särskilt svårt att parera lågt, men man har oftast inte pinnen där i sin gard. Garden har viktigare saker att skydda).

Sen kommer kropp + huvud. Jag är lite osäker vad som är svårast att måtta på här. Min magkänsla säger mig att allt är ungefär lika svårt. Kanske att magen är något lättare än huvud/bröstkorg.


/Naug, väntar med stor spänning på specialisterna
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Hur anser ni att man bör beteckna personer som "spelledaren", "spelaren" eller "karaktären" då man använder personliga pronomen? Han och/eller hon?
Jag säger "hon" om spelaren och rollpersonen, och "han" om spelledaren. Oftast. En dumskalle skulle ha menat att jag gör det för att jag på så vis sätter mannen över kvinnan, men det beror nog mest på att "hon" och "henne" låter bättre, så det vill jag skriva ofta, och för att få ledigare språk så vill jag alternera med spelledaren, så att jag kan skriva "han kan fylla i dessa värden på baksidan av hennes rollformulär" osv. Och därför får spelledaren bli en "han".

Men jag vet inte. I dumfantasyspel så kan alla få vara "han". Jag är inte så konsekvent.
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
1) Hur anser ni att man bör beteckna personer som "spelledaren", "spelaren" eller "karaktären" då man använder personliga pronomen? Han och/eller hon?
Jag tycker det känns fräschast att variera sig. Bara "han" känns manschauvinistiskt. Bara "hon" känns kissnödigt.

2) Den här frågan är väl egentgligen bäst ställd till de som har erfarenhet av riktig vapenträning, men det finns ju så många kluriga personer här på forumet att någon säkert "vet": var är det enklast respektive svårast att träffa någon i närstrid?
Jag håller helt med dig. Bäst att fråga någon med erfarenhet. :gremcrazy:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Två långa (?) svar om genus och träffar

"Hur anser ni att man bör beteckna personer som "spelledaren", "spelaren" eller "karaktären" då man använder personliga pronomen? Han och/eller hon?"

Definitivt. Personligen tycker jag att hela faderullan om könsförtryck och pronomen är en luftkonstruktion. Pronomen är fysiskt könsneutrala om objekt/subjekts kön är okända.

Jag kör med "hon" om spelledaren, "han" om spelaren och "den" om rollpersonen, såvida inte någon av dessa har något kön explicit nämnt, helt enkelt för att det blir tydligare vad det är jag pratar om.

"Men om man istället försöker se det rätt generellt - jag är nämligen ute efter lite modifiktationer till siktning i närstrid - och vill då, som oss alla, ge en känsla av att reglerna inte leker Matrix-bug med verkligheten; den är tillräckligt osannolik som den redan är..."

...vad stridspittarna på forumet kommer gnälla åt är inte att det beror på vilka vapen man håller i händerna, utan att hela konceptet med "siktning" är knas i närstrid. Motståndaren är inte en mannekäng som väntar på att bli träffad.

Man har vid diverse arkeologiska utgrävningar hittat ett antal tecken på att armar i första hand och ben i andra hand får ta mest stryk i närstrid. Detta behöver inte tolkas som att det är lättast att sikta mot dessa, eller ens att man siktade mot dessa. Det berodde helt enkelt på att armar och ben är mest utsatta, och att armar dessutom rätt ofta får så kallade värjningsskador. Man försöker skydda sig mot smällen mot huvudet och får istället armen knäckt, till exempel. Dessa skador beror alltså inte på att anfallaren siktar mot armarna (han siktade ju på huvudet i det här fallet), utan på grund av att försvararen skyddar viktigare kroppsdelar med armarna.

Dessutom, skadans allvarlighet beror oftare på var man träffar än hur hårt. 2000 joule nunchaku i huvudet är farligare än 2000 joule nunchaku på låret, till exempel. Den klassiska rollspelsmodellen: "jag siktar mot huvudet, träff, nu gör jag tokmycket skada" är alltså knas. En bättre modell är faktiskt "nu gör jag tokmycket skada, jag måste ha träffat huvudet" respektive "nu blev skadan mesig, fienden fick nog en smäll på armen".

