Jag har ägnat senaste veckorna att plöja igenom TV-serien Billions (eller iaf de fyra säsonger som hittills har släppts). Billions följer fondmäklaren Bobby Axelrod (Damian Lewis) och hans fru Lara (Malin Åkerman) som river in enorma vinster med sin mäklarfirma Axe Capital. På andra sidan följer man hans rival, åklagaren Chuck Rhoades (Paul Giamatti) och dennes fru Wendy (Maggie Siff) som av en händelse är HR-specialist på Axelrod´s firma. Dansen kring lagens råmärken är i full gång redan från start och twisterna är ofta lite oväntade vilket är ett gott betyg. Dialogen var ingenting som störde mig i seriens första två-tre säsonger, men framåt fjärde så blir referenserna i var och varannan mening lite tröttsamma. Allt beskrivs med syftning till någon känd film eller händelse. Det blir också tramsigt att vissa karaktärer lägger till med någon form av smooth-talk/spanglish. Jag har lärt mig att verkligen hata karaktären Ari Spyros. Han är så fruktansvärt sliskig i sitt sätt att spela misslyckat cool att man vill slita ut honom genom TV-rutan. Har även problem med den allmänna känslan när en serie gått några säsonger och manusförfattare plötsligt verkar missnöjda med sina lönekuvert eftersom thrillerdramat utan förvarning byter kostym till komedi. Plötsligt skall det kalla kriget med smygattacker mellan två rivaliserande börsmäklarfirmor lösas i en boxningsmatch där Spyros klär ut sig till karatekid, eller så skall ett nederlag lösas med en grävskops-retreat där man ventilerar ilskan genom att demolera varsin personbil. Jag får någonstans en deja-vu i allt detta och minns den från början tvärbra TV-serien Suits om en högklassig advokatfirma i NYC och hur serien ett antal säsonger in gick in i ett stuprör och levererade skräpkomedi med virriga junior-advokater och lansering av fickdatorn med AI som byggde på den gat-smarta sekreteraren Donna. Man kan säga att Billions har blivit Suits i en börsmäklarpyjamas även om dialogen i Billions fortfarande är hårdare och man får säga "f*peep*ck".
Jämför jag Billions med en annan TV-serie jag nyligen tog mig igenom, Succession, så handlar båda om företag och vidrigt rika familjer (ofta med ungefär lika vidriga personligheter). Succession har förvisso också lite comic-relief i form av den tafatte svärsonen Tom Wambsgans och hans småklantiga sidekick Greg Hirsch, men den ligger ljusår före Billions i sin spetsiga dialog och även om Lewis och Giamatti kan leverera sina repliker på ett vasst sätt så räcker det med att familjens överhuvud i Succession, Logan Roy (Brian Cox) muttrar något ohörbart för att det skall börja skaka i benen på den han pratar med.
Billions är en bra TV-serie, men tror tyvärr tåget har gått för att den skall bli prisad och ihågkommen... för den som lever på hoppet så börjar nästa säsong 3 maj.
Jämför jag Billions med en annan TV-serie jag nyligen tog mig igenom, Succession, så handlar båda om företag och vidrigt rika familjer (ofta med ungefär lika vidriga personligheter). Succession har förvisso också lite comic-relief i form av den tafatte svärsonen Tom Wambsgans och hans småklantiga sidekick Greg Hirsch, men den ligger ljusår före Billions i sin spetsiga dialog och även om Lewis och Giamatti kan leverera sina repliker på ett vasst sätt så räcker det med att familjens överhuvud i Succession, Logan Roy (Brian Cox) muttrar något ohörbart för att det skall börja skaka i benen på den han pratar med.
Billions är en bra TV-serie, men tror tyvärr tåget har gått för att den skall bli prisad och ihågkommen... för den som lever på hoppet så börjar nästa säsong 3 maj.