Sen, som sagt var, motståndaren är inte en mannekäng som väntar på att bli träffad. Denne har en gard som skyddar kroppen och dess viktigare delar. Ska du som anfallare kunna sikta mot någon av de viktigare delarna så krävs det att motståndaren slutar att skydda dessa, det vill säga förlorar sin gard. Fram till dess är siktande i det närmaste omöjligt. Då handlar det mest om att utnyttja de luckor som man råkar hitta.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,656
1) Hur anser ni att man bör beteckna personer som "spelledaren", "spelaren" eller "karaktären" då man använder personliga pronomen? Han och/eller hon?
Så här gjorde jag i Generica:

Why is everybody assumed to be male?
The reasons for the use of "he" and the variations of that word are purely practical. To use "he/she" everywhere would not be practical nor benefit the reader, so one form had to be chosen. The male form was chosen due to two reasons. The first reason is that roleplaying is still, sadly enough, a predominantly male hobby. The other reason is much more practical; the male forms are in most cases one letter shorter, thus saving some space. All other things being equal, the male pronouns were chosen.
This should of course not be interpreted as a statement regarding female role players. It is simply a matter of readability, consider each "he" as an implied "he/she".
 

Jarre

Swordsman
Joined
1 Mar 2002
Messages
619
Location
Linköping
Re: En kort slutsats om genus

Svaren ni gett mig är tillfredställande nog - när tre av forumets mer erfarna skribenter använder han och/eller hon för olika saker borde saken vara biff - man kan göra lite som man själv vill, så länge man är konsekvent och inte upprör läsaren (hur man nu skulle lyckas med det i vårt fördomsfria, avlånga land :gremtongue:)
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
1) Hur anser ni att man bör beteckna personer som "spelledaren", "spelaren" eller "karaktären" då man använder personliga pronomen? Han och/eller hon?
Välj EN form och håll den konsekvent. Han, Hon eller Den/Det spelar ingen roll, alla VET att rollspel vänder sig till ALLA könen. De flesta väljer Han. I Buffy väljer man naturligtvis Hon. I WitchCraft växlar man så att vartannat kapitel är det Han, vartannat är det Hon. Personligen föredrar jag att föreställa mig samtliga deltagare som Hon.

2) Den här frågan är väl egentgligen bäst ställd till de som har erfarenhet av riktig vapenträning, men det finns ju så många kluriga personer här på forumet att någon säkert "vet": var är det enklast respektive svårast att träffa någon i närstrid?
Svårast är att träffa de delar som försvararen anser viktiga - detta är vanligtvis Skrevet tätt följt av Huvudet och Magen. Lättast att träffa är de delar som försvararen försvarar sig med - Armarna.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,656
Re: En kort slutsats om genus

man kan göra lite som man själv vill, så länge man är konsekvent och inte upprör läsaren (hur man nu skulle lyckas med det i vårt fördomsfria, avlånga land )
Gör som jag, lägg in en 'Whys and Wherefores' där du förklarar varför du gjort ditt val och hur det bör tolkas. Där kan man också lägga in sådant som tex kommentarer kring eventuella kontroversiella regelmekanismer som annars riskerar att få skit för att folk inte förstår anledningarna som ligger bakom och allmänna motiveringar och bakgrundsinfo om olika designbeslut och designmål.

Tror man sparar skitmycket onödig diskussion på en sådan. Samtidigt så kanske brukaren låter bli att förkasta regler som egentligen är bra bara för att han inte insett sammanhanget. När man blir mer erfaren kan man ofta gissa sig till författarens syfte till en regelkonstruktion, men en ny spelare kan lätt kassera en regel bara för att den känns bakvänd. Ett exempel i mitt spel är att sköldar ger en offensiv bonus, vilket kan kännas bakvänt, men beror på att ett minskat behov av att använda vapnet för att skydda sig låter sköldbäraren fokusera mer på attack. Skölden frigör så att säga vapner från andra uppgifter.
 

Jarre

Swordsman
Joined
1 Mar 2002
Messages
619
Location
Linköping
Re: Grov tumregel

Men hur tänker en stridsman (alltså en mer erfaren sådan) när han strider, förutsatt att han inte hittar några uppenbara blottor värda att försöka träffa? "Jag siktar mot hans arm, för den vet jag att jag kan träffa relativt enkelt. Utan arm är han sedan ett lätt mål"? Eller "Jag siktar mot överdelen av kroppen. Där kan jag träffa huvud, bröst eller armar, vilka alla är bra att slå ut." Eller kanske "Jag ser vad som händer och gör det utfall som passar situationen som kommer uppstå"?

Har för mig att Fiore dei Liberi skriver i sin fäktningsmanual från 1409 (nåt sånt) att det finns sex olika svärdshugg: två snett uppifrån, två från sidan och två snett nedifrån (ett från vardera håll). Rent teoretiskt verkade det som om alla hugg således var ämnade för bål och huvud - allt annat som kom emellan var antingen bara pareringar eller på-köpet-träffar. Sedan har vi ju den farliga stöten också.

Här skulle vän av ordning gärna vilja säga "hmm, men är det inte en helt annorlunda sak att stöta mot sin fiende: träffsannolikheterna borde sprida sig ungefär på samma sätt som en pil träffar ett mål." Tja, kanske stämmer, det kan jag inte verifiera. Dock två men här: för det första kan jag tänka mig att man sällan stöter mot ben och armar bara för att de har lite träffyta och stöten riskerar att glida förbi (och öppna upp sig mot [vad som helst]). Och för det andra, så är jag egentligen bara intresserad av den generaliserade bilden för samtliga närstridsattacker mot en motståndare. Så din bild gav antagligen ett bra hum om hur det borde se ut, tack!
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Grov tumregel

"Men hur tänker en stridsman (alltså en mer erfaren sådan) när han strider, förutsatt att han inte hittar några uppenbara blottor värda att försöka träffa? "Jag siktar mot hans arm, för den vet jag att jag kan träffa relativt enkelt. Utan arm är han sedan ett lätt mål"? Eller "Jag siktar mot överdelen av kroppen. Där kan jag träffa huvud, bröst eller armar, vilka alla är bra att slå ut." Eller kanske "Jag ser vad som händer och gör det utfall som passar situationen som kommer uppstå"?"

Ingendera. Man planerar inte på det sättet över huvud taget när man slåss. Han tänker snarare (i den mån han tänker) "fiendens gard är svag på vänstersidan, jag försöker bryta upp den och tvinga mig in där".

Principen är alltså att hela fienden är farlig, inte bara armar eller huvud. Ska du oskadliggöra honom så måste du bryta igenom försvaret först, och sedan ta itu med vad du behöver göra för att han ska ligga still. Det kan vara precis lika målmedvetet som att försöka sikta mot något, och förmodligen mer målmedvetet än så.
 

Jarre

Swordsman
Joined
1 Mar 2002
Messages
619
Location
Linköping
Re: En kort slutsats om genus

'Whys and Wherefores'
Existerar ordet "Wherefore"? Låter så.. så.. så svengelskt :gremlaugh:

lätt kassera en regel bara för att den känns bakvänd
Här har du absolut rätt - träffar man på någon annorlunda regel måste man nästan direklt titta vem som har skrivit den. Rollspelsmakare lvl 2 eller lvl 12? I fallet med den senare kan man så gott som vara säker på att den är skapad med eftertanke och kan motiveras, medan den förre kan ha slängt in lite vad-som-helst bara för att få en "nydanande" regel som "inget annat spel har".

Ett exempel i mitt spel är att sköldar ger en offensiv bonus, vilket kan kännas bakvänt, men beror på att ett minskat behov av att använda vapnet för att skydda sig låter sköldbäraren fokusera mer på attack. Skölden frigör så att säga vapner från andra uppgifter.
Intressant, intressant... Har inte riktigt gett mig in i skölddebatten ännu, men det här är hur som helst ett bra alternativ.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,656
Re: Grov tumregel

Principen är alltså att hela fienden är farlig, inte bara armar eller huvud. Ska du oskadliggöra honom så måste du bryta igenom försvaret först, och sedan ta itu med vad du behöver göra för att han ska ligga still.
Och här beskriver Krille exakt hur mitt spel Generica funkar och inte hur hans Västmark funkar. Go figure...
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,184
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
du tänker rätt..helt fel också

Du har rätt i att de huggen som du nämner är riktade in mot bålen, det är praktiskt att man rör huggen in mot motståndaren. Stickande manövrar skiljer sig inte så mycket från det här, varför, jo för att man har en motståndare som aktivt försöker få ditt hugg/stick att passera eller riktas från kroppen (iofs är det samma sak). Men så nämner du :
"Jag siktar mot hans arm, för den vet jag att jag kan träffa relativt enkelt. Utan arm är han sedan ett lätt mål"? Eller "Jag siktar mot överdelen av kroppen. Där kan jag träffa huvud, bröst eller armar, vilka alla är bra att slå ut."
Vilket inte alls tillför något till din lösning av problemet. Angriparen ser inte de olika delarna som separata objekt och funderar.. vad ska jag välja idag då ?, utan de är en del av en rörlig massa vilken denne försöker nedgöra. Vill man nu ha med möjligheten att anfalla en motståndares huvud som specifikt mål, så måste man ha med motståndarens val också. En sak som har varit uppe tidigare här på forumet, har varit att man på något sätt definerade kvalite på angripare och försvarare. Det kom inte upp något slutgiltigt svar på det men ungefär så här var funderingen..

Angriparen har lyckas med sin attack, lyckas han väldigt bra (i förhållande till försvararen) kan denne välja ett mål att träffa och träffar där.

Angriparen har lyckas med sin attack, han har lyckas medelbra (i förhållande till försvararen) och måste välja flera mål att träffa, försvararen väljer vart denne låter träffen träffa.

Inte helt problemfri lösning, men plockar in bägge i handlingen.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,656
Re: En kort slutsats om genus

Existerar ordet "Wherefore"? Låter så.. så.. så svengelskt
Jajamensan.

Här har du absolut rätt - träffar man på någon annorlunda regel måste man nästan direklt titta vem som har skrivit den. Rollspelsmakare lvl 2 eller lvl 12? I fallet med den senare kan man så gott som vara säker på att den är skapad med eftertanke och kan motiveras, medan den förre kan ha slängt in lite vad-som-helst bara för att få en "nydanande" regel som "inget annat spel har".
Japp. Det är lite som när man kör bil. Man måste i huvudet köra de bilar som är i närheten också (och antagligen med förutsättningen att de också körs av någon som saknar trafikvett). På samma sätt så måste man krypa in i huvudet på speldesignern och försöka hitta vad som ligger bakom regeln, hur han kom fram till den.
 

Jarre

Swordsman
Joined
1 Mar 2002
Messages
619
Location
Linköping
Re: du tänker rätt..helt fel också

Angriparen har lyckas med sin attack, lyckas han väldigt bra (i förhållande till försvararen) kan denne välja ett mål att träffa och träffar där.

Angriparen har lyckas med sin attack, han har lyckas medelbra (i förhållande till försvararen) och måste välja flera mål att träffa, försvararen väljer vart denne låter träffen träffa.
Principen i detta förslag är också min betaregel. Som anfallare bestämmer jag var jag vill försöka träffa. Klarar motståndaren av att parera träffar jag inte; misslyckas motståndaren med att parera slaget med liten marginal till lyckat, får han styra om attacken; misslyckas motståndaren med större marginal till lyckat träffas han där jag siktade.. Säkert inte jättelogiskt med tanke på Krilles inlägg (här och där) men som alltid rör jag mig inte i verklighetens logik till punkt och pricka när rollspelsregler ska skapas...
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,944
Location
Uppsala
1) Hur anser ni att man bör beteckna personer som "spelledaren", "spelaren" eller "karaktären" då man använder personliga pronomen? Han och/eller hon?

Personligen tycker inte jag det här är ett problem. Tradition säger att man använder "han" som beskrivare när det rör sig om kön. Själv brukar jag konsekvent använda "hon", bara för att.

Att endast använda "spelaren/spelledaren/rollpersonen" blir ganska klumpigt.

2) Den här frågan är väl egentgligen bäst ställd till de som har erfarenhet av riktig vapenträning, men det finns ju så många kluriga personer här på forumet att någon säkert "vet": var är det enklast respektive svårast att träffa någon i närstrid?

Utan vapen så skulle jag hävda att det svåraste inte är att träffa utan att komma igenom en jämbördig fighters gard. Och kommer du inte igenom garden så träffar du främst armar, armbågar, händer och mellangärde på din motståndare. Det här är alltså med både sparkar och slag. Benen är också en taktisk punkt att utsätta för attacker (double eller single-leg alt. vanliga rundsparkar).

Men fighting är en hel värld av taktik och manövrer. Och allvarligt talat tror jag inte eldstrid är annorlunda på den punkten. Med öppna riktmedel får åtminstone militärer oftast lära sig att sikta mitt på motståndaren, eftersom man då har störst chans att både träffa och skada. Verkanseld mot fiendesoldat handlar liksom inte om att alltid skjuta folk i huvudet.

Så, i ärlighetens namn - varför överhuvudtaget bry sig om exakt vart en träff hamnar?

Det viktiga - vilket jag diskuterade med min spelgrupp förra helgen - är egentligen vilka spelbara konsekvenser det får. Så det är bättre att låta allvarliga träffar ha någon sorts konsekvenser, oavsett vart de träffar. Det är inte ens alla som blir skadade i eldstrid som är medvetna om vart de blev träffade, på grund av chock.

Bla bla. Det här blev en aning osammanhängande, men du kan nog hänga med i resonemanget.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,109
Location
The Culture
Ett kort svar

1) Hur anser ni att man bör beteckna personer som "spelledaren", "spelaren" eller "karaktären" då man använder personliga pronomen? Han och/eller hon?
Jag tycker generellt att det är synd att det inte finns ett riktigt könsneutralt personligt pronomen i svenska språket (nej, "den" och "det" är inte bra!). Jag väljer därför att använda "han" om spelare och spelledare och "den" om rollpersoner.

/tobias
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
5,184
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
..helt fel också

Du fick det om bakfoten..

Principen var, att ju bättre du slår, desto färre alternativ måste du välja. Det vill säga, du måste välja flera från början och att sen den angripne väljer vart den blir träffad.

Nu tycker jag inte det här är en superlösning, men den skulle kunna funka.
 
Top